I morse gick jag som en fullständig vettvilling upp redan fem timmar efter att jag släckte lampan. Jag skulle nämligen testa att ”boosta morgonen” med två starka, föredetta elitidrottare till män, födda ungefär på 1980-talet.
Och just denna motionsmetod heter ”vibrationsträning”.
[tankepaus för alla läsare]
Nu ser ni väl framför er hur jag trasslar in mig i breda spännband, sitter på knöggliga tvättunnor och darrar som en bit sylta på centrifugen?
Inte då. Man ställer sig i en ganska typisk träningsposition på en i och för sig lite fånig darr-mackapär som påminner om forna tiders personvågar, och så trycker man på en knapp och musklar sig lite. Tåhäv. Lårspänn.
– Knip och sträck, ner med hakan!
Det är inte mycket jobbigare än att stå rakt uppåner på golvet på samma sätt, fast utan plattans vibreringar. 
Friidrottsveteranen Daniel Jomalm fick oss sedan att krypa ihop till en liten bakvänd boll med tårna i höjd med hästsvansen, medan vi – handbollsveteranen Rickard Granander och jag – huffade och puffade och längtade efter bollar och handgemäng. Min hästsvans for åt skogen och Rickard började yra om att kaffet var på väg upp – och det var inte från nedervåningen.
När vi var färdiga, torkade vi svetten ur pannan och funderade över eventuell träningsvärk och konstaterade att det ju inte alls kändes så farligt.
Hur det hela utvecklas kommer jag att rapportera om under hela våren!
Jag som gärna gör saker väldigt ordentligt har i afton debuterat på Body Pump. Detta eftersom jag missade min ”tantgympa” i går (Pilates å boll). Jag tog mig hem med sparken själv och behövde inte ringa bårbilen.
Nu måste jag googla body pump, för på sånt har jag aldrig varit. Oj, jösses så coolt det såg ut! (Se bild.)
Jag tränar också! Hårt.
Daniel Küng, som jag blev bekant med på två fronter; Lotten.se och ett drivsystemföretag, tyckte att jag kunde vara ett tillräckligt bisarrt inslag i reklamen för hans nystartade Küngs Gym och regisserade mig till en ”förebild” dvs hur man ser ut innan man tränat hårt.
Observera att jag håller den oerhört tunga hanteln (Kryptonit, minst) med lillfingret och en jettetung ölburk i den vänstra handen. Dessutom är skortan på rymmen, som den lätt blir när man tränar jettehårt, och hela hårmanen i oordning.
Daniel menade att denna reklambild skulle göra han gym berömt. Men det blev istället, om jag tolkat tecknen rätt, beryktat. Och själv kan jag inte säga att min status ökade nämnvärt.
Åh nej! Kvinnan i pälsbrämade skor lever farligt! Man FÅR INTE ha vibrationsbältet så högt upp!!!! Lår, ja, vader, absolut. Överarmer och axlar visst. Magen möjligen. Men aldrig någonsin i närheten av midjan för så skakar njurarna loss och det gör ONT!
Hur vet jag då detta? Jo, för att jag använde sådana maskiner på sjuttiotalet på salong Siluett så framgångsrikt att jag var riktigt nöjd med min kropp, som då vägde 48 kilo. Sedan träffade jag på samma maskin under en komma-i-form-resa till Oman under sent nittiotal och har man sett: det funkade! Jag blev hur trimmad och slimmad som helst! Klart det måste vara skakmaskinens förtjänst tänkte jag och bortsåg då från att jag joggade, promenerade och simmade under dagens alla ljusa timmar, utom just den där halvtimmen då jag vibrerade mig. Och (nu kommer det pinsamma ifall någon orkat läsa så här långt) då är det väl lika bra att köpa en sån där maskin, tänkte jag. Sagt och gjort och nu står den sedan många år i källaren. Någon som vill testa?
Mja, riktigt så där såg väl inte jag ut… men några andra på det passet var i alla fall i närheten. Man tränar med skivstång med inte alltför tunga vikter och med såna där fria vikter, inte fullt så spejsiga som på bilden, men nästan. Det vibrerade förresten på mitt pass också, men det var mina lårmuskler som åstadkom det själva vid tredje ”set:et” av knäböj med skivstång i fyra olika serier av rörelser. Det hela var faktiskt ganska kul. Jag går ibland på kettlebells också och det är ännu roligare. Har upptäckt att nästan all träning är kul, utom sånt där larv med danssteg, vippa på rumpan och puta med brösten. Det får dom andra sköta, jag känner mej som en kamel på sånt. Slänger mycket hellre omkring järnkulor. (Fast jag dansar ”vanligt” rätt så bra.)
