Först dök den där dumma översvämningen upp i fredags – så att jag fick lyfta verktyg, flytta bilhjul, baxa bort vedlager, skruva ut besvärliga skruvar och skvimpa med iskallt vatten i flera timmar. Och så hackade jag (för att inte bli polisanmäld) is från trottoaren förstås.
Sedan pajade vår extrafrys nere i källaren helt orelaterat, vilket är ett solklart tecken på att döda ting talar med varandra.
– Såååå. Du sprutar vatten, du?
– Japp. Och där står du och bara funkar. Kolla, här kan jag spruta vatten i flera timmar utan att någon märker nåt.
– Fast om jag lägger av, så ruttnar kanske de där läbbiga kålrötterna som jag har i lådan längst ner.
– SPRUUUUUUUT!
– Klonk. Såja, nu funkar jag inte. Ruttna på nu, alla gamla matlådor!
– SPRUUUUUUUUT!
Det ickefungerande kylskåpet hade dock den goda smaken att lägga av nu när det fortfarande är kallt utomhus, så jag bar upp alla byttor och kålrötter till verandan. (Det har vi gjort förut.) Men än en gång fick jag brutalanvända händerna, som ju annars bara sitter och knattrar på tangentbord hela dagarna.
Under helgen spelade jag lite basket och stukade lillfingret samt hjälpte en kompis att röja i en lokal som var full av gamla saker som inte skulle vara där. En miljard kartonger skar små hål i mina fingrar och jag kände mig hur cool som helst.
Idag upptäckte jag att en fönsterbräda hade sjangserat och spruckit, så jag slet fram min fina slipmaskin och slipade så att svetten och dammet yrde. Maskinen är gammal och har nån obalans inbyggd, så den skakar som en skakmaskin på gym.
Bara en före-bild – jag är inte färdig än; efter ett varv spackling och målning ska jag köra minst ett varv till.
Sedan skar både jag och Artonåringen oss på våra nya knivar. Detta eftersom vi endast undantagsvis har skarpa knivar: vi vet helt enkelt inte hur man hanterar dem.
Artonåringens blod så coolare ut än mitt, så detta är hon.
Så nu sitter jag här vid köksbordet och tittar på mina söndersmulade naglar med sorgkanter, färgfläckar och småsår och det avgrundsdjupa knivhugget. Händerna är svullna och obekväma – de känns som någon annans. När jag tar handsprit på dem sticker det som av tusen nålar.
Och dessutom känner inte mobilen igen mitt fingeravtryck längre!
Om jag riktigt känner efter har jag dessutom träningsvärk i axlarna. Med andra ord: jag mår oerhört bra eftersom jag har varit så himla nyttig. Imorrn ska jag kanske fälla ett träd eller lyfta ur en bilmotor eller hugga ved med bara händerna. Simpelt.
Eller så skriver jag kanske en rolig artikel istället.
Idag blev jag så vansinnigt arg på en mygga – såpass att jag började gnissla tänder och planera en revolt och ett demonstrationståg samt jämföra mig med suffragetterna för 100 år sedan.
(Inom parentes drabbades jag av ilskan under en föreläsning, så jag kunde inte explodera och rya och tillverka stora skyltar där och just då.)
Det är en sån här mygga jag ogillar:
Redan i januari grundlades nog denna ilska, när jag for ut mot modeskaparna som förvägrar oss i kvinnokläder plagg med fickor. Och nu till myggan här ovan – alltså ett headset för föreläsare. En pratmick som sitter fast på huvudet. Den
är försedd med en säkert 150 cm lång beige sladd
funkar inte utan en batteriklump som till storlek och vikt påminnner om en kort och tjock mobiltelefon
trasslar alltid in sig i håret i nacken även om man har tofs
störs förfärligt av hängande eller bara lite skramliga örhängen
är beige.
Apparaten ser ut så här, och med den där hårda klämman ska man fästa klumpen i sin sköra, knypplade krage?
