Hoppa till innehåll

Dag: 8 november, 2006

Förbaskade onsdag (uppdat.)

Det är svart som i en mördares sopsäck här på morgonkvisten. Det är kallt som i ett engelskt badrum och tyst som när mina inre röster har tunghäfta. Jag måste ännu en morgon gå upp före alla andra och äta frukost ensam. Ljuvligt!

När jag var liten intervjuade jag alltid hela familjen om planer och görningar så att jag visste när jag skulle gå upp för att få vara ifred med NorrbottensKuriren, Earl Grey, ostmacka och långfil med Eterna. Nu är det EskilstunaKuriren, DN, SvD, Hemmets Veckotidning, Earl Grey och havregrynsgröt. Jag hinner läsa fem rubriker och dricka halva koppen te och tänker grottekvarn ekorrhjul, löpband, rulltrappa, skenande karusell och himmel vad jag längar till pensionen.

Nu ska jag köra (försiktigt) till Nyköping på uschliga slingervägar som passar för biljakt. Kopf hoch! Det kanske blir jättekul och kanske är föreläsningslokalen megacool?

Några exempel på mina grottekvarnar:

Liten företagsintern föreläsningslokal med…

… sladdfälla precis där man springer omkring och gestikulerar.

Mellanstor sal för ungefär 50 personer med en briljant placering av OH- och kanonduken i hörnet samt en gigantisk white board.

Ihopkrupen Hopkrupen där nere vid golvet är man ganska liten i en universitetssal för ungefär 100 personer. Men man känner sig som an American college professor.

Äsch, pensioneringen ligger ju runt hörnet, bara 23 år kvar nu!

Uppdatering!
Förbaskade onsdag upphöjd till två i kubik med spoilers och extralysen:

Efter att ha kört i sicksack mellan lastbilar längs korkskruvar i en timme var jag äntligen endast två mil norr om Nyköping. Då ringde mobilen.

– Hjälp, förlåt, hjälp, det har uppstått ett missförstånd, det är inte idag du ska vara i Nyköping, det är ju om en vecka, förlåt och hjälp.
– Oj, nejmen oj, är du säker, oj, tack och förlåt, hjälp så tokigt.
– Jag förstår inte hur det kan ha blivit så fel, förlåt.
– Men det är ju inte ditt fel, förlåt, det är säkert jag som har … äsch, jag kör bara hem igen. Tack och förlåt.

Men då tog jag tillfället i akt och seized the moment och insåg att det var a day in the life och mumlade sammanbitet omväxlande denna dagen – ett liv och carpe diem. På väg hem tänkte jag på farbror Melker, Beatles och Robin Williams och så stannade jag och tog bilder av två kyrkor, ett slott, en mordplats och en galgbacke. Nu ska jag sova middag. (Åhå, minsann, tsst, det är inte alla som kan göra det på jobbet, pah, bah!)

Jag tycker att vi gör kommentatorsbåset till en martyrplats idag! Kom med ruskiga historier om yrkeslivets förfärligheter och gläd oss andra!

Share
41 kommentarer