Idag blev jag så vansinnigt arg på en mygga – såpass att jag började gnissla tänder och planera en revolt och ett demonstrationståg samt jämföra mig med suffragetterna för 100 år sedan.
(Inom parentes drabbades jag av ilskan under en föreläsning, så jag kunde inte explodera och rya och tillverka stora skyltar där och just då.)
Det är en sån här mygga jag ogillar:
Redan i januari grundlades nog denna ilska, när jag for ut mot modeskaparna som förvägrar oss i kvinnokläder plagg med fickor. Och nu till myggan här ovan – alltså ett headset för föreläsare. En pratmick som sitter fast på huvudet. Den
- är försedd med en säkert 150 cm lång beige sladd
- funkar inte utan en batteriklump som till storlek och vikt påminnner om en kort och tjock mobiltelefon
- trasslar alltid in sig i håret i nacken även om man har tofs
- störs förfärligt av hängande eller bara lite skramliga örhängen
- är beige.
Beige-färgen irriterar mig för att den ju ska vara diskret, men inte är diskret på något sätt över huvud taget, varken till form eller funktion. (Alla som inte är beigefärgade i hyn blir nog även de lite irriterade.) Men det värsta är den där klumpiga batterimanicken med en PYTTELITEN av- och påknapp som man inte kan hantera med normalstora fingrar och så går skiten inte ens att fästa i kläderna!
Tänk om alla föreläsare i hela världen plötsligt bleve tvungna att föreläsa i
- sparkdräkt
- overall utan fickor
- nattlinne.
Då skulle dessa förnicklade batterisändarenheter nog få nån annan fästningsanordning än en liten mager klämma på baksidan. För den passar jättefint i en kavajficka, i en byxlinning eller en normal skjortficka. Men inte i bh:n, inte i urringningen, inte i trosorna innanför klänningen och verkligen inte i en sladdrig blus av siden.
Hur ordnar vi detta? Ska vi virka små påsar som vi lite bökigt hänger över ena axeln? Eller ta fram en av armbindlarna som funkade bra till de tidiga, feta mobiltelefonerna? Eller kräva trådlösa mojänger?
Vad bra, nu känner jag mig lite mindre arg. Men hur lång är nu sladden? Jag lägger mig ner och kollar, för jag är ju 173 cm.
Den ÄR trådlös, ju!
Men ful för det.
Låtom oss lösa detta gubbdesignade elände.
Framåt marsch, och buss på, båset!
Någon gång på 80-talet skulle Christina Jutterström modernisera debattklimatet i SR och avskaffa de överväldigande ’girafferna’ –mikrofoner på tunga stativ– som hängde över debattdeltagarna. Det gick sådär, kan man säga.
Hennes från SVT för tillfället inlånade myggor som var av en sort man sätter som clips på bringan fick väl deltagarna att höras, om än sämre än vanligt, men de klarade inte när Juttan lade armarna i kors över sin.
Varför man nu skulle vilja fästa en av- och påknapp i kläderna.
Bra korrläst, Christer – jag ändrar och stoppar in ännu en svordom!
Jag använder också mygga på jobbet och är mest irriterad över modellen som man krokar fast runt ETT öra. Då går det åt en plåstertejp på kinden för själva pinnen ner mot mikrofonen.
Nu har jag fått en med båge runt nacken istället. Men den har vi haft problem med att det uppstår radiotystnad på vissa ställen i rummet, dessvärre viktiga ställen. Men nu verkar det avhjälpt.
Senaste ordern är att vi ska använda en lös påse för batteriklumpen för att inte med tiden böja sönder antennen.
Men väskan i min lokal har ett band som är typ en meter för kort. Hänger man den över ena axeln hamnar antennen snarast i armhålan. Så den behöver sys om. Av nån.
Och vad anser man sig ha uppnått med den produktutveckling som har gjort att den lilla klämman som var avsedd att fästa sladden till ficktelefonens hörlurar i kläderna inte finns längre?