Beige-färgen irriterar mig för att den ju ska vara diskret, men inte är diskret på något sätt över huvud taget, varken till form eller funktion. (Alla som inte är beigefärgade i hyn blir nog även de lite irriterade.) Men det värsta är den där klumpiga batterimanicken med en PYTTELITEN av- och påknapp som man inte kan hantera med normalstora fingrar och så går skiten inte ens att fästa i kläderna!
Tänk om alla föreläsare i hela världen plötsligt bleve tvungna att föreläsa i
sparkdräkt
overall utan fickor
nattlinne.
Då skulle dessa förnicklade batterisändarenheter nog få nån annan fästningsanordning än en liten mager klämma på baksidan. För den passar jättefint i en kavajficka, i en byxlinning eller en normal skjortficka. Men inte i bh:n, inte i urringningen, inte i trosorna innanför klänningen och verkligen inte i en sladdrig blus av siden.
Här har jag som en ormtjusare försökt tämja den.
Hur ordnar vi detta? Ska vi virka små påsar som vi lite bökigt hänger över ena axeln? Eller ta fram en av armbindlarna som funkade bra till de tidiga, feta mobiltelefonerna? Eller kräva trådlösa mojänger?
Vad bra, nu känner jag mig lite mindre arg. Men hur lång är nu sladden? Jag lägger mig ner och kollar, för jag är ju 173 cm.
Danmark er et dejligt land där alla röker, dricker öl och skrattar hest. Wienerbröden står som spön i backen och allt är så vackert designat i ljust böjträ, linne och matt glasyr på all keramik – och ingen lampa lyser någonsin någon rakt i ögat eftersom alla heter PH. Vänta, skrev jag att allt är vackert?
Eh. Nästan. Vårt hotell Absalon är inrett i lila, rosa och gallgrönt och har den absolut larvigaste inredningsdetalj jag någonsin har slagit huvudet i. (Återkommer till den senare.)
Hissdörrarna är tapetserade med en bokryggstapet i svart-vitt. Min djefla man begrundar detta intellektuella faktum.
Idag gick jag lite vilse och hittade ett slott – Rosenborg, som är ett kitsch-palats, där allt överdådigt, guldigt, krusidulligt och faktiskt oerhört fult (trots att jag ju egentligen gillar allt som är gammalt). Den här pjäsen fick mig att tappa koncepterna helt:
Tänk er att svinga denna nästan en meter höga älghorns-silverbägare.Och vem har sagt att tak inte kan vara jättetredimensionella?
I denna min Köpenhamnsrapport kan jag dessutom konstatera att här, liksom i Stockholm, byggs det hysteriskt nya tunnelbanor, tunnlar, hus och vägar. (Fast alla byggjobbare är nån annanstans.) Och i de skummare kvarteren (eh, på en parallellgata till Strøget) ville jag plocka fram en jättestor skräpdammsugare och fixa till lite.
Här skulle jag vilja fara fram som vore jag en kvast i en tecknad film. Liksom.
Men lite längre fram på gatan – där det egentligen var precis lika skräpigt och stökigt – hittade jag en vacker dörr, som jag inte alls ville fixa till:
Kolla bara på första trappstegets patina!Men nu ändrar jag mig igen. Fly mig en rotborste!
Köpenhamns papperskorgar är fula som stryk, men de har en fimpvänlig avdelning på ovansidan och …
… en hylla för pantflaskor och dito burkar!Den där hissdörrstapeten inne på hotellet återfinns även inne på Illums toalett.
Apropå hotellet, ja. Tänk er att ni har ett hotell. Som ska inredas. Hotellet går förvisso i lila, rosa och gallgrönt, men nu står du här med en vacker tallrik som passar så bra som inredningsdetalj för att … nåt.
Den ser ut så här.
Men hur ska denna dyrgrip placeras? Hm … (Trumvirvel.)
I en plexiglaslåda på väggen! Preciiiiis där man som sömnig gäst råkar hamna med huvudet när man ska tända lampan, stoppa in kontakten för att ladda telefonen eller vända sig mot spegeln på garderobsdörren.