Då kan jag transportera! Vi ska i alla fall ut och träna lite med hjulstugan. Där går det nog att få in både Salon Siluett och Küngs gym. Om även det är till salu …
Sedan i … november var det väl? … rider jag igen. Nåja, ett litet jullov har vi också haft. En timme i veckan. Inte skakigt men lite skumpigt. Och kul!
I övrigt inte mycket till träning. Utom en timmes snöskottning idag.
Jag anar Lottens belåtenhet när det står fd framför de andra två.
Ja, SG, en ambulerande båsskakmaskin! Bara att ordna kön!
… får du plats med en häst oxå?
Tanterna på sista bilden har gräsligt balla underbrallor.
Det där är inga trosor precis, mer benkläder, med utbytbar resår i både överkant och runt låren.
De ser ut att vara bekväma och luftiga, och antingen gröna eller röda.
Å apropå damkalsonger, så släpade jag ner en hel radda med plastbackar från vinden häromdagen, innehållandes Salig Makens vinterkläder. Där fanns ett par ljust mellanblå långkalsong från Vinson. Resåren befanns vara så knastertorr att det knastrade om den.
Knaster är ett onomatopetiskt ord, tro mig, och gummiresår som närmar sig sitt sjätte decennium knastrar.
Vinson – landsbygdens Armani!
Är dom lite silkiga på ena sidan också?
Jag påtvingades sådana. Inte bara sådana utan långkallingar överhuvudtaget. Fast man drog förstås inte på dem den vägen.
Nej då, inga merceriserade lyxhisorier utan ett par alldeles vanliga långfillingar i hederlig, småluddig bomullstrikå.
Grattis på födelsedagen, Lotten!
Grattis Lotten! Du kan få en alldeles egen skakmaskin i födelsedagspresent om du vill!
Jag kom just på , apropå vibrationer, att min far brukade skoja om damerna som jobbade på tvättinrättningen som fanns här i byn när jag växte upp. Tanterna satt gärna på locket till centrifugen när den kördes, för att den inte skulle slamra och hoppa omkring så mycket. Pappa antydde att det var mer av nöjesskäl, och som lillflicka fattade jag precis hur kul det vore att åka centrifug. Eller inte.
Jag tycker det ser ut som ett alltiett på sista dambilden. Ingen midjeresår utan oförmärkt övergående i överdel.
Nån sorts gymnastikdräkt.
Grattis Lotten!
Bang – ständigt dennna Bang – beskrev målande hur dom byxor såg ut som hörde till jympadräkten under hennes skoltid: ”en formidabel påse”.
Den blommiga lilla lekdräkten på bild nummer tre är min favorit.
Karin!
På fullt och fast allvar skulle jag i alla fall vilja låna skakmaskinen! Det hade varit perfekt för min undersökning av konstiga träningsformer!!!
(På bilden här ser ni vad jag gör just nu, men framför allt ser ni hur oerhört diskret jag annonserar min födelsedag.)
Grattis Lotten!
Jag la förstås bilden ner för att ni ska få stretcha nacken lite.
Grattis Lotten!
Grattis på födelsedagen hälsar båsbarnet Majlis och jag.
Grattis Lotten!
Badmössorna är väl för att frisyren inte skulle skaka loss när man nu sovit med knögliga papiljotter hela natten.
Självklart Lotten ska du låna skaka-loss-maskinen! Bara du LOVAR att inte använda den i midjan! Armar, axlar, rumpa, lår och vader OK. MEN INTE MIDJAN!
Du skulle kanske haft badmössan på hela tiden så hade hästsvansen klarat sig…
Gratulerar!
Ett stort grattis!
Grattis här också!
@Ingela: Body Pump är jättekul, och sådär cool ser man ut hela tiden. För sitt inre öga i alla fall. Och kettlebells är mitt favoritträningsredskap, såpass att jag försökte ta en tugga ur en sån för ett par veckor sedan. Det gick mindre bra.
