Hoppa till innehåll

Etikett: tips

Julklappstips med lumpennostalgi 2011

Julklappar ska man ge bort. Och få. Det spelar ingen roll vad det är i dem (tändstickstavla föreställande Bodens fästning, någon?), om paketet är snyggt eller om köparen ger bort begagnade saker. Gamla veckotidningar, för små pumps från 1932, en estnisk korv – jag trycker dem alla ömt till hjärtat.

Men nu till mitt tips.

Köpevantar.
Köpevantar.

På bilden ses en modeprodukt som förmodligen kommer att dansa en vinter eller två innan någon byter ut tekniken: en fingervante som funkar på smarttelefonernas nuddskärmar. (Ja, så får man uttrycka sig om man inte vill skriva mobilpekskärm eller Iphone-touchscreenar.) Några av mobiltelefonbutikerna har dem för överkomliga 60 kronor, men nu ska vi hålla i pengarna.

Slöjdvantar.
Slöjdvantar.

Då kan man enligt amerikanska källor köpa ledande tråd (”conductive thread”), som verkar vara lika dyr som vantarna ovan. Men man kanske har favvovantar som man inte vill sluta använda? Då syr man några stygn med den magiska tråden på fingertopparna.

(Åter andra källor säger att det finns utmärkta arbetshandskar som också går att använda, men det vet man ju att så fort någonting får förledet ”arbets-” eller ”hantverkar-”, åker priset upp med flera hundralappar eftersom produkten då andas rustik, rejäl och redig karlakarl som inte går omkring med gris i säck.)

Och vad är mitt tips? Vad har jag på händerna nu, där jag går omkring och stirrar ner i skärmen istället för att säga hej till busschauffören och faktiskt går in i fler lyktstolpar än förr utan att vara ens på lyran?

Man gifter sig med någon som har gjort lumpen och sparar på alla minnen därifrån.
Man gifter sig med någon som har gjort lumpen och sparar på alla minnen därifrån. Man tar ett par vantar ur högen.
Just denna variant heter gr-br-gr … och har en liten intressant designdetalj för att underlätta avtryckaråtkomst.
Just denna variant heter gr-br-gr … och har en liten intressant designdetalj för att underlätta avtryckaråtkomst. (Initierad källa säger ”Vante, gr, slits”.)
Se där, tittut. Och alla vet vi ju att man håller handvärmen bra mycket bättre när fingrarna har sällskap av andra fingrar än när de isoleras från varandra.
Se där, tittut. Och alla vet vi ju att man håller handvärmen bra mycket bättre när fingrarna har sällskap av andra fingrar än när de isoleras från varandra. Precis som det är med vänner. Och (tydligen) blommor. (Poetlotten har talat.)
Share
17 kommentarer

Tips: så här åker du gratis i tunnelbanan

Ah, nu tror ni att jag luras i rubriken som vore jag en rubrikmakare på kvällstidningsnivå. Men nej. Det här är ett regelrätt tips som funkar.

Min pappa bor i Strängnäs och är en bilkörare. Det innebär att han endast i undantagsfall hamnar i Stockholms tunnelbana. Men nu när det är såpass kaosartat med alla vägbyggen att akutpatienter måste åka helikopter för att ta sig från södra Stockholm till Karolinska i Solna, parkerar han bilen en bit utanför för att sedan ta tunnelbana.

Orsaken till besöket i storstaden var en lånebok som skulle tillbaka till Riksdagsbiblioteket i Gamla Stan: Bihang till riksdagens protokoll år 1963 C 6 Samling 1 Bd 6 Kungl. Maj:ts propositioner nr 2-30. Alla har vi våra nöjen och specialintressen; pappa ska skriva en biografi om datorforskaren och uppfinnaren Werner Schneider.

I tunnelbanespärren lade pappa fram sin remsa. (Ni som inte är vana: det är en papperslapp med rutor. Spärrvakten tidsstämplar i en ruta med en katjong-pangapparat och under en hel timma får man då åka hur mycket man vill.) Men spärrvakten ville inte stämpla.