Nu får man sno runt sladden i en hårnål och klämma fast den i halsringningen. Det funkar i och för sig utmärkt, men efter ett tag är plastskoningarna på hårnålens ändar utslitna och bortramlade och då river man sig på nyckelbenet och sticker hål i kläderna
Punkt.
Även här är förresten en färgsvordom på sin plats. Den lursladd som medföljer den fruktprodukt till telefon vi förses med på jobbet är vit. VIT! Hur fräsch ser den ut efter ett par veckor i och ur fickor, händer och väskor?
Jag har många gånger fäst den i stövelskaftet istället (för jag är en sån person som gärna har föreläsarstövlar), med effekten att den beige(a?) sladden står lite som ett segel bakom ryggen när jag går, eller slänger lite efter när jag vänder på mig, då det tydligen är omöjligt att reglera sladdlängden. Jättepraktiskt. Verkligen.
Om sömnad i armhålan är av nöden kan jag rekommendera kirurgen i Uddevalla. Har nyss blivit sydd där; såväl i armhålan som i Uddevalla alltså.
Oj, Lotten, du är längre än både Karl XII och Peter Englund!
HK, gick allt bra?
Groomen undrar varför Emi inte drar sladden under kläderna. Kan ge en mer avslappnad stämning inför föredraget också, om man behöver kalla upp en frivillig för att hjälpa till. Säger groomen.
Jag har gärna klänning när jag håller föredrag, vilket innebär att linning saknas. Senast när jag skulle ha ett headset på så använde jag ett nyckelband som skärp, vilket funkade tillräckligt bra. Att jag sedan skulle ha ytterligare en mikrofon för att den som filmade skulle ha särskilt ljud är en annan historia …
För att få in sladden under sina snygga kläder, krävs visst mått av ålande och faktiskt exponerande av både underkläder och skinn om man byter av en annan föreläsare i en tvåminutersbensträckare och det inte finns en miljard myggor så att man kan smita ut på toa i förväg.
Här ser ni en av dagens föreläsare, som är snyggt klädd – i brallor utan fickor och kavaj utan fickor. Problematiskt!
Hen har alltså fått häkta fast klumpen i fingerbandaget?
Var kan jag skriva under?
Har inte de former som gör att man gärna exponerar linningen, ens om man har en.
Jag känner som Babs: var är namnunderskrifterna?
Fast vi får nog gå direkt till produktutvecklarverkstan nånstans. Undrar om jag inte känner någon som går på Innovationsprogrammet här i stan.
Sprid ryktet!
Xperimenten med myggor dog iom detta. Ett annat försök, med små diskreta tripoder på bordet, avbröts när *l*f B*ck*rd helt enkelt svepte sin åt sidan och därmed uteslöt sig från diskussionen med ett brakande ljud i sändning.
Numera har deltagare en seriös mikrofon på en seriös hållare inte olik den klassiska Luxlampan, men inte lika fragil som Pixars klassiska.
Ja, alla produktutvecklare borde läsa här för det här är perfekt! En problembeskrivning, ett behov, tydliga förbättringsområden, till och med önskemål om ny deign!
Då behövs bara en lista med saknade resurser, vilka kan lösa problemet?
Nu för tiden jobbar ju jag med att lösa problem och det svåra för mig just nu är faktiskt att hitta problemen att lösa. (Det hoppas jag löser sig med tiden.) Själva produktutvecklingen gör jag däremot inte, men det är ju lite av samma sak.
Mitt problem är att jag inte hittar myggan.
Jag har en, nånstans. Med beige ”hudfärgad” sladd. Men VAR?
Kan någon utveckla grejer som man inte tappar bort? Sånt som glasögon, nycklar, gröna försäkringskort, småmickar, hustrur? Färgen spelar ingen större roll. Annat än på det gröna kortet. Det måste vara just grönt. Och hustrun får gärna vara originalfärgad. Annars är jag inte noga.
Tack alldeles utmärkt så här långt.
Jag föreläser som tur är aldrig, så jag är inte så bekant med såna där myggor. Men jag blir alldeles förundrad av att sladdarna är beige(a?). Alla, alltid?
