Det största problemet när jag sover över hos okända är att jag mitt i natten inte vet om jag ska gå upp och kissa och spola, gå upp och kissa och inte spola eller helt sonika kissa i sängen och låtsas som om det har regnat.
Tsst. Det är väl bara att gå upp och kissa. Sådana dumheter.
Den värsta natt jag har varit med om var i tvåan i gymnasiet, när vi skulle fågelskåda och sova i tält och min termos med varm choklad gick sönder och dränkte min extremt syntetiska sovsäck. Jag fick sova utan ens en värmande tröja i ett tält mellan två killar som jag inte alls var kär i, medan killen som jag gärna hade kurat skymning med låg utomhus i sin dunsovsäck och inte drömde om mig över huvud taget.
Värsta natt? Hon har då inte varit med om särskilt mycket, den där!
Den mest kissnödiga natten (för att nu på ett smidigt sätt sammanfoga ämnena ”kiss” och ”natt”) ägde rum när jag som nittonåring åkte ensam till Italien (Alassio) och började umgås i fel kretsar och plötsligt satt på en stulen motorcykel bakom en tjuvaktig italienare som inte ville stanna bara för att jag behövde lätta på trycket. Fullt förståeligt, för vad är väl en nedkissad bönpall mot en natt i finkan?
Är hon kriminell också? Vart är världen på väg?
Nåväl. Jag ligger i en säng hemma hos en bloggare. Sängen hyrs vanligtvis ut till en liten kissnödig fransman, men nu ligger jag här och bloggar. Ja, vart är världen på väg?
Nä, nu: ordningsfråga! Hur vet hon att fransmannen är kissnödig? Har små fransmän mindre blåsor eller vaddå?
22 kommentarer