Hoppa till innehåll

Etikett: tips

Julklappstips!

The red gifts and gold ribbons

Min inställning till julklappar är att de är roliga att köpa och att de är roliga att få – och dessutom tycker jag att julafton är en hyvens helgdag när alla barn ska tvingas att se på Karl-Bertil Jonssons immiga glasögon.

Med andra ord är jag inte alls motvalls och gnölig i december. Jag är däremot fruktansvärt arg hela november, så det det jämnar ut sig. Jag morrar idag och tindrar på söndag.

Men menar jag verkligen allvar med rubriken? Ska jag ge er julkappstips? Hur kan jag göra det — jag har väl ingen aning om vilka ni ska ge julklappar till? Nä, men er morbror Gösta kanske är som min faster Ulla, och henne hade jag kunnat ge en stor blaffig, glittrande helt oäkta ring. Pling, där kom första julklappstipset: oäkta smycken.

Nej, i mina julklappstips tar jag ingen som helst hänsyn till aversioner, allergier eller antipatier. (Okej. Ska man prompt ha äkta smycken så är pantbanken rätta stället.) Smycken som ser gamla ut men är nytillverkade har jag ett par gånger köpt ev en trevlig svenskättling som heter Karen.

örhängen

Till vem som helst kan man ge tygmärken att sy på kläder, väskor eller teknologoveraller. Nuförtiden behöver man inte ens sy på dem med små vackra stygn och en spretande fingerborg, utan kan stryka fast dem eftersom de har inbyggt klister.

mad scientist

 

Kanske kan man köpa ett gäng och tillverka sig ett par Desigual-liknande jeans? (Som jag har önskat mig i tre år men som kostar ungefär som en liten bil att inhandla.)
Kanske kan man köpa ett gäng lappar och tillverka sig ett par Desigual-liknande jeans? (Som jag har önskat mig i tre år men som kostar ungefär som en liten bil att inhandla.)

Men nu ska ni inte tro att jag har snöat in enbart på webbaffärer. Nähedå — idag gick jag med mina egna knastrande ben in på både Ikea och Åhléns, minsann.

Åhléns har nämligen necessärer som är genomskinliga så att man slipper tömma ut roll on, astmamedicin, tandkräm och hygienprodukterna i en zip-lock-påse i flygkontrollerna.
Åhléns har nämligen necessärer som är genomskinliga så att man slipper tömma ut roll on, astmamedicin, tandkräm och hygienprodukterna i en zip-lock-påse i flygkontrollerna.
Och Ikea har ett slags kit med necessärliknande behållare som man kan använda till allehanda ting.
Och Ikea har ett slags kit med necessärliknande behållare som man kan använda till allehanda ting.
Till exempel sina sladdar och adaptrar och hörlurar.
Till exempel sina sladdar, adaptrar och hörlurar.

Ikea har även de förnicklade rullgardinerna som jag inte gillar – med snöre eller kedja som man drar i. Om man har tur kan man på loppis få tag i den gamla hederliga varianten med fjäder som man bara drar lite i så att den TJONG åker upp och slår sig i taket.

En sådan kan man köpa och måla lite på så ser den inte så flottig ut längre.
En sådan kan man köpa och måla lite på så ser den inte så flottig ut längre.

Om man inte känner sig så konstnärlig och anser att Ikeas rullgardiner som inte åker upp själva är helt okej, kan man köpa en sådan och skriva lite bokstäver på med en spritpenna. Sömncitat kanske?

”Det värsta som finns är att vakna efter ännu en sömnlös natt.”

Det var det. Känner ni nu hur ni börjar andas lättare och hur enkelt det egentligen är det här med jul? Köp ficklampor, konstiga saxar, tuschpennor, förstoringsglas och reflexer till alla mellan fyra och tio år och ruinera er sedan på antikvariaten när det gäller julklappar till resten av släkten – och tindra, för i helvete! Tindra!

Share
91 kommentarer

En liten tur till Berlin igen, kanske?

Nej, tyvärr är det inte på riktigt utan bara i fantasin. Men det är vi ju så bra på här: att fantisera.  Så nu återvänder vi i fantasin till Berlin, där jag (information till nytillkomna läsare) ju var för blott någon vecka sedan. (1 2 3 4 5)

Mot Berlin! (Nu låter jag käck och trallande höstglad. Men i själva verket håller jag på att dö en längtansdöd efter utlandet. Nej, inte Oslo eller Helsingfors utan sådana ställen med croissanter och lunchvin samt öl i glas som ser ut som stövlar.)

