– För att hon ju inte har några fickor!
Jag var ute och kollade på kläder igår med Sjuttonåringen som snart blir 18, och båda rusade vi fram till en knallröd kjol som var full av fickor.
– DEN HAR FICKOR!
– DEN HAR FICKOR!
En liten, liten stund senare konstaterade vi:
– Den har inga fickor.
– Fusk. Fuskfickor.
– Fickor som inte är fickor.
– Det finns inga fickor för flickor.
– Men fusk-flick-fickor finns det.
– Ett förnicklat fuskbygge är vad det är.
När jag sydde min bröllopsklänning gjorde jag en liten nätt ficka på insidan, som jag dock inte nådde utan att först lyfta upp hela kjolschabraket, så den fick vara tom under hela tillställningen. (Helt okej: min syster Orangeluvan hade ansvar för min ryggsäck med allt som tänkas kan, inklusive 22 sidenklädda knappar som jag inte hann sy på längs dragkedjan i ryggen.)
De få gånger som jag har varit på bal, har jag haft en liten nätt och glittrig kuvertliknande sak som hänger i en rem över ena axeln, men som inte på något sätt bidrar till något annat än att jag har snabb tillgång till astmamedicinen.
På den tiden som vi bara hade stationära dialogtelefoner, var det nämligen bara just astmamedicinen som jag var tvungen att alltid ha med mig. Visst, några sedlar hade jag också, men dem stoppade jag alltid ner i bh:n. (Om jag ändå hade kunnat vara finklädd med en Kånken på ryggen …)
Liten fickhistoria:
- På 1600-talet hade man små lösa fickor som liknade påsar som hängde från midjan. Men de fanns under alla lager med kjolar och nåddes genom glipor i tyget.
- På 1790-talet blev det modernt att ha en snygg, rentav prålig väska utanför kläderna.
- Under 1840-talet började fasta fickor att sys in i sömmarna på de flesta manskläder.
På 1980-talet när vi gick omkring i kläder som såg ut som ballonger och bubbelgum, hade det varit hur lätt som helst att starta en fickrevolution.
Istället har fickorna blivit allt färre och handväskorna allt större – och eftersom de är så stora, måste man om man vill hänga med memorera långa listor på vad man bör packa ner i dem. Varje dag ska man hela tiden ha tillgång till mobil, nycklar, smink, handsprit, mediciner och hygienartiklar inklusive snytpapper, tändstickor (utifallatt), papper, penna, tuggummi, solglasögon, blodsockerhöjare och hårborste.
Därmed är man väl den absolut perfekta MacGyverkompanjonen eftersom han ju aldrig har med sig ett enda dugg när han råkar ut för massa förfärligheter.
För att nu vara lite allvarlig, är det nog så att de flesta egentligen bara behöver ha med sig en sak: mobilen. Och är det omöjligt att då skapa en liten ficka på allt från de allra enklaste plaggen till en svepande aftonklänning?
Ni som har sett All about Eve kanske minns att nån gick omkring med händerna i fickorna – men inte var det väl i snickarbyxor …?
Edith Head (1897–1981) arbetade i Hollywood med att designa filmkläder och blev vad man kallar en institution. Såpass att den här figuren i Incredibles är inspirerad av henne.
Så nu bestämmer vi väl oss? Vi kan
- sy in fickor i alla kläder
- starta en lösficksindustri
- våga vägra argumentet ”äsch, det behövs väl inga fickor, man kan ju ha en väska istället”.
För vem vill inte ha händerna fria – eller i alla fall nånstans att stoppa dem?
Här finns fickkläder:
https://www.pocheposh.com/
http://www.eshakti.com/gallery.aspx?RFRP_HP
https://modli.co/gl/catalogsearch/result?q=pockets
https://www.modcloth.com/shop/pocket-dresses
https://www.azazie.com/all/bridesmaid-dresses/with/embellishment/pockets
https://svahausa.com/collections/adults
Oj, en länklista till ännu fler: https://www.pocketocracy.com/about
Oj! Nästan hemliga, hudfärgade lösfickor!
Ryggsäck for the win!
