Jag ångrar mig såååå. Varför skulle jag välja en så komplicerad Hemlisbloggare? Hur ska jag någonsin kunna sätta punkt för detta facit? (Det känner jag alltså nu – när jag bara har skrivit dessa 35 ord.)
Men nu börjar vi med era gissningar – som verkligen inte spretade. Snabbt som en ödla i en flottpanna rasslade det rätta svaret in – diskret och vackert. Översättarhelena: ”Ena syskonet har ett namn som inte avslöjar könet?” (Japp: Kaj, som även heter Åsa.) Niklas, Gittos mamma, Ullah och Anna hängde på medan några andra inte visste alls. Stackars Embryo kämpar på med sin science fiction-förslag såpass att jag snart får dåligt samvete för en i Julkalendern styvmoderligt behandlad genre. (Ber om ursäkt, Ellen och alla andra som också gissade rätt och snabbt, för att jag inte rabblar alla era namn.) Vänta nu, Plastfarfar som har klagat på att det är så svårt, fick ju rätt idag, det måste ju påpekas! Och Malinka, som var med om något mystiskt: ”Just nu står det en chefsekonom för Svenskt näringsliv i min tv och uttalar sig, och visar sig vara recepträttens systerson!”
Men var det verkligen så enkelt som det (för några) såg ut vid en första anblick? Och – som Görel skrev – ”Men kära nån, vad ska vi nu göra hela dagen?” (Tack förresten, Godiva, som gissade på Kofi Annan!)
Jodå. Det var verkligen Jan Myrdal (f. 1927) som var bitterkakan. (Att receptet istället skulle ha resulterat i en pot au feu eller gubbröra var förstås bra förslag.) Jag tyckte om att ni inte accepterade nobelprisen (med litet n) rakt av utan påpekade att pappa Gunnar faktiskt bara fick ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” 1974, medan Alva fick Nobels fredspris 1982. Men luckan var ju så lätt, så jag var tvungen att komplicera den lite.
Nu ska vi se om jag kan få lite ordning på den gode (?) Jan här. Vi tror i alla fall att han föddes in i en inte alldeles barnvänlig familj, där båda föräldrarna for runt jorden och jobbade nästan konstant och när de väl var hemma, var de … får jag säga opedagogiska? När Jan skrev en bok om detta (”Barndom” – fan att min barndom bara är fylld av blommor, blader och basket, vad ska jag skriva om?), blev Gunnar skogstokig och ville stämma sin son för förtal. Tror jag det. Citat:
– Ett steg till gubbjävel och jag slår in skallen på dig!
(17-årige Jan till sin pappa, som har jagat sonen pga. kondomstöld.)
I ”Vem är det”, där personerna i artiklarna får redigera om de vill, är Jans föräldrar inte nämnda. Han har gjort sig själv föräldralös – moderslös gjorde han sig förresten redan 1967, när han bröt all kontakt med sin mamma. För övrigt gav Alva och Gunnar ut ”Kris i befolkningsfrågan” 1934, som bl.a. förespråkar sterilisering av vissa grupper handikappade. Låter väl fredsprisigt och fint?
Nämen det ser väl trevligt ut? (På väg till New York 1938, Jan längst bak.)
Men tillbaka till den unge Jan, som hoppade av skolan och var ilsken och bitter redan som 17-åring, när han skrev och skrev och skrev och bara blev refuserad hela tiden. Försörjde sig gjorde han ändå eftersom han var anställd på Värmlands folkblad och på eget förlag kunde debutera med en pjäs 1953, vilket väl inte många gör idag.
Och så blev han ju politisk. Jättejättevänsterpolitisk. Och det är det som jag borde skriva minst fem spaltmeter om. För när alla andra håller med varandra och NE om att Pol Pot var en kambodjansk gerillaledare som är skyldig till att ha beordrat massmorden i slutet av 1970-talet, säger Jan Myrdal att Pol Pot är missförstådd och alls inte en despot. Och han ger sig inte. Vidare är han emot samkönade äktenskap och gayparader (men inte emot homosexuella om jag har förstått rätt) och tycker att den kinesiska regeringen gjorde rätt som ingrep mot demonstranterna på Himmelska Fridens torg – ”för att bevara Kinas och Östasiens politiska stabilitet”.
