Att gå omkring och tänka på ingenting och inte ha några vidare krav på sig de närmaste timmarna, kan få oanade följder. Man humdidummar kanske och stannar till framför en förfärligt tråkig skjutdörr.
Bakom dörren finns världens mest färglada vardagsrum med både röda och beigefärgade soffor, gröna och gula väggar och blåa och vita mattor samt uppslagsverk i all världens nyanser. (Vi skulle kunna skrämma slag på vilken inredare som helst.)
– Jahaja, tråkig dörr, sa jag.
Det var det. Så gick jag vidare i livet och hamnade i badrummet.
Där på golvet låg en telefonkluddsteckning gjord av lillasyster Orangeluvan för någon månad sedan. Hm. Om man sku… Hm.
Tråkig dörr + finurlig teckning → idé.
En liten stund senare såg ekvationen ut så här:
Tråkig dörr + finurlig teckning + OH-kanon + färgburkar → målningsprojekt.
Vad hör jag? Har inte alla en kanon hemma? Nämen så trist!
Vilken färg ska vara på vilken rand och ska hon ha hudfärg eller ska hon vara blek som en trist dörr och jädrar vad svårt det är att måla konturer, hur gjorde Carl Larsson egentligen? Frågorna fick inga svar, men målade på tanten gjorde jag.
Jag inser att jag i och med färgläggningen har sabbat teckningen lite – den skulle nog ha varit svartvit egentligen. Tioåringen blev alldeles till sig av förtjusning och ville också måla.
– Får jag också?
– Javisst!
– Var?
– Var som helst!
– Va? Får jag måla varsomhelst?
– Japp. Kanske inte på fina tapete… eh, nä det har vi inga. Nja, jag tror att du får måla var du vill.
– Men varför?
– Jag har väl blivit galen kanske?
– Ok, bra, mamma är tokig. Då målar jag hela familjen här på väggen där vi har alla viktiga papper, sa Tioåringen och skred till verket.
Vad tror ni nu om en trappa med steg i regnbågens alla färger? En hall med ett jätteansikte som ser ut som Storpotäten? En källardörr med påmålade råttor?
(Ja just det, jag målade en matta för tre år sedan.)
Jaaaa! En regnbågstrappa (om nu trappan har åtta steg) måste ni ha. Blir det en skatt vid regnbågens slut?
Det är kanske är källartrappan som ska se ut så, hela källaren verkar ju vara en skattkammare.
”Att gå omkring och tänka på ingenting och inte ha några vidare krav på sig de närmaste timmarna, kan få oanade följder” i kombination med en bild på en dörr ovanför vilket det står operationssal gör mig lite nervös:
Vad har familjen Bergman gjort illa den här gången som föranleder såna drastiska besök?
Och så var det inte värre än så … *lättad*
Här har maken gått omkring i flera år och sagt ”Hm, jag tror vi borde måla om huset i år”, men än har inget hänt.
Mer än att i vinter så kollavippade klängrosorna och kaprifolen behöver syrgas eller nåt. M a o, nu finns det en reell möjlighet att komma åt en vägg som varit täckt av växlighet så länge vi bott här.
Undrar hur länge han ska säga Hm …
Ojojoj va glad jag blir! Färg och gå efter sina egna ideer. Och jag är inredningsarkitekt. Jag blir mer rädd för de som inte vågar se ut som de vill och trivs. Mer färg på väggarna!
Oooooh, Karin, kom hem till oss och berätta vad vi ska göra med våra sju bufféer! (Jag tog i lite för mycket på en loppis för tio år sedan.)
Men brukar inte tioåringen se ut som övriga kvinnliga familjemedlemmar i håret? Den prydliga pagefrisyren ser lite obekant ut.
Åh vad underbart. Det är nästan så att man blir sugen på att ha 6-10-åringar igen.
Har ni för övrigt hört att spelarna klagar på att matchbollarna som ska användas till fopollsvm är för … runda. Jag är så okunnig och dylika ting att jag trodde att dom skulle vara just runda. Hm.
Nej, Översättarhelena, Tioåringen har en page — och rakt, prydligt hår. Eftersom det är jag som har klippt frisyren (på hennes begäran), är den dock lite sned. Vilket hon tycker är helt ok.
Fopollarna till VM är alltid alldeles för runda, PK. Fast vänta, ett år var de bara alldeles för fel färg tror jag.
Om trappan blir regnbågsfärgad, måste vi ju ha en skatt någonstans på vägen, Dieva. Man kanske kan klistra fast chokladpengar på väggen?
Att måla utsidan på huset är en näradödenupplevelse, Cecilia N. Vi har hållit på i fyra år och måste snart börja om igen. (Ja, jag vet att jag borde skriva att det är en fis i rymden och lätt som en plätt. Men iiih.)
