Hoppa till innehåll

Förbaskade onsdag (uppdat.)

Det är svart som i en mördares sopsäck här på morgonkvisten. Det är kallt som i ett engelskt badrum och tyst som när mina inre röster har tunghäfta. Jag måste ännu en morgon gå upp före alla andra och äta frukost ensam. Ljuvligt!

När jag var liten intervjuade jag alltid hela familjen om planer och görningar så att jag visste när jag skulle gå upp för att få vara ifred med NorrbottensKuriren, Earl Grey, ostmacka och långfil med Eterna. Nu är det EskilstunaKuriren, DN, SvD, Hemmets Veckotidning, Earl Grey och havregrynsgröt. Jag hinner läsa fem rubriker och dricka halva koppen te och tänker grottekvarn ekorrhjul, löpband, rulltrappa, skenande karusell och himmel vad jag längar till pensionen.

Nu ska jag köra (försiktigt) till Nyköping på uschliga slingervägar som passar för biljakt. Kopf hoch! Det kanske blir jättekul och kanske är föreläsningslokalen megacool?

Några exempel på mina grottekvarnar:

Liten företagsintern föreläsningslokal med…

… sladdfälla precis där man springer omkring och gestikulerar.

Mellanstor sal för ungefär 50 personer med en briljant placering av OH- och kanonduken i hörnet samt en gigantisk white board.

Ihopkrupen Hopkrupen där nere vid golvet är man ganska liten i en universitetssal för ungefär 100 personer. Men man känner sig som an American college professor.

Äsch, pensioneringen ligger ju runt hörnet, bara 23 år kvar nu!

Uppdatering!
Förbaskade onsdag upphöjd till två i kubik med spoilers och extralysen:

Efter att ha kört i sicksack mellan lastbilar längs korkskruvar i en timme var jag äntligen endast två mil norr om Nyköping. Då ringde mobilen.

– Hjälp, förlåt, hjälp, det har uppstått ett missförstånd, det är inte idag du ska vara i Nyköping, det är ju om en vecka, förlåt och hjälp.
– Oj, nejmen oj, är du säker, oj, tack och förlåt, hjälp så tokigt.
– Jag förstår inte hur det kan ha blivit så fel, förlåt.
– Men det är ju inte ditt fel, förlåt, det är säkert jag som har … äsch, jag kör bara hem igen. Tack och förlåt.

Men då tog jag tillfället i akt och seized the moment och insåg att det var a day in the life och mumlade sammanbitet omväxlande denna dagen – ett liv och carpe diem. På väg hem tänkte jag på farbror Melker, Beatles och Robin Williams och så stannade jag och tog bilder av två kyrkor, ett slott, en mordplats och en galgbacke. Nu ska jag sova middag. (Åhå, minsann, tsst, det är inte alla som kan göra det på jobbet, pah, bah!)

Jag tycker att vi gör kommentatorsbåset till en martyrplats idag! Kom med ruskiga historier om yrkeslivets förfärligheter och gläd oss andra!

Share
Publicerat iBloggen

41 kommentarer

  1. Morgonråttan

    Höjdare i branschen är mikrofoner vid mina fötter så att det SKRAPADE i högtalarna varje gång jag rörde på en fot. Man får svårt med koncentrationen… Nu är jag först i dag igen!!

  2. Och du slipper jobba utomhus! *skrattar*

    Fast de där sladdarna såg farliga ut och hur mycket strålning avger en OH egentligen..mmmm

  3. Å du slipper komma till jobbet för att få veta att du inte alls behöver vikariera från 07.15 eftersom kursen är inställd som den du skulle vikariera för skulle gå. Detta pga att den som du skulle vikariera för är sjuk. Detta innebär att du lämnat din son på dagis 2 timmar tidigare än behövligt och han nu får spendera 11 timmar på dagis istället för 9.

  4. På den tiden när jag höll föreläsningar ibland (bara för studenter, inte på företag och sånt) så trivdes jag faktiskt bäst med varianten på din sista bild. Storföreläsning à la amfiteater. Förmodligen ett utslag av min blyghet. (Övningslektioner för mindre grupper och sånt kunde jag bli lite nervös av däremot.)