Te och croissant-fika. (Jag kan äta croissant till annat än frukost, kan ni tänka er.)
Te och croissant-fika. (Jag kan äta kroasang till annat än frukost, kan ni tänka er.)

No-no i Berlin!

Gå inte sommarklädd när det är kallt och spöregnar, för då kommer berlinborna fram och talar om att man måste klä sig för årstiden. (Om man då talar om att man är en idiot som inte har packat för dåligt väder, skakar de på huvudet och svär om die dumme Schweden.)
Gå inte sommarklädd när det är kallt och spöregnar, för då kommer berlinborna fram och talar om att man måste klä sig för årstiden. (Om man då talar om att man är en idiot som inte har packat för dåligt väder, skakar de på huvudet och svär om die dumme Schweden.)
Ät inte här. Drick inte här. Gå inte in här. Blärk.
Ät inte här. Drick inte här. Gå inte in här. Blärk.
Lita inte på stavningen av …
Lita inte på stavningen av …
… annars bekanta ord.
… annars bekanta ord.
Fokusera inte på att fotografera din och ditt cykelgängs uppdruckna öl på en bro …
Fokusera inte på att fotografera din och ditt cykelgängs uppdruckna öl på en bro …
… när utsikten bakom ryggen ser ut så här, för då kommer alla att skratta åt dig och fråga om alla svenskar fotograferar fel saker.
… när utsikten bakom ryggen ser ut så här, för då kommer alla att skratta åt dig och fråga om alla svenskar fotograferar fel saker.
Köp inte munkar, hur färgglada de än är: de kostar tio spänn styck!
Köp inte munkar, hur färgglada de än är: de kostar tio spänn styck!
Gå inte hemifrån utan matsäck!
Gå inte hemifrån utan matsäck!
Åk inte hungrig till flygplatsen för snåljåpar: Schönefeldt ligger på Kallax nivå 1973.
Åk inte hungrig till flygplatsen för snåljåpar: Schönenfeldt Schönefeldt ligger på Kallax nivå 1973.
Jag säger det igen: Schönefeldt suuuger!
Jag säger det igen: Schönefeldt suuuger!

Det är alltså så att Berlin har två flygplatser som ska bli en och Schönefeldt är en av de gamla – som har sett ut som ovan sedan 1976. (Det finns inget där. Jo förresten, chipsrör för 50 kronor styck och relativt kall öl för 40. Men bara till klockan åtta.) Den nya flygplatsen ska bli sådär obegripligt stor att man säkert kan bosätta sig på den utan att någon märker nåt.

Meeeeen.

Trots att själva bygget har stått färdigt i flera år, kan man inte använda det eftersom fuskeribyggare hade glömt bort att kolla så att brandskyddsanläggningen funkade. Så invigningen 2011 blev 2012 som blev 2013 som nu heter 2014. (Och då talar vi ändå om TYSKLAND!)

Så till järnvägsstationerna. Berlin har flera som är jättetrevliga, men den största är inte en av dem.

Gå inte ut ur Hauptbahnhof. Allt du behöver finns på insidan. På utsidan: ingenting.
Gå inte ut ur Hauptbahnhof. Allt du behöver finns på insidan. På utsidan: ingenting.
Längta inte till dåtiden.
Längta inte till dåtiden.

Jag gick ett bra tag som en fullständig idiot omkring runt Alexanderplatz och tänkte ”men vad synd, det finns ju inget, inget, inget kvar av det dåtida Östtyskland”. Och tillade för mig själv att ”man borde ha sparat en del av dåtiden så att vi hade fått resa till den och känna ahaaaaaa, liksom”. Well. Inte så mycket att längta till, visade det sig när jag gick in i ”Galleria Kaufhof” på bilden ovan.

Åh. Luleå 1973.
Åh. Luleå 1973.
Åh. Luleå 1974.
Åh. Luleå 1974.
Åh. Luleå 1975.
Åh. Luleå 1975.
Längta verkligen inte till dåtiden. Jag upprepar: nutiden är trevligare.
Längta verkligen inte till dåtiden. Jag upprepar: nutiden är trevligare.

Yes und jawohl i Berlin!

