Min inställning till julklappar är att de är roliga att köpa och att de är roliga att få – och dessutom tycker jag att julafton är en hyvens helgdag när alla barn ska tvingas att se på Karl-Bertil Jonssons immiga glasögon.
Med andra ord är jag inte alls motvalls och gnölig i december. Jag är däremot fruktansvärt arg hela november, så det det jämnar ut sig. Jag morrar idag och tindrar på söndag.
Men menar jag verkligen allvar med rubriken? Ska jag ge er julkappstips? Hur kan jag göra det — jag har väl ingen aning om vilka ni ska ge julklappar till? Nä, men er morbror Gösta kanske är som min faster Ulla, och henne hade jag kunnat ge en stor blaffig, glittrande helt oäkta ring. Pling, där kom första julklappstipset: oäkta smycken.
Nej, i mina julklappstips tar jag ingen som helst hänsyn till aversioner, allergier eller antipatier. (Okej. Ska man prompt ha äkta smycken så är pantbanken rätta stället.) Smycken som ser gamla ut men är nytillverkade har jag ett par gånger köpt ev en trevlig svenskättling som heter Karen.
Till vem som helst kan man ge tygmärken att sy på kläder, väskor eller teknologoveraller. Nuförtiden behöver man inte ens sy på dem med små vackra stygn och en spretande fingerborg, utan kan stryka fast dem eftersom de har inbyggt klister.
Men nu ska ni inte tro att jag har snöat in enbart på webbaffärer. Nähedå — idag gick jag med mina egna knastrande ben in på både Ikea och Åhléns, minsann.
Ikea har även de förnicklade rullgardinerna som jag inte gillar – med snöre eller kedja som man drar i. Om man har tur kan man på loppis få tag i den gamla hederliga varianten med fjäder som man bara drar lite i så att den TJONG åker upp och slår sig i taket.
Om man inte känner sig så konstnärlig och anser att Ikeas rullgardiner som inte åker upp själva är helt okej, kan man köpa en sådan och skriva lite bokstäver på med en spritpenna. Sömncitat kanske?
”Det värsta som finns är att vakna efter ännu en sömnlös natt.”
Det var det. Känner ni nu hur ni börjar andas lättare och hur enkelt det egentligen är det här med jul? Köp ficklampor, konstiga saxar, tuschpennor, förstoringsglas och reflexer till alla mellan fyra och tio år och ruinera er sedan på antikvariaten när det gäller julklappar till resten av släkten – och tindra, för i helvete! Tindra!
Och här måste jag förstås tillägga att det nu är er tur att dela med er av julklappstips som är så allmänna att jag kan dra nytta av dem eftersom jag inte har en aaaaaaning om vad jag ska köpa för julklappar.
Jo men vi vet ju att du ska köpa en spritpenna till Ed (även om du glömde stor bokstav) och att du har en släkting som eventuellt är trevlig (även om du glömde punkten efter ev.).
Isborrar verkar ju vara rätt populärt. 😉
Om man inte håller på att snickra julkalender eller springer basket med knastrande knän eller åker tåg för att kolla hotelltoalettmögel och föreläsa om språkfrågor så kan man göra julklappar.
Eller så hinner man med alltihop.
Garn är ett favoritmaterial för mig att julklappa med. Det måste inte vara stort och komplicerat utan man kan nöja sig med en halsduk t ex. Vill man inte sticka som vanligt — börja i en kortände och sluta i den andra — kan man sticka runt, s k cowl, eller sticka jähättelånga varv, fast inte så många. Om man då byter färg varenda gång och lämnar en trådstump på sisådär 25 cm i början och slutet av varvet så kan man knyta ihop alla stumparna: t ex fyra och fyra bredvidsittande stumpar, så blir det en halsduk med fransar.
(Fast det blir ungefär en hemslöjdad per jul.)
Ett år gav vi vårt vänsterhänta fyraåriga barnbarn en sax för vänsterhänta. Hon blev jätteglad: Äntligen en sax som fungerade! Dagen därpå klippte hon av sig luggen jäms med hårfästet samt delar av familjekattens päls.
Platta paket (välj själv innehåll!), roliga papper och fiffiga rim.
Funderar på att ge bort något som har anknytning till Jerusalem.
Nu upp- och sandinpackat.
Någon mer än Lotten som förstår vad jag syftar på?
Jag vet, Örjan!
Jag har köpt biljetter i julklapp. Det är så bra, för då blir alla glada två gånger: på julafton och på föreställningsdagen!