  5. Jag tycker också om universitetssalar med sluttande auditorium. Då är deltagarna i överläge och känner sig trygga.

    Eftersom jag är ovanligt lite blyg så trivs jag i de flesta föreläsningslokaler. En gång föreläste jag i en garderob med åtta personer på ett av landets främsta exportföretag.

  6. Jag som sällan föreläser, men gillar att snacka tror att jag bäst skulle gilla alernativ tre.
    Mer folk = mer ljus på mig.
    Vet att jag provade det någon gång under universitetstiden och ME LIKE!

    Jag vem längtar inte till pensioneringen.

    Jag tänker ofta, när jag blir aldeles snurrig, darrig och virrig av jobb, dagis, vab, deadlines och trasiga bilar om det verkligen är som Nicholson säger:
    “What if? What if this s**t life really is as good as it gets?”

    WV säger wvcxb = Word Verification kicks butt?

  7. Nästa torsdag ska du till Nyköping, det visste jag. Är det den dagen som höll på att bli idag?

  8. Emi

    En gång i ett liv för länge sedan gick jag en astråkig utbildning till systemvetare. Innan jag tog mitt förnuft till fånga och slutade, genomlevde jag några månader av föreläsningar i just såna salar som på bild 2 och 3, där det enda som höll mig från att somna var en förhoppning om att föreläsaren skulle glömma stänga av lilla mygg-mikrofonen i pausen och avslöja pinsamma detaljer. Så här i efterhand var det inte värt studielånet.

  9. Du ville höra om våra arbeten så här kommer några tankar om mina kollegor.
    “Jag är omringad av dinosaurier. Män som faktiskt är stolta över att de inte varit hemma mer än tre dagar totalt med sina tre barn, och då i samband med barnens födsel. Män som sätter stolthet i att inte ha VAB:at en dag i hela sitt liv. Män som kan säga saker som att kvinnor inte ska ha både karriär och barn, och som fullt och fast tycker att alla kvinnor borde vara hemma med barnen tills de börjar skolan.
    Män som muttrar saker om att befolka världen och yngla av sig när någon ska ha sitt andra barn fast de själva faktiskt har tre.
    Män som tycker att andra män som är pappalediga är fjantar som skall mobbas.Män som…Äh, jag måste sluta innan det går en säkring i huvudet. Hur tänker dom? Inser de vilka konsekvenser deras tänk får i en förlängning?
    Inte bara skulle barnafödandet gå ner drastiskt; det skulle knappt finnas kvinnor på arbetsmarknaden i åldern 20-40, för de skulle vara hemma och ta hand om sina barn. Vem skulle då torka karlarna i ändan när de sitter senila på ett vårdhem?”

    Jag sitter på ett jobb jag hatar, omringad av idioter. Min chef är inte bara inkompetent utan också smått psykotisk och drar åt det schizofrena hållet. Majoriteten av dem jag jobbar med är män i övremedelåldern (alla fördomar bekräftade) som har mer än en åsikt om kvinnor och deras kompetens i förhållande både till män och höns.

    Så varför stannar jag? Varför byter jag inte bara jobb?
    För att jag jobbar fem minuters gångväg från mina barns förskola (som är fantastiskt bra), tio minuter gångväg hemifrån, och jag får hyffsat bra betalt, jag kan om jag måste jobba hemifrån och jag kan börja sju och gå fyra om jag vill det. Dessutom har alla alltid ledigt mellan jul och nyår, gratis – “on the company” OCH så har företaget stugor på Furillen som man får hyra till ett vettigt pris. Slutligen så vet jag inte vad jag skulle göra istället….

  10. På tal om att inte åka till Nyköping så ska jag inte till Eskilstuna den 18 november. Du visste ju inte att jag skulle dit in the first place, men planen var att jag skulle dyka upp bakom ett hörn och föreslå ÖVERASKNINGSKALAS! Äsch, jag skojar, men det var faktiskt meningen att jag skulle åka på konferens i Eskilstuna den 18 och då hade jag tänkt höra om jag kunde komma förbi och få se din djefla man, din bästisgranne eller åtminstone hennes hus, din skafferidörr, skosamlingen i källartaket med mera i verkligheten. Men nu blev hela konferensen inställd så det blev ingenting med det. Tänkte bara säga det.

  11. Vår europachef och säljchefen åkte till Frankrike för två år sedan för att förhandla om uppköp av det bolag som återförsäljer våra programvaror.