Plexiglas ska man göra basketplankor av. Inte tallriksinstallationer med fientliga hörn. Aj.
Som traditionen bjuder, går jag (som det heter) all in när det gäller nyordslistan. Nyss pratade jag i radio om den och upprepade med emfas och en dåres envishet:
Nyordslistan är inte inte inte Svenska Akademiens ordlista. Nyordslistan borde byta namn till något krångligare:
Här kommer nu alla 38 med
citattecken runt det som är direkt citerat ur Språkrådets definition
asterisk (*) framför ord som jag tror kommer att överleva i åtminstonde fem år
diverse kommentarer från mig.
*alternativa fakta, politiker som försöker slingra sig genom att ljuga. Som dök upp första gången här:
blockkedja, ”digitalt nätverk av information och transaktioner” (eng. blockchain, som jag inte känner mig det minsta bekant med).
blorange, ”hårfärg som är blandning av blont och orange”. (Denna färg enbart ska finnas på hår. Om man tänker sig en ljusbeige soffa, så kan den alltså inte vara blorange.)
bonus malus (lat. bonus (bra) och malus (dålig), lägre skatt för miljövänliga fordon och straffavgift för Bergmans gamla avgaspruttande veteraner.
*cringe, pinsam. (Utropet CRINGE! betyder alltså amennäguuuuu så pinsamt.)
*dabba, att sänka huvudet mot ena armvecket och samtidigt höja andra armen (särskilt i fotograferingssituationer).
OBS: Det där dabba har inget med ”klantat sig” att göra, som har ett helt annat ursprung (troligen från det dialektala dabb, dabbe ’som betydde klump & dumbom år 1864).
Gärna utan tennisracket.
direktare, ”begravning utan ceremoni”.
doxa (eng. dox eller docs, alltså documents), publicera känslig information om någon.
*döstäda, rensa bland sina gamla prylar så att efterlevande inte ska behöva göra det. (Men vi anser alla att ordet har funnits sedan 1900 kallt.)
I will never. Mina fina telefoner!
expresskidnappning, (sp. secuestro exprés), kidnapparen kontrollerar koder och tömmer konton och släpper sedan offret.
*fejkade nyheter, osanna nyheter som sprids som vore de sanningar.
Inget nytt. Frederick Burr Opper ritade detta 1894.
fidget spinner, ”leksak som man snurrar mellan fingrarna”. (Jag har aldrig ens hållit i en sådan, men i kommentatorsbåset kommer en skarp protest: ”Det är ett koncentrationshjälpmedel för barn och ungdomar som har NPF, då särskilt adhd. Motorisk verksamhet hjälper personen att koncentrera sig så hen kan lyssna på nån som talar och förklarar.”) Klicka på bilden här:
framtidsfullmakt, gäller när ”fullmaktsgivaren inte kan ta hand om sina personliga eller ekonomiska affärer”. (Jag undrar vem som kommer att avgöra att/när jag inte längre är vid mina sinnens fulla bruk.)
funktionsrätt, ”rätt till självbestämmande och delaktighet för personer med funktionsnedsättning”.
*grit, uthållighet och hängivenhet i strävan mot långsiktiga mål. På olika sätt:
Kommentatorsbåset protesterar: ”Får spader av bilder med kugghjul som uppenbart inte fungerar!”
halalturism, ”turism på anläggningar som följer specifika kriterier för att passa vissa muslimska traditioner”.
hyberavdrag, ”lägre skatt för hyr-, begagnat-, och reparationstjänster”.
inrymning, ”instängning eller inlåsning av människor som skydd mot ett yttre hot”.
killgissa, ”påstå något som gör att det verkar som om man vet vad man pratar om, men egentligen bara gissar”. (Jfr mansplaining & manspreading, för man får tydligen sätta den maskulina stämpeln på allt som är negativt.)
klickfarm (engelskans click farm), ”personer som får betalt för att systematiskt klicka på annonser på nätet för att generera intäkter till uppdragsgivaren”.
* knäprotest, manifestation där deltagarna ställer sig på knä i protest. (Ha! Sååååå nära knäprotes!)