Ta vara på Heinrich Heines synska förmåga, eftersom han 1820 skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor". (Minnesmärket ovan finns på Opernplatz, där man redan 1933 brände av judar skrivna böcker.)
Ta vara på Heinrich Heines synska förmåga, eftersom han 1820 skrev att ”där man bränner böcker bränner man till slut även människor”. (Minnesmärket ovan finns på Opernplatz, där man redan 1933 brände av judar skrivna böcker.)
Värm ägg som en berlinbo: i vatten med hjälp av värmeljus. (Och ser ni den slående likheten mellan dessa ägg och dem som jag hade som matsäck så är det förstås bara en tillfällighet.)
Värm ägg som en berlinbo: i vatten med hjälp av värmeljus. (Och ser ni den slående likheten mellan dessa ägg och dem som jag hade som matsäck så är det förstås bara en tillfällighet.)

Jag var på så många museer att de alla nu flyter ihop i ett sörjigt museiminne, men ett står ut eftersom jag verkligen kände mig som hemma. Allt var precis exakt som under min uppväxt på 1970-talet, nämligen. DDR-museet beskrev precis allt som jag upplevde i Luleå 1973–81.

Uppsök DDR-museet och känn er som hemma.
Uppsök DDR-museet och känn er som hemma!
Fast okej, vi hade bara nästan så fula kläder som i DDR. (Men minns ni att man inte kunde köpa Levi's? Man kunde köpa Gul&Blå. Och Konsum.)
Fast okej, vi hade bara nästan så fula kläder som i DDR. (Men minns ni att man inte kunde köpa Levi’s? Man kunde köpa Gul&Blå. Och Konsumjeans.)
Share
114 kommentarer

Kan man gå vilse på en flygplats?

Det här ska bli en lista med tips för alla som inte är världsvana resenärer!

Inte ett av mina barn, nudelfrippan till trots.
Inte ett av mina barn, nudelfrippan till trots.

Nittonåringen, som nyss var en liten fyraåring med kläderna på bakåfram och utåin, flög i fredags alldeles solo till Spanien för att hälsa på en av våra djupt saknade basketspanjorer. Hon och en väska stor som en hundkoja (fylld med spanjorernas kvarlämnade prylar) flög från Köpenhamn till Madrid, där hon fick vänta i tre timmar och hennes telefon gick sönder, vilket är opraktiskt när boardingkortet finns i den. Sedan flög hon vidare mot slutdestinationen (efter att ha lånat en telefon och lyckats laga den egna), där det sägs regna 350 dagar per år. Vilket vi har valt att inte tro på.

Jag (som på flygplatser tappar bort kameror, går vilse, läser fel på biljetten, checkar in fel, kommer för sent, tappar brallorna i säkerhetskontrollen, hotas med handklovar och dricker öl) berättade för henne att man väntar precis likadant på en flygplats som på en järnvägsstation. Med den lilla skillnaden att man inte behöver hämta sitt incheckade bagage, som mystiskt och automatiskt (oftast) kommer dit man själv ska utan att man behöver göra något. Jag fick av snälla släktingar tips om att Nittonåringen skulle

  • dricka mycket (vatten eller juice that is)
  • undvika att ta kontakt med trevliga farbröder
  • ha med något att läsa
  • låta bli att läsa och istället världsvant flanera omkring i taxfreeområdet och prova parfymer
  • klämma på svindyra väskor
  • se till att prata med alla
  • köpa vatten med en smaksättning som man inte förstår sig på eftersom allt är skrivet på utrikiska
  • sitta och gissa på människors nationalitet
  • ha mobilen på larm så hon inte missar flyget
  • stänga av mobilen eftersom det är svindyrt att ens titta på den
  • ta reda på var gaten ligger meddetsamma
  • kolla tavlorna med avgångstider och gate flera gånger eftersom de ibland hux flux byter och det blir jättestressigt så att man måste springa
  • lyssna noga på alla högtalarmeddelanden
  • akta sig för ficktjuvar
  • gå på toa
  • gå omkring hellre än att sitta ner och stirra i en bok.

Lite spretigt, kanske? Är mina släktingar inte som jag?

Ingen ger ju råd om hur man hittar eluttag!
Ingen ger ju råd om hur man hittar eluttag!
Ingen ger råd om hur man bloggar stående i sista sekunden!
Ingen ger råd om hur man bloggar stående i sista sekunden!
Ingen berättar heller att man kan blogga sittande på ett kallt golv.
Ingen berättar heller att man kan blogga sittande på ett kallt golv.