– Det är bra, sa han bara och skickade tillbaka remsan.
– Men ska jag inte betala? sa pappa.
– Nej, du har ju redan gjort det, sa spärrvakten irriterat med blicken mot nästa kund i kön.
– Näe, jag har inte betalat, envisades pappa som är en man som vill göra rätt för sig och gärna betalar mer än han ska – för säkerhets skull.
– Stämpeln visar att du har rest den 23 augusti kl 15:15. Stick!

Spärrvakten var helt klart inte på humör.

Jag tror att 4528 är en kod för stationen som har stämplat.
Jag tror att 4528 är en kod för stationen som har stämplat.

Pappa gick skamset som den syndare han ju var ner mot perrongen. Och förstod plötsligt – förra gången han använde remsan var tydligen för exakt ett år sedan … när han var på Riksdagsbiblioteket i Gamla Stan för att låna nyss nämnda Bihang till riksdagens protokoll år 1963 C 6 Samling 1 Bd 6 Kungl. Maj:ts propositioner nr 2-30. Vars lånetid är prick ett år.

Så nu vet ni: ladda på er 365 tunnelbaneremsor (366 kanske, det är ju skottår ibland) och få dem stämplade med ett datum i taget på ett lagom lämpligt klockslag. Vips, har ni remsor som räcker livet ut!

Brasklapp
Det kan ju hända att remsorna, som infördes 1973, endera dagen kan anses omoderna. Vissa källor säger att de skulle ha skrotats redan förra året, men det är väl en risk man får ta?

Share
33 kommentarer

I London: Ticket to Ride och lite annat

Jag sitter ohyggligt högt på mina svenska hästar och ryar om hur enkelt det är att komma ut på internet hemma. Jag har i två dagar försökt köpa mig en uppkoppling, men får bara felmeddelanden och suckar till svar. I hotellreceptionen sa personalen att de diskuterar en annan lösning, men att den nog ligger ”ett par år i framtiden”. Å ja ba:

– Hm. Och OS ska gå här nästa år? Hm.

Nu har jag i alla fall betalat en halv förmögenhet för att få skriva av mig lite. Först det viktigaste: kolla vem som serverade oss mat på Wagamama!

Ni ser väl vem det är?
Ni ser väl vem det är?

Jag, Broder Jakob och Orangeluvan är alltså i London här och slarvar runt. Vi har inte sovit i samma rum sedan sent 1970-tal och upplever både det ena och det andra. Broder Jakob hostar i sömnen och Orangeluvan snarkar och sparkar omkring sig. Själv ligger jag tyst och stilla som ett lik på lit de parade.

Nu kommer en mycket, mycket stark rekommendation för eventuella Londonresenärer: hotell Novotel vid Towern. Om man är ute i god tid är det snorbilligt och läget är alldeles perfekt på alla sätt och vis. Frukosten ser ut så här:

Inglish breakfast. Men var är baconet?
English breakfast. Men var är baconet?
Nej, inte my cup of bacon. Sidfläsk, va?
Nej, inte my cup of bacon. Sidfläsk, va?

Vid frukosten finns två bås med bord, stol, tv-skärm och hörlurar. Jag trodde först att det var något slags material för personalen – övervakning av köket eller kommunikation med vaktmästaren.

Men det är ren service för mat som måste intas framför tv:n.
Men det är ren service för mat som måste intas framför tv:n.

Lite konstigt är det att vi inte har råkat ut för ett enda missöde. Inga kravaller, inga tjuvar, inga fall i trappor och inga kaskadkräkningar. Fast på en restaurang bad Orangeluvan servitören att byta bort en smutsig tallrik, som sedan visade sig bara vara en skål för musselskal. Jag försökte konversera en städerska genom att fråga vad en dörrstopp kan tänkas heta på engelska. Men istället för att prata normal engelska med ord som ”what do you call” eller ”English word for”, sa jag:

– Does it have a name?

Städerskan tittade förvånat på mig och svarade på väldigt bruten engelska:

– Anna Iskovitsch.

Så nu vet ni det.