    När de kom fram upplyste receptionisten om att den VD och marknadschef de skulle träffa tyvärr hade prioriterat andra grejer just den dagen, men gärna skulle boka ett nytt möte veckan.

    Vi fortfarande inget franskt kontor. Lustigt nog.

    (Annars kunde vi kallat det “fiwijx” som wv så lämpligt föreslår.)

  12. Jag har redan bloggat om yrkeslivets ruskigheter idag, så jag avböjer.

    Däremot undrar jag lite om farbror Melker. Robin Williams- och Beatles-kopplingarna var givna. Men var kom Melker in i bilden? Han har väl inte det rätta filosofiska knycket, eller har han det?

  13. Se där, se där, det tar sig, ni lider ju bra!

    R Skriverier: Farbror Melker var huvudperson i ett avsnitt i Saltkråkan som hette “Denna dag – ett liv”. Jag tror det börjar med att han byggt en slingrande vattenränna för att få rinnande vatten in i huset och slutar med att han blir jagad av getingar och måste hoppa i vattnet.

    Oj, nu måste jag äta sushi. Stackars mig. (Not!)

  14. Anonymous

    Jag har som vanligt inte mycket att komma med. Kom dock att tänka på en gång när jag jobbade i servering och det kom en grupp på 23 personer från ett servicehus. Allihop ville ha våfflor och givetvis helst samtidigt. Men sådant är ju lätt att ordna med två våffeljärn och lite magi …

    För övrigt är jag så överambitiös att jag nu har gjort en hel genomgång av hur det ser ut när man byter till Blogger beta. Utifall att det skulle vara av intresse för någon alltså.

  15. Melkers getingjagen kommer jag ihåg, inte titeln dock. Men då vet jag. Jag har också fått getingjagen ner i en sjö – men jag kände mig inte alls speciellt filosofisk, snarare kände jag mig som Åsa-Nisse.

  16. Ibland skulle vi alla må bra av att känna oss lite mer som Åsa-Nisse.

    /Lotten, filosof

  17. cruella

    Melker suckade uppgivet om denna dagen, ett liv, eller rättare sagt INTE ett liv, när han satt och stirrade på det orörliga flötet, alltmedan sönerna drog upp den ena härliga aborren efter den andra. Till slut betade de på en dö’ firre åt sin barnsliga pappa – när han slumrat till.

    Den misslyckade dagen i livet kröns av den stuvade aborren som Melker saltar “efter behag”. Den uppmärksamma lägger märke till att han har Prinsessornas kokbok uppslagen vid spisen. Tror receptet är gamla Blå portens.

    wv: jssaju – jesaja var väl också en olyckskorp?

  18. cruella

    Den uppmärksamma ser förstås att jag har glömt ett b i a-borren.

  19. Åh, Flinn, en sådan perfekt genomgång! Rusa åstad alla betasugna! Nu ska jag försöka samla mig till något vettigt så att ni känner er omhändertagna här i båset.

    När det gäller favoritföreläsningssalar håller jag med Tvillingmamman om “ju större, desto bättre”. Fast jag glömde ju faktiskt att ta med en: när jag stod på en teaterscen inför drygt 400 åskådare i förra veckan. “Jag är ju Eddie Izzard!” hann jag tänka innan jag äntrade tiljorna. (Den känslan gick förstås över.)

    Kicki: Ja, nästa torsdag höll på att bli denna tisdag. Vad förvånade de hade blivit i Kjula ikväll (där jag ska vara efter Nyköping nästa torsdag).

    Emi & Råttan: Jag har hört en föreläsare på Lunds Universitet PRUTTA rakt i mikrofonen.

    Översättarhelena: Den 18 november hade du blivit indragen i ett födelsedagskalas eftersom Skotten då fyller år. Andra datum du kan pricka in kalas på: 21 nov, 16 dec, 10 jan, 2 feb, 12 feb, 11 mars, 3 april, 19 april och 7 juni. Ok?

    hakke: Vad är det väl för skillnad mellan en onödig resa till Paris och en onödig resa till Nyköping? Kanske blott de små fransyskorna?

    Cruella: Ja, Melkers saltade firre! Kära, stackars Melker. (Abborre och t.ex. abonnera och dubblett har jag med på min lista över 27 svårstavade ord.)