Visst har ni mer att dela med er av? Fyll på med tips om öronproppar och extra örngott samt snytpapper även om sådana råd inte nödvändigtvis har med flygplatser att göra. Kom igen alla resvana – tänk er att små rara ungdomar (eller helt vanligt folk) googlar fram just detta inlägg och nu skriker högt av glädje eftersom det är en kunskapens och erfarenhetens källa till visdom!

(Och svaret är ja. Det kan man. Jag har gått vilse på Philadelphias flygplats och den är inte ens särskilt stor.)

Share
39 kommentarer

Chaplins pojke – snart 100 år

”Chaplins pojke” (som hade premiär 1921 men filmades redan 1919) visades igår på SVT. Jag skulle bara gå förbi tv:n, men stannade till för att kolla i fem minuter. Tio minuter. Ah, en kvart. Sedan, alldeles strax, skulle jag hänga en tvätt och kolla var jag hade förlagt barnen. Om en liten stund, sa jag och fortsatte att titta.

Och plötsligt hade det gått en timme. Jag antar att ni också vill se?

Den här Youtube-versionen har tyvärr inte musiken pålagd och är lite längre än den som Chaplin själv redigerade och klippte ner i början av 1970-talet, men va tusan – kolla ändå. (Eller klicka här – på SVTplay finns den nedkortade att se till den 7 juli.) Den är så vansinnigt bra. Ha i bakhuvudet att det hände en farlig massa i Chaplins privatliv under denna tid:

  • Chaplin var ledsen och bekymrad för han han låg i skilsmässa från Mildred Harris.
  • Charlies och Mildreds gemensamma son hade relativt nyligen dött, blott tre dagar gammal.
  • Mildred sades ha ihop det med Alla Nazimova, som sades vara ”gift” (förmodligen ett konvenansäktenskap om det alls var ett äktenskap) med Charles Bryant.
  • De efter hand framkallade filmerna från inspelningen smugglades i kaffeburkar till ett hotellrum där filmen redigerades i hemlighet tills skilsmässan från Mildred var färdig eftersom hon sades vilja roffa åt sig allt.
  • Charlie blev förälskad i en av tjejerna som spelar ängel i en dröm mot slutet av filmen … och gifte sig senare med henne. Deras stormiga relation gav Vladimir Nabokov inspiration till ”Lolita”.

Pojken (alltså the kid) spelades fullständigt otroligt väl av lille Jackie Coogan, som växte till sig och blev Onkel Fester i Familjen Addams.

Vi ska alla den vägen vandra och tappa håret, bli hålögda samt suga på glödlampor.
Vi ska alla den vägen vandra och tappa håret, bli hålögda samt suga på glödlampor.

Den man som i filmen ovan efter 54:33 försöker ficktjuva i sömnen, är Jackie Coogans pappa på riktigt – och på riktigt den skurk som fick lille Jackie att fälla äkta tårar eftersom han hotade honom med barnhem om han inte grät när Chaplin bad om gråt. När Jackie Coogan blev lite äldre, stämde han sin mamma och styvfar, som hade snott alla hans inkomster – och fick dessutom rätt. Hans liv innehöll en hel del annat –

  • en av hans kompisar blev kidnappad och mördad och när han var 20 år
  • han var ende överlevande en bilolycka där både hans bästa vän och nyss nämnde pappa dog
  • han var stridsflygare under andra världskriget
  • Betty Grable var hans första fru.

Ojojoj vad de gifter sig och skiljer sig och krånglar till livet, di där konstnärliga typerna.

Share
49 kommentarer

Ägg och lök

bild

Ibland tittar jag på löken som jag hackar, och så säger jag barskt till den:

– Men sluta!

För jag begriper inte varför den har utrustat sig med en gråtgas. Handlar det om självförsvar eller konflikts(l)ökeri? Om löken hade uppfunnits idag, hade man tvekat länge efter den obligatoriska genomläsningen av bruksanvisningen. Det kunde ha stått så här:

”Om löken hackas rumstempererad, finns en viss risk att allinaser (enzym) frigörs och reagerar med svavelhaltiga aminosyror så att syn-propantial-S-oxid bildas. Denna stör ögats hornhinna, varför tårkanalerna levererar tårar.”