Eftersom vi alla tre saknar lokalsinne, begriper vi inte hur vi har lyckats hitta fram till allt – men jag tror att det beror på att jag agerar t-u-r-i-s-t och läser karta och guidebok och frågar alla om råd och anvisningar – i alla fall alla som ser ut att kunna gå och prata på en gång. Se bara vilket proffs:

Det är jag till höger.
Det är jag till höger.

Sedan har vi ju shoppat också. Kanske speglar våra inköp våra personligheter?

Orangeluvan köpte föryngringskräm, kortstrumpor, ett paraply, smink och borttagningsmedel till smiket, en berlock, lockspray och en mugg till mamma.
Orangeluvan köpte föryngringskräm, kortstrumpor, ett paraply, smink och borttagningsmedel till sminket, en berlock, lockspray och en mugg till mamma.
Jag köpte bullformar i silikon, föryngringskräm, markasitörhängen, smink, lockspray, vitlöksburk och te till pappa.
Jag köpte bullformar i silikon, föryngringskräm, markasitörhängen, smink, lockspray, vitlöksburk och te till pappa.
Broder Jakob köpte två knivar. Och undrar nu om det är en hovkrats som han har fått på köpet.
Broder Jakob köpte två knivar. Och undrar nu om det är en hovkrats som han har fått på köpet.

Vad är det för blått, vackert tyg som ser ut som sjövatten med små krusningar? undrar ni. Det är den noppiga filten på ena sängen förstås. (Men det är ett bra hotell!)

Och så ännu fler rekommendationer: Ett Oystercard till tunnelbanan! Och The London Pass – ett kort som ger fritt inträde till en farlig massa museer.

Vad är detta?
Vad är detta? Gissa …

Återkommer så fort internetet återkommer!

Share
34 kommentarer

Språkpolisen tipsar

Här på Språkpolissidan ekar det ofta tomt och tyst eftersom språkpolisandet försiggår i andra kanaler som Twitter, Facebook, bloggarna och ute i de fysiskt verkliga föreläsningslokalerna. Men nu måste jag ju tipsa om vad hakke skriver om: stavning! Själv vill jag som tidigare meddelats stava dubblett med ett b.

En annan sak som kan vara intressant är Bergmans Bookface på Facebook. Där lämnar vi kort-korta tips om nästan vad som helst varje vardag. (Man klickar på länken och klickar på ”gilla” [även om man de facto gillar grisen i säcken] och vips, är man liksom med i spelet.)

Det var det hele, som dansken säger.

För er som undrar vad en asterisk är, så har jag hittat denna underbara tolkning:

Share
3 kommentarer

Några tips denna fredag

Jag har ju genom åren kört på olika linjer när det gäller ordning och oordning i huset och ibland haft städschema med belöning och ibland hoppats på frivilliga insatser. De fem barnen stökar på helt olika sätt – och städar på helt olika sätt. För att inte tala om hur jag och min djefla man städar och ostädar.

  • Jag blir galen på mitt eget stök och städar på ytan genom att slänga eller gömma undan saker i lådor och skåp.
  • Den djefla mannen hamnar i koncentrerat sorterings-mode och sitter med benen i kors och tittar på varenda pryl på luppavstånd.
  • Artonåringen ser inte damm. Och det man inte ser, finns inte. (Mina gener.)
  • Sextonåringen har ordning på allt var tredje dag. Däremellan ligger allt huller om buller på golvet.
  • Trettonåringen stökar aldrig till någonstans. På riktigt! (Min djefla man tror att han också är på detta vis.)
  • Tioåringen fyller varenda hörn av huset med pysselskräp och varenda hylla med färdiga konstverk.
  • Åttaåringen dräller allt överallt och hittar ingenting. (Den djefla mannens gener.)

Och alla slänger Kalle Anka-tidningar på golvet.

Kalle Anka x 3.
Kalle Anka x 3.

För att inte tala om allt annat som slängs på golvet.

Det som ska brännas i kakelugnen ställs på hög i vardagsrummet som en intressant installation.
”Jag ställer det som ska brännas i kakelugnen på hög i vardagsrummet som en intressant installation.”
"Oj, den hade visst ingen hank".
”Oj, den hade visst ingen hank.  Ah, well.”
"Påsen med PET-flaskor syns nog inte bakom gardinen här."
”Påsen med PET-flaskor syns nog inte bakom gardinen här.”
"Men orka öppna garderoben."
”Men orka öppna garderoben.”