Min rygg bestämde för några år sedan att jag inte skulle ha axelväskor mera. Och en sån där liten kuvertväska rymmer ju inte ens mobilen, än mindre nycklar, plånbok (nej, jag har inte allting i mobilen) och läsglasögon. Penna vill jag alltid ha också. Och listan över böcker som jag ska leta efter så jag kan läsa dem (om den inte är med dyker det alltid upp ett boktips som skulle ha förts in). Och huvudvärks- och allergitabletter. Och helst en liten bok, om man blir insnöad nånstans. Och muddar. Och en extrakasse. Och så har jag ju den extra jobbfonen, som visserligen ingen någonsin ringer till, mer än telefonabonnemangsförsäljare. Men ingen handsprit, det finns gränser!
Det är väl klart att Dronningen måste ha väska! Var skulle hon annars ha äpplet och spiran när hon är ute och representerar?
Å så har Bettan en liten praktisk avdelning bredvid facket för äpplet och spiran. Där förvarar hon en liten smart, specialdesignad plunta i silver som innehåller Gin, Dubonnet och en citronskiva. För det är hennes favvodricka.
När Bettan sitter på sin tron
då tar hon fram en bit citron
Och nu ska du få se –
nu blire Dubonnet.
Och lika mycket Gin
hon slår i drinken sin.
Det gick inte att spara fotot så det får bli en länk. Om man behöver ha en aftonväska med sig kan man passa på att göra ett ordentligt statement.
Fickor, javisst! Särskilt för att ha nåt att stoppa händerna i. Jag älskar att stå och hänga med händerna i fickorna. Bara stå och hänga med händerna rakt ner verkar ju hopplöst, men hänga i fickorna – då är man cool.
Bang har naturligtvis skrivit om fickor också! Roligt, som vanligt. Hon hade fickor även på sina aftonklänningar.
”Om han kommer …”
Ni ska inte ha händerna i era lommer – om han kommer …
Den som varit i Towern vet att Bettan har mycket ändamålsenliga specialtillverkade koffertar för äpplet och kronan och svärdet och spiran och alla de där andra regalierna när hon är ute och reser. Fast hon har så klart folk som bär dem åt henne.
Ja! Låt oss starta en fick-revolution! Fler damkläder med fickor!
Hon har väskan som signalsystem, har jag hört/läst.
Beroende på om hon håller den si eller så eller ställer den hit eller dit och så tror jag att säkerhetssnubbarna är inkopplade i den på nåt sätt.
Klart man behöver fickor!
Men mobiler och glasögonfordral och ev plånbok/plastkort och bilnyckel är lite mycket.
En liten pytteväska funkar inte ens om allt ska med.
Men fickor behövs.
Så! Nu är rödkålen slut. Ja, jag vill inte klaga och jag vet att det finns många som svälter och allt, men kan jag få fråga mej varför jag måste laga till ett helt rödkålshuvud när vi är ett tvåpersoners hushåll? Det blir ju lite gäster och så i helgerna men rödkål är inget som serveras till alla rätter. Och här kastar vi inget! Det finns användning för minsta efterblivna kokta potatis i ett välskött hushåll. Tur att det dröjer till nästa jul innan vi behöver äta rödkål igen.
Samtidigt kan jag ställa mej frågan om det inte var lite att ta i, då när jag bakade 16 siktkakor dagen före julafton. Den sista åt vi i går …
Vive la fickrevolution!
Tacka vettja muminmamman.
Jag fortsatte i många år att använda en ful vinterjacka med ojämnt foder (man frös om axlarna) bara för att den hade 9(!) fickor. 2 innerfickor och en ärmficka, resten på framstyckena. Det var en befrielse att gå runt utan handväska och ändå kunna ha med sig det nödvändigaste.
I år har jag en ny jacka, med alldeles för få fickor men med jämnt foder. Nu letar jag efter den perfekta handväskan.
Humlan: det finns fantaaaastiska fickjackor! De kostar en förmögenhet men lär vara outslitbara.
Här finns en med 23 fickor. (Stäng av ljudet. Hon pratar på ett sätt som får mig att inte vilja köpa – eller ens titta färdigt.)
Jag trodde jag var ensam om att vilja ha fickor! I ytterplagg vill jag helst ha minst två innerfickor i nederkant; en lagom stor att stoppa pocketbok eller hopvikt tabloid i. Samt vanlig innerficka i brösthöjd förstås. Ytterfickor för handskar samt att ha händerna i. Ägde en parkas med perfekt fickkonstruktion, men slika föreligger inte längre.
Har till min stora förvåning upptäckt att s.k damjeans’ framfickor är mycket grundare än herrjeansens. Kan inte få ner ens en välvikt näsduk, än mindre bil- eller cykelnyckel. Voffor?