Oj, jag glömde att svenskan alltid är konstig i bruksanvisningar. Fortsättningen lyder alltså:

”Sätt på skyddsglasögon eller löken i frysen eller värma den i vatten, så att du inte sticker svider.”

Sanna mina ord, det här med lök borde inte godkännas av skyddsombuden egentligen.

Tvärtom måste det ju vara med ägg, som är skapelsens krona – som Johnny Depp, Salma Hayek, Stephen Fry, Birgitta Andersson och Mozart i en k(r)opp. Man kan göra allt – utom kanske skokräm – med ägg. Ägg i vattenglas har vi pratat om förut här på bloggen, men igår lärde jag mig något nytt i kommentatorsbåset: man kan frysa separerade gulor och vitor! Man måste alltså inte kasta sig över vitorna och göra onödiga maränger och suffléer på studs! Eller för all del glass och majonnäs av gulorna.

Ur Matlexikon (1956), där man också får lära sig att inte på några villkor koka smutsiga ägg. Men man får heller inte skölja dem i vatten, så det blir till att försiktigt torka av dem med en fuktig trasa.
Ur Matlexikon (1956), där man också får lära sig att inte på några villkor koka smutsiga ägg. Men man får heller inte skölja dem i vatten, så det blir till att försiktigt torka av dem med en fuktig trasa.

Avslutningsvis mitt främsta film-äggsminne ur ”Kramer mot Kramer” (1979).

Share
93 kommentarer

Ont i fingret! Ont om stektermometrar!

Vi har bedrövliga, billiga, oslipade knivar här i huset.

Och massa tulpaner.
Och massa tulpaner.

Ibland får jag ett ryck och slipar dem lite. Eller vaddå lite … Procentuellt sett slipar jag dem utav bara helsicke. Minst 97 % skarpare blir de nog. Gnissel, skrap och ritsch!

Och sedan skär jag av mig alla fingertoppar. Swopp, swisch, aj och plåster. Här skulle jag egentligen ha lagt in en bild på de enorma skadorna, men de är inpackade i förband och fullkomligt ointressanta. Ungefär så här, ba:

bandage

 

När jag igår skulle laga mat med mina blödande tentakler, visade det sig att det hade varit aliens i stektermometerlådan.

Ingen funkade.
Ingen funkade.

Lammet fick utstå mycken tortyr innan jag kunde konstatera att ingen av de batteridrivna gick att sparka igång. Då fick jag ta fram en gammal sekrutt som funkar, men som är på finska.

Hyvä. Vasikanliha?
Hyvä. Vasikanliha?

Så nu är mina enkla frågor till alla som vet bättre än jag:

  1. Vilka matlagningsknivar ska man köpa om man inte är miljonär?
  2. Vilken stektermometer funkar efter inköpsdagen?

Ni får gärna tipsa om andra bra produkter när ni ändå håller på. Vilken termosmugg är bäst? Vilket balsam funkar på lockigt hår? Vad ska man ha på fötterna om man vill vara proper men bara trivs i joggingskor egentligen?

Share
87 kommentarer

Tips på ett fantastiskt trevligt beroende

För nytillkomna tittare ska jag berätta att ni är är välkomna hit och att man här kan skriva kommentarer utan att riskera något. Oftast hälsas man välkommen av en kommentator som heter Örjan och ofta kommer tokar in och rimmar helt off topic medan andra delar ut musiksnuttar som inte heller har med ämnet att göra. Blogginläggen handlar om basket, bokstävlar, underliga fakta och humor samt sport. (Märk väl att jag inte låtsas om hotellmögel och borttappade persedlar samt baaaarnen.)

Nu ska jag tipsa om mitt senaste knark.

fry_iq

Många – men inte tillräckligt många, för då hade världen varit en roligare plats – ser liksom jag på QI, som är en brittisk BBC-frågeshow som har gått som smort sedan 2003. Egentligen skulle Michael Palin ha varit programledare, men han tvärvägrade när han insåg att han än en gång skulle tvingas vara ”the straight guy” som skulle sitta och vara normal och trist bland massa komiker. Ironiskt nog engagerades istället Stephen Fry, som verkligen inte är straight.

Det handlar om allmänbildning, fantastiska fakta, roliga skämt, ovidkommande trivialiteter och … och … förstår ni? Det är som kommentatorsbåset! Och jag är naturligtvis Stephen Fry där i mitten. Här kommer nu hela första programmet. (Resten finns på Youtube, men man kan förstås också köpa boxarna för då får man nog extramaterial.)