Nu är ni kanske lite illa till mods och tänker att jag skvallrar på alla familjemedlemmarna och lägger ord i munnen på dem. Helt korrekt — jag har ju ingen aning om de tänker eller säger sådär. Och varför går jag omkring och fotograferar allt?

Jo, för att få bukt med röran satte jag ihop en datorpresentation och smällde upp den med kanon i köket. Jag lade in röda kryss och roliga pratbubblor och ljudeffekter och jag vet inte allt. Alla skrattade och fnissade och lovade att bättra sig. Särskilt när jag visade upp min egen röra blev det muntert:

Min stol kräks ut kläder.
Min stol kräks ut kläder.

Och nu till det sorgliga i historien: det här skedde för två veckor sedan. Och det är idag precis lika stökigt som det brukar vara.

Tips 1:
Lyd inte mina råd och tips när det gäller städning.

Tips 2:
Åk till Systemet idag och inte imorrn, när det ju är stängt. Och mina rekommendationer just idag är dessa viner (som man måste kolla upp själv, ja):
2738

22139

5334

22800

Tips 3:
Kolla på film med barnen ikväll. En lagom brutal och spännande familjefilm är Percy Jackson – kampen om åskviggen.

Tips 4:
Tvätta inte håret med hudlotion. (Jag ser inte klok ut.)

Share
29 kommentarer

Att hålla tal med ledstång

Jag är sugen på fest! Har ju inte varit på tillställning sedan … eh. Förra veckan. Men mitt sug beror mest på att jag nyss hjälpte en kompis med en rolig festdetalj: att få folk att hålla tal.

Jaja. Det är hemskt obehagligt att hålla tal, säger ni kanske. Men om man tycker att det är lite kul men ändå är blyg, kan man roas av följande.

1.
Man fixar en talarstol eller ett litet podium. (Inte alls nödvändigt. Men lite kul.)

2.
Man skriver för dagen passande ledord på hemliga blåa, gröna och röda lappar. Färgerna har liksom med kategorier att göra.(Se nedan.)

3.
Man skriver på ett plakat som är synligt för alla upp fraser som ”klistrar ihop” talet. Till exempel (om festens mittpunkt råkar heta Bosse):

Jag skulle vilja tacka Bosse för ….
… och dessutom måste jag påminna om
… för att inte tala om när
Och en sak som inte många vågar tala om när det gäller Bosse är …
… och inte visste jag att …

Jag minns det som vore det igår när
… dessutom lovade du ju att
Redan sommarlovet 1977 …
Första gången jag såg Bosse var när …
Som litet barn var Bosse alltid …
Bosses mamma sa en gång till mig att …

Avslutningsvis måste jag bara …
Vi ska nu inte avsluta med en skål som man alltid annars gör utan …

På de blåa lapparna – som man tar upp ur en hatt i början av talet – kan det stå saker som har med nutiden att göra: garderob, de goda skratten, hjälpen med dammsugaren, stå på huvudet, resa till Åmål (här kan man också bli helt crazy och skriva ”äta upp katten” eller ”vrida om näsan”).

På de gröna lapparna kan det stå saker som har med dåtiden att göra: snor i handen, kalsongryck, snattade på Ica, hångel i kartrummet (eller  ”älskade att sticka nålar i min syster”, usch).

På de röda lapparna ger man inspiration till hur man bäst avslutar talet eftersom man kanske inte vill göra det med en simpel skål utan med hjälp av uggle-hoho, armhävningar, indianhopp eller jojk.

Då kan talet (som oftast bara blir tre meningar långt) låta så här:

”Jag skulle vilja tacka Bosse och hans stora familj för de underbara åren i garderoben. Jag säger som Bosses gamla mamma en gång sade till mig: man ska inte snyta sig i handen om man är på finmiddag. Avslutningsvis höjer vi våra glas och låter som ugglor.”

