Gonatt på er alla! SOM jag skrattade åt Ledas ledtråd!
Leda:
– Ska det här vara litteratur? Ett romanexperiment? En experimentroman? Eller tjugo? Manifest och doktriner och uppviglingsidéer med megalomant vetenskapliga anspråk, och sånt ska man behöva ägna adventsfriden åt. Dra åt ståplatsläktaren! Pah!
De andra ledtrådisarna i båset var lite mer dämpade:
Christer, the Long Distance Personal Trainer:
– Anklaga mig hit och anklaga mig dit! Jag har en kusin som bor i den lägenhet där den bordell där Geijeraffären utspelade sig en gång låg.
zkop:
– Solklart. Tralala.
Maplestream:
– Denna gråtyngda förmiddag finns inget att sola sig i. Jag ska läsa tidningen för att ta reda på vem som är att skylla.
flygbengan:
– Handlar det om en ostaffär är det i så fall en fransk sådan.
Leda återkom med ännu en höjdare:
– Typisk serieförfattare. Inget nobelpris här inte.
hakke:
– För övrigt hade ju Nixon mer gemensamt med den här affären än Geijer, medan Peter Brott låg närmare till att få sitta i snickerboa efter sina hyss.
Vi tackar dagens hemlisbloggare för att det fanns så himla mycket ledtrådar att ösa ur: ostar, sex, saluhallar, intima detaljer, kända polare och mystisk död.
Det handlar alltså om Émile Zola (1840–1902), som 1898 publicerade ett offentligt brev, långt som ett ösregn, om sitt ursinne angående Dreyfusaffären: J’accuse. Han anklagade där officerare och myndigheter för att ha brutit mot lagen och på det hela taget betett sig som skurkar. Allt detta är återgett helknasigt i Lucka 5, för där handlar det om Geijeraffären och Geijers oskuld. (Diverse boktitlar är inbakade: ”Brottslig kärlek” 1884, ”Arbete” 1901, ”Rättvisan” (ofullständig eftersom Zola plötsligt dog), ”Fällan” 1879 – och avslutningsvis namnet på själva tidningen som publicerade brevet: Gryningen [L’Aurore].)
När Zolas pappa dog 1847, kom den lille pojken och hans mamma på obestånd. Och detta obestånd kryddades med skoltrubbel, halm i skorna och allmän leda. Inte lyckades han heller ta sin grundskoleexamen, varför Émile Zola fick börja jobba på många olika ställen. Ibland gick det bra, ibland slutade han efter blott någon månad. Men så började han utföra skrivuppdrag på jobbet, och hemma plitade han på genombrottsromanen som blev en superdundermegasuccé: Thérèse Raquin. (En titel som jag på grund av accentångest ofta undviker att skriva.)
Kommen så långt i detta facit kom Tjugosjuåringen och läste över axeln på mig.
– Är det Zola? Va? Jag kan citera Thérèse Raquin! ”Akten blev tyst och brutal.”
– Va?
– Ja, vi läste den i ettan på gymnasiet. Vänta ska jag hämta den.
Säga vad man vill om gamla dammiga böcker med sedan länge döda författare, men ibland gör de bevisligen ett outplånligt intryck. Eller som NE skriver:
”Zola har ofta förkastats av idealister och avantgardister men var redan från början, och är fortfarande, en ”läst” författare.”
Att hitta information om Zolas verk är inte svårt. De beskrivs outhärdligt noggrant med en ur Nordisk familjebok kopierad uppräkning som till sin stil påminner om just Zolas sätt att noggrant räkna upp saker och ting som ostar, grönsaker, klädesplagg, köttbitar och knivar.
Att finna kuriositeter om honom är svårare. Men jag gör ett försök i tre kapitel:
Kompisen
Zola var sedan barnsben kompis med Cezanne. De umgicks i konstnärskretsar och delade med sig av tavlor, böcker och råd.
I alla år har alla konst- och litteraturforskare hävdat att Cezanne sade upp kontakten med Zola, eftersom denne hade skrivit ett nidporträtt av en konstnär i ”Konstnärslif” (1886). Nu har familjen Zola delat med sig av ett brev som bevisar att så inte alls är fallet. Alla forskare sliter sitt hår i förtvivlan och alla filmmakare gråter blod.
(Läs mer i SvD om ni vill.)
Hustrun, älskarinnan och barnen
Äktenskapet med Alexandrine Zola blev barnlöst, så Émile Zola fick med hustruns goda minne (sägs det, men här finns det än så länge inte nya brev att upptäcka) två barn med en anställd hushållerska.
Den mystiska döden
En tidig höstmorgon bröt sig tjänstefolket in i paret Zolas sovrum eftersom det var så mystiskt tyst och mörkt i rummet. Fru Zola låg livlös på golvet medan maken låg ytterst obekvämt med benen uppe på sängen och överkroppen på golvet.
De var kolmonoxidförgiftade eftersom eldstaden på något sätt var igensatt. Mirakulöst nog fick läkare liv i Alexandrine, som omedelbart kontaktade Jeanne Rozerot och de två barnen.
