Det här är mest ett inlägg för alla som funderar på att åka på den skumt billiga resan ”I apostlarnas fotspår genom Kappadokien”. De som arrangerar resan är TSS – Travel Service Scandinavia – och det låga priset beror på att turkiska staten sponsrar projektet.
Det är inte skumt alls utan en mycket proffsigt genomförd resa. Dock är den i slutänden inte särskilt billig – om man inte håller hårt i sina slantar, vill säga.
I BOKSTAVSORDNING! MARSCH!
dessert
Serveras alltid i mängd, men varierar lite i form, storlek och konsistens – men inte vad gäller sockerinnehåll. ”Extremt sött” är en underdrift.
dricks
Det här är ett jävla bängel – man ska alltid ge en peng men själv bedöma hur mycket. Även städerskan som du aldrig hinner se röken av ska du ge dricks. Detta är vi svenskar bedrövliga på.
På slutet av resan SKA hela bussgänget ge en peng till både guiden och chauffören. Vi samlade ihop i två kuvert och gav dem när vi skildes åt. Detta är tydligen inte alls kutym: man ska ta sin peng och ge dem i handen när man går ut ur bussen för sista gången. En av guiderna skickade tillbaks kuvertet med ordern ”ta tillbaka er peng och ge mig i handen istället”. Det blev kaos: några tog för mycket, andra fick inte tillbaka det de hade lagt och åter andra hade ingen aning om hur mycket de hade lagt. Några blev sura och smet ut bakvägen.
eluttag
Inga problem – de är likadana som i Sverige.
fitness
Det finns gym på alla de fina hotellen – och jag rekommenderar dem. Jag var där helt solo varenda gång.
flygplatsrutiner
När man ska hem igen, går man genom en första säkerhetskontroll med hela sitt bagage – inklusive stora bautaväskan som sedan checkas in. Sedan måste man skriva på papper om man har köpt juveler, en halv älg och pälsar, varefter man checkar in väskan (max 20 kg) och går vidare till den vanliga säkerhetskontrollen.
flygresa
Det tar ungefär fyra timmar från Stockholm till Antalya. Planen var i tid och flygvärdinnorna vänliga. Te och kaffe var gratis, vilket var så förvånande att jag råkade köpa en stor chokladkaka av bara farten. Lite trångt var det dock.
frukost
Frukosten är likadan överallt och dignar av fetaost, grönsaker, färgglada flingor och varmt, torrt bröd. På ett hotell stod en kock och svängde ihop omelett på löpande band. Och ÄNDÅ gick jag och hämtade en pannkaka som jag hällde sirap, farin och socker på.
deltagarnas fysik
Man bör kunna gå. Man ska inte vara beroende av kryckor och absolut inte högklackade skor. Men man måste för den delen inte vara elitgymnast – jag med mitt onda knä hade inga som helst problem.
försäljarna
Dem blir man trött på. Innerligt, innerligt trött. De finns på varenda turistplätt och är envisare än treåringar. Svara inte på frågan ”from Skandinavia?”, för då är du fast.
grönsaker
Jag åt grönsaker under hela resan och stötte inte på några magproblem. Ungefär åtta av deltagarna i gruppen blev sjuka, men vi misstänker en kycklinggryta som såg lite ut att vara lite till åldern kommen (och som jag undvek).
guide
Guidens insats är nog 75 % av hela resan. En dålig guide som varken kan sin historia eller prata tillräckligt god engelska sänker hela upplevelsen. Detta kan man inte påverka: antingen har man tur eller så har man det inte.
gympa på planet
Ja, det gjorde alla i min grupp medan jag sov som en gris. Förmodligen fick jag 300 blodproppar och kommer aldrig mer att kunna flyga.
hotellens standard
Hotellen är bra. Om man flyttar på möblerna och kryper under sängen enbart för att leta efter skit och mögel, kan man möjligen bli belönad. Gardinerna är inte särskilt mörka, så ta ögonbindel med om du är känslig!
internet
Wi-fi (om än skakigt) finns på hotellen. Ibland bara i foajén, ibland även på rummen. På ett hotell kostade det 10 kr per dygn, annars var det gratis.
kaffe
Det finns bara gratis kaffe till frukosten. Kaffet är nästan alltid Nescafé om det inte är turkiskt kaffe som man ju måste tugga för att få i sig. På några av hotellen fanns maskiner som kan spotta fram blaskig cappuccino. Däremot är caféernas kaffe alldeles utmärkt.
kebab
Ät kebab på restaurang om ni kan – det är underbart gott!
kläder efter väder
Ja jösses. Ni kan klä er hur ni vill, men kolla väderutsikterna innan ni åker så att ni inte packar fel.