Nu ska jag förklara vad Niklas här oppe menade: han skrev att jag hade glömt en bokstav, men tyvärr hann jag korra det utan att först se att Niklas var snabb som vinden och kommenterade och tolkade på sitt eget sätt. (Förstår då rakt inte hur du hann, Niklas! Jag lade ut inlägget, läste igenom det, såg felet, ändrade, släckte och somnade.)
Det stod nämligen strax före mitt sömncitat:
… skriva lite bokstäver på ed en spritpenna.
Hett tips som är OT: ät inte massor av blåbärssylt strax innan du ska stå och föreläsa inför 100 personer.
Sambon undrar vad jag fnissar högt åt. Det är Agnetas saxberättelse. Kan bara föreställa mig ungens lycka! 🙂
(Vad sa katten ..?)
Här köps inga julklappar som ingen beställt!
Vill man ha nåt får man säga till, annars blir det inget. Jag fullkomligt tvärvägrar att köpa nåt för köpandets skull.
Äldste sonen pratar fortfarande om den jul när vi efter räkningarna i november hade den totala summan av 18 kronor kvar. Dessutom på I*a-kortet.
Barnen rdades upp i soffan och tillsades att inte förvänta sig några klappar. Alls.
-Får vi mat, frågade yngste sonen, ytterst stoiskt.
Det kunde vi lova, och alla fick välja varsin sak som var oundgänglig. Julmust, edamerost, julskinka och gravad lax.
Sen gick vi till biblioteket och lånade drösvis av böcker och alla låg och läste, satt och läste, gick och läste, högt, lågt, tyst.
När skolan sen skulle börja sa sonen nästan lite förvånat, så där:
-Mamma, det har var den bästa julen nånsin, jag glömde bort att jag inte fick några julklappar…..
Så man ska inte göra det för svårt för sig heller.
Annarshar vi alltid köpt något gemensamt till familjen, ett stort pussel, ett nytt spel eller en JÄTTEask Lego.
Jag vill inte ha tygmärken i julklapp. Och inte smycken heller. Jag önskar mej ett köksbryggeri, som man lite oväntat i inte kan brygga kök med. http://www.koksbryggeriet.se
Hört hos frisören för några år sen: ”jag förstår inte att folk tycker det är svårt att köpa julklappar; det är bara att gå till NK, de har allt”
Min reflektion: ja, med obegränsade tillgångar …
En kompis till mig fick världens bästa julklapp av sin fjortonåriga dotter i fjol: en lånebok från biblioteket. Inslagen, förstås. Saken var den att hon (modern, min kompis) väldigt gärna ville läsa den där boken, men det var väldigt lång kö på bibblan och det hade inte blivit av att hon ställde sig i kö på den. Men dottern köade och fick boken lagom till jul. I klappen ingick även tillbakalämningsservice. Dotterns kommentar: ”Du ville ju läsa den, inte nödvändigtvis äga den, eller hur?” Och så var det ju.
PK, annars kan man köpa gott öl här. Jag är lite märkt av kamraters vinbryggande och har svårt att gå igång på dylika kemilådor.
PANTBANKEN. Där var jag häromdan. Jag hade sett ett par örhängen i deras fönster, såg ut lite som små snöflingor. På väg hem från vanliga banken, där jag grejat med pengarna efter Mamma (hon dog tidigare i höstas, om ni minns), tänkte jag att nu köper jag dom där örhängena. Och så tänker jag på Mamma när jag har dom på mej.
Inne på pantbanken, i luckan bredvid mej, stod en ung kille som ville låna lite pengar på sin fina gitarr. Han förklarade namn och modell och så där för pantbankirdamen, men han fick då inga svindlande summor på sitt instrument. Datum när gitarren skulle lösas ut nämndes och killen sa ängsligt: ”För jag SKA ha tillbaka den.” Jag, som inte alls är nån rå typ, såg ju för mej hur hans rockstjärnedrömmar nu höll på att gå åt pipan. Och där stod jag och köpte örhängen, som jag inte behövde, för en summa som var betydligt större än den som han hade så desperat behov av!
När jag sen lunkade hemöver med mina diamantsnöflingor slog det mej: ”Men för 17, jag kunde ju ha GETT honom 1.500: spänn, av Mammas pengar. Det skulle dessutom ha varit helt i hennes anda.” Varför gjorde jag inte det?
Det kanske inte är för sent, Ökenråttan?