Zolas liv gick däremot inte att rädda. På grund av att han sedan Dreyfusaffären hade utsatts för otaliga dödshot, misstänkte man mord – men inga bevis hittades någonsin. Polisen lät till och med marsvin övernatta i rummet med eldstaden igång, men alla överlevde.
Nu hittade jag en text som Birgitta Stenberg skrev om Zola 1980 (i ”Författarnas litteraturhistoria”). Den inleds så här: ”På försommaren 1950 lyckades Émile Zola tråka ut mig så jag aldrig har kunnat glömma det.” (Hon kommer senare på andra tankar.)
Men det var det! Nu ska vi dra en vinnare som får längta och trängta efter tischan jag vet inte huuur länge! Rassel, rassel! Jag drar … Hyttfogden! Tjo!
Lucka 7 kommer på tisdag morgon!
Bonus: en liten notis ur SvD den 7 januari 1893.
Linjer hit och linjer dit. Äsch!
Grattis Hyttis! I alla fall en tröja till släkten.
Jag fattade ingenting, som vanligt. Men det gör då rakt ingenting, jag har ändå alltid föredragit Gorgon.
”Mannens ärlighet behagar kvinnan. ” ?
Nej, så stod det ju inte. Men kunde gjort. Jag som inte läst tyska sen ettan på gymnasiet (C-språk) bestämde att det där s:et på kvinnans lätt kunde hänsyftas på vad mannen hade för sig. Men klockan är så mycket nu att jag inte ska försöka redogöra för varför. Och varför jag tänker tyska när det står på svenska om en fransman är en gåta i sig.
Grattis Hyttis!
Nu får man förklara sina förklaringar va? Dreyfus och Dreyfuss stavas NÄSTAN likadant. Så jag valde att baka in en massa filmtitlar som Richard Dreyfuss, skådespelaren, varit med i. Jag vet inte om någon blev hjälpt eller stjälpt av det, men roligt hade jag.
” När en varit ute och fiskat stora blötdjur med vassa tänder under solens gassande strålar, ja då är det bra att smeta på lite Delial. Man vill gärna undvika kontakt av tredje gradens brännskador. Glömmer man att skydda sig kan följande natt bli ett riktigt mandomsprov i smärta. Vill det sig riktigt illa kommer det bli sista natten med gänget. Då är liksom loppet kört. Den som är född smart använder skydd såklart. För den som inte vill ha tips skriker i tonårstrots ut, är det inte mitt liv kanske? Jo, kanske det kanske säger jag och fortsätter, sa jag adjö när jag kom? Mäh kan vi inte vara bara vänner får jag till svar. Always säger jag innan jag går”.
Grattis ! Niklas Trassling, vi håller tummarna för ett tischaregn över släkten!
Zola … Känner jag ju till och allt … Nåja, vad är väl en bal på slottet?
Och Maplestream, såg dina hintar. Tack men hjälpte ju inte.
Grattis hyttis!
Haha! När man inte får ihop Sola i Karlsta’ med Emil i Lönneberga kan man ju lika gärna sova. Jag trampade rakt in i fällan och fastnade hos Jan Guillou.
Grattis till Hyttis och alla som lurade ut gåtan!
Min ostaffär var en blinkning till det klassiska meningsutbytet om ostar mellan Hallberg och GW. Länk.
Grattis Hyttis!
Zola i Karlstad och alla (gorgon)zola-ost-referenser ledde ju hjälpsamt till HB, men så var det ju det där datumet, 26 april, då Oscar Wilde hamnade i finkan. Medan Dreyfyss-affären handlade om dateringen av ett (som det senare visade sig förfalskat) aprilbrev. Nåväl, Maplestreams Richard Dreyfuss-referenser hjälpte, verkligen. Och tack flygbengan för länken till GW:s ostutredning – njutbar!
Grattis Hyttis!
Och vad lustigt att Fias husse (tillika Pluttes dito) är trassling (typ brylling?) med ERT. Båset framstår alltmer som ett intrikat mycel i den svenska myllan. (En mycel?)
Jag kan bara hoppas att mina barn citerar litterära verk när de kommer upp i åren. Nu är det mest sångtexter och diverse meme från TikTok som gäller.
Jag var också tvungen att slå upp Zolas latinska valspråk där på slutet: ”Inte en dag utan en rad”
Det låter inte helt olikt en viss Båsmor, där flitens lampa och lyser över oss båsister med pålitligt regelbundna rader av reflektioner, anekdoter, lärdomar och förtjusta små utrop. För vilket jag takkar och bokkar!
Hur ska man tolka citationstecknen kring läst i NE-artikeln? Att han alltjämt är en författare som folk påstår att de har läst?
*vaknar* Va, sov jag så djupt på här på läktaren att jag missade att hoppa i hatten? Och hur blev det redan Facitmorgon? Glöggen var kanske lite stark och riklig efter att ha löst lucka 1.
Oj så glad jag blev!
Tackar
Grattis Hyttis!
Jag såsade fåfängt runt i alldeles för moderna tider, men när Béatrice Karjalainen fick mig att skärpa mig på tolvslaget så trillade polletten ner. Glad!