/ Hälsningar från den djupfrysta Lotten.
lektyr
Ta med något att läsa: bussresan till Kappadokien är 60 mil dit, 60 mil hem.
lunch
Man kan välja om man vill köpa ”lunchpaketet” eller ej. Jag gjorde det (med sedlar, de vill inte att man betalar med kort), och lärde känna mina reskamrater väl under ätandet. De som inte köpte lunchpaketet svalt inte ihjäl och hittade nästan alltid någonstans att tillbringa timmen på. I värsta fall kan man säkert lägga sig under bussen.
mat
Det är bara bufféer överallt, vilket är bra. Man äter för det första bara det man tycker – om och för det andra så mycket eller lite man vill. Dryck ingår inte – den betalar man separat.
magsjuka
Jodå, några i varje grupp råkar alltid ut för detta. Ta med medikamenter!
middag
Kvällsmaten är som alla andra måltider en buffé. Det är väldigt gott om grönsaker, så passa på. (Det sägs att man ska akta sig för gransaker grönsaker och frukt som har skalet kvar, men jag vet inte. Det såg otroligt fräscht ut och jag blev inte dålig.)
pengar
Det går åt mycket pengar. Både lira och euro rinner mellan fingrarna.
priser
I Turkiet vet man att ta betalt. Vin och öl kostar bara lite mindre än hemma. Kaffe och te kostar nästan alltid ungefär 20 kr. Turistprylarna kostar så mycket som man lyckas pruta ner dem till.
prutning Man ska pruta. Jag som inte kan, fick flera gånger extrapresenter när jag hade betalat. ”Nämen din stackare, nu har jag ju lurat av dig massa pengar, här, ta en liten berlock med dig hem till Norden” såg det ut som om de tänkte.
resenärsklientel
Resenärerna på min resa var toppen. Inge suris, ingen gnällis, ingen negativ prutt. Alla var glada och intresserade!
service
Servitörerna och hotellpersonalen och affärspersonalen är inte vidare serviceminded. Det är inte störande, men jag kom på mig själv att längta till det brittiska ursäktandet och det amerikanska leendet.
shopping
Under Kappadokienresan kunde man bara handla souvenirer i turistfällor. Alla köpte vi sjalar (vi frös, gubevars), väskor, smycken och små skålar. I Antalya (1 miljon invånare) fanns allt som finns i storstäder.
skor
Jag hade ett par sandaler (hahahahaaaa), ett par vanliga gympadojor av skinn och ett par joggingskor. Det funkade alldeles utmärkt även om jag ibland längtade efter graningekängor.
spa
Nästan alla hotell har spa: passa på! (Jag gjorde inte det, men jag är ju inte en spaig person.)
språk
De flesta pratar en ganska svårtolkad engelska med få ord, men efter bara ett par dagar börjar man som svensk prata nästan likadant. ”Tentörti” är förstås 10:30 och ”uppåner” är förstås ”open air”.Tyska är ett mer gångbart språk, särskilt i Antalya.
sängar
Sängarna är stenhårda. De är precis som överallt annars uppåt 30 cm tjocka, men hårda som ett gympagolv. Ta med ett liggunderlag om ni är känsliga, för om man lägger sig på det känns det kanske lite mjukare. (Men man vänjer sig; jag sov precis lika dåligt i Turkiet som jag gör hemma.)
sömn
Vi var inga festprissar i gruppen, så vi kom i säng i lagom tid varje kväll. Man fick helt enkelt sova så det räckte.
te
Det finns bara gratis te till frukosten. Äppelte är grejen i Turkiet, men jag rekommenderar svart, turkiskt te även för tokar som jag, som egentligen bara vill ha Earl Grey.