Vid regnbågens slut ska det finnas en tunna guld.
Sju buffeer! Klart ni ska ha en buffé per man. De mindre barnen kan ha sin buffé som eget rum. Måla och tapetsera efter egna idéer. Fler bufféer åt folket.
Härligt!
Inte Storpotätens ansikte. Jag hör till dom som gillade Vilse i pankakan. Lillstrumpa och syster yster var däremot kass. När jag så Vilse första gången var jag inte gammal, kanske sex år. Då var det lite obehagligt när man hörde ”putt, putt, putt, putt…”. Vad hette han som skulle segla till horisonten med sin båt? Och visst var det en älg med som var förälskad i ett träd? Var det Vilse själv som letade efter Vilja? Det var i alla fall inte trevligt när pankisen blev så dammig att den fick städas. ”Ät så du blirmstor, säger far och mor”.
Jag tycker färgsättningen av tanten är helt korrekt.
Och jag kommer osökt att tänka på den målning av en numera känd konstnär (vilken var det?) som i vår mors barndomshem målade en bild av Gustaf Vasa inne på toalettväggen. Vilket senare målades över, dock innan konstnären ifråga blev känd. Så, någonstans i Stockholm finns ett okänt konstverk, bakom lager av målarfärg…
Bra PK! Skatten kan bara finnas vid regnbågens slut.
Stoppa pressarna, jag vill kliva av! Älgen heter ju Laban och han var inte kär i trädet, han trodde att trädet var hans mamma.
Haha, du målar en dörr och jag råkade hipp som happ svänga ihop en smörgåstårta. Jag håller med Orangeluvan, det är det en mycket korrekt färgsättning av tanten.
Är det bara jag som gör skillnad på att måla och att rita? Mål kan jag nog om det krävs, det är ju bara att fylla på med färg, men rita, fina streck som sedan ska bilda en illustration, nej det kan jag inte.
Nä, nu känner jag alldeles innerligt att jag måste flytta hem till dig. Måla en tant till intill era porträtt så känner jag mig extra välkommen. (Jag föreslog en gång att en ganska erkänd konstnär skulle göra en muralmålning i vår hall och inte ens det tyckte maken lät bra.)
Vilken kreativitet i denna härliga familj! Det här gillar jag!
I någon färgreklam för länge sedan (kan den ha varit med Martin Ljung?) så sa man: ”Det är fult att inte måla!” Så sant!
Karin, inredningsarkitekt – mitt drömyrke!!!
Jag håller med Howdy. Vi kommer på fredag och flyttar in i någon av byfféerna. (Ni minns väl Kramers flotta byrå?)
Färgglatt är bra! Man blir glad av det, tror jag. OK, de flesta människor, inte de som tycker att det är jobbigt när det är rörigt runtikring. För dem kan det vara bättre med aldrig så tråkiga, helvita skjutdörrar.
Förresten är det väl extra kul att det ÄR en skjutdörr? När den är inskjuten ser man inget särskilt, men om man ska stänga dörren kommer det fram en trevlig tant. Überraschung!
Lotten, jag tycker ni ska skaffa en sån där regnbågs mönstrad/färgad soffa som de hade i boktipset.
Ack, jag läste om den där soffan — originalet alltså — för den stod bevarad i något förråd i en evighet och mådde bra. Tills någon sa ”vad är det här för skräp” och slängde den trots att den var välbevarad.
Sedan tillverkades tydligen en kopia, men den vet jag ingenting om. Däremot har jag hört många konstiga historier om mannen i soffan.
Ja, det viktigaste glömde jag ju: ni är alla så välkomna sååå att komma och bo här. Jag har ju till och med ett hångelrum i källaren.
Är det som med kaffet i det Bergmanska residenset, att man måste ta med eget hångelobjekt till hångelrummet?
Har du hört historier om Mählqvist? Han bakade madeleinekakor och bjöd på te när jag pluggade littvet i Uppsala i historiens gryning.
Skandalrapport, tack! (Jag tycker han var ganska lik mjukisarna i pyjamas.)
Först och främst, tack för en bra föreläsning på Scandic Järva Krog i måndags. Du var riktigt, riktigt bra.
Och din tioårings idé med att rita familjen bakom era viktiga papper – briljant!
Hej och välkommen, Christel! Hörde att alla era anteckningar helt vansinnigt slängdes i soporna av personalen. (Confex har sagt upp allt samarbete med hotellet pga. det!)
Svar till Orangeluvan 08:36:
Konstnären som målade ett skrämmande ansikte som var Gustav Vasa på mormors toadörr heter Peter Freudenthal:
http://www.peterfreudenthal.se/