Ett tag idag var jag allt lite orolig över utvecklingen i kommentatorsbåset – men det visade sig bara bero på att jag var trög och inte förstod ledtrådarna. I oordning kommer här både några ledtrådar och förvillelser!
Zkop
En tanke flaxade förbi, men såhär dags talar jag tyst om den.
Brid
En fågel flög förbi. Det är nog inte den som avses. Men skulle det så vara finns en lettråd i årets radiokalender.
Örjan
Oj! Eskilstunas mest kände antinazist med i luckan. Månne lettråd?
Ninja i Klockrike
Det var inte ännu som sjutton, men jag tror tamemårran att jag fattade!! Blås i lur fanfarer, skjut salut, bugen er djupt, Ninja fahattade lehettrådarna.
PK
En HB som vi alla känner till? Då är det ju båsmor själv. Eller möjligen Dan Brown.
Åsas dotter
Får det lov att vara en liten lakritspastill på läktaren? För att tänka bättre!
Dina:
Söker man på ”Pirimittarium, pirium” så kommer kalendern upp som trea på googlelistan.
(Vi återvänder till Pirimittarium lite senare i facit.)
Hemlisbloggaren i lucka 15 är en stor favorit inte bara hos mig, utan hos många, många, MÅNGA andra.
”I Maria Gripes böcker blir människan så egendomligt stor, så rik på nyanser och komplexitet. Jag tror aldrig jag har läst någon större människokärlek.” (Lotta Olsson i DN)
Faktum är att jag inte kunde hitta ett ont ord eller en negativ rad om Maria Gripe (1923–2007), alltså författaren till ”Tordyveln flyger i skymningen” (1978).
Förrän jag läste i gamla tidningsartiklar … men jag återkommer till det.
Maja Stina Walter, som hon faktiskt hette, gifte sig med illustratören Harald Gripe, och de två jobbade ihop med nästan alla hennes illustrerade böcker. Hon bytte någon gång bort sina två små förnamn till lite de vuxnare ”Maria Kristina”, men det skedde innan hon började bli publicerad.
Tordyveln läste jag konstigt nog precis när den kom ut – konstigt var det eftersom jag ju som 14-åring väl bara hade basket och biofilmer (inte böcker) som fritidsintresse? Men jag älskade boken av hela mitt hjärta. Så här inleds ”Tordyveln flyger i skymningen”, vilket jag helt hade glömt:
Du som sitter här med boken i din hand.
Du som just nu öppnar den
och vänder bladen för att läsa,
har du tänkt på en sak?
Alla människor läser inte samma böcker –
Varför har just du valt
att läsa just den här boken just nu?
Var det bara en tillfällighet, en slump?
Tror du det?
Pffft, fnyser jag idag åt detta. Skulle det va nåt, va? Tssss. Och sedan halkade jag in i texten och blir sådär knollrigt förtjust åt allt som händer och sker. Här kan man läsa de inledande sidorna som pdf om man vill!
Böckerna som Maria Gripe skrev handlar enligt kännarna om ”det ensamma barnets utsatthet”, vilket jag inte hade den blekaste aning om. Jag såg ”Hugo och Josefin” på bio (min allra första biofilm) och minns sedan dess hur Josefin som inte hade några kompisar fnittrade när hon åt ett helt ägg med Hugo och Beppe Wolgers. Ensamt, utsatt barn? Ja, okej.
Sedan blev jag förälskad i Peter Schildt som spelade nattpappa i tv-serien ”Julia och nattpappan” 1971. (Jag kollade på en snutt nyss, och Julia är SÅ otrevlig! Den här länken går till SVTplay, precis när Julia iförd polotröja smiter upp ur sängen för att prata med den obrydde nattpappan för första gången.) Ensamt, utsatt barn? Ja, okej.
Därefter kom ”Pappa Pellerins dotter” på tv 1974, som handlade om Lopp-Loella. Hon hade härligt klapprande träskor och förtjusande tovigt hår och bodde i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder eftersom mamman hade gått till sjöss och pappan var okänd. Men fågelskrämman var hennes kompis! Ensamt, utsatt barn? Ja, okej.