Helt fel bild.
kombucha, ”dryck som framställs genom fermentering av te”. (Men det måste ju vara intressantare vad den smakar? Särskilt eftersom det tydligen är vinäger! Och i kommentatorsbåset skrever man: ”Det är gott, nyttigt, roligt. I mitt kök står en 8-litersflaska med tappkran, där teet jäser och har sig.”)
kompetensutvisning, utvisning av person som har kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. (Jag tycker minsann att alla utvisningar utan urskillning ska kallas ”utvisning”.)
*#metoo, ”hashtagg och benämning för en rörelse som går ut på att motverka sexuella trakasserier och övergrepp genom att många delar med sig av sina erfarenheter av detta”.
omakase (japanskans omakase – ’jag överlåter beslutet åt dig’), närrestaurangkocken får komponera din mat efter eget huvud.
pansexuell, ”relatera erotiskt och romantiskt till människor […] oberoende av deras kön”.
plogga, jogga samtidigt som man plockar skräp, ofta i grupp. (Pick’n run på engelska!)
poddtaxi, ”litet eldrivet fordon som används som taxi”. (Eller som vi säger i framtiden: ”taxi”.)
rostfaktisk postfaktisk, ”tidsanda där man inte längre baserar argument och beslut på fakta”.
rekoring, ”grupp där konsumenter köper lokalt producerade varor direkt från producenter utan mellanhänder”.
renovräkning, ”vräkning av hyresgäster som inte har råd att betala den höjda hyran efter en renovering”.
sekundärkränkt, när man blirkränkt å någon annans vägnar.
serieotrohet, ”att se ett avsnitt av en tv-serie utan att ens partner, som följer samma serie, får vara med”. (FÅR vara med? Det måste väl handla om att de inte är med, bara?)
skogsbad, ”terapiform som går ut på att vistas i skogen som en metod för att minska stress”. Eller som vi säger i framtiden: ”Jag går på en promenad!”
* snubbelsten, minnesgatsten för någon som fördrevs eller förintades av nazisterna 1933–45. Översättningslån av tyskans Stolperstein. (Love it! Jag gick på en gata i Berlin och så snubblade jag och tänkte vaaaa, och så tittade jag ner och kollade mina skosnören – och såg flera stenar med namn på.)
Vackert! (Påminner om den lite gladare stenen ”Intighet” i Lund.)
spetspatient, patient som känner sin sjukdom och som därför själv får ta vissa beslut om behandlingen. (”Knäoperation!” röt jag, och fick en.)
veganisera, attgöra en vegansk version av en maträtt som traditionellt är djurisk.
* viralgranska, källkritiskt granska uppgifter som sprids snabbt på nätet. (Men hallå, var är etymologin? Man måste faktisk tala om varifrån ordet kommer!) NE-paus medan jag tillsätter en utredning!
etymologi, subst.~n äv. ~en, ~er ORDLED: etymo-log-in
• läran om härledning av ord och deras betydelse BET.NYANS: om enskilt ords ursprung och betydelseutveckling: ~n för ordet ”bodega” visar att det har samma ursprung som ”apotek” KONSTR.: ~ (till ngt) HIST.: sedan ca 1675; till grek. etymos ’verklig, sann; säker’ och logos ’(en) lära’
Jag kontaktar nu min kompis Petra, vars son heter Jack och ju var THE viralgranskare en gång i tiden. Han befinner sig i N.Y., men är som tur är jetlaggad och därför vaken. Nå? Vem myntade uttrycket ”viralgranska”? Jack svarar:
”Det är påhittat av min kollega Linnea Jonjons i samband med att vi lanserade Viralgranskaren 2014.”
Linnéa Jonjons, Jack Werner och Åsa Larsson.
Sådärja. Rätt ska vara rätt.
Kommentar från båset:
Jag tror Språkrådet också går all in för att lägga in några knäppa ord på listan, så att folk börjar diskutera, eller till och med gräla om
ifall de alls är nya
om det verkligen heter så
om de har någon funktion alls och såklart
om de kommer att överleva mer än tre månader.