QI betyder ”quite interesting”, och det är för att dela med sig av lite intressant information som man får poäng i programmet. (Men det är inte viktigt.) Fry styr allt och leder gärna in diskussionen på snuskiga skämt medan Alan Davies som sitter på hans högra sida ska vara den som vågar ge de självklara svaren och spela lite ”daft”. De andra paneldeltagarna byts ut, men många återkommer många, många gånger. Publiken skrattar lite för högt för min smak, men man vänjer sig. Poängen delas ut lite på en höft, men tydligen sitter en redaktion med älvor  –”QI elves” – och räknar och hjälper Fry och sufflerar i hans öra.

Stephen Fry och Alan Davies.
Stephen Fry och Alan Davies.

Det jag tycker bäst om är att man inte ska säga det uppenbara, för då går larmet och så får man minuspoäng. Likaså om man säger något som har visat sig vara en faktoid. Deltagarna (inte minst Fry) skämtar gärna om ”the gay community”, hur otroligt obegåvade människor är i vissa delar av Storbritannien, hur skottar sluddrar, hur fransmän de facto är galna och så härmar de dialekter så att jag varken hör vad de säger eller förstår skämten.

Och jag bara skrattar och skrattar. Jag har sett alla avsnitt i rätt ordning och har nu börjar på säsong 5, vilket betyder att det snart kommer att ta slut. Då måste jag nog gå i kloster eller åka jorden runt för att inte bli galen av saknad.

Eller så talar ni om för mig vad jag kan göra istället.

Share
44 kommentarer

Att fickparkera – tips och instruktioner

Jag kan inte gympa i takt med andra människor och inte vika tungan till en ros. Inte heller kan jag dansa foxtrot utan att trampa fel och egentligen bara klappa en enda låt i takt: We will rock you.

Men jag har alltid varit en jävel på att fickparkera. Inte vet jag varför, men jag hamnar alltid på rätt plats. Kanske lärde jag mig detta i trafikskolan?

Formel för perfekt parkering. (Hittad här.)
Formel för perfekt parkering. (Hittad här.)

Nyss läste jag en noggrann instruktion på hur man ska göra, så nu kan jag berätta hur jag gör. Följ mina anvisningar:

  1. Välj en lagom stor plats att parkera på. Om du har en monstertruck får du inte plats i en tvåmeterslucka; det är bara att acceptera.
  2. Placera din bil parallellt med den främre bilen, som i just detta exempel är ungefär lika stor som din. (Jag har ingen aning, men det känns som om bilarna står 30 cm från varandra.)
  3. Lägg in backen och blinka höger så att andra bilister fattar att här är det parkeringskoncentration på gång och inte läge för tutningar och parkeringsplatsstånk. (Eventuella troglodyter som i detta läge smiter förbi och stjäl din plats steglas lämpligen på halster vid ett senare tillfälle.)
  4. Vrid ratten åt höger (medsols eller medurs) så långt det går – utan att backa. (Någon gång under min ungdom skrek någon till mig att man inte ska vrida ratten när bilen står stilla eftersom däcken då slits ojämnt. Det har jag sedan dess inte brytt mig om.)
  5. Titta nu bakåt medan du backar. Titta bakåt på riktigt – det duger inte med backspegelstittar just nu.
  6. Backa tills du ser bilen bakom dig i mitten av bakrutan. Då står du nämligen i en 45-gradig vinkel sett från trottoaren, vilket är en utmärkt position.
  7. Stanna. Japp, det är faktiskt lättare att inte göra detta i en enda rörelse.
  8. Vrid ratten tillbaka till noll … fast så säger man ju inte. Vrid ratten så att hjulen pekar framåt igen. (Säger man så?)
  9. Backa.
  10. Stanna när du ser den bakre bilens högra lykta eller stänkskärm i mitten av bakrutan.
  11. Vrid nu ratten åt vänster (motsols eller moturs) tills det tar stopp. Än en gång: gör detta medan bilen står stilla.
  12. Backa. På att magiskt sätt kommer bilen nu att ställas parallellt med trottoaren – och precis mittemellan två andra bilar.
  13. Invänta applåder.

Jag borde sätta ©Lotten Bergman på den där listan, va?

