Ah, nu tror ni att jag luras i rubriken som vore jag en rubrikmakare på kvällstidningsnivå. Men nej. Det här är ett regelrätt tips som funkar.
Min pappa bor i Strängnäs och är en bilkörare. Det innebär att han endast i undantagsfall hamnar i Stockholms tunnelbana. Men nu när det är såpass kaosartat med alla vägbyggen att akutpatienter måste åka helikopter för att ta sig från södra Stockholm till Karolinska i Solna, parkerar han bilen en bit utanför för att sedan ta tunnelbana.
Orsaken till besöket i storstaden var en lånebok som skulle tillbaka till Riksdagsbiblioteket i Gamla Stan: Bihang till riksdagens protokoll år 1963 C 6 Samling 1 Bd 6 Kungl. Maj:ts propositioner nr 2-30. Alla har vi våra nöjen och specialintressen; pappa ska skriva en biografi om datorforskaren och uppfinnaren Werner Schneider.
I tunnelbanespärren lade pappa fram sin remsa. (Ni som inte är vana: det är en papperslapp med rutor. Spärrvakten tidsstämplar i en ruta med en katjong-pangapparat och under en hel timma får man då åka hur mycket man vill.) Men spärrvakten ville inte stämpla.
– Det är bra, sa han bara och skickade tillbaka remsan.
– Men ska jag inte betala? sa pappa.
– Nej, du har ju redan gjort det, sa spärrvakten irriterat med blicken mot nästa kund i kön.
– Näe, jag har inte betalat, envisades pappa som är en man som vill göra rätt för sig och gärna betalar mer än han ska – för säkerhets skull.
– Stämpeln visar att du har rest den 23 augusti kl 15:15. Stick!
Spärrvakten var helt klart inte på humör.
Pappa gick skamset som den syndare han ju var ner mot perrongen. Och förstod plötsligt – förra gången han använde remsan var tydligen för exakt ett år sedan … när han var på Riksdagsbiblioteket i Gamla Stan för att låna nyss nämnda Bihang till riksdagens protokoll år 1963 C 6 Samling 1 Bd 6 Kungl. Maj:ts propositioner nr 2-30. Vars lånetid är prick ett år.
Så nu vet ni: ladda på er 365 tunnelbaneremsor (366 kanske, det är ju skottår ibland) och få dem stämplade med ett datum i taget på ett lagom lämpligt klockslag. Vips, har ni remsor som räcker livet ut!
Brasklapp
Det kan ju hända att remsorna, som infördes 1973, endera dagen kan anses omoderna. Vissa källor säger att de skulle ha skrotats redan förra året, men det är väl en risk man får ta?
Vad hade man före remsorna? Själv åkte jag nog tunnelbana i Stockholm för första gången typ 1974 eller 1975, men jag slår vad om att det finns någon i båset som vet.
Haha, genialt!
Jag tänkte som du, Ö-helena, och har verkligen googlat mig blå när det gäller tunnelbanans biljettsystem ur ett historiskt perspektiv. Ni som vet ska alltså öööösa ur er T-baneminnen för de är svåra att hitta på nätet!
Vi (läs: min småsnåle make) har bunkrat remsor eftersom SL höjer priset med 20 spänn 1 september. Därför sitter vi nu här med åtta barnremsor och nio vuxenremsor som vi måste resa upp innan den 1 januari då de slutar att gälla. Misslyckas vi har vi tolv månader på oss att lösa in de ogiltiga remsorna och hur stor chans är det att vi kommer ihåg det? I januari 2013 kommer jag därför med all sannolikhet att hitta mellan sju och tio dammiga remsor i ett mörkt hörn av skrivbordshurtsen och inse att vi har förlorat över tusen spänn på att spara drygt 300.
Hääääär, Ami, kan du se en bild på 1 323 innebrända kronor i form av remsor …
Nämen vänta, är det alltså bestämt att remsorna slutar funka 1 januari 2012? Hoppashoppashoppas att de kommer att ha Oystercardliknande funktion på Accesskorten så att vi som bara åker tunnelbana i snitt fyra gånger per månad har ett vettigt alternativ.