Jag har förvisso försänkingar, kontakter och kolleger i Språkrådsenvirongerna som jag skulle kunna fråga … men de hade nog inte svarat helt ärligt. (But I’m on it!)
Uppdatering … eftersom jag sluddrade med tangenterna och lät ”rostfaktisk” stå kvar i flera timmar här, är jag skyldig läsekretsen en definition till just detta ord:
rostfaktisk adj.~t ORDLED: rost-fakt-isk
• som verkligen bara existerar försvagat och missfärgat: inspektion av den rostfaktiska hyn; rostfaktiska frisyrer döljes lämpligen av vårhatt BET.NYANS: spec. om ngt som verkligen gäller trots yttre tecken på motsatsen: de rostfaktiska benkläderna höll väl trots att de var 100 år gamla HIST.: sedan 2017; av lågty. roste och ty. faktisch
Nu ska det inte handla om mig och min logga eller mina försök till loggor eller ens hur kass jag är på att rita. Nu ska det handla om hur jag lyckades hitta världens bästa loggamakare.
Min basketförening Eskilstuna Basket hade en logga som gick på bredden – den var så bred att när den hamnade i numera fyrkantiga format på nätet, syntes bara Basket, inte Eskilstuna.
Gamla loggan. Kul om man har ett brevhuvud och är mer stolt över sin sport än sin stad, kanske. Eller vill vara en av 56:orna.
Så här såg den ut i de fyrkantiga sammanhang som nu finns i den digitala världen.
Två loggor står ut på ett negativt sätt – de är i ett omodernt format.
Dessutom har vi ju en egen basketcup som saknar logga helt – trots att den är världsberömd i hela Sverige.
Så kan man ju inte ha det. Tänkte jag och började rådda utan att fråga nån om lov. (Så får man inte göra, Lotten. Lämna in en ansökan i tre exemplar till berörda instanser och vänta på att en utredning ska tillsättas. Skäms på sig.)
Eskilstuna BasketCup (jag skippar ibland mellanslaget före ”Cup” som en liten och inte särskilt effektiv protest) har genomförts i 31 år och haft massa olika sponsorer (Dumle, Billys Pizza, Eskilstuna Energi & Miljö), men heter alltså numera blott Eskilstuna Basket Cup (med mellanslag) eftersom miljonsponsorerna uteblir. Ungefär så här (var beredd på att bli sjösjuk) har cup-t-shirtarna sett ut under åren:
Cuploggan 2015.
Cuploggan 2016.
Eftersom vi är en ideell förening utan några som helst extraresurser, satte jag mig ner och försökte hitta på något på egen hand. Det gick inte någe vidare, men jag kom på att vi måste göra något. Och ha en fyrkantig logga som passar som app-bild lika väl som tröjtryck.
– Steam punk! sa jag till mig själv och tänkte på den stolta industristadens glansdagar med smide och lokomotiv samt bestick.
Och så hittade jag den här vacka skapelsen!
Som ju inte alls är kvadratisk. Så jag frågade Pip-Petter som är reklamare i Lund, och han föreslog den här fulingen som utgångsidé och förlaga:
Perfekt! Man har samma logga till klubben och cupen med blott ”cup” som tillägg på den senare. Och så har man förstås en orange basketboll. Och Eskilstunas skyline!
I den mån Eskilstuna har en skyline. De här husen på en boll? (CC BY-SA 3.0)Vår nya (ganska kassa) arena på en boll?De här stackars barnen på en boll?
Hmmmm. Tänkte jag och kände att min logotypkompetens inte räckte till.
Pip-Petter hittade då Formarte AB när han googlade runt. Och så sa han ”den där killen ska ni fråga”. På grund av detta, som han höjde till skyarna:
Jag skickade mittinatten ett toklångt mejl till Formarte och Joakim Andersson-Berg och föreslog massa dumheter och fula färger och bluddrade på så att vem som helst hade känt att det nog är bättre att ta till flykten än med pennan fäkta. Men inte vår loggaman, inte. Han svarade:
– Ja! Vad kul!