På bara en timme har PK, Ökenråttan och AndersGM blivit haffade av min spamfångare och lite snöpligt slängda i gödselhögen med snoppförstoringar och handväskor. Så brukar han inte göra, min spampolis.
Så: om det händer er – varen icke bekymrade. Jag kommer och släpper loss era bokstäver. Och om jag inte gör det pronto — mejla lotten@bergman.com för säkerhets skull.
För sent för den killen, men pengar ha gått till mera organiserat stöd till unga personer.
Vad var det som jag skrev som var förargande?
Låneböcker som julklappar, av pankhet eller speciell bokläsardröm – vilka bra tips!
Har inte stickat halsduk till någon sedan pojkvännen fick en extra lång blå på sjuttiotalet (snygg till hans vita sån där militärliknande parkas med vitt lurvfoder ni vet, vad hettedennuigen?) men kunde kanske sticka en var nu till de två äldsta barnbarnen? Den min moder stickade till mig för tjugo år sedan eller mer är fortfarande en favorit.
Genomskinliga necessärer – visste inte att de fanns. Praktiskt!
och, lottapäls hette de.
Angående genomskinliga necessärer, betänk att volymen på påsen får vara högst en liter och att personalen i säkerhetskontrollen kan bli lätt irriterande om vätskorna och gelerna gömmer sig bland tandborstar, kammar, nagelklippare och liknande.
Tack, Niklas! Så var det ju.
AndersGM, man får väl ha två necessärer då, en för geler och vätskor och en för den övriga röran?
Och vad f*n, tindra, med den här huvudvärken? Ta tablett och må illa, eller inte ta tablett och ha ett huvud som hotar att sprängas, det är frågan. Här tindrar inga ögon, de ser mest ut som avslagen sås. Liksom dimmiga. Så jag hasar runt och tvättar. Alltid kan man göra något. Och så finns det ju alltid räkningar att jublande kasta sig över.
Julklappar har vi nuförtiden bara lotteri med — var och en köper för högst en hundring och så lottas de ut (på ett tämligen invecklat sätt för att ingen ska få ett paket vars innehåll den redan känner till). För att vi vill prassla med papper, och för att det ska finnas rim.
Detta innebär att alla paket ”måste” innehålla något som passar oavsett om mottagaren är medelålders karl eller fruntimmer, gammal tant, eller mellan-tjugo-och-trettio-person (eller något annat, antar jag, fast något annat är inte med hos just oss).
Det blir ofta ätbara saker (roliga marmelader, konstiga senaper/senapar*, mystiska inläggningar, svart ris, två centimeter bred bandpasta … ja, ni fattar), böcker (alla är läsare, och pocketböcker kostar ju under hundra), spännande tvålar, originella halsdukar/vantar/mössor, muggar med bra dekor, och … sånt.
Förresten, om man vill handla många saker men inte är svinaktigt rik finns förstås, utöver pantbanken, Röda korset och Myrorna och Bra & begagnat, och sådana ställen (Röda korset har allt, tycker jag ibland. Min bästa och finaste julfirarblus köpte jag av rent misstag på Röda korset för tio kronor en sommar.)
* Jag kan inte bestämma mig. -er eller -ar på senap?
Annika, jag personligen anser att det bör heta senaper.
Wiktionary håller med.
Jo, jag tänkte nog det egentligen. (Och bägge ser löjliga ut, och det är ju inte ofta man verkligen formulerar sig på det där sättet …)
Och helt OT — varför så plötsligt, varför just nu? Det är ett dussin talgoxar i dammen. Och se, där kom domherrar också. (Lite nattis är kvar så de sitter verkligen i dammen.)
Jag tror att man gör en omskrivning då det gäller senap.
Konstiga sorter senap. Olika sorters senap. Fransk, svensk och skånsk senap. Ingen pluralis alltså. Tror jag, som sagt.
Tänkte som AuL. Senapssorter.
Ne.se-s ordbok anger endast bestämd form om senap Dock:
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. sinap(p)er, senaper; via lågty. av lat. sinapis, grek. sinapis med samma bet.
Detta tolkar jag som att ’senaper’ var gångbart förr, men inte längre.
Och jag tolkar det som att senap i singularis hette senaper/sinapis förr!
Sinapis alba = vitsenap
Är det inte väldigt svårt att räkna senap? Däremot lätt att räkna senapssorter, senapsburkar och senapsfrön.
Jag läste i en intervju häromdagen om en ljuvlig julklapp: ett kuponghäfte med 20 kuponger på kaffe.
Så när mamma var kaffesugen så ropade hon ”Kaffe!” och vips så dök det upp en son med en kopp.