Har ni sökt på Postvagnens sida under järnväghistoria? Jag hinner inte nu, men återkommer, biljett- och betalsystem är ju kul!
Det är det som är planen, och har varit det ett tag. Kan inte fatta att de inte lyckas att få till det. Det funkar ju som bekant i, exempelvis, London.
… fast din länk är konstig, Lotten.
Förr i tiden kunde man minsann åka på gamla remsor ända tills taxorna höjdes nästa gång. Hå hå ja ja. Som jag suckar när det var bättre förr.
För övrigt anser jag att kollektivtrafiken ska vara skattefinansierad fullt ut.
I Göteborg har vi ju sedan länge förköpta enkelresor, månadskort och alla andra varianter på samma kort, fast vi kallar det inte för något skojigt (Access eller så), vilket i och för sig är konstigt, utan helt enkelt Västtrafikkort. Tyvärr fungerar det extremt dåligt, men det beror nog mest på de obegripliga avläsningsmaskinerna. Hoppas Stockholm lyckas bättre.
Min ärlige far lyckades med samma konststycke. Han åkte varje år till läkarstämman. Samma sista helg i november varje år. Och då blir det lätt samma datum och klockslag.
Ö-helena, håller med dig. Vid varje besök i Göteborg står jag och fumlar vid de där blåa eller gula apparaterna med mitt kort. Få se nu här, vi är två vuxna och två barn… trycker man på V då? Eller T? Eller S? Eller A? Eller K?
Men! För ett par veckor såg jag att de provade ut ett nytt system, med pekskärm och logiska, svenska ord!
Så gott som varje gång jag åker till Stockholm åker jag för tre klipp per resa. Remsorna har 16 klipp. Alltså står jag där sen med en bukett med remsor som alla bara har ett klipp kvar. Ska man då åka för tre klipp på både tunnelbana, pendeltåg och buss och vill använda de sista klippen måste man visa och berätta och förvirra väldigt många konduktörer. Jag kommer inte sakna remsorna när de försvinner!
Nu är länken fixad. Ett mellanslagstroll hade varit där och busat.
På sjuttiotalet fanns fortfarande det som i folkmun kallade 50-kortet. Namnet hängde kvar i många år trots att priset höjdes med jämna eller ojämna mellanrum. Motsvarande kort kostar nu 690 kronor och kommer väl inom kort höjas med 100 kronor och ingen kallar det längre 50-kort.
Tacka vet jag sms-biljett för enstaka resor, speciellt i Göteborg!
Så gjorde vi 87-90 i Malmö på stadsbussarna. Det kombinerat med lätt till gråt och ”Min mamma sa att …” fixade skivan nästan varje gång!
Här finns ett plastkort utan magnetremsa som kan skava mot andra magnetremsor. Man håller kortet mot en moj i bussen och trycker på en grön knapp.
Man tankar kortet med pengar först.
Åker man ofta får man mer rabatt än om man åker sällan.
Kortet är inställt på en ”normalresa” som är individuellt per person. Ska man åka en annorlunda resa får man säga till om att det är en uddaresa. Då knappar chauffören in vilken sträcka som man ska åka.
Kortet är numrerat och man kan därför spärra det på en hemsida om det förkommer.
Här nere är vi ännu inte kontantlösa. Man kan köpa biljetter på bussen. Men om man åker mer än gång om året är det enklast att skaffa sig ett Reskassa kort och ladda med pengar. När man betalar med det får man 10% rabatt på ordinare pris. Det gäller inte bara i Blekinge län utan även i Skåne, Kronoberg, Halland och Jönköping. Man kan ladda kortet på bussen eller i automater som finns vid vissa hållplatser. Åker man stadsbuss (som bara trafikerar en zon) behöver man bara hålla fram kortet framför apparaten så dras automatiskt priset för en enzonsresa. Byter man buss men håller sig inom samma zon inom en viss tid gäller den förra dragningen fortfarande och man slipper betala på nytt.
Något helt annat är priset på periodkort här nere (som praktiskt nog laddas på samma kort som reskassan). För att pendla 3 mil mellan Ronneby och Karlskrona måste jag köpa ett fyrazoners periodkort som kostar 790 kronor för 30 dagar. Med det kortet får jag åka i Karlskrona stad, Karlskrona landsbygd, Ronneby stad och Ronneby landsbygd. Ett kort som gäller i hela länet kostar 950 kronor. Men, men… Det är billigare än köra bil till jobbet varje dag.