Redan efter nån vecka hade han kommit fram till att staden på bollen var en kass idé, men att smideshammaren på något sätt skulle med. Och så kom han med detta förslag:
Cupen fick även den en logga, som är fyrkantig och fin och går i orange. Bollen ser ut att vara på väg ner i ett nät, som även får tankarna att gå till en cuppokal:
Nu ser Eskilstuna Basket inte längre ut som ett avlångt eller brett får bland hermelinerna.
Om man tar och kikar med lupp, kan man nog se att det står Eskilstuna där nånstans.Så fint! Finns det andra lag som kanske borde byta logga?
Med andra ord: det är jättelätt att skaffa en ny logga. Man kontaktar bara rätt loggaman – Joakim Andersson-Berg.
De stackars algerna vet inte hur roliga de är; de har namn som ni aldrig någonsin hade kunnat tänka er. Och inte bara algerna – det vimlar av arter med roliga namn.
Och då menar jag inte alls sådana här namn.
Alla arter tillhör ett släkte, alla släkten tillhör en familj, alla familjer tillhör en ordning, alla ordningar tillhör en klass, alla klasser tillhör en stam – och alla stammar tillhör ett rike, t.ex. djurriket eller växtriket. Då har jag inte ens börjat tafsa på alla mellangrupper – men alla har de namn! Som lingvister måste hjälpa till att hitta på!
Jag har kommentatorsbåset att tacka för artnamnsinspirationen. Halva Sörmland hade nyss ingen aning, men nu vet de att det finns arter som heter tarmsjöpung, krulltrassel, armfoting, vattenfis och rödplysch!
Eftersom det finns filurer som inte har tålamod, tid eller lust att lyssna på mig i radio, kommer här en liten apritretare.
näckhår
ryskt schackbräde
trögkryptare
läderlappslav
större frågeteckenbock
äggslevmossa
apelsinstump
gummibåtskvalster
fågelsnultra
fartrand
raggsträfse
dubbeltut
havsrufse
bistergrå sorgstövslända
klippspringsalg
förvånad trägnagare
skvalpalg
skär kattost
ljusskyggt kapuschongfly
ishavshästsvans
grönkrull
mustaschfladdermus
molnslick
paradoxmask
tångludd
stor hästskonäsa
olivslemming
trångnavlad trips
mjukt käringhår
fjädergälsnäcka
Fotnot
Detta är nog egentligen bara reklam för alla som funderar på att plugga språk. Just do it! Solum fac id! Allons-y! Schmetterling!
Den här informationen gick ut via Eskilstuna kommun i juni:
Skrivglädje!
Måndagen den 14 augusti öppnar Mälardalens Högskola dörrarna för alla som gillar att skriva och som har gått ut nian eller som går på gymnasiet!
Lotten Bergman kommer att under dagen lära ut skrivknep, tipsa som roliga och intressanta texter som kan fungera som inspiration och svara på alla frågor som tänkas kan eftersom hon kan allt om skriven text! Ta med dig en dator om du har en, annars kan du få låna!
Veckorna gick utan att någon anmälde sig.
Uhuuuuu.
Till slut gjorde jag ett allmänt upprop bland vänner och bekanta på Facebook, och fick ihop fem intresserade gymnasieungdomar plus en mamma till en väldigt skrivintresserad tjej (som inte fick ledigt från sommarjobbet).
Poängen med skrivglädjedagen (i MDH:s regi) var att ingen skulle skriva under press och att all negativ prestationsångest skulle vara som bortblåst. Alltså gav jag dem uppgifter, men frågade inte hur det blev, bad dem inte läsa upp och gav dem inte ens en smula kritik. Till exempel bad jag dem skriva
en dagbokssida om när de först träffade mig
en text om tre saker som de själva fick välja (jag hade med mig två megastora resväskor med prylar)
om hur det känns när man får en present som man egentligen inte vill ha.
– Vad tänker ni på när ni ser den här? sa jag och höll upp en perfekt, vit sten.
– En rumpa!
– Så ni tänker inte på en bok som heter ”Den vita stenen”?
– Nej!
– Jo jag!
– Och jag!
– Den vita vaddå?
– Det här, förstår ni, handlar om gemensamma referensramar, sa jag och berättade om allmänbildning.
Jättesmutsig hatt, solfjäder, Game Boy, måttband …
– Lotten, vad heter det när man inte rynkar pannan utan gör så här?
– Man höjer på ögonbrynen.
– Hur stavar man till abonnemang?
– A-B och sedan två N. Kolla i SAOL-appen för säkerhets skull.
… sko stl 51, benknota, Totte, öronpropp …
– Men hur ska man veta vad man ska bli när man blir stor?
– Det vet man nog aldrig.
– Ska man alltid följa alla konventioner och regler?
– Konventioner, njaaaää. Regler … nej. Skrivregler – ja. Fast kanske inte alltid.
böcker, docka från 1968, palestinasjal, peruk …
– Onomatopoesi är jättehäftigt!
– Verkligen! Egentligen kan man kanske säga att alla ord är onomatopoetiska? Testa!
– Kartong!
– Peruk!
– Äckelsistatstikminister!
– Strumpa!
Det var oerhört roligt, fnittrigt, intressant, rörande och allmänt trevligt. Men min största upplevelse var nog när jag visade en typisk, trist instruktion som man kan få i skolan när det gäller skrivande. Då reagerade ungdomarna häftigt genom att rygga tillbaka och utbrista nääää! – för de trodde att jag menade allvar.
Så här skapar man nämligen inte skrivglädje (anser jag):
Trååååååk!
Sedan smög jag in några av mina älskade skrivregler bland råden om hur man skriver när man har fastnat och fått kramp (sätt dig påklädd i badkaret!) och vips, hade sex timmar gått.
På vägen hem saboterade jag – full av skrivglädje – en ATG-lapp i en affär emedan den bröt mot en skrivregel.
… är jag ju inte van vid. När radiopratarna i reklamkanalerna liksom nästan varje vecka tjoar om lönefredag eller tidig utbetalning, har jag alltid känt ”pfffft, en annan har ju eget företag och är lite för fin för sånt därnt lönetjafs”. Pengar ska man ju slita ihop under mörka timmar, mot en deadline eller på en scen med kursutvärderingar väntande runt hörnet.
Men så blev jag ju anställd på en högskola, där de ger mig
massa råd om att det inte är bra att jobba övertid
inträde på badhuset
passerkort som även gäller som busskort
nycklar
arbetsrum
dator
mobiltelefon
lön.
Redan efter några veckors anställning damp det ner en sån där pengaavi som man kan lösa ut i mataffären – om det inte är för mycket pengar. Men den här var på 10 000 ljuvliga aprilkronor, vilket naturligtvis kräver ett besök på banken.
– Vissel, vissel, visslade jag och fladdrade omkring med lappen här hemma och visade upp den både här och där. Kooooollaaaaaa, jag har peeeengar!
Banne mig gav jag inte lappen en liten puss också.
(Allmänheten undrar nu om jag inte förut har fått pengar som egenföretagare eller på det där extrainhoppet på basketkansliet. Jodå, men de pengarna fick jag liksom aldrig hålla i.)
– Hallåååå, jag lägger nu den här lilla avin i den här jackfickan och så åker jag till banken imorrn!!! skrek jag högt till alla som fanns i huset … utan att någon hörde det.
När majlönen nu kom, kände jag att det var dags att ta tag i aprillönen. Som naturligtvis var puts väck. Och bortglömd. Jag letade efter lappen, efter jackfickan – eller var det en ficka i en väska? – och fann blott fickludd och gamla tuggummin i vacker förening med gem. Jag ringde till löneavdelingen (DET FINNS EN LÖNEAVDELNING!) och förklarade problemet.
– Men … tappade du bort avin?
– Mhm.
– Utan att ens sakna din lön?
– Mhm. Jag har varit egenföretagare i 20 år och då är liksom normaltillståndet att sakna lön.
– Men har du letat efter lappen?
– Jaa.
– Jag ska se vad vi kan göra. Du kan ju inte vara utan lön!
– Tack!
– Och om du hittar den gamla avin måste du komma ihåg att inte försöka ta ut den, okej?
– Okej! Jag ska om avin hittas riva den i småbitar och elda upp den i min farfars gamla askfat!
– Det låter bra. Ojoj, du kan ju inte vara utan lön, ujujuj.
Ni hör så fint och trevligt de tar hand om mig? Omyndigförklaras har jag många gånger sagt att jag borde, och det är väl bara att fortsätta på den linjen?
(Ha tålamod, jag ska verkligen meddela nåt. Jag ska bara gå en omväg först.)
Igår stod jag på det stora Fristadstorget i Eskilstuna och firade att P4 fyllde 40. Jag pratade om militära uttryck (”helt om” är inte vad man skulle kunna tro ett helt varv utan bara ett halvt, tramsade vi) och blev intervjuad (där jag skamligen glömde bort Sara Danius namn) och plötsligt stod jag och pratade med Sven Strömberg.
Han inledde sin karriär med att ge Beatles en kass recension när de 1963 spelade i Eskilstunas sporthall.
Men under hela dagen fick jag i mobilen massa meddelanden om heeelt andra saker, samtidigt som jag skulle blåsa upp och knyta ihop ungefär 200 ballonger.
Jag blåste och blåste, och läste och läste. Så här ser det ut i min mobil:
När öppnar Bollhuset?
En urkundsadress skulle jag ha för att skicka in rapporten idag före 9.30.
Vem låser Bollhuset ikväll?
Har du en svart fluga att låna ut?
Hur säkerställer vi att valda budskap leder till handling, dvs att mottagarna verkligen söker till programmet?
Kan du vara speaker när Sporthallen invigs 3 juni?
Spanska ambassaden har bara telefontid 1,5 timme!
Får vi låna damer B:s matchställ?
Alla försvunna väskor är hittade utom en. Vi fick en guidad tur av Tysklands roligaste australiensare. Nu är jag trött.
Vernissage för utställningen som sker i samband med x-jobbseminarierna är 1/6!
På gymmet: främmande man ger mig en lektion i hur jag bör gå tillväga för att träna axlar: han har nämligen studerat min teknik och bestämt att jag gör fel med armbågarna.
Budskapsstrategi? Är humor enda alternativet? Kan konsekvensbeskrivning, narrativ etc vara andra alternativ?
Kan du komma och öppna Bollhuset?
Vi kan inte använda memes pga. upphovsrätten.
Jag har inga pengar på min mobil, och kan inte ringa till någon som kan hjälpa oss att öppna Bollhuset och träningen börjar om en timme.
Kan det finnas anledning att ta ett Human centered-perspektiv där vi söker insikter om användarna och kanske även gör dem till medskapande? Alltså på ett djupare plan försöker förstå deras problem, behov, intressen och triggers etc.
Är Bollhuset öppet?
Vill du följa med till Polen den 12 juni?
Kan du göra en flyer om basketläger 12–15 juni?
Kan du komma och hälsa på de amerikanska släktingarna den 3 juni?
Flingor.
Finns det möjlighet att köpa en basketryggsäck, skulle behöva den redan idag?
Jag skulle göra en abrovink, och då frågade min kollega om jag menade habrovink! Vad kommer det ifrån? Heter det habro eller abro?
Jag äter currywurst!
Och gummistövlar. (De röda.)
BOLLHUSET ÄR LÅST!
Är det sant att du ska ge ut en bok?
Och så långt kommen svarar jag jaaaaaaaaaa. I oktober!
Men hur ska jag hinna göra det om jag hela tiden måste åka och låsa upp Bollhuset?
Pengar ska man ju slita ihop under mörka timmar, mot en deadline eller på en scen med kursutvärderingar väntande runt hörnet.