telefon
Vi har förstås mobiler allihop (jag har en variant som gör att jag kan surfa obegränsat mycket utomlands för 79 kr/dygn). Skulle man önska sig en telefonautomat, så har Turkiet i alla fall fler än Sverige.
tidsskillnad
Turkiet ligger en timme före Sverige.
toaletter
Toaletterna vaktas nästan alltid av någon som vill ha pengar. I min värld betyder det att toaletterna ska hålla något slags standard över bottennivå, men så är inte fallet. Toapapper saknades på flera ställen, det var nerkissat och blött och luktade illa. Men hålet i golvet är i alla fall en intressant upplevelse.
toapapper
Som hemma. Ha lite servetter i bakfickan – inte ens på museerna är det gott om papper.
tv
Alla hotellrum har tv, men vad man ska med den till vet jag inte. Jo, det fanns en brittisk nyhetskanal som var okej. Allt annat är dubbat, skrikigt och suddigt. Som på vilken bar som helst.
valuta
Ta med både turkiska lira (= 3 kr) och euro (= 10 kr). Ute på landsbygden vill de bara ha euro och inne i miljonstaden Antalya är det bara lira som gäller. Guiden hjälper er gärna med att hämta pengar i bankomater eftersom ni ska lämna kvar så mycket pengar det någonsin går och inte ta med er mer än några spänn hem till Sverige.
vattnet
Man kan inte dricka vattnet i kranarna. På bussen finns billigt vatten (och öl!) att köpa, och det gör man. Jag borstade inte ens tänderna i kranvattnet, kom jag på nu när jag tänker efter.
vin
Det röda vinet smakade vinäger medan det vita ofta påminde om retsina. Alltså kan jag inte rekommendera det. I Kappadokien fanns ett lokalt, gott vin som hette … hm. Måste leta i anteckningarna. Uppdatering: Det hette Turasan! Slut på uppdatering.
väckning
Guiderna säger till hotellen att alla resenärerna ska väckas 60–90 minuter före avfärd till nästa ställe. Det ringer i telefonen som finns i badrummet och signalen är ohygglig. Därför satte jag alltid mobilen så att den skulle plinka till 10 minuter före Den Stora Väckningen.
väder
Kolla väderutsikterna, kolla väderutsikterna, glöm inte att kolla väderutsikterna! Jag har aldrig frusit som jag frös i Turkiet! (Snö och minusgrader!!!)
väska
Jag hade en jätteväska med massa plats för souvenirer som jag aldrig kom att köpa, vilket var mycket bra. Om man byter hotell så ofta som vi gjorde, är det otroligt skönt att slippa kämpa med kläderna och vikningen och väskstängningen. Jag bara slängde ner allt och stängde till.
öl
All öl heter Efes, men är av mycket olika kvalitet – ibland blaskig och avslagen, ibland burkig och skarp och ibland alldeles utmärkt kall och god.
Och slutligen: finns det gulliga brevlådor i Turkiet?
De dagliga rapporterna
”I apostlarnas fotspår.” Inte anade man att dom var så begivna på att shoppa loss så där bland mattor och smycken.
Vet inte om det bara är jag men ditt inlägg ser väldigt
konstigt ut Lotten. Bild.
*edit såg just att du redan hade nämnt det.
En sån söt brevlåda. Som det står Ptt på. P*tt!
Jag ska ju inte till Turkiet. Jag ska inte alls resa till Turkiet. Men det verkar roligt att resa till Turkiet, och nu känns det verkligen som om jag vet allt jag behöver veta för att resa till Turkiet, om jag ändå av någon nu okänd anledning skulle råka åka dit.
Som alla vet vid det här laget så står Ptt för ”Petits travaux tranquilles”. Det var väldigt roligt på den tiden som PTT fanns i Frankrike. Men nu heter det bara La Poste – så man får åka till Turkiet om man vill skojsa till det. Bra att veta!
Vi åker runt en vecka i Lykien i april och tackar härmed allra ödmjukast för kunskaperiet. Vad gäller vinet, minns jag min ungdoms Beyaz och min första beredskapshelg i det militära 1972: En riktig stridis till sergeant inspekterade oss och kände även på pluntorna. Jag var den enda som godkändes eftersom min inte var tom.