Ansluter mig omedelbart till Flickornas fickuppror!
I Netflixserien bär hon på handväskan jämt. Bettan alltså. Hon har den lite käckt på underarmen och handen vilar lätt mot magen. Så visas hon även i ganska privata sammanhang och hemmavid. Vet inte om det äger någon riktighet men jag har reagerat på detta intensiva handväskbruk.
Själv använder jag hand- eller egentligen axelväska jämt. Den hänger tvärs över bröstet på ett väldigt oglamouröst sätt i alla de sammanhang. Jag blir fäst vid dem och byter inte förrän de ramlar sönder. Jag köper såna som är tänkt som ”journey gear”, alltså för förvaring av viktigheterna på en backpackertur eller annan resa av expeditionskaraktär. De är av stadigt nylontyg och har massor av fack för alla nödvändigheter. Kan rekommendera märkena Haglöfs och ECG. Det senare finns att köpa i två butiker i Sthlm, en på Drottninggatan och den andra på Sveavägen.
Klänningar med fickor är mitt bästa plagg! När jag var liten läste jag en barnbok om en flicka som fick en klänning full av fickor, där allt hon behövde fick plats. Älskade den boken. Någon annan som kommer ihåg den? Hon kan ha hetat Rut.
Skotten har ju sin sporran och till den kvinnliga svenska hembygdsdräkten hör en
liten kjolsäck eller kjolväska som fästes i midjan.
Den snabbpratande damen kan omöjligt ha allt detsom visas i fickorna i närbild när hon har jackan på sig. Fickor är bra, men de ställer till det med fasonen om man proppar in ett helt ryggsäcksinnehåll.
När jag jobbade som trafikvärd hade jag en riktig snattarrock. Det fanns en ficköppning precis bredvid blixtlåset. I den fickan fick det plats minst två kilo oxfile.
Eller sudokuhäfte, halsduk, vantar, mössa och en liten termos.
Man såg aningen knölig ut, men det var vähäldigt praktiskt.
Salig Maken hade alltid extrema mängder jox i byxfickorna. Kolapapper, kvitton, verktyg, nyckelknippor, allt, allt rymdes.
Nycklar i jeansfickor gör att fickorna ofelbart går sönder, oftast förr än senare. Då ville han ha dem lagade. Jag gnölade.
När sen äldsta barnen kom till världen, kom han med hjärtstillestånd. Knytet fördes med ilfart in på neonatalavdelningen bredvid. Apparaten som skulle återföra barnet till livet hade en trasig säkring som tjuvutlöste HELA tiden.
Salig Maken, som visste vad han gjorde, grävde fram en trasig skruvmejsel ur byxfickan, rammade in den i säkringen, vred till och sa att nu funkar den. Det gjorde den. Barnet överlevde, och alldeles oskadd dessutom.
Jag slutade gnöla över trasiga byxfickor, och lagade dem så gärna så.
Ninja! Vilken story! Vilken salig make! Ett oskatt barn!
Min pappa hade alltid oerhörda mängder 25-öringar i fickorna. Dem stal jag av ibland för att kunna köpa dammsugare i skolans fik.
Men nu måste vi hitta Bang-kåseriet. Jag har fått tips om det från flera olika håll, men kan inte hitta just detta verk i mina hyllor. Och Bang-källorna på nätet är på tok för skrala.
Jag råkade köpa en bralla utan några som helst fickor. Bara för att slippa gå naken liksom men det var knappt värt det. Helst vill jag ha tillräckligt många och stora fickor för att slippa väska. Vill ju ha händerna fria om jag måste springa från zombies eller nypa nån taskmört eller nåt men jag måste också släpa omkring på bok, teckningsblock, minst ett pennfodral, ficklampa osv.
De senaste somrarna har jag jobbat på ett ställe där herrskjortorna har bröstficka men inte damskjortorna. Det är ett jävla trams är vad det är.
”Sista skansen stormas!”, sidan 11 i kåserisamlingen ”Människan vill inte bli omkörd”, 1952.
– Visst kan man ha fickor på aftonklänning, sa den ståtliga modedirektrisen och log bländande för 78 kronor metern. Det har jag alltid själv. Hur skulle man annars reda sig?
På jobbet har jag ofta tänkt att man borde ha förkläde som franska förskollärare har. I alla fall i gamla böcker. Korsade band i ryggen och med fickor fram.