Fast så här i skrift låter det ju bara fånigt, ser jag nu. Men jag lovar att folk skrattar på festen.

Fotnot:
Åttaåringen här hemma håller tal så fort han kommer åt, och har så gjort sedan han var sex år.

Share
7 kommentarer

Inatt åker jag till Barcelona

Klockan 02:45 inatt ringer väckarklockan. Då ska jag vara packad och klar för att tillsammans med Femtonåringen Sextonåringen åka iväg på en liten basketresa till Spanien och bo på fyrstjärnigt hotell (”Lloret de Mar vista dal Hastoria Park Hotel”). Tyvärr får jag inte spela själv, utan bara heja på dotterns lag. Eftersom jag aldrig har varit i Spanien och inte kan spanska, känns det som om jag ska åka till månen: väldigt spännande. Jag googlar och finner att hotellet i alla fall har bidé!

Där i hörnet ska jag minsann leta efter mögel.
Där i hörnet ska jag minsann leta efter mögel.

Lillasyster Orangeluvan var i Barcelona nu i våras, varför jag ber henne om tips.

– Vart ska jag gå, vad ska jag göra, vad ska jag äta och … och … och …?
– Leta upp den stora shoppinggatan som heter LaBamba, La Lamba, La Rambla eller nåt. Där på en parallellgata finns det en saluhall, och ett hörn finns en servering med höga stolar och den heter nåt med Europa. Tror jag. Be om menyn med efterrätter så att du får jättemånga olika musslor att välja mellan och prata mycket med kyparen. Håll utkik efter den danske spanjoren.
– Efterrätter och musslor? Dansk spanjor?
– Åk linbanan upp till Mot … Non …. Montserrat? Man kan gå av och leka på lekplatser flera gånger.
– Nu är jag inte i lekplastslekaråldern längre och …
– Eller kanske heter det inte Montserrat. Bergen långt borta är det i alla fall. Och du ska åka upp till ett fort där du kan klättra omkring och leka i en kanon. INNE I KANONEN!
– Men varför ska jag leka i en ka…
– Sagrada Famiglia! Alltså Gaudís kyrka! Den är helgalen – ser ut som en korsning mellan en kyrka och nöjesfält. Och så är det tvåtimmarköer för att komma in och det kostar 15€.
– Tvåtimmarsköer är ok om man kan göra något annat under tiden, jag sku…
– Drick kaffe! Det enda som är billigt är caffé con leche, ungefär 1€. Och så måste du dricka den spanska champagnen. Som heter …? Äsch. Den som jag drack häromdagen. Du vet! Rimmar på lava. Pava? Nej Cava! Du ska sitta på uteserveringar med lekplatser intill.
– Det där med lekplat…
– Förrätt och Cava! Osttallrik och Cava! Och du måste ha hatt och solglasögon!

Så nu vet jag det. Hur är det med kommentatorsbåset? Har ni något annat än Cava, lekplatser och solbrillor att rekommendera? Jag är inte stadd vid kassa, så shopping blir det nog inte – däremot gärna besök på museer och caféer mellan basketmatcherna. (Lägg gärna märke till att museum inte har fnutt i plural trots att café ju har det. För att inte tala om bidé.)

Sex dagars Cavaförbrukning.
Sex dagars Cavaförbrukning.

Share
28 kommentarer

Plötsligt händer det …

Att gå omkring och tänka på ingenting och inte ha några vidare krav på sig de närmaste timmarna, kan få oanade följder. Man humdidummar kanske och stannar till framför en förfärligt tråkig skjutdörr.

Inser nu när jag ser bilden att vi inte har städat bort allt från sjukhusfesten för tre veckor sedan.

Bakom dörren finns världens mest färglada vardagsrum med både röda och beigefärgade soffor, gröna och gula väggar och blåa och vita mattor samt uppslagsverk i all världens nyanser. (Vi skulle kunna skrämma slag på vilken inredare som helst.)

– Jahaja, tråkig dörr, sa jag.

Det var det. Så gick jag vidare i livet och hamnade i badrummet.

Nej, jag har verkligen ingen aning om hur den hamnade där.