Men hur var det nu med hyllningarna till denna fantastiska författare? Mja, så såg det inte ut inledningsvis …
Så med detta blottlagt kan man väl bara sucka och säga att det är inte lätt att skriva barnböcker som ska recenseras av vuxna? Själv sa Maria Gripe i alla intervjuer att hon ville skriva för människor, inte för åldrar. Och hur kommer det sig att hon inte var en superkändis på sin tid? I SvD 1975 säger hon:
– Som barn var jag ointresserad av författarna som sådana och trodde nästan att böckerna hade kommit till av sig självva. Jag ville inte påminnas om att det fanns vanliga trista farbröder och tanter bakom. Därför vill jag vara anonym för barnen för att inte beröva dem läsmystiken. Jag säger nej till alla framträdanden. En annan sak är om barnen själva söker upp mig.
Bra, Maria Gripe! (Och så ritade din man så fint.)
Men varför yrade jag om ”Pirimittarium, pirium”? Jo, det var tidernas mest långsökta ledtråd:
Visste ni att det var Maria Gripe som med dottern Camilla skrev superdunderjulkalendern ”Trolltider” som sändes både 1979 och 1985? (Länk till en snutt med Eva Rydberg och Birgitta Andersson, som vaknar i en sko.)
I SAOB lärde jag mig tre saker som vi ska lägga på minnet.
- Tordöflar lagda bak uti nackan, taga bort susandet i öronen. (1697)
- Om man samlar torndyflar om våren så kan man förvara dem i en stenkruka till vintern, för at dermed beströ räfsaxar. (1831)
- Ser man en torndyfvel ligga på rygg och hjelper honom på fötter, får man sju synder förlåtna. (1898).
Men nu ska vi stoppa lapparna i plommonstopet! Ordning och reda! Jag drar idag två lappar eftersom jag är så glad att tischorna is in da house! Oooooh, en nykomling och en gamling! Åsas dotter och PK!
Lucka 17 kommer på fredag morgon! Och då ska här under högtidliga former delas ut en bonustischa!
Bonus! Här kan man lyssna på hela jädra Tordyveln – alltså radioföjetongen från 1976. (Inte exakt likadan som boken.)
Psst.
Maria Gripe har skrivit en serie böcker med en huvudperson som heter Lotten. Som jag inte har läst!
Mäh! Den har jag ju läst flera gånger som högläsningsbok i mellanstadieklasser jag har haft. Inte mindes jag den inledningen. Grattis till Åsas dotter och PK!
Äsch, jag filade för länge på kommentaren i båset och kom försent, men nu kan jag ju lyssna på boken som jag inte hittade i min bokhylla. Vem kan ha lånat den?
Grattis Åsas dotter och PK.
Men det var ett väldigt snyggt avslut på alla gissningarna, Kråkan! Helt klart värt filandet!
Jag läste lääänge om Maria Gripe idag. Men fick jag det att stämma? Nähädå!
Minns tordyveln från mellanstadiet. Den gillades skarpt. Kanske skulle ta och köra den som högläsning till min klass nu. Tror den håller än!.
Grattis till nya och meriterade vinnare!
Äsch! Jag har ju träffat Maria Gripe och till och med varit hemma hos henne. Sett det ”riktiga” runda rummet från Agnes Cecilia när jag var scenograf i filmen. Maria berättade att hon hade dålig platsfantasi och bara kunde skriva om miljöer hon hade sett i verkligheten. Agnes Cecilia utspelar sig i hennes lägenhet i Nyköping t.ex.
Tordyveln har jag också läst men det var så länge sedan att jag inte kom ihåg inledningen.
Grattis Åsas dotter och PK!
Om någon vill köpa Pirimittarium, se hit!
Niklas har träffat Maria Gripe
LangOCH hittat Pirimittarium! Fantastiskt!!!(Jag kontaktade förlaget och bad om en intervju med Maria Gripe
Langrunt 2006. Det gick inte alls, sa de, utan att förklara mer. Men strax därefter dog hon efter flera år i senildemensens dimmor.)Ähum. Utan en stilig blåsippsbukett blir det ingen riktig jul, det har jag alltid tyckt. Och dagens skörd är tilltagen nog att vara till påska, minst. Nu när HB konstigt nog inte alls var Göran Greider.
Men. HUR lyckades jag leda Ökenråttan på rätt spår med mina listiga feltrådar? Det undrar jag verkligen nu, yo.
Visan hittade jag faktiskt, men drog jag den enkla slutsatsen från den? Näe.