Kanske det finns lite att hämta här när det gäller trafikhistorien!
OT här, men ontopic längre ner:
Här finns svenska ogräddiga tårtor!
Detta tips var ju fantastiskt!
Jag kom genast att tänka på en seriestripp med både bokåterlämnings- och datumanknytning!
Nollan (i Knasen) ska återlämna en bok på biblioteket.
Bibliotekarien: Men den här boken skulle ju varit tillbaka för ett helt år sedan!
Nollan: Ja, jag missade den dagen förra året, så jag fick vänta tills den kom igen.
Men varför skall stämpelremsorna vara tidsbegränsade??
Resan är ju förhandsbetald till aktuellt pris.
Jämför med frimärken och standardbrev.
Flera år gammalt sådant får jag, mig veterligt, använda.Trots att nyinköp skulle vara dyrare.
Återigen lite OT: Nordiska museet vill att vi delger dem våra minnen från skolslöjden före 30 september.
Finlänken vägrade fungera så här kommer fullänken:
http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=14878&cat=149&catName=Nyheter&tmpID=14878&topmenu=0
Finlänk till den underbara slöjdinlämningssidan.
(Jag gjorde en vansinnigt snygg ryggsäck i slöjden. När jag idag visar upp den, skrattar alla rått åt mig. Jag begriper inte vad de menar.)
Jag vet precis varför inte remsorna (precis som exempelvis presentkort eller bonuspoäng på flyg och tåg) kan gälla hur länge som helst, men det kanske blir mer spännande om jag inte berättar det.
Själv flyttade jag till Stockholm när femtikortet kostade 90 kronor och kallades sjuttikort. Ett fotografi skulle man ha på kortet också, själva månadsbeviset tröck man in i en trång liten extraficka där fram på plastfodralet. Jag har en bunt månadskort med fotografier från olika år liggande i någon låda, förmodligen under ett gäng oanvända remsor (som köptes på somrarna när jag mest cyklade).
Skulle inte förvåna mig och jag också har något 50-kort liggande i gömmorna. Feng shui och jag går nog inte riktigt ihop, även om jag kan förstå konceptet och att det är en befrielse.
Malinka, jag är helt med på din linje, om vi i så fall bygger ut tunnelbanan lite. Typ 60 mil söderut och 160 mil norrut.
Här har laddakortet det vackra namnet Best Price. Enligt uppgift ska det bli billigare om man åker fler gånger, men jag har aldrig förstått hur ofta man måste åka. Och om det ens är hypotetiskt möjligt att tjäna något när månadskortet bara kostar 900 pix.
Aprilskämt – när korten var rätt nya erbjöds automatisk väckningsservice strax innan aktuell hållplats. Man behövde bara luta sig fram när man flippade kortet och med hög och klar stämma tala om för apparaten var man skulle av. Så skulle kortet pipa sedan.
Har för mig att före 50-kortet (som förresten kom i samband med oljekrisen för att få alla att åka kommunalt istället för bil (tror jag – nu blev jag lite osäker för det var ju för så hemskt lääääänge sedan och jag var ju liten då)) var det bara olikfärgade pappersremsor med avgiften tryckt på. Men som sagt, det var ju lääääänge sedan och jag åkte nog mest i vuxens sällskap så jag betalade aldrig själv …
Ett annat sätt att åka gratis, helt lagligt, med SL är att ha barnvagn med sig. Iaf så var det så en gång i tiden. Fast man måste nog ha ett barn i vagnen för att det skall gillas …
Oljekrisen var 1973/74, och 50-kortet kom redan 1971. Fast man anade kanske vartåt det barkade redan 1971?
Här är ett Gits-kåseri från 1971 om just 50-kortet. Man tänker … vad långt han skrev, den gode Gits. Och inte jätteroligt. Hm, tänker man sedan.
Och så tänker man sådant som, jaså det var ok att röka på bild? (Eller iaf ha en pipa i munnen …)