Där på golvet låg en telefonkluddsteckning gjord av lillasyster Orangeluvan för någon månad sedan. Hm. Om man sku… Hm.

Tråkig dörr + finurlig teckning → idé.

En liten stund senare såg ekvationen ut så här:

Tråkig dörr + finurlig teckning + OH-kanon + färgburkar → målningsprojekt.

OH-kanonen i förgrunden och Orangeluvans klottertant på dörren.

Vad hör jag? Har inte alla en kanon hemma? Nämen så trist!

Färg som jag köpte för länge sedan för ”det kan ju vara bra att ha”.

Vilken färg ska vara på vilken rand och ska hon ha hudfärg eller ska hon vara blek som en trist dörr och jädrar vad svårt det är att måla konturer, hur gjorde Carl Larsson egentligen? Frågorna fick inga svar, men målade på tanten gjorde jag.

Plötsligt samlades fyra av barnen vid tanten som vore hon en radioapparat på 1930-talet. (Att de alla är blårandiga är en tillfällighet, men precis som det brukar vara.)

Jag inser att jag i och med färgläggningen har sabbat teckningen lite – den skulle nog ha varit svartvit egentligen. Tioåringen blev alldeles till sig av förtjusning och  ville också måla.

– Får jag också?
– Javisst!
– Var?
– Var som helst!
– Va? Får jag måla varsomhelst?
– Japp. Kanske inte på fina tapete… eh, nä det har vi inga. Nja, jag tror att du får måla var du vill.
– Men varför?
– Jag har väl blivit galen kanske?
– Ok, bra, mamma är tokig. Då målar jag hela familjen här på väggen där vi har alla viktiga papper, sa Tioåringen och skred till verket.

Så här ser väggen ut just nu medan processen pågår.

Vad tror ni nu om en trappa med steg i regnbågens alla färger? En hall med ett jätteansikte som ser ut som Storpotäten? En källardörr med påmålade råttor?

(Ja just det, jag målade en matta för tre år sedan.)

Share
29 kommentarer

Språkforum och estradörer

Det finns något som heter Språkforum. Om man läspar och pratar snabbt låter det verkligen som ”Bråkforum”, vilket jag hoppas att någon tar upp som en fiffig idé till politiska sammankomster.

Några av talarna. (Olle Josephson ser plötsligt väldigt mycket yngre ut än han var nyss.)

Förra året var jag på en liknande tillställning och rapporterade om lingvisten som såg ut som ett lejon och den där blonde, blåögde språkjätten från Eskilstuna som jag är avundsjuk på. Men eftersom jag inte är kallad och inte inbjuden till årets kalas, frågade jag om jag inte kunde få komma in som något som katten släpat in, fast mer verbal och utan svans. Jodå, det skulle gå bra, men ”motprestationen är att du redan nu skriver något om Språkforum”. (Min kursivering.)

Förstår ni nu vad som håller på att hända? Jag frångår mina principer (som för övrigt snart driver mig till ruinens brant) och förvandlas till glädjeflicka – men blundar under akten och tänker på semikolon.

(Puh. Nu har jag förtjänat min entrébiljett.)

Fast nu kan vi komma in på det intressanta med estradörer. (Och min definition är här och nu: någon som ensam på scen utan spoilers och extralysen får en publik att intressera sig för nästan vad som helst.)

Jag har inte sett så vansinnigt många egentligen, men måste säga att Fredrik Lindström, Henrik Schyffert och Eddie Izzard imponerar. (Övriga jämförelser dem emellan låter sig kanske inte göras.) Men ni ser – de sorteras ju in under samma kategori och är inte ens bundna till ett ämne. Jag kommer inte på några fler! (K*y P*llack imponerar tydligen på många, men inte ett dugg på mig. Trams, säger jag bara.) Man skulle förresten kunna dra in duktiga lärare som kan levandegöra till och med bananflugors tankegångar i definitionen.

Vilka kommer ni på? Steve Jobs? Malena Ernman? Lill Lindfors?

Fotnot:
Enligt Wikipedia var det Karl Gerhard som kom på ordet ”estradör” 1962 – om sig själv.