Den var nämligen inför midsommarfirandet på luckan fylld med Beyaz. (Fler Lottniska lumparminnen här).
(Att länken öppnas i samma fönster, får WordPress förklara. Det kan ha att göra med att den går till samma sajt. Annars brukar det gå bra).
Vad tror vi om denna bok: ”Överraskning vid fjärrlånad bok”.
Inte helt lätt att att utläsa vad som står men typ:
”Det deutsche Bedante, wiedergeboren… *er grossen
Wilhelmichen Zeit gefusst…”
Jag är inte så superhaj på Tyska men någonting om födelse
eller nåt sånt verkar det handla om?
Kära djufrusna (djurfrusna? djurfru?) Lotten. Efter att ha läst om din resa är jag för alltid avskräckt från att turista i Turkiet. Så skönt att slippa gå omkring och tänka och grubbla på det.
Såja, nu är jag djupfrusen. (Och alltså inte djupfryst, som är en annan sak.)
OT men bara lite, apropå djupfryst, det är ett jähättespännande program på Discovery Science nu, från byggandet av ishotellet i Jukkasjärvi.
Ha! Apropå djupfrusen och djupfryst — säger ni, när ni lägger återstoden av vad det nu kan vara (bären, kakorna, pajen, grytan, rätten, felet, bytet, liket …) i frysen, ”Jag frös in resten” eller ”Jag fryste in resten”?
Själv vet jag inte riktigt vad jag säger. ”Frös”, tror jag.
Apostlarnas fotspår, ja. Det sket sig ju det där med samordningen, en gång i tiden, även om intentionen var god.
Men hörru Lotten.
Hur gick det med Paulus egentligen? Vad var det för fotspår ni följde?
Apropå gårdagens toalettbild. Blir påmind om en kompis som, eftersom hon kom från Ytterstbortiträskmyrliden, hade egen lägenhet i stan under gymnasietiden (höjden av lyx). Den toaletten hade liknande planlösning. Men med den skillnaden att det istället för en duschvägg fanns en duschkrater (kanske 30 cm djup), som man fick svinga sig över samtidigt som man skulle lirka sig in under handfatet.
Jag tror att jag frös in resterna. Men sen har jag fryst dem, vilket verkar tillhöra den andra böjningen av verbet.
Tyska boken: återfödelse och kejsardöme och hämningar. Inte lätt att få nåt sammanhang i det. Men frakturstil läser jag obehindrat sen jag beslöt nån gång i elvaårsåldern att det kan väl inte vara så svårt, och si, det var det inte.
Nu läste jag igen.
”Det sägs att man ska akta sig för gransaker med skalet kvar” – tror jag det. Julprydnader bör absolut bara ätas skalade.
Det jag tycker är häpnadsväckande är att när man gick över från frakturstil till mer moderna typsnitt så tyckte folk det var svårt att läsa!
Eller, häpnadsväckande. Det häpnadsväckande är väl att man kan tycka det är häpnadsväckande.
Ingick lianer i hyran?
Paulus saknades helt i sammanhanget. Jag ska gå igenom alla mina anteckningar igen för att om ett par dagar när ni ju saknar Turkietrapporter berätta om en fascinerande grej som jag inte alls har berört än. Kanske anar jag Paulus där bland kråkfötterna.
Såja, nu har jag även fnissat åt och korrat gransakerna.
(Basketspelsrapport: idag sprang jag jättemycket på träningen. ”Du får göra allt som du klarar av att göra, hur ont det än gör” sa sjukgymnasten till mig. Så då klarade jag ju av hemskt mycket förstås.)
Good Girl!
Och det var då själva fan: jag hittar inte namnet på det goda vinet. Leta, leta.
Det kqnske försvann i alkoholens dimmor? majlis.
Paulus höll sig väl mer till kusten Efesos och så där.
Sisanosbreven kanske är en apkryfisk skrift, vad vet jag, men jag tror faktiskt inte det.
Men det kan ju vara därför guiden insisterade på att Sisanos är en biblisk stad, helt enkelt för att få in apostlagärningarna nånstans.