Eftersom några av er inte vågar er på ett försök utan en pedagogisk filmsnutt, kommer nu en sådan.

Filmen har brasklappar och försäkringar om att man inte bör köra in i andra bilar och krocka med bilarna som står bakom och framför samt att den som har gjort filmen inte bär ansvaret för om ni gör fel. Själv måste jag tillägga att ni alla måste tänka på att man inte bör äta sin bil för då kan man sätta i halsen eller bränna tolvfingertarmen på avgasröret.

Share
49 kommentarer

Rektorns tal på skolavslutningen – några tips och ett färdigskrivet

På min tid hade vi minsann inte vita klänningar! (Tibbleskolan 1984.)
På min tid hade vi minsann inte vita klänningar! (Tibbleskolan 1984.)

Jag tänkte att jag skulle hjälpa alla rektorer och liknande inför skolavslutningen med några hålla-tal-tips. Vi börjar konkret med ett tal som jag skrev nyss, på sju minuter – bara för att jag satte en deadline till mig själv på just sju minuter eftersom jag har märkt att jag gillar att skriva under tidspress. (Det är naturligtvis mycket bättre att lägga ner mer tid än så, men det begriper ni alla.)

Rektorns sommarlovstal skulle kunna se ut så här:

——————————–

Hej allihop! 

Tyvärr måste jag meddela att ingen av er – utan undantag – kommer att få gå i skolan under de närmaste tio veckorna. [paus]

Däremot kan jag glädja er med att ni kommer att få en läxa tills ni börjar igen i höst. [paus] 

Läxan är fem saker som ni ska göra. Det är fem olika saker, bara fem. Titta på er ena hand nu och försök komma ihåg vad jag säger, ok? Följ med nu, vi börjar med tummen!

  • Tumme – titta på stjärnorna och försök nå dem. Antingen genom att sträva uppåt eller bara genom att lära er en stjärnbild.
  • Pekfinger – prova på något som är lite läskigt. Prata med någon ni inte känner, provsmaka mat som verkar mysko eller plita ner ett kärleksbrev.
  • Långfinger – laga något som är trasigt. Allt går sönder hela tiden och antingen får det vara trasigt eller så slänger vi det. Men prova att laga istället!
  • Ringfinger – rusa omkring som en galning en gång per dag. Kanske rusar du bara runt ett hus, runt en bil eller fram till en lyktstolpe. Rusa!
  • Lillfinger – läs en liten, liten bok. Eller en lång bok. Eller en lustig bok. Läs!

Jag upprepar nu och ni försöker hänga med:

  • Ttttttitta på stjärnorna!
  • Pppppprova nåt läskigt!
  • Llllllaga något!
  • Rrrrrrusa omkring!
  • Llllllläs en liten bok.

Hejdå! Vi ses i höst!

——————————————————

Grundreglerna när det gäller rektorstal eller andra tal där många människor inte är på plats för att de facto lyssna på ett tal utan mer för att de är beordrade fastän de hellre vill åka hem och dricka te och mysa i en fåtölj, är enligt Lottens Lathund:

  • Håll det kort! Två till tre minuter är lagom, fem funkar om det är ett bra tal. Skriv ett långt tal och stryk om du har gott om tid, eller skriv bara kort från början om du är så där stressad som alla säger att alla är.
  • Se till att du hörs! Acceptera inte glapp i micken!
  • Var originell! Dra inte till med floskler, självklarheter och slitna fraser som ”vad trevligt att ni är så många” eller ”tänk att inte fler kunde komma” samt ”oj vad det regnar”.
  • Försök att få åtminstone ett skratt. Fler skratt är bättre, men ett skratt är faktiskt jättebra. Kom ihåg: de flesta vill skratta och skrattar av ganska lite.
  • Läs citatsamlingar … om du behöver inspiration. Ibland kan ett enda citat lösa upp talknuten så att allt löser sig på en gång. Som någon sa: ”Det finns mycket ont här i livet, men det värsta av allt är rektorns tal.”

Såja! Skyll nu inte på mig om ni somnar på skolavslutningen! Bidra gärna med fler tips eller skolavslutningsminnen. Och alla som eventuellt hade nytta av detta: berätta gärna för mig eftersom jag är en sucker for success and praise.