Till fint kanske man kunde ha kortkort förkläde, typ servitris fast matchande till festblåsan.
Jamen vad tusan – förkläde med fickor borde ju alla ha som 1) saknar fickor 2) måste ha på sig privata kläder på jobbet! Lysande!
Jag har understundom på mig ett verktygsbälte, men de är verkligen brutalklumpiga.
Tack för Bang, Ökenråttan! Vem skulle idag kunnat komma på fomuleringen ”log bländande för 78 kronor metern”?
(Det här båset kommer att dels revoltera klädbranschen, dels väcka kåsörerna till liv.)
Verktygsbälte till fest? Innovativt. Det går an!
Under min tid som städerska hade jag blåkläders brallor med oändliga mängder fickor, inklusive spikfickor, de som hänger lite löst utanpå. Så underbart praktiskt! Dessutom hade jag knäskydd, något som gav smärtsamma effekter på fritiden, jag var van att dunsa ner på knät om något skulle kollas i fotknölshöjd och utan knäskydd var det en aning blåmärkesframkallande.
Men tillbaka till Lizzy. Kan det vara för att det helt enkelt är skönt att ha något att sysselsätta händerna med? Det skulle visserligen se roligare ut med en virkning eller så, men det är nog lite opraktiskt?
Maken hälsar att han slutade få hål i byxfickan när han skaffade en sån där läderhylsa att dra in nycklarna i före han lägger dem i fickan.
(Hm, hans fru funderar hur en sådan skulle kunna monteras på hennes knippa.)
Idén med förkläde är inte dum. Men då ett runt midjan för att inte belasta axlarna. Bara en liten axelremspåse med mobil i gör skillnad i motoriken.
Det finns verktygsbälten avsedda för trädgårdsgrejs. Inte spade och skottkärra, utan såna där små pryttlar, en liten ros-sekatör och en maskrosstickare kanske. De är nättare och ofta med nån dekor. Har ett sånt nånstans, ovisst var. Det kanske kunde vara nåt.
Såna brallor som PGW beskriver har jag hela sommaren. Gärna knälånga, eller strax nedanför knä så att knäskyddsficka ryms. Det går ju inte att göra något slags arbete ficklös.
Lo: jag minns inte den boken, som låter bra, men väl ”Millans märkliga mormor” av Antoinette Baker, där Mormor har ett förkläde med massor av fickor med praktiska och spännande ting i och en hundvalp i en av de nedersta. Jag försökte flera gånger rita detta förkläde med förklarande pilar till innehållet bredvid. Svårbegripliga bilder dock, på grund av bristande teckningsförmåga hos lilla Brid. (Den har inte förbättrats så mycket hos stora Brid.)
För några år sen var min pluska med kanske ett halvdussin kort –inklusive körkortet– och en hundring eller två plötsligt borta. Med hjärtat i halsgropen förlustanmälde jag alltahopa och levde på kontanter från ett icke borttappat kort ett tag. Det gick rätt smidigt, men ett nytt körkort var förstås en procedur som kostade tid och 150 spänn. Jag kommer inte ihåg proceduren i detalj, men det gällde att ha passet med sig när man navigerade milen till ICA för veckohandeln. Sen återfanns plånkan:
I en av alla dessa fickor som 2010-talets jackor är försedda med. Jag hade stoppat ner den i en ficka som aldrig hade funnits i mina tidigare jackor, men stenen var i rullning. Jag fick lära om ett antal PIN-koder och skämmas.
”Bettans” handväska?
Inehåll?
Skvallerartikel i ämnet; inkl påstående om betydelsen av dess placering.
https://www.expressen.se/nyheter/kungligt/darfor-bar-drottning-elizabeth-alltid-vaska/
AH! Drottningen har en bärbar krok i väskan för att kunna hänga upp väskan. How clever! Även jag har i all enkelhet en väsk-krok, gåva av min dotter. Väldigt bra, faktiskt. Var har jag den nu då …?
Nu har jag letat. Jag använder inte väsk-kroken därför att jag använder inte väskor så ofta. Kroken låg längst in i en låda i mitt skrivbord. Nu ska vi se. Det är en reklamgrej för varumärket Cimarron ®. Va kan dom nu tillverka då? Haha – femficksjeans! Vilken fullträff,va?
Bettan har förutom pallet å spiran alltid med sig sin favoritbok i väskan.
Synd att det inte gått mode i kameravästar. De har fickor…
ÖR, jag har också en liten väskkrok. Mycket söt men den bara viker sig som om den var gjord av lera när jag hänger väskan på den.