Tänk på det du Lotten, de hade bara mantlar att svepa in sig i när marsvindarna ven….
Ända sedan resan började har jag funderat över exakt vad man kan göra med Kappadokien. Alltså, kappa, dok, igen. Nåt i stil med ”Det var så kallt så nunnan måste ta på sig kappa under sitt dok igen”. Blah.
Äsch, ta ett skojigt palindrom i stället.
Lotten, här kommer ett gäng förslag.
Gäng 1.
Gäng 2 som till stora delar är samma som gäng nr 1.
Vinografi från Kappadockien.
TURASAN!
Tack LL99, där satt vinet på en pinne i hjärnvindlingarna och sa ingenting!
TARDIS!
Med Tricia Guild-matchande brevlådor!
Kom hem i lördags efter en vecka i ”Alexander den stores fotspår” Vi har aldrig tänkt oss att resa till Turkiet men en så billig resa var svårt att stå emot. Vi hade enorm tur med vädret, som var strålande sol hela veckan, visserligen lite kyligt på morgonen men då satt vi ju oftast i bussen. Våren fullkomligt exploderade under veckan vi var där, persiko- mandel- och jakarandaträd blommade längs vägen, ängar med anemoner och sist men inte minst alla planteringar med tulpaner i massor. Härligt också med alla apelsinträd som växte överallt.
Vi hade en otroligt kunnig och trevlig guide och fick se så många fantastiska antika städer och det var inge frågor som blev obesvarade.
Maten var så där för mig som är vegetarian, visserligen massor med grönsaker men inte mycket alternativa proteinkällor.
Rödvinet varierade från ställe till ställe men vissa sorter var helt okej.
Vi kan absolut tänka oss att åka till Turkiet igen.
Jätterolig läsning.Vi var där 17 april och hade snarlika upplevelser. Vi åkte på lykienresan vi ångrade att vi inte tog nåns mailadress.
Tack för en informativ och jätterolig reseskildring om Turkiet och Kappadokien!
Vi åker dit på söndag kväll och efter den här läsningen så… Hur ska det bli? Har alldeles säkert växlat in för lite pengar även om jag inte tillhör storhandlarna. Men jag ska packa ner lite varma kläder i alla fall så jag kan stå ute och frysa. Och shorts – ifall att. Och Dimor eller nåt liknande och inte ska jag glömma pappersnäsdukar heller. Det blir nog bra….
Ha så jättekul, Inger! (Man kan ju ta ut mer pengar i bankomater om man vill …)
Inspirerade av Lotten tog vi en Lykienresa i våras. Vi ångrar den inte, och åker på en annan nu den 23. Jag vill dock varna för ett par saker:
* Köp inga som helst juveler. Ta inte ens ögonkontakt med säljarna! Krokodiler på torra land. De börjar med idiotpriser och låter dig sedan pruta till hälften, men du blir ändå lurad. Glittret har något över skrotvärde på hemmaplan.
* Samma sak med äkta (eller förmodligen inte) mattor och skinnjackor. Du blir bara lurad där med.
* De är mer förtjusta i Euro än Lira. Kontanter tar man ut på seriösa hotell och ingen annan stans.
En mycket bra, läsvärd och informativ reseskildring finns att ta del av här.
Hej!
Jag ska åka iväg den 14e november på samma resa. Tack för lite bra (och underhållande skrivna) tips på vägen.
Lycka till på resan!
Nu packar jag for att aka till egeiska med tss. Tusen tack for din reserapport, nu vet jag allt vad jag behovde.
Lycka till!
Tack igen. en fråga, betalar man de extra paketen i SEK eller euro?
Euro – och kom ihåg att de vill ha kontanter!
Ska iväg på nåt liknande i slutet av mars. Det du skrev var det överlägset bästa jag läst i ämnet. Både kul och informativt.
Tack, Ralf! Och lycka till!
Härliga beskrivningar!!! Vi hade med oss Lira men hade fått mycket bättre kurs i Euro. Har just kommit hem från Kappadokien. Halva bussen var magsjuk mer eller mindre… Imodium hemifrån delades ut:). Fantastisk resa även om guidens engelska inte var så bra.