Hoppa till innehåll

Dag: 13 november, 2006

Ja till Författarfonden

Jag håller med om mycket av det som står i Marcus Birros manifest. Vi kan inte låta enbart efterfrågan styra tillgången. Inte när det gäller kultur. Å andra sidan vill jag diktatoriskt rensa bort prettopoesi enligt den senaste modeideologin. Talang måste måste finnas med någonstans.

Flera av oss borde prova på att tugga taggtråd och gå i motvind istället för att serveras flygande sparvar intravenöst på silverfat. Le åt en konstig dikt och förundras framför en tavla av en passionerat kompetent målare. Kanske blev du en promille mer erfaren i just det ögonblicket.

Vem ska bedöma kompetensen och talangen? Jag förstås. Jag och jag och jag. (Nej, jag är alls inte färdigtänkt och totalformulerad i ämnet än. Kanske ser jag mig som en framtida bidragstagare, bara?)

(Detta inlägg kan man inte kommentera. Diskutera på Birros blogg istället.)

Share
Lämna en kommentar

En så kallad metablogg

Jag kan inte sova. Är det månne fullmåne? (Jag kikar ut.) Nej, det är knappt ens halvmåne. Sängen är knölig, kudden är varm som dubbla förknasare och den djefla mannen är snorsnarkig.

Men det kan jag ju blogga om.

Jag ska inte ta fram datorn. Klockan är strax efter ett och jag ska inte ta fram datorn. Jag måste sova för att kunna jobba koncentrerat i morgon och nu ska jag bara ta fram datorn en liten, liten stund. Det kan jag också blogga om. Det porlar i våra element, vilket påminner mig om hålet vi har i taket. Hm, det kan man ju blogga om.

För en halv evighet sedan (hösten 2005) blev jag ombedd att skriva en krönika till Bloggportalen. (Innan den blev Aftonbladisk.) Texten väckte ingen som helst uppmärksamhet, ingen gav mig författarstipendier och ingen klappade mig på axeln så nu drar jag den en vända till bara för att jag inte kan somna. (Nota bene: logisk kullerbytta.)

____________________________________

”Nu är den Nya Tiden — bloggessensen — här. (Blogg-essens kan inte jämföras med ren-ässans.) Du är inte längre irriterad på pyspunka, kladd under strumpan, Harald Treutiger eller täppt näsa. Du skäller inte längre på din man för att han slänger sina kalsonger på spisen. Du ryar inte längre på din hustru för att hon äter snorkråkor. Du bara lutar dig tillbaka och suckar lyckligt.

När min man — i en timme innan fina gäster skulle komma — kokade ett mögligt rådjurskranium i spaghettikastrullen, tänkte jag bara:

— Aaaaaa. Det där ska jag blogga om. Bra, mycket bra. Du är bra gullig du.

Bloggningen av idag innebär att initiativrika navelskådare lyfter på tröjan, drar ner brallorna och låter en till största delen osynlig publik skåda navelns hemligheter. Vad kommer detta att betyda för framtiden?

Jo … (jag tittar snett uppåt och skådar denna framtid). Bloggessensen blir en pånyttfödelse för det skrivna ordet. Blogg-eliten skramlar mest, men lill-bloggarna är flest. Vissa anklagas för bloggstöld när de lånar texter från bloggkonkurrenter, medan andra plankar sig själva och använder bloggen som kvalitetstest. Bloggredaktörer blir en ny yrkesgrupp. Skrönor blandas med skval, poesi rörs ihop med polemik – men kompetens och fantasi slår varje gång ut sensationsskapande. Bloggarna ger anonymiteten ett ansikte och bloggarna skapar egna kändisar.

På vanligt bloggmanér bryter jag här, och byter både stil och ämne. Jag hade för ett halvår sedan verkligen ingen aning om vem som var vem i genren “de unga skribenterna”.

— Isobel-vem-då?
— Sigge Eklund, nope, ingen aning … men coolt namn.
— Virtanen, jaha, finnen som vann OS 1972 fastän han trillade?

Idag vet jag till och med att man kan stava Gösta med oe.

Nu kommer min man och berättar att han måste köpa nya glasögon för fjärde gången i år och att han har tappat bort alla tre bilnycklarna samt glömt att betala femton räkningar. Kära, kära make, tack, tack.

Tänk ändå om Hasse & Tage hade haft en blogg, säg, 1957.”

____________________________________

Ja, tänk om. Även Orangeluvan skrev en krönika – som varande icke-bloggare. Hon sover säkert sött nu och ligger alls inte och funderar över min blogg. Broder Jakob sover nog inte, han har hopplös dygnsrytm sedan tonåren. Dålig sömn har vi ärvt av mamma, dålig handstil av pappa. Det kan jag kanske blogga om. Salt är däremot säkert vaken, hon brukar nattblogga.

Mittinattenmetablogg. Hm. Jag tycker om ”Sex roller söker en författare” av Pirandello. Det är en metapjäs. Metapoesi skulle jag kunna blogga om. Metaromaner tycker jag mindre om, det blir bara navelskåderi av dem. Att skåda sig i naveln låter lika obehagligt som att pilla sig i densamma. Konstiga associationsbanor skulle man kunna blogga om.

Åh! Jag som är så himla bra på att söva mig, vad är detta? Räkna bakl… Vänta, det har jag redan bloggat om. Och kommenterat om. Jag är slut. Nej, jag menar att cirkeln är sluten. Såklart, annars hade den näppeligen varit en cirkel.

Vad ska jag göra? Ska jag väcka min djefla man? Det skulle ju han kunna blogga om!

Uppdatering 1
Nu blev det en snarkblogg:
Uppdatering 2
Nu blev det en rubrikblogg under avdelningen What?
Nästa vecka: Mordtant? Fusktant? PRO-tant? Ah, nu vet jag! Snuskgubbe och sextant!

(Fotnot: Rubriken kommer från Aftonbladet, men jag tror att det var Expressen som började med att på förstasidan i lördags skriva att en 78-årig tant hade satt eld på Lindex. Förmodligen var det kopplingen till Lindex som gjorde att damen/kvinnan blev klassad som tant. Fast tant är egentligen ett alldeles utmärkt ord – det brukar bara inte användas så ofta inom pyromanijournalistik.)

Share
22 kommentarer