Nu vill jag ju inte va sån (men tydligen är jag det …), men den den där accentångesten verkar inte bara gälla Thérèse Raquin, va, att döma av facittexten?
Fast just vad gäller vår Émile verkar det vara okej att strunta helt i accenten också, så det går att slappna av därvidlag.
Ja grattis, Hyttis! Hur kunde jag glömma det?
I Maplestreams kommentar fastnade jag på första och associerade ”den gamle och havet” och tänkte ”Hemingway?”, men beslöt att inte låta mig beröras av det.
Men Hemulens stiliga ledtråd med både Emil (i Lönneberga/ Zola) och Alfred (dräng/Dreyfus) var oerhört stilig må jag säga.
Grattis Hyttis!
Undrar var marsvinen kom ifrån? Var det vanligt med marsvin i Frankrike i början av 1900-talet?
Var tvungen att googla. Tydligen har marsvin funnits som husdjur i Europa sedan 1500-talet!
Grattis Hyttis!
Den här gången var jag med på noterna minsann. Men de inflätade titlarna … jag får läsa lite noggrannare en annan dag, det är tydligt det.
Tänk att det var det jag trodde! (Även om jag försökte få ihop Jan Guillou med ost rätt länge …)
Grattis till Hyttfogden!
Grattis Hyttis!
Och tack Karin för kommentar om datumet, det var det enda jag saknade förklaring för.
Ninja fattade ingenting, säjer hon. Och jag som tyckte att hennes dikt om hur det gick åt helvete var en klockren ledtråd. Dreyfus hamnade ju på Djävulsön. Och då: Det går åt helvete – Djävulsön -Dreyfus – Zola. Länken är tydligare än tydlig.
Själv är jag nöjd med min lilla puff mot morgonrodnadens gudinna Aurora. Jag tycker alltid att det är svårt att vara tydlig och otydlig på samma gång.
Vi har varit utan internet sen i fredags. Död åt Telenor! Förfärligt hur beroende vi är av detta internet.
krom in okcså ät nu lilla emile i lögnerberga
nej nej jag sittrer här okcså skrivrer
äsch det är ju bara massa påhitt det där: du bara luras
nej nej det här är narrturalistiskt
men maten kallar
jag har inte tid jag grår i strejk jag gruvrar mej från att äta: skrivandet är mitt kall det säjer jag nu
jaha men ska du sitta där i zola det undrar jag nu
nej nej jag grår in i zkuggan istället takc för tipset
TUUUT!
Tut!
tuut!
Nämen nuförtiden hör jag inte tutandet om jag inte är utomhus.
Bästa ÖR, de där verserna är återanvända för flera kalendrar sen.
Tut? Vad gjorde jag när det tutade? Hm. Jag undervisade och missade tydligen tutet trots att jag var i bebodda trakter.
Mycket besviken är jag!
Men hörni, vilket fantastiskt trevligt facitbås! Allt är så fint, gulligt och förklarande! Dreyfuss-titlarna missade jag HELT! Sorry!
Länken till Hallberg och GW:s ostprat i Geijersammanhanget är så rolig att jag tar fram det och ser på lite då och då, helt fascinerad av fyndighetsgraden.
Nu ska jag ut och jaga fnuttar!
Magganini: ett djupt accent-tack med bock! TRE felfnuttar fann jag!
Grattis till Hyttfogden.
Nöjd att jag fick ihop luckan. Någon gång i mellan eller högstadiet skulle vi recensera en bok som fanns hemma i bokhyllan. Mamma prenumererade på någon sådan där klassikerserie och jag tog en bok på måfå. Visade sig vara Zolas Nana. Kanske inte en helt lämplig bok för min ålder men jag minns att jag gillade den och skrev glatt om en prostituerad.
Var inte lessen för det, kära Båsmor. Det finns större förvirring, jag ser då och då folk som stavar t ex Theresé och Helené. Undrar om de kallar sig det muntligt också.
Grattis!
Helt OI: Här har druckits hemmagjord glögg gjord på svagdricka och potatis. Jösses vad gott!
Helt OT har jag hört av en kompis att Systemets whiskyglögg ska vara toppen. Den kan ni ta med er upp på läktarn imorrn, för det blir en hopplöst svår lucka. Hihi!
Grattis Hyttis!
Min kompis har en nästan alldeles ny liten hundvalp (Loki, drygt 3 månader) som ofta är med på jobbet. Idag när det tutade var vi ute och kissade utomhus trots att det är så kallt och otäckt att han knappt stannar till för att få sin godisbelöning på vägen tillbaka in. Men en tutfanfar fick han i alla fall!
Gratulerar jag också till Hyttis, såklart!
Och undrar samma sak som Flora.
Nämen, jag missade Zola, jag som älskade Damernas paradis som ung. Men grattis Hyttis!
Crrly och Flora! Jag tror mig ana att Floras fråga även har Floras svar! ”Att han alltjämt är en författare som folk påstår att de har läst.”
(Jag skulle kunna kontakta NE-redaktionen och sedan även artikelförfattaren. Återkommer med svar om jag lyckas!)