Min salig Far, liksom likaledes saliga Farmor var värstingar på julklappsrim. Skitroliga 3-4 verser på en Litterärt Korrekt Meter. Vi andra var helt enkelt ställda av banan, men kände pressen. Resultaten blev därefter. Vad sägs till exempel om familjeklassikern ’Björn, detta är inte en örn’?
Min nuvarande släktsituation kännetecknas av beställningsjobb och ett enkelt ’God Jul’ NN på paketerna (Mormor kom från Skåne om ni undrar). Det är jag tacksam för.
Familjeklassikern här är: ”Detta är inte en falukorv”.
Det rimmade är ganska obefintligt men raden är korrekt; det var ingen falukorv.
jag gisslar på ediht södergren gran tall
fast jag är inte alls bombsäkrad
Salami?
amen aha var det JULKLAPPSTIPPS
TIPPEX TIPPEX över det förra inläggda sillinlägget trodde det var julkallelendern som hade tjyvstartat med pakcet i rakcetfart
julklapprarna köper ni här det säjer jag nu: http://unicef.se/gavoshop
Julklapprar heter de ju! Såklart!
Jag gillar julklappar och framför allt rim. Maken anser att vi ska minska på julklapparna (varje år). Och visst, vi är nu 6 vuxna i familjen, varav de fyra äldsta inget behöver och de två yngsta inte har plats för mer förrän de får större bostäder än studentrum, men det är det där med rimmen…
Ska försöka lobba för kanske 1 varaktig julklapp per person (varför inte böcker? fast det är svårt att veta vad de andra har) och en bunt småpaket med ätbara saker i, eller så, så jag kan få rimma av hjärtans lust.
Och det där med tygmärken måste undersökas!
Min salig farmors specialrim var
Ett mjukt paket är inte roligt
men innehållet är gult och soligt.
Det kunde vara lite av varje. Min salig mormors specialrim var
Den här är väl liten och nätt
och söt uppå alla de sätt.
Det kunde vara nästan vad som helst. Båda förekom varje jul, så länge de levde och var rimförmögna.
Jag låter nog onödigt negativ härovan, men jag vill ge presenter för att jag vill och inte för att jag måste.
Göra egna presenter har jag alltid gillat, men lusten fick sig en knäck när jag en jul gjorde alla julklapprar själv, virkade och stickade hela hösten. Redan på julafton deklarerade elaka tant Nean att hon verkligen inte estimerade virkade dukar och inte tänkte använda den jag gjort heller. Mormor gav tillbaka spetssjalen jag stickat med motiveringen att den var för liten och således inte användbar, men för all del det var ju snällt av dig att försöka. (Den mäter 60 x 100 centimeter och tanten var 155…)
Den enda som var glad var far som fick ett par varma vantar, de slet han ut.
Dessutom hade jag gjort såna där Carl Larsson-paket med vitt papper, röda sidenband och lack istället för tejp. Ingen brydde sig.
En av mina kollegors föräldrar försörjde sig som lackstångstillverkare, förresten.
Men jag är för dum för att ge upp så nu håller jag på med den här tröjan tillen god vän som fyller jämnt i januari.
Fick jag önska för egen del önskade jag mig den här damens talang att klia elfenben.
Åh, embryo är tillbaka inför julkallelendern!
Lotten, du som far land och rike runt. Kanske detta är något för dig?
Språkpolisen: Ang Brid 20.07.
Sista ordet ”rimförmögna”? (Vackert beskrivande ord)
Etablerad böjningsform av ”rimförmåga” eller Brids egen nykonstruktion?
Örjan, rimförgna=rimrikedom.
Dvs. några som har en förmögenhet bestående av rim.
Givetvis kommer jag inte ihåg detaljerna, men ett av farsans bästa handlade om att ’jag kryper upp längs ditt lår och möter ditt hår’. Eller nånting ditåt. Gissa. Vi pratar 60-tal.
Lotten, å våra vägnar tänkte jag föreslå enbart begagnat, alternativt hemmagjort? Man kan med fördel ge bort en säck av barnens leksaker, till exempel (äsch, man behöver inte be om lov). Även om dina barn kanske inte har så stor glädje av mina barns. Men att gå på loppis hela december är ju toppen.
Kalasbyxor?
O: Nix. Nära, men ändå inte. En modernitet på den tiden.
En jul gav jag min lillebror en häst som jag byggt av tändsticksaskar. Den var synnerligen lyckad och kunde till och med nicka med huvudet. Han blev inte glad alls!