Rapportera gärna eventuella slutsatser av skakträningen, Lotten. Har sälv inte testat dylika apparater. Har öht inte tränat på en vecka pga förkylning, så jag är smågrinig och har ont överallt (sur Majlis). Men det går ju över, förhoppningsvis snart. Om tre veckor börjar Crossfit Open.
Ja, gäller det träning och slikt, då har vi i råttboet inte mycket att komma med. Lille Maken har ett litet gymnastikprogram som han kör varje morgon men själv håller jag mej till våra dagliga promenader samt vispa och hacka och röra om i köksgrytorna.
Tack, alla, hörni! Nu ska jag dricka champagne!
(Ergo ”bubbel”.)
Vill ni se vad jag vågade göra häromdan? Jag vågade skriva ett svar på Quora – jag bara tog ett gammalt blogginlägg och översatte (med darrande fingrar) till engelska (jag skriver ALDRIG på engelska numera) och sen ba … klick! Jag vågade!
(Vet inte varför jag var så rädd. Inget hände ju. Hm. Nåväl.)
Ät inte järnkulor. Note taken.
CtLDPT – inte nog med att jag ju ska fortsätta att skakträna (INTE MIDJAN!), jag ska försöka låna en apparat av Karin också, så då kan vi verkligen börja utreda ordentligt!
Jepp! Och vi har redan fått reda på att apparaten finns på Urvädersgränd – som jag brukar kalla för Ruskvädersgränd.
Vi hämtar den när slusskaoset är förbi. Det kan dröja fem-tio år. Men det är aldrig för sent att testa. Särskilt inte om metoden visar sig vara så värdelös som det finns anledning att förmoda.
Proseccon kan vi nog få på plats betydligt snabbare.
Grattis
Hyttis och SG
Åh, jag glömde! Jag tränar minsann också; knäna böj för att ta fram köksgremeljer ut de lägst belägna köksskåpen. Så de’ så.
Hörru, harenäranågratinerapåfölsedan. Lixom.
Att vara femtitre
e jeteroligt de
men nu så äru femtifyra
ingen mera fest å yra
Båsmors ålder enl Wikipedia.
https://sv.wikipedia.org/wiki/54_(tal)
Ah, grattis Lotten!
Att 54 var ett sånt viktigt nummer i dag, det visste man inte. Var det alltså nåt undermedvetet som påverkade de tävlande i dressinen i dag att glatt sjunga halva den gamla Per Myrberg-hiten och komma fram till ”…nu är det slut på gamla tider, nu går 54:an i himlen in”? Det blev inte poäng.
Örjans siffror! Jag önskar ibland att jag hade varit mer intresserad av matte. Eller orkat kanske det handlar om. Det ser så kul ut det där!
Är skaket i rusket stor? Går den in i kofferten på en Tiguan utan fällt baksäte (golf-size)? Hur bärbar är den?
Åhååå, ”skaket i rusket”, nu snackar vi smeknamn!
Pysse, den är 95 hög medbottenplatta 95 och bredd 50 cm.
Vikt 17 kg.
Om det passar dig så är det lättare för dig att åka via Ruskvädersgränd. Slusskaos och allt det där …
Och nu är det redan den tredje. Försenade grattisar iallafall, Lotten!
På tal om benämningar så betyder hjulhuset ”Det lilla huset på hjul”. Det känns så i jämförelse med den krigsskadade hantverkarbilen. Den är ganska liten.
Eftersom jag aldrig kan komma ihåg att det heter Urvädersgränd utan kallar gatstumpen för Ruskvädersgränd så känns det som jag haft rätt hela tiden. Var skulle rusket finnas? Om inte just där?
Ruskets bottenplatta kan enkelt tas av så att det hela blir ett IKEA-platt paket. Tror nästan att det går in i en Smart …
Min träning är lite skakig nu men för några år sedan på Vänern gick det mera jämnt. (Hoppas att det går att länka till ett gammalt fb-inlägg.)
Blåsigt vid Mosebacke?
https://www.synonymer.se/sv-syn/urv%C3%A4der
Alla som saknade fickor i båset härom nyssens kanske har fått sin lösning nu i en produkt som presenterades i fbgruppen teknikkvinnor för ett litet tag sen.
Bara namnet på produkten är ju underbart — Unipörs.
https://www.kickstarter.com/projects/1799691549/the-unipors/description
[…] svetten och dammet yrde. Maskinen är gammal och har nån obalans inbyggd, så den skakar som en skakmaskin på […]