Så här har ni garanterat aldrig sett Karl Gerhard. (Ur ”Katt bland hermeliner”, 1956.)
Share
37 kommentarer

Tre gratisråd om vad som helst

Att göra reklam utan att få något för det bygger på frivillighet och uppriktig önskan om sina människors välgång, eller hur? (Förlåt. Tappade koncentrationen lite. Måste få veta, varifrån kommer uttrycket ”välgång och ve”, ni som inte har magasinerade uppslagsverk? Det låter som en oxymoron med ironisk touch. Nu tillbaka till ämnet.)

Som bloggare får man tusen och åter tusen förfrågningar om reklamtjänster. Nej, inte tjänster där jag tjänar något, utan bara ”snälla du, gör reklam åt mig”.

Pfah! säger jag bara. Ni ska bara veta hur motvalls jag blir då. (Detta kanske är en av anledningarna till min oförmåga att tjäna tillräckligt mycket pengar. Jag ser inte ett bra tillfälle om det så är en helstekt, kryddad sparv som flyger rakt in i munnen på mig. Jag bara spottar ut den, hur välsmakande den än är. ”Mig lurar ni inte” säger jag sedan … och lurar ingen annan än mig själv.)

Strax före jul skrev en tjej på Spotlight PR till mig och bad mig att på bloggen nämna ”raggarrutan” som hör till de gula snabbtågen som går till Arlanda. Eftersom jag ju har gjort det förut. Det tyckte jag var kul eftersom jag gillade att bli uppraggad, men så höll jag ju på med Julkalendern och det brunna huset dagarna i ända, så tre dagar senare hörde den här tjejen av sig igen för att fråga om det blev någe tips eller? Nähedu! tänkte jag och beslutade mig för att inte alls lyda. (Raggarrutan togs bort den 10 januari.) Men ack. Jag är bra dum. Kanske hade de öst pengar, gratisresor och intressanta uppdrag över mig om jag hade gjort det?

(Nej. Det hade de inte.)

Fast nu ska jag göra helt frivillig reklam som jag inte har ett enda dugg att tjäna på!

1.
Gå och se Sherlock Holmes på bio.

Stackars Robert har en fotoshoppad alien-hand.

Man kan möjligtvis se filmen på datorn med hörlurar om skärmen är riktigt stor, men bioformatet är nog bäst. Fast inte på en fredag, för då är alla påsprasslare och målbrottsskrattare där. Robert Downey Jr. och Jude Law är magnifika och 1800-tals-London alldeles underbart.

”Beneath this pillow lies the key to my release.”

Eftersom det är Robert Downey Jr. som spelar Holmes, är det skönt att drogproblemen är nedtonade till nästan ett minimum. Handen på hjärtat – visst är det väl trevligare att se en halvnaken Sherlock i fin form än en sluddrande, blekfisig och rödögd en som bara deppar mellan klurigheterna? Regissören Guy Ritchies kreativitet är på topp nu när han slipper Madonnalivet, eller hur?

2.
Ät havreknäcke. Det har inget med havregrynsgröt att göra – det är mer åt havreflarnshållet, detta.

Dyrt? Ja. Gott? Jaaaaa. Nyttigt? Vet inte, vill inte veta, bara äta.

3.
Gå inte med i Facebookgrupper om Haiti – gör något konkret istället. (Och läs Lisas utbrott.) Betala kanske in en fast summa till Röda Korset varje månad och inte bara när det krisar i världen. Av naturen vill vi människor tala om när vi gör något fint och behjärtansvärt (därför funkar rosa bandet och gula rosetter och majblommor). Men gör det då; skryt om vad du gör, men gör något vettigt.

Själv vill jag åka till Haiti och hjälpa till och gärna utbilda mig till läkare när jag ändå håller på, men gissa om jag hade varit i vägen och gissa hur svårt det är att hinna blogga om mögel och basket när man måste rädda folks liv hela dagarna. (Ja. Jag raljerar.)

________________
Kan det här kanske vara något för alla som har bloggtorka? ”Tre gratisråd om vad som helst” kan era inlägg heta, ni som hänger på.

Share
39 kommentarer