Grattis tröjavinnare!
Sjukt svår lucka med HB som jag läste allt av som jag kom över på bibblan. När barnen var små var Maria Gripe favoriten för högläsning (vi höll på med det länge!), speciellt Tordyveln. Jag känner till och med igen början, men inte i förklätt skick Nope, jag hade verkligen ingen susning.
Och vad PK ska bli glad när han läst facit. Grattis!!
Och Grattis till Åsas dotter! Kul!
Jag förtjänar ingen tischa, jag var inte i närheten av Maria Gripe. Men det var många andra kvinnliga författare som jag försökte skolorna in i luckan, som Astrid Lindgren, Maria Lang, Agatha Christie och Tove Jansson.
Tack hatten, nu slipper jag lägga ut min tiggeridikt i båset i år.
Nämen äsch! Tordyveln var första radioföljetongen jag lyssnat till. Två gånger, samt läst boken. Och massa annat av henne. Vete sjutton vad jag skall skylla på. Oförlåtligt!
Grattis nya dottern och PK!
Ett gammalt bokminne dök upp och jag lyckades nosa reda på det. William Saroyan måste ju vara dagens HB för i ”Den mänskliga komedin” finns denna beskrivning av två pojkar, Lionel och Ulysses som besöker stadsbiblioteket:
”Lionel inte bara viskade, han gick också på tå. Lionel viskade därför att han trodde att man måste göra det i närheten av böcker, inte av hänsyn till läsarna. Till slut la mrs Gallagher, den gamla bibliotekarien, märke till de båda pojkarna och gick fram till dem.
– Vad söker ni, pojkar? sa mrs Gallagher till Lionel.
– Böcker, viskade Lionel lågt.
– Vad är det för böcker du vill ha? sa bibliotekarien.
– Allihopa, sa Lionel.
– Allihopa? sa bibliotekarien. Vad menar du? Du får inte låna mer än fyra böcker på ett kort.
– Jag vill inte låna nån alls, sa Lionel.
– Ja men vad i fridens namn är det du vill då? sa bibliotekarien.
– Bara titta på dom, sa Lionel.
– Titta på dom? sa bibliotekarien. Det är inte stadsbiblioteket till för. Du kan titta i böckerna, du kan titta på bilderna i dom, men vad är det för glädje med att titta på ryggarna?
– Jag tycker det är skojigt, viskade Lionel. Får jag inte det?
– Jo, sa bibliotekarien, det är inte förbjudet. Hon såg på Ulysses. Och vem är det här då? sa hon.
– Det är Ulysses, sa Lionel. Han kan inte läsa.
– Kan du läsa? sa bibliotekarien till Lionel.
– Nej, sa Lionel, men det kan inte han heller. Det är därför vi är vänner. Han är den enda jag känner som inte kan läsa.
Den gamla bibliotekarien såg ett ögonblick på de båda vännerna. Inom sig sa hon något som liknade en förtjust svordom. Det här var någonting absolut nytt i hennes mångåriga erfarenhet som tjänsteman vid stadsbiblioteket”
Sedan misslyckades jag med att få in de centralstimulerande drogerna Pirium och Tramadol (numera narkotikaklassad och vanligtvis kallad Tralala) i bilden, men jag är SÅ nöjd med att ha återknutit bekantskapen med en alternativ HB, som också är mycket läsvärd.
Grattis till dagens tischavinnare!
Grattis Åsas dotter och PK!
Läste (eller kanske fick läst för mig) Glasblåsarens barn som liten. Tyckte inte om den – alldeles för läskig och konstig för mig. Nobbade därför under många år Maria Gripe. Kommer fortfarande ihåg när jag botaniserade på biblioteket, såg en spännande bok – oj, Maria Gripe, den ställer jag tillbaka (så intryck hade hon gjort). Tills Agnes Cecilia sändes som radioteater. Sen dess har jag läst det mesta av henne. Men Glasblåsarens barn har jag inte gett mig på igen. Kanske ska ta och göra det.
Leda, det var din text kl. 16.51. Det var nåt i rytmen, stämningen som kom mej att tänka på Margareta Ekströms ”Instruktion för flygrädda”. Och sen satte jag i gång att goggla och pluttslit hittade jag tordyveln som flög. Har jag inte läst. Jag var nog själv för gammal och mina barn för små när Gripes böcker kom.
Det löste sig till slut efter passage av fyllekajor, den där drogen, Nalle Puh, Mumin och jag vet inte allt. Det var nog alla fängslande lettrådar som slutligen puttade mig rätt.
Grattis PK och Åsas dotter!
(Och Lotten – att du inte fick nån intervju med Maria Lang 2006 kan jag faktiskt förstå.)
Grattis till Åsas dotter och PK!
I tisdags kl 08:09 spelades ledmotivet till Agnes Cecilia på P2 Klassisk morgon.
Jamen äh. Maria Gripe har jag läst ALLT av, möjligen med undantag för någon av de där första småböckerna med talande djur. Och ändå satt det så långt inne.
Det står klart och tydligt på baksidan av Glasblåsarns barn (utan E, en av mina pet peeves) att det inte är en saga för små barn. Men naturligtvis ska folk ändå förstöra den genom att läsa den för små barn. Liksom de senare muminböckerna, utan övriga jämförelser.
Grattis PK och Åsas dotter!
Milda makter! Här var det inte nån tordyvel som flög, det var ren Top Gun-stämning mitt i vår lunch. Vi satt där så fredligt och slevade i oss risgrynsgröt (typisk nära-julen-mat) när det plötsligt brakade till och vad fick vi se komma farande på vår himmel – luftvapnets julgransflygning, no less. Herre gudrun! Dom stackars blåmesarna föll avsvimmade ner från fågelbordet i rena skräcken.
Jag blev nästan besviken över denna HB, måste jag, skam tillsägandes tillstå. Ett av Sveriges mest överskattade och konstiga författarskap. Lite tråkigt faktiskt. En enda läsvärd bok kan jag erkänna och den brukar folk inte ens känna till, än mindre läst. ’I klockornas tid’ är det jag tänker på, är det månne någon båsist som läst den?
De flesta vuxna personer i hennes böcker är både konstiga och skrämmande, ja rent av otäcka, nästan ansiktslösa och obegripliga. Jag har inte läst dem för mina barn.
Ökenråttan, var det JAS GRIPEn?
Jag uppskattar ”I klockornas tid” mycket. Men även åtskilliga andra böcker.
zkop: Svar ja!
Hihi, JAS GRIPEn!
Idag for de över Eskilstuna, julgransplanen. Alla var vederbörligen varnade för att det kl 13 skulle braka loss, men tydligen tappade folk kaffemuggar och satte morötter i halsen ändå.
Och så kom det en idé till en stackars Röd Tråd farande. Och så går man tillbaka och kollar HBarna och då är det förstås ett par tre stycken som man inte får in.
Magganini: Precis, att jag inte fick intervjua Maria Gripe var för mig DÅ helt obegripligt – jag som är så rar och snäll, liksom.
Men sedan förstod jag ju.
Lucka 17 kommer i ottan, men jag är ute på dåligheter på fredagskvällen och kommer nog inte att kunna klämma ur mig ett facit förrän tidigast på lördag förmiddag. Håll ut, govänner!
Grattis Karlslok och Dotter!
Jag kollade berömda inledningar av svenska böcker så att jag halkade både hit och dit och sedan ner i diket. Jag minns inte att jag skulle ha läst något av MG i barndomen, men jag hörde väl något enstaka avsnitt av radioföljetongens tordyvel. Den titeln gillade jag skarpt.
Lite småroligt med Fingal Olsson-vibbarna här, när Magganini hintar att det är begripligt att Lotten inte fick intervjua Maria Lang 2006 (hon dog på 1990-talet) eftersom hon nog var lite svårintervjuad det aktuella året.
Tjoho! Grattis till mig och PK. Helt ny är jag faktiskt inte men nästan helt ny i båset. Men har följt kalendern i många år! Det är en toppenbra mor-dotter-tradition att diskutera och chatta om luckorna i december. Apropå min ledtråd så är jag djupt inspirerad av Jonas användning av salmiak i boken, och har alltid salmiakpastiller hemma att ta fram när jag ”behöver tänka bättre”. Alltid älskat boken!
Hihi, tack för stödet, Karin! Då kanske jag inte behöver förtydliga själv.
Hahahahaaaa, vilket snurr! Fingal Olsson är bara början!
Jag FATTADE inte att jag kallade Gripe för Lang!