Kalasbyxor=Strumpbyxor (i onylon)
Men när jag var liten var mina bruna byxor av plysch kalasbyxorna! Jag hann få egna barn innan jag fattade att kalasbyxor var något annat än det jag trodde …
Ett av alla tiders bästa aprilskämt (som vi gick på), enligt BBC, näst efter Spagettiskörden, inefattade dessa. Morsan blev överlycklig.
Nog med ledtrådar.
Trosor. En gång fick jag en champagneflaska (tom) med ett par raffiga trosor i, av ett vänpar. Vad de rimmade, om de rimmade, har jag glömt. Men de var väldigt nöjda med sin present!
Taskig kommatering där, sorry. Men det förändrar inget.
Inte salami.
En vässepinne omsluten av ett rejält papprör av ungefär falukorvsdiameter.
Ninja! Hon måste fylla j-t jämnt! Eller vara din syster, typ. Starmoretröjor är kolossalvackra.
”Här kan du gömma tissarna, önskar tomtenissarna” skrev jag på ett paket (som en innehöll en morgonrock) till min fru i mitten på 90-talet.
Sedan dess lyckades vi, tack vare en snöstorm som omöjliggjorde närkontakt med släkten att hålla oss undan julfirandet och firar snart vår 20:e jul utan prestenter. (Men maten ser vi ju ganska positivt på…)
Inser med lite fasa konsekvenserna för julhandeln vad vårt sätt att uppföra oss skulle kunna medföra om andra följde efter…
Hur länge ska jag behöva sitta uppe, egengkligen?
Anders Hermansson! Nytt namn för mig. Välkommen till båset. Må du stanna!
@LarsW: Nylonstrumpor (över TV:n)?
Jävligt nära, Ö, men får jag vara petig? Moderniteter på 60-talet var det alltså.
… eller som en del skriver: ijeklien (för egentligen) huvva!
pbyxor?
Jag tror som Glesa Louise (det var vähäldigt nära att jag drog ihop’et till Glouise …)
Ett gammalt nödrim som jag inte minns varifrån det kommer, som ofta återanvändes i våra jular på den tiden det var många paketer, är förstås ”Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden”. Eller ”denna”, i förekommande fall. Den räknades trots att den aldrig var sann. Och jag menar nödrim inte om kvaliteten på själva rimmet utan i bemärkelsen ”Hjäääälp jag har inte rimmat på det här paketet och nuuu blir det utdelning Hjäääälp!!!”
Oj vad det hann in mer medan jag skrev …
En som hette Ann köpte ett par av mina hyttestrumpor. Villkoret för köpet var att en vers skulle bifogas som hon kunde skriva på paketet. Brodern bodde i Skåne:
Vannt å gôtt um föttera dä ska pôjken ha.
Bäste bot mot kyla en vintri skåneda.
Frösen, lätt te åra, nu präsent han får
strömper ifrå Värmlann sôm ska värme hanses tår.
…är man Stockholmare, GL, så är man. Själv har jag –om jag får skryta– berikat Google med både ’basonfläsk’ och ’hukmugg’. Om än inte som den förste, men ändå.
Man sträcker på sig.
’Ära vare gud i höjden’ har man kört genom åren. Tack för den, Annika.
Sista ledtråden min ger annars noll poäng. Det är nämligen dags att lägga sig: Förmodligen använder så gott som alla femininer över femton dessa, en s.k ’Novelty’ på 60-talet.
LarsW: Lille Maken gissar: BrylCreme.
Fakirens Tångfnösksärk håller också rätt bra som allmänt rimord.
Brylcreem fanns i mitt barn- och ungdomshem,Ö. Dock ger det inget annat än noll poäng i kvällens fråga.
Tångfnösksärk, däremot, ger faktiskt en Atto eller två om man tänker stort, riktigt stort. Stilpoäng till SG.
När det gäller julklappsrim finns väl inget som slår Jak-Inges universalrim?
LarsW: Nu är det ju nästa dag. Då ska väl lösningen på gårdagens gåta komma, hoppas den ivrige Lille M.
Strumpbyxor. Även kända som ’erotikdödare’.
Tångfnösksärk har vi också använt i rimmen. Innehållet brukar dock vara ett annat.
Det är möjligt att jag har hittat på ”rimförmögen” själv, men jag trodde att det var etablerat, åtminstone konstruktionen x-förmögen = med förmåga att x-a. SAOL ger ingen ledning i frågan.