Om vi tar och försvenskar stavningen av beige så får vi något helt annat och roligare. (I alla fall om man uttalar det som vi gör här och inte som nån stockolmare.)
Visst, maltdrycker är alltid trevliga. Även om mina numera mest har <0,5% på etiketten.
HK, här i Nypörtet hoppas vi båda på god utveckling.
’gubbdesignade’?
Nu vet jag ju inte vem som designat just detta elände, men jag vet vem som brukar räknas som den som först använde et wireless headset i en show, och det var då rakt ingen gubbe …
’The tour is also renowned for its use of new technology; because of Bush’s determination to dance as she sang, her stage sound engineer Martin Fisher rigged a wireless headset microphone using a wire clothes hanger, making her the first singer to use such a device on stage.’
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Tour_of_Life
Ingen mindre än den fantastiska Ms Bush, alltså.
Så även om du inte står på giganters skuldror, så hänger micken på dina som den gjort på giganters 😉
Wooohooo! VILKEN cool kuriosa, Mikaels!
Halloj, hörs jag nu?
Hyr ett stadsbud som står breve dej och håller klumpen.
De myggor jag var i kontakt(!) med under mitt yrkesliv var alla trådbundna. Ett j*vla trassel. Annars har myggor inte med seriös Broadcasting att göra. De låter helt enkelt sk*t, liksom det mesta man får från bildmedia.
Standardmiken just nu (den på min profilbild) är Gefell 630 på ett lampliknande med åtskilligt stabilare bordsstativ. Som den urtidsmänniska jag är, föredrar jag annars Neumann U87. Tillsammans med Yamaha NS1000 högtalare –som jag till min glädje ser på Lottens bilder från sin dialektradiostation– har vi den ultimata (inte -tiva!) ljudåtergivningskedjan.
Rent, rakt och korrekt utan minsta gimmick.
När jag ändå är på Yammahumör: När SR på sin tid lade en jätteorder blev det faktiskt ett udda antal högtalare, typ 393 stycken (siffran är nog en annan, men delbar med tre och i det häradet var den) NS1000. Japanerna trodde att det var att räkne- eller skrivfel av något slag, så de bjöd på den 394:e i leveransen. De hade fel.
Kontrollrummen på den tiden hade faktiskt tre högtalare. Två för stereon och utgående program samt en tredje för det man kallar ”förlyssning”, en möjlighet att kolla in ljudet på nästa inslag.
Därav delbarheten med tre, så här en dag efter Pi-dagen.
I rymden kan ingen höra dig skrika.
Kvartetten synkopens önskedröm: En syjunta i yttre rymden?
Men HON får inte vara med i våran syförening mer, ja jag sägerbara det, så har jag ingenting sagt.
Denna min aversion mot myggorna sprider sig som myggorna i min barndoms Luleå. Och jag har kontaktat några fiffiga ungdomar med innovationstankar …
Ingen, iiiingen kan säga varför sladden ska vara så lång. Och så beige.
(På felvända bilden här: sladdfan på en av de andra föreläsarna i onsdags.)
https://www.aliexpress.com/item/10pcs-ANDERS-0-7M-Adjustable-Length-Retractable-Mini-USB-Charging-Cable-For-Professional-Portable-Radio-Tour/32815280001.html
Idén kan säkert användas på mikrofonkablar också. Svart som en goth. Variabel längd. Behöver inte sitta och dingla mitt på kabeln. Använder dem till en del utvecklingssystem där jag tröttnat på sladdtrassel.
För ljud: http://www.everbuying.net/product1345350.html
Och här en hel piddevitt – för att inte säga grimalj: http://www.z-tac.com/details?product_id=59
Och så får du och det lille stadsbudet öva in hur du rör dej över podiet under föreläsningen så att han kan följa med, ett riktigt tjusigt pas de deux. Det kommer att bli mycket beundrat.
Här händere grejjer: översvämning! (Ingen fara. I’m on it.)