Fler fickor åt folket!
Försöker lägga upp en bild. Försök 2.
Bravo Betong-Bess!
Jösses vad Drottningen vänder blad var billig!
PGW: Jag har också såna där fiffiga blåklädersbrallor, inköpta 1996. Men de har krympt.
Tack Örjan. Det kan vara den artikeln som jag åsyftade.
Billig och BRA! http://www.karinenglund.com/2011/09/drottningen-vander-blad/
Båsmor och Karin samarbetar för litterärt avslöjande.
(aka Nancy Mitford)
https://lotten.se/2017/12/facit-till-lucka-3-heter-lucka-6-lilla-julkalendern-2017.html
Ständigt dessa Mitfords, ÖR!
Den excentriske och numera kontroversielle engelske stenhuggaren, bokstavstecknaren och konstnären Eric Gill hyste förakt för herrskräddare (och för moderna 1900-talskläder i allmänhet). Han anlitade i stället dressmakers, damskräddare, och lät dem sy åt honom specialdesignade arbetsrockar eller kåpor, var och en försedd med ett stort antal fickor (22 eller fler, har jag för mig att jag har läst någon gång) av särskilt uttänkt olika storlek, form och placering, där han kunde förvara och enkelt ha till hands och komma åt t.ex. pennor, andra arbetsredskap och rökverk under arbetets gång eller annars.
Gill Avec?
Marimekko har en klänning med mängder av små påsydda fickor i olika färger och mönster. Fickorna lär vara till för att lägga gamla förlovningsringar i.
DET var det roligaste jag har läst sedan jag förlovade mig!!!
Är det den här?
Läser era berättelse så fickluddet sprutar och kan bara hålla med: Fickor behövs! Är det någon som minns Magnus och Brasses gamla dänga ”I kostyyyym”? Där jämför de tighta jeans (förbannade jeans) med kostym som har plats för mynt och stickor (de sistnämnda troligen mest för att de rimmar på flickor som enligt versen helst ser att plånboken får plats…)
Jag blir väldigt glad när jag ser att det finns modesidor dedikerade till kvinnliga plagg med fickor, tack Lotten!
Ett enkelt knep som du inte får missa!
(msn motor)
Så gör du för att slippa fortkörningsböter
1. Titta noga efter skyltarna på vägen som visar hastighetsgränserna. Det är dem med gul bakgrund, svarta siffror och en röd ring rund om. Siffran anger den maximala hastigheten du får färdas i. Oavsett om du färdas till fots, på cykel eller i bil.
2. Se om du hittar hastighetsmätaren i din bil. Den brukar sitta på instrumentbrädan och har ofta en pil som pekar på siffran som visar bilens hastighet. På nyare bilar visas hastigheten ibland i digitala siffror.
3. Den sista punkten är också den svåraste. Anpassa bilens hastighet efter den siffra som vägskylten visat. Polisen kan nämligen inte bötfälla dig om du inte kör för fort.
Det är märkligt men än idag är det förvånansvärt få som känner till detta genialiska knep. Och det bästa av allt, du slipper dryga böter och gör även vägarna säkrare för dina medtrafikanter!
Svårt? Ja, men jag har i alla fall lyckats hitta hastighetsmätaren. Det är den stora klockan som sitter mitt framför förarplatsen.
Jag har just sett en film på TV: ”Where to invade next” av Michael Moore. Han reser runt och ”invaderar” andra länder för att stjäla bra idéer till USA.
Den är rolig, lite sorglig ibland, tänkvärd för det mesta men mest inspirerande. Oftast lägger vi ju bara ut korta filmklipp eller bilder här men jag måste bara dela med mej efter att ha sett den. Filmen är i långfilmsformat och det kanske behövs för det finns många bra idéer där ute.
Finns på SVT play till den 8 feb.
Ja!
Gör som HK säger!
Ja fickor är ett mycket stort plus vid val av kläder, har valt bort mycket pga avsaknaden av fickor. Värst är igensydda fejkfickor.
[…] i januari grundlades nog denna ilska, när jag for ut mot modeskaparna som förvägrar oss i kvinnokläder […]
[…] inte utan. Men de är bara två ting och kräver inte väskor eller stora fickor (som vi ju vet att damkläder inte har). De förnicklade glasögonen kräver inte bara fodral för att inte gå sönder – de tvingar mig […]