Vi har bedrövliga, billiga, oslipade knivar här i huset.
Ibland får jag ett ryck och slipar dem lite. Eller vaddå lite … Procentuellt sett slipar jag dem utav bara helsicke. Minst 97 % skarpare blir de nog. Gnissel, skrap och ritsch!
Och sedan skär jag av mig alla fingertoppar. Swopp, swisch, aj och plåster. Här skulle jag egentligen ha lagt in en bild på de enorma skadorna, men de är inpackade i förband och fullkomligt ointressanta. Ungefär så här, ba:
När jag igår skulle laga mat med mina blödande tentakler, visade det sig att det hade varit aliens i stektermometerlådan.
Lammet fick utstå mycken tortyr innan jag kunde konstatera att ingen av de batteridrivna gick att sparka igång. Då fick jag ta fram en gammal sekrutt som funkar, men som är på finