Danmark er et dejligt land där alla röker, dricker öl och skrattar hest. Wienerbröden står som spön i backen och allt är så vackert designat i ljust böjträ, linne och matt glasyr på all keramik – och ingen lampa lyser någonsin någon rakt i ögat eftersom alla heter PH. Vänta, skrev jag att allt är vackert?
Eh. Nästan. Vårt hotell Absalon är inrett i lila, rosa och gallgrönt och har den absolut larvigaste inredningsdetalj jag någonsin har slagit huvudet i. (Återkommer till den senare.)
Idag gick jag lite vilse och hittade ett slott – Rosenborg, som är ett kitsch-palats, där allt överdådigt, guldigt, krusidulligt och faktiskt oerhört fult (trots att jag ju egentligen gillar allt som är gammalt). Den här pjäsen fick mig att tappa koncepterna helt:
I denna min Köpenhamnsrapport kan jag dessutom konstatera att här, liksom i Stockholm, byggs det hysteriskt nya tunnelbanor, tunnlar, hus och vägar. (Fast alla byggjobbare är nån annanstans.) Och i de skummare kvarteren (eh, på en parallellgata till Strøget) ville jag plocka fram en jättestor skräpdammsugare och fixa till lite.
Men lite längre fram på gatan – där det egentligen var precis lika skräpigt och stökigt – hittade jag en vacker dörr, som jag inte alls ville fixa till:
Köpenhamns papperskorgar är fula som stryk, men de har en fimpvänlig avdelning på ovansidan och …
Apropå hotellet, ja. Tänk er att ni har ett hotell. Som ska inredas. Hotellet går förvisso i lila, rosa och gallgrönt, men nu står du här med en vacker tallrik som passar så bra som inredningsdetalj för att … nåt.
Men hur ska denna dyrgrip placeras? Hm … (Trumvirvel.)
Plexiglas ska man göra basketplankor av. Inte tallriksinstallationer med fientliga hörn. Aj.
Vi flyttade nyss in i ett hus med ett modent kök sobert inrett som alla andra kök nuförtiden: svart bänk, grått golv, vita högblanka skåpdörrar och svart och vitt kakel. Nåja. Man kan inte begära allt.
Skåpluckor och draglådor har sobra handtag i grått med hiskeliga hörn. Men skåpet ovanför diskhon, som hade sitt handtag precis där huvudet hamnar när man ställer saker i diskstället hade inte sitt handtag kvar i många dar, kan jag säga.
Det går minst lika bra att ta tag i dörrens undersida för att öppna den.
Sen har jag sett något ännu modernare på bild: en läderflärp som handtag. Jag funderar på att montera en sådan för att dölja hålen efter det rackarns hårda handtaget. Men ännu har ingen ringt på och erbjudit ett sådant, så det blir väl sen nån gång …
(Så nu vet ni hur ivrig jag är på att göra om hemma.)
Jeg bemærker att du oppsøkte det peneste den danske by har att bud på!
(Sa jag på minst trenne språk)
Hotell Absalon har social springnings-sightseeing med privat guide! Vad ser man och lär sig då? Flåsandes och rusandes förbi allting utan att ens hinna höja mobilen och plåta? Men man får 20% på løbeturen.
De har också söt och frisk personal, och det är ju bra att slippa oroa sig för någon smitta.
Jag bodde ett par år i en lägenhet där en av kökets skåpdörrar inte kunde öppnas helt om man hade gardinstång. Och gardiner ville jag ha. Köket vette ut mot en loftgång. Bredvid entrédörren fanns ett smalt fönster genom vilket man såg rakt in i badrummet, om inte badrumsdörren var helstängd. Det blev ett förhänge för det fönstret med det snaraste.
Apropå disajn alltså.
Läderflärp som handtag – modernt? Håhånej, Cecilia N – en gammal beprövad modell. I vår hall har vi två små byråer, klassiskt 60-tal, teak och läderflärpar på lådorna. I samma hall har vi en knarrande pianopall att sitta på och förvara saker i; sitsen går att lyfta upp och på den har Lille Maken apterat en läderflärp som handtag, så det matchar byråerna.
