Hur i hela friden kunde jag glatt tacka ja till morgondagens föredrag? I en timme ska jag inför 100 personer göra detta (jag citerar ur programmet):
”Under föreläsningen kommer Lotten Bergman, på sitt eget underhållande sätt, att fundera och fantisera över hur informationsflödet i samhället kommer att fungera i framtiden.
Hon kommer att ta upp frågor som:
• Kommer vi att lita mer på ickebetalda nyhetsbloggare eller kommer vi fortsätta att köpa seriösa kvällstidningars nyheter?
• Vad händer om alla får välja sin informationskanal själv?
• Är vi i framtiden verkligen villiga att betala för information?”
Va? Underhållande? Jag kan prata om gasugnars funktioner, om trasiga bilar, om basketskador, om pluskvamperfekt och mejl. Men om framtiden? Eller seriösa kvällstidningar? (Contradiction in terms?)
För att kunna fundera och fantisera om framtiden måste jag vända tillbaka till förr i tiden, den så inspirerande dåtiden.
”Avmagringskur” i Husmorslexikon (1957).
Människorna för 60–70 år sedan har ju faktiskt mycket gemensamt med oss idag, på samma sätt som människorna i framtiden kommer att fungera ungefär likadant som vi gör idag.
Vi vill få saker gratis.
Vi vill vara vackra.
Vi vill ha roligt.
Vi vill sova.
Vi tycker inte om sådant som krånglar.
Varje tid har sin framtidsprognos. På 1920-talet handlade det om flygande städer (allt skulle flyga) och på 1950-talet handlade allt om atom-någonting. På 1980-talet var det väldigt få som funderade över mobiltelefonernas utbredning och internet. Men bara för att något kan uppfinnas i framtiden, är det ju inte säkert att det uppfinns. Någon måste ju vara villig att betala för det.
Kollektiva frysfack i Husmorslexikon (1957).
När det då gäller information i framtiden … så kanske det inte är ett dugg intressant då. Informationsflödet kanske kommer fullständigt naturligt på något enkelt sätt, vi kanske betalar för nyheter och fakta på något enkelt sätt … fast visst kommer vi väl att vilja ha informationen gratis? Det kanske blir en inkomstfråga: de som har pengar får faktakontrollerad information, medan de som vill ha gratisinformation får texter fulla med frågetecken och kommentarer som ”stämmer detta?” i marginalerna.
Nej, vet ni vad. Jag tror att framtiden måste lösa problemet med ”det krångliga”. Tiden räcker inte till för att hitta alla finesser i mobilen, för att lista ut hur sladdarna ska löpa för att videon ska funka (igen) eller för att man ska hinna svara rätt på alla varningsrutor som dyker upp i datorn hux flux.
Man tror att framtiden ligger så nära. Jag tror inte den gör det. Jag tror att framtiden ligger långt bort. Och att de som satsar på förenkling kommer att få igen sina satsade pengar.
Men jag passar ändå på tillfället att önska mig några uppfinningar: självsorterande garderober och återuppståndna mataffärer på internet (alternativt en pipeline direkt från ett storlager).
Nu är frågan: vad tror ni om framtiden?
Uppdateringsbild!
En sak är i alla fall säker. Framtiden haltar. Det som är nu – här och idag – är framtiden någon annanstans.
I kommentatösen Ökenråttans ökenhem ser internet- och telefonledningarna ut så här … just i detta nu. Rena öken.
Uppdatering så här post föredrag:
Jag tror vi i framtiden helt struntar i hur vi får tag i information! Eller om vi ens får tag i … vi kanske inte bryr oss för att den hela tiden serveras i silverfart. (Jag skulle faktiskt skriva ”på silverfat”, men sådär blev det ju lagom dubbeltydigt.)
De som lyssnade på mig tyckte att mobil-Tv, 3G-telefoner och (!) mobiltelefoner egentligen är rätt onödiga uppfinningar. (Alltså, de är ju visserligen bra att ha ibland, men nog skulle vi klara oss långt utan dem.)
De trodde att allt i framtiden kommer att bli sladdlöst (och även batterilöst, hoppas jag) och att man kommer att kunna valrösta via internet. (Ja, så slipper vi ju träffa de där hemska valarbetarna eller – hu – andra människor som röstar.)
Slutligen önskar vi oss tvättvikare, teletransportörer och matshopping med pipeline rakt in i huset. Och kanske görs allt med en sådan här spejsad dator.
30 kommentarer