    Strumstickan: Jag tror att strålningen från OH:n är nyttig ljusterapi.

  20. Ökenråttan

    Lotten, du debiterar väl förr dagens resetid åtminstone? Jo, det ska du göra!! Och inget mer med det! Det var ju dom som missat, inte sant?

  21. Jag gillar inte alls universitetssalar med sluttande auditorium. En gång i tiden i min förvirrande ungdom hade jag nämligen föreläsningar i en sådan sal klockan åtta på morgonen. I linjär algebra. Och i såna salar syns det direkt om någon somnar…

    Ruskiga historier ur yrkeslivet… Var ska jag börja? Mitt hemskaste minne är när jag gick vilse i San Remo med fyrtio turister. Det var inte kul alls.

    Det var inte heller kul att dyka upp i Alassio med en busslast turister en sen kväll och höra att det saknades åtta rum. Lyckligtvis var det praktikanten i receptionen som hade lyckats titta fel i datorn.

  22. I bildande syfte tog hedningen Peter i förmiddags fram sin hustrus gamla konfirmationsbibel. Bland det första som hittades var följande:

    “Lotten blir kastad i knät, men den faller alltid vart Herren vill”

    Ordspråksboken 16:33

  23. Skillnaden, förutom de små fransyskorna, lär ju vara uppenbar för den som råkar ha en fransk blåsa. Jag tror att mina kollegor sammanfattade erfarenheten med en engelsk version av “jäkla grodor”. Skulle vara intressant att höra din motsvarande beskrivning av nyköpingsbor. Tror jag…

    Jag kontrar med ett parallellt kalas 2 februari. Av samma anledning med ett år senare.

    Och apropå skojiga bibelcitat:
    Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan
    (Psaltaren 106:17)

  24. Oj, vad många kalas. Ska verkligen försöka pricka in ett överraskningsbesök vid något av dessa datum! (Den 11 mars har vi dock ett eget födelsedagsbarn.)
    Hälsa Skotten att han får ha en trevlig födelsedag utan mig. Och gratulera förstås!

  25. /ingrid

    En kväll häromåret skulle jag introducera en JÄTTEROLIG person som skrivit en JÄTTEROLIG bok och nu skulle ha releasefest för boken plus en JÄTTEROLIG föreställning, på premiärkvällen för ett hundratal människor. Jag bestämde mig på ett tidigt stadium för att inte ens försöka vara lite rolig och eftersom underkjolsresåren gav upp redan på förmiddagen så att det svarta silkiga tyget låg som en trött iller runt anklarna några timmar tidigare än just när jag stod på scenen så tycker jag att det hela gick över förväntan 🙂
    Annars håller jag å jobbets vägnar oftast anföranden för grupper på mellan 6 å 30 pers sisådär. Fast de flesta dagar sitter jag limmad framför datorn precis som nästan alla andra yrkesrupper i Sverige idag.

  26. Nu är ju mitt yrkesliv väldigt kort trots att jag numera är så gammal som 25. Det mest spännande som hänt är väl att jag fått en stereo kastad på mig på grund av att jag “såg så barsk och hotfull ut”. Jag lyckades som tur var hoppa undan och istället för att se barsk och hotfull ut (vilket jag betvivlar att jag gjorde från första början, jag är en väldigt beskedlig person) såg jag nog mest förvånad ut. Det är inte varje dag man blir attackerad av elektronik.

  27. Från en språkpolis till en annan: Hopkrupen! 😉

    Åååååååhh, långfil med Eterna. Vi hade jubileumsburken!!

  28. Crrly: Men himmel och pannkaka anåda: jag hade ingen aning om att “ihopkrupen” var ett ickeord! Jag är slagen av häpnad och på fingrarna!

    Vad kul!

    (Många utropstecken blire.)

  29. Huga… jag håller gärna datakurser (datorkurser) inför folk. Men så fort jag ska hålla ett föredrag… när alla tittar på MIG istället för sin egen dator, ja då blir jag nervös! *apropå ingenting*

  30. Louise: Jag är ständigt under elektroniska granatattacker. Den senaste i raden är betabloggermobbing.

    Studiomannen och hakke, ni måste ju blogga om bibelcitat!

    Aequinoxia: Det var ju i Alassio jag som 19-åring jag satt på en stulen motorcykel!