Själv känner jag mej som om jag bor på hotell just nu. Lille M. har fått infleunsa (à propos smitta, dårå) och vill sucka ensam i vår sängkammare, så jag schlafar i gästrummet och känner mej helt bortrest.
Plexiglaslådor hade jag gärna haft på väggarna där man inte slår huvudet i dem. I dessa hade vi kunnat placera gamla snuttefiltar, en 40-millimeters granat från Bofors samt mormorsmorfars Johannes Nilssons katekes med familjeanteckningar på insidan av pärmen.
Bra idé!
Med andra ord: ska vi ta den gamla plexiglasbasketplankan som vi har i källaren (som jag tänkte bygga om till soffbord på den tiden som vi hade soffbord) och bygga små museilådor att slå huvudet i?
Ökenråttan: Vad coolt att du kan känna dig helt bortrest, så hemma du är!
Neeej! Bygg inga inredningar av Plexiglas! Om ni inte skaffar er en idog dammare med antistatvippa.
Det finns inget som drar åt sig damm som Plexiglas, aka Lucite. Repigt och matt blir det också. Speciellt om det dammas flitigt.
Får man föreslå grov, ohyvlad plank istället? Robust, starkt, billigt. Den grova ytan döljer dammet mycket effektivt. Dammsug nån gång per år. Det räcker.
Kan förses med läderflärpar (kom och hämta, jag har en massa verktygsbälten av ca 3 mm oxhud i källaren – utmärkta flärpar blir de).
Ingen vidare surrrviss på det här hotellet, dock. Sin frukost får man själv ordna och ingen bäddar sängen.
Slå ihop några gamla tavelramar med bara glaset i, och sätt några pianogångjärn här ooch där, så kan man damma inuti också.
Här i min kommunallägenhet kunde man inte ens sätta några gardinstänger i fästena i två av rummen. Fjärrvärme var nämligen installerat vid renoveringen för fem-sex år sedan och rören är dragna rakt utanpå gardinstångsfästena. Vaktisen tyckte att jag var tjörmig när jag ringde och ville ha fästena flyttade så att jag kunde ha gardiner. Lite pilligt var det ju då man fick lossa klamren för fv-rören och böja undan dem för att kunna skruva ut gardinstångsfästet. Hur förra hyresgästen gjorde har jag ingen aning om.
Var äter ni i Köpenhamn? Har ni varit på Skinnbyxan, en liten urgammal källarkrog?
Enligt yr.no ska det bli genomgående minusgrader och uppehåll tio dygn i sträck nu. Det tvivlar jag på.
I övrigt tycker jag att för många killar och för få tjejer röstas till final i meddeldifestivalen. Men kan ju inte klaga alltför högljutt eftersom jag själv vägrar att rösta på någon alls.
Den restaurang som vi åt på idag i Köpenhamn hade en enorm buffé som jag åt på tok för mycket av – Valle Dalle på Fiolstrade. (Rekommenderas verkligen.)
Just nu är vi mätta igen: på vår resa genom Danmark och Sverige har vi nu hamnat på ett hysteriskt 20-timmarbesök i Lund. Stäket, Stortorget och Herkules har vi redan betat av.
Jag åt på Stallmästargården ffg i torsdags, tillsammans med sex andra personer. Det var fascinerande att höra alla ljud sällskapet utstötte vid de nya kulinariska upplevelser vi fick. Små diskreta stön, suckar och vid efterrättens chokladfondant kom ett flertal kvitter.
Det var gott.
Ninja. Dina ljud/vilken rätt?
Jodå, jag suckade, kvillrade och stönade diskret jag med.
Jag åt torskrygg med rödbetspure och confiterad persiljerot, till efterrätt en chokladfondant med vaniljglass och jordgubbspure.
Sanslöst gott.
Andra åt rotsakskaka eller hjortinnanlår, resp blåbärspaj.
Sen blev det bröllop på Naturhistoriska Riksmuseet, i mineralsamlingen. Fast jag åkte hem.
Lotten, varför var dom missnöjda med dej i tehandeln?
Fult är bra, tak ska vara tredimensionella och vad mig anbelangar får dörrar gärna vara klottrade.
När vi var nyinflyttade var tapeten alldeles kissgul i hallen. När vi bad är få bli av med tapeten, den sneda bården och tapetlapparna på proppskåpets sidor sa hyresvärden nej. Det var nytt och välgjort. När målarna kom för att tapetsera och måla i resten av lägenheten började de riva ner det kissgula innan de insåg att de inte skulle. De kunde inte föreställa sig en värld där någon tyckte att hallen skulle se ut så. Vi försökte inte hindra dem, om man säger.
Ökenråttan: De ansåg att te inte skulle vara parfymerat som Earl Grey ju är!
Hannoia: Jag inser att jag har glömt att berätta om den fuktaskadade lägenheten som vi bodde i runt 1989: blåa, rosa, kissgula väggar och cigarettrök uppe i taket … Hu.
Åh, mineralsamlingen på Naturhistoriska Riksmuseet! Jag upprepar som jag brukar när den kommer på tal: Missa inte de fina montrarna på toaletten därstädes (tror minsann att de är av plexiglas), de innehåller gallstenar och njurstenar.
Karin: en liten pärla i Köpenhamn är Geologiska museet.
http://geologi.snm.ku.dk/
Lotten 15.24: Så egendomligt. Man skulle annars tro att köpmännen i ett land som Danmark, som i stort sett försörjer sej på att kränga öl, fläsk och småkakor, skulle känna till (och leva efter) den gamla affärsregeln ’Kunden har alltid rätt’.
Uuuhuhuuuhhh varför gör de så mot stackars oskyldiga lägenheter? Vi bor i ett jädra ruckel (jädra billigt också, för att vara Stockholm, vilket är anledningen till att vi bor kvar) med plastlister runt dörrarna som man knäpper fast. De är kapade med t.ex. nagelsax av nån som inte har en tumstock. Urk.
Avdelning ”härmed meddelas”:
Idag hände något som inte har hänt på ett bra tag. Jag åkte Lund–Eskilstuna med tåg och var inte försenad en endaste minut.
[applådåskor]
Att det sju vagnar långa proppfulla tåget dock bara hade två fungerande toaletter, var ju värre.
Örjan! Jag åt tre smørrebrön! I godhetsordning:
1. Panerad fisk med remoulad.
2. Rökt ko med saltgurka.
3. Ägg, räkor, majonnäs.
Sku det ikke være rejer og laks m.v. på nr1, som ett luxus stjerneskud?
Det är absolut nr 1 i godhetsordningen.
Fast just den här räkvarianten var gjord med äckliga ägg, och då spelar det ingen roll hur gott det egeeeeentligen är med räkor/lax/tonfisk. (Det var en sån där äggkorv som gör alla äggskivor exakt lika stora. Blärk.)
I morgon är en annan dag!
Nu har jag nätledes besökt Geologiska museet i Köpenhamn (rekommenderat av DDM i går 17:12) och bland annat fått lära mig att om man ”derimod placerer tilsyneladende kedeligt udseende mineraler og bjergarter i et mørkt rum, og udelukkende bestråler dem med ultraviolet lys, lyser de op i de mest fantastiske farver”. Fascinerande. Och på något oklart sätt metaforiskt.
Karin, vi hade den upplevelsen på Tekniska Museet i Stockholm redan på femtiotalet. En mörk gång med UV-ljus som fick stenarna att lysa i granna färger. Nådde du inte upp över bordskanten?
Nu skriver jag en liten kommentar så att jag slipper scrolla ner hela kommentarsfältet varje gång jag uppdaterar på telefonen.
Hej!
Tubägg aka ägglimpa gillar jag inte.
Ägg ett viktigt livsmedel, som engagerar många .
.
Läs detta blogginlägg från 2011 ang färdigkokta ägg via ICA med kommentarer (även mina)
http://tinyurl.com/yc72an2v
En språkfråga: Kan någon komma på ett svenskt uttryck som motsvarar det engelska ”Serving before earning”? Typ att man ska skjuta björnen innan man säljer skinnet, men det är ju inte riktigt så det går.
Oj, Christer – för över frågan till nästa bås!