Säga vad man vill, men Jan Myrdal, Anna Anka, Jan Guillou och och t.ex. Björn Ranelid ska ha respekt för att de inte är blyga, fega, PK eller kappvändare. Själv vågar jag ju knappt säga att handbollsspelare har fulare shorts än basketspelare.
Förutom att han fyllde tidningarnas spaltmeter när han fyllde 80 och strax efter sin sedan 51 år frus död gifte om sig, har han nämnts i samband med utdelningen av Leninpriset. Ständige sekreteraren Peter Englund (som då inte hade blivit ständig ännu, vilket Malinka korrekt påpekar) blev då fly förbannad och bloggade så här om detta:
”Nådd av nyheten att religionsvetaren Mattias Gardell fått Jan Myrdals nyinstiftade Leninpris vill inte jag vara sämre. Det pris som jag nu instiftat heter Pol Pot-priset. Juryn består av undertecknad samt mina två katter. Även Pol Pot-priset tilldelas Mattias Gardell! Priset består av en miljard mark (i 1923 års penningvärde) samt Anne Applebaums ’Gulag – De sovjetiska lägrens historia’ – en bok han garanterat inte har läst.
Även nästa år kommer Pol Pot-priset att tillfalla Mattias Gardell, förutsatt att det inte dyker upp någon akademiker som är än mer naiv och historielös, men det förefaller osannolikt.”
Det finns så mycket mer att berätta, men vi tar bara en sak till. Översättarhelena meddelar att Jan Myrdal tycker att toapapper är västerländskt strunt. Han spolar sig tydligen ren i en bidé och tycker att det borde vi göra allihop. Tänk nu på det nästa gång ni går på toa, alla.
Åh, jag bara måste nämna en sak till. På Youtube finns en snutt med Cornelis, som sjunger ”Till Jan Myrdal”. Där tolkas dessa rader som en beskrivning av Myrdal: ”Från en förtrollad talarstol skjuter en man med knallpulverpistol, hör hur hans skrämskott ekar, och intellektet tvekar, för denna harmlöst beväpnade narr av sanningen fattar inte ett barr." Men jag har hittat facit – Jan Guillou intervjuar Cornelis:
Guillou: Vad f-n har det här med Myrdal att göra? ”På en förtrollad teaterscen/ dansar en dam av elfenben./Damen är lätt på foten./ Damen är tom i roten. / Drillad av en demonisk person./Tala med honom så blir du som hon. ”
Cornelis: Jamen det där är såklart en Bergman-skådis.
Guillou: Och demonen är Ingmar Bergman?
Cornelis: Javisst. Det är ett vykort till Jan Myrdal, inte om honom. Jag har avfärdat alla andra som kom med den där i invändningen med att begriper dom inte poesi kan dom dra åt skogen. Det är ju inga märkvärdigheter. Om du i samma dikt går två strofer längre ner: ”Från en förtrollad talarstol/skjuter en man med knallpulverpistol.” Det hörs väl lång väg att det är Palme? Jag känner inte Myrdal och även om jag läst allt han skrivit och även om jag retat mej till vansinne p
å en del hos honom så är han ju en jävel på Kina till exempel.
Coolt va?
Visste ni förresten att myrdaling är ett annat namn för växtarterna livsblad? Och att jag valde bort den ledtråden med flit? Är det inte fantastiskt? Och att hans stora bok om Meccano nästan höll på att brinna upp hemma hos oss men numera är magasinerad med alla andra böcker (inklusive ”Kris i befolkningsfrågan”) som jag hade tänkt använda under december …?
Nä, nu slut!