Share
36 kommentarer

Grattishälsningar på Facebook – tips och tack

Det där Facebook må börsintroduceras bäst det vill – jag äger inte några aktier eftersom jag som den tävlingsmänniska jag är, förmodligen hade fått läggas in på aktiekursavvänjningsklinik i min jakt efter gullpengar.

Men Facebook har en annan sak. (Även ni som inte fejsbokar kan läsa detta.) Det är grattishälsningarna man får på födelsedagen. Och som av en ren tillfällighet fyller jag år just idag. (Den 2/2 delar jag förvisso med hakke, men han är faktiskt ett år yngre så det så).

Man kan alltså gratulera sina kompisar på födelsedagen, vilket är ett förtjusande sätt att hålla kontakt. Jag har gett mig fan på att svara alla som skriver, vilket trevligt nog ger otroligt mycket tillbaka. Men vad skriver man när man faktiskt vill variera sig och vara lite mer personlig? Studiomannen Peter skrev till exempel:

Grattis på födelse dagen min kära språk vårdare!

(Aj. De mellanslagen visste var de tog.)

Jag sitter själv ofta och funderar på hur jag kan vara lite annorlunda och tänkte att här kan ni kanske få lite inspiration? Och om man inte är en FB-människa så kan man ju sms:a. Eller (håll i er) skriva något på ett papper för hand. Några från denna förmiddag:

Tjipp tjipp fiddelivipp och grattis-tut!

Högljudda födelsedagsflatulationer

Hoppas försynen leder dig genom livets Legominfält i dag

Zthnbonv!

Grattis på flödelsedagen. Med ett flyt utan måtta, blir du nu 48. Hursa!

Ett trefaldigt skånskt leve!!!

♪♫♪♫♪♫ Gott nytt år!

En påse vokaler till dig på bemärkelsedagen.

PREDLSOUS: TURRRAALEG ÅP GEEEFNÖDDASL

Högsäsong för fina födelsedagsbarn!

(Det där sista kom från en som fyllde år igår. Movin on!)

Gratis på födlsedagen!

Grattis på 23-årsdagen.

Hoppas dagen förflyter utan benbrott.

Glottelerar på grammaktiadagen! Må dagen bli fylld av finslipade bokstavar!

Nicknamn played GRATTIS for 96 points.

Hardegrattuläran!

(Jag anger inte källa här ovan – alla är ju inte officiella på Facebook; många har olika namn på övriga nätet och där. Men skrik gärna ut vilken som hör till er i kommentatorsbåset.)

Visst är det trevligt att fylla år (numera)? Den kanske vanligaste av de ovanliga är från Nalle Puh, vilket jag nästan höll på att glömma så gammal jag är:

Hätila ragulpr på fåtskliaben

Det är den svenska översättningen av Ugglas födelsedagshälsning, som på engelska lyder ”Hipy papy bthuthdth thuthda bthuthdy”.

Här kommer några andra uppslag:

Two tips on your birthday:
1) Forget the past, you can’t change it.
2) Forget the present, I didn’t get you one.

“De äldre tror på allt, de medelålders misstänker allt och de unga kan allt.” (Oscar Wilde)

”Visheten kommer med åren. Och du är den visaste jag känner.”

(Förmodligen måste man sätta in en smiley efter den där sista.)

”When I was younger, I could remember anything, whether it happened or not.” (Mark Twain)

”With mirth and laughter let old wrinkles come.” (William Shakespeare)

”Du kan inte vrida tillbaka klockan, men du kan vrida upp den.”

Äsch, den där om klockan funkar ju inte i dessa armbandsklockefria tider. Hm. Tänk om smarta telefoner levererades med en uppvridningsknapp. Som Kling och Klangs bil, liksom.

Kling vevar medan Klang sitter i bilen och ber honom veva och Pippi laddar för att lyfta upp bilen så att den inte kan köra iväg.
Kling vevar medan Klang sitter i bilen och ber honom veva och Pippi laddar för att lyfta upp bilen så att den inte kan köra iväg. (Det saknas Pippi-klipp på Youtube – den här bilden tog jag ur en koreansk dubbning som var komplett outhärdlig.)

Eller tänk om man fick en Google doodle på födelsedagen …

Sammanfattning: de moderna tiderna och de sociala medierna får oss faktiskt att tänka till och formulera oss snyggt och roligt mitt i allt det där som kallas distraherande trams som sänker BNP och sabbar barnens handstil.

Tack!

Share
39 kommentarer