Fast Galenskaparna har ju missuppfattat det hela och tror man ska ha grötrim till paketen. Grötrim till gröten, julklappsrim till paketen. Lika logiskt som Falstaff, fakirs Sverige åt svenskarne och Nordpolen åt Nordpolackerne.
Den klassiska 1:a Majskylten ’Malvinerna åt pingvinerna’ ej att förglömma.
Meeen, LarsW, jag skrev ju faktiskt ”pbyxor” efter gissningen ”nylonstrumpor”. Tycker jag är värd tishan. Va? Fel datum, fel hemlis, fel avsändare?
Pbyxor är inte något jag kopplar till Strumpdito. I nåder tilldelar jag dig dock en tänkt pisha 🙂
Poängen, stildito, gick till SG, bara han förklarar vilket engelskt ord som lär sakna rim.
(Liten kommentar i lilla egna fånvrån … ett orimligt engelskt ord omtalas hääär, där de dock rimmar det på ett par ortnamn, och klippet är jättekort men … nåja. Bafatt.)
Jag har nu vänt norrut efter en totalt felaktig avstickare till Rüstorf i Österrike när det faktiskt var Ruhstorf-an-der-Rott jag skulle till och inte till Ruhstorf (utan påhäng och som ligger cirka 70 km från det rätta Ruhstorf-med-påhäng som jag skulle till)* och eftersom jag just passerat Bayern kan jag inte låta bli att försöka med Woldschwammalkremsubbm mid gräisde Broudwiafl** som ett ord/uttryck som varken kan uttalas på engelska eller rimmar på något engelskt ord.
Jag vet att det inte är så stor chans att detta godkänns. Men när förutsättningarna att lyckas är små så är det väl OK att fuska?
*Felkörningen komplicerades ytterligare av att det i närheten av Ruhstorf-utan-påhäng finns ett Rahstorf och eftersom det var mörkt och regnade läste jag fel och blev alldeles vansinnig. Mycket av detta har fångats med dashboardkameran. Deprimerande att ta del av.
**”Krämig vildsvampssoppa med krutonger”
Vildssvamp till skillnad från champinjoner som betraktas som mindre vilda.
Nuvarande Standort är Saalfeld i Thüringen och jag har just tärt en Sauerbraten som är värd att skriva om. Vilket jag just gjort.
Jag beundrar* Skogsgurras beskrivningar, och hans handhavande av alla, alla de vilda bokstäverna som så uppenbart måste bekämpas och brottas ner i backen för att de ska hamna någorlunda rätt, när det gäller välska språk och dessas namn på orter och maträtter och annat i den vägen.
* Skojar inte. Verkligen inte.
SG: Dialektal tyska synnerligen svår. Men tror Du kan ha fått vad som utlovades.
Wold=Wald = skog
Schwammel – liknar österriskans beteckning för kantarell.
”kremssubbmmid???- Vad kan det vara?
”gräisde Broudwiafl” – som du antytt. Tror på flott-/ ister- brynta tärningar av surdegsbröd
Tack för julklappstipsen! Är just på väg till närmaste IKEA (Haparanda, 37 mil). Ingen nöjesshoppning av servetter och värmeljus förekommer således i mitt liv. Hoppas nu bara att det som står på min lista och fanns i lager kl 23.58 i går ligger på hyllorna i dag. Några necessärpåsar tänker jag också få med mej, såg riktigt praktiska ut, så tomhänt ska jag väl inte lämna Aspstranden.
Örjan
Inte hopskrivet på slutet: ”Woldschwammalkremsubbm mid” och då faller det på plats eftersom ”mid” nog är ”mit” och ”subbm” verkar vara soppa (Suppe). Såg det på flera ställen.
Ett av de bättre julklappsrimmen står min lillebror för, skrivet någon gång när han var i de sena tonåren.
”Stanna, kanna, panna-äsch…
Nu är det åter dags att sätta rim
på dessa ting som tycks komma i stim
Hulkens fru går inte att stoppa
undvik dock att försöka med soppa.”
Gissning, någon?
Det svåraste som finns är att köpa något till killar. Uch.. men nu har jag köpt alla julklappar till Sambon, pappa och min bror från denna sajt http://www.detailsforhim.se som dessutom är riktigt snygg.
[…] slutade med att jag fastnade i timmar och bara läste och läste. Sedan läste att man kan sälja guldsmycken på pantbank i denna bloggpost.. Jag kom då in på tankarna att jag har oerhört mycket fina guldsmycken hemma som jag faktiskt […]