Äntligen har jag sorterat om alla lapparna i plommonstopet. Några gamlingar är tillbaka, i med dem. Näh, inte den, och inte den. Men den. Såja. Nu skakar jag lite och drar uuuuupp … Dammråttan! Tjoho!
Lucka 10 kommer imorrn förmiddag!
JM har aldrig någonsin bytt åsikt om någonting. Därav hans inmålande i olika hörn.
okej, nu har du verkligen för höga tankar om mig, som tyckte att jag skulle kunna den här. inte en susning. Inte ens i närheten. Never even heard of.
Jan Guillou intervjuar Cornelis; det var lite oväntat! Jag hade garanterat varit en av alla dessa feltolkare som inte begriper poesi om jag hade hört just den här visan.
Däremot begrep jag luckan, och ändå berikas jag av detta facits lysande förklaringar av såväl använda som oanvända ledtrådar. Fantastiskt!
Jan Myrdal tycker att toapapper är västerländskt strunt. Han spolar sig tydligen ren i en bidé och tycker att det borde vi göra allihop
Ytterligare ett bevis för hur alienerad den mannen är från det sanna Lifvet: Hur mycket mer energi går det inte åt för att SPOLA än forna tiders utedass med Åhlen och Holms katalog….
En gång var jag på ett föredrag med Jan Myrdal och Gun Kessle, och det lustiga var att de båda två hela tiden omtalade honom som ”Myrdal”. Även han själv alltså.
Det här är oroväckande, jag har kunnat flera luckor i år. Antingen är jag mer beläst än vanligt, bättre googlefingrar eller så har Lotten varit ovanligt generös med lätta luckor.
Jag ska börja prata om mig själv som Bergman. Och sluta använda toapapper. Och skaffa mustasch. Allt för konsten!
Vän av ordning (åh, vad jag älskar att vara den!) vill påpeka att Peter Englund fortfarande var en vanlig obeständig människa när han instiftade Pol Pot-priset. Han och katterna.
Men hallå där, vad betyder ”ska ha respekt på att dom inte är PK”. Är det ett påhopp? Eller kanske en komplimang? I så fall för vem? Jag tror att jag ska börja sär skriva alla mina blogg inlägg hos Lotten till hon förklarar sig.
Ja! Påhopp!
(PK är PK, men PK med jättefeta bokstäver är ju du, PK.)
Oj. Vem den kursiva PK i min kommentar ovan är, vet jag däremot inte.
Jag ska ändra, Malinka!
Tummen upp åt ”strax efter sin sedan 51 år frus död”!
Det var ett kul recept! Och i all välmening, Lotten, så jobbar du ju inte i radion längre där Telefonsvararen reagerade stup i kvarten om du så pep om längden på kjolar till handbollsspelares matchklädsel.
Bra, jag gillar påhopp. Men du verkar lite PK fixerad. Du många PKar runtomkringdej. Hur ska man veta vilken PK du menar? Jag blir ju för virrad. Men du kanske har koll? Jag fort sätter att sär skriva lite här och där ett tag till i alla fall.
nej det är inge synd om mej
eftersom inuti luckan finns det ett embryo: eftersom afghanistanjan okcså indienjan och eftersom ursula k le guin
är välan det närmsta – radikal som hon är – man kan komma en myrdal bland sf-författarna
gissar att hon är lite lik gun dessutom: sådär rakluggad och tvär men munter
men allt är bara fördömda gissningar
Hm. Hitler var inte heller ”blyg, feg, PK eller kappvändare”.
Om JM’s barndom vet förstås ingen någonting, utom att hans syskon inte håller med honom och hans syster påpekade att han tafsade under hennes kjol, vilket han kommenterade med ”bra att hon fått det ur sig och kommit över det”. Ungefär.
AB: *ryyys* Både vad gäller Hitler och kjolkrafsandet.
Man kan försöka se saker ur en annan tids ögon än ens egen, apropå att vara PK. Många barn till förståndshandikappade har ju vittnat om en uppväxt i misär, då föräldrarna helt enkelt inte förstod sig på barnavård och barns behov.