    Ökenråttan: Det går inte att bevisa att arrangören (som ju sa förlåt hela tiden) är skyldig till missförståndet. Det kan lika gärna vara jag. Dessutom ringde hon och beställde en extra kursdag idag, så här debiteras ingenting … jag fick ju en ledig sushidag … *lycklig suck*

    Ingrid: Vi har ju suttit datorlimmade i snart 20 år. Att våra ben överhuvud taget funkar är ett under.

    Desperate housewife: Jag håller även datorkurser, men blir tossig av att folk inte tittar mig i ögonen. Fastän de ju ska titta på skärmen.

  31. Emi

    Lotten – jag har hört en föreläsare inte bara prutta, utan göra hela programmet – ett, två och handtvätt – i högtalarsystemet i jääättestora salen på Jonivösiti åvv Luule. Det var någonstans där jag insåg potentialen i bortglömda mikrofoner.

    cchroac – kackerlackor måste höra en hel del oväntat, de med.

  32. Militanta råttan

    Varför sa arrangören förlåt hela tiden om det inte var h*n som var skyldig, undrar jag nu misstänksamt. Ponera att h*n var skyldig; då skulle du väl ha debiterat restiden, Lotten?

    Du hör vad jag är ute efter: Tjejers mesiga sätt när det gäller att ta betalt. Det finns få saker som verkligen får mej att gå igång; detta är en. Jag har t o m hört en kvinnlig freelansande fotograf säga: Jamen det var ju ett så roligt uppdrag! Som motivering till att begära lite betalt. Man kan ju svimma när man hör sånt.

    Därför: Ta i när ni begär betalt, flickor! Ge dom intryck av att din tid är dyrbar! Det är den ju. Du är värdefullare för dem än vad de är för dej! Och börjar man på skurkärringsnivå så är det omöjligt att höja arvodeskraven senare, som vår ekonomkompis Anders alltid framhåller.

  33. lotten: Vist är det! 🙂 Man ser ju sammansättningar med iiiiihop- (ihopsättningar?!) så ofta, men i:et ska av någon anledning inte vara där!

  34. Man kan inte låta bli att förundras över den digra kommentarsfloden till dina blogginlägg. Du måste ha en av Sveriges mest kommenerade bloggar. Jag kommer knappt upp i en tredjedel (och det på en bra dag!).

    Grattis Lotten för att du lyckas underhålla en av de mest läsvärda och interaktiva bloggarna just nu.

    /Herr R

  35. cruella

    Militanta råttan har så rätt! Ta ordentligen betalt, bjud inte på någonting och leverera absolut aldrig någonsin någonting före deadline!!

  36. Militanta råttan

    Fast det vore ändå kul att nån gång prova på hur det känns att leverera något före deadline…

  37. Cruella och Militanta råttan har naturligtvis rätt egeeentligen. Men jag är i alla fall bättre på att ta betalt än min djefla man. När han har fått ett nytt uppdrag — alltså när allt är klappat och klart och alla är villiga att överösa honom med pengar — DÅ erbjuder han dem rabatt. Som ett tack-tack-tack allra ödmjukaste härskare liksom.

    Men vi är snälla. Jättesnälla. Det är inte fy skam.

  38. Ekonomiråttan

    Det är jättebra att vara snäll. Helt klart! Och vill man vara generös och bjuda, så visst…

    Men tjejers rädsla för att våga ta anständigt betalt tycker jag att man ska försöka peppa bort. Att vi får lägre löner som anställda är en sak; men när vi har tillfälle att själva sätta taxan bör vi väl ta chansen?

    Och som min lille alltid morfar sa: Det är på förtjänsten man lever.

  39. Militanta Råttan

    Cruella: Du och jag kanske skulle åta oss att skriva ut räkningarna åt alla dessa übersnälla, hårt arbetande människor? Vi lägger på en nolla på slutet på alla belopp, tycker jag. Vad sägs?

  40. cruella

    Salta räkningsråttan! It’s a deal. Den extra nollan tar vi förstås i arvode!

  41. Snålråttan

    Curella: Annars hade jag just tänkt att vi lägger på en nolla och SEN ger vi en fet rabatt! Då blir Bergmans kunder jätteglada och anlitar aldrig nån annan. Men din idé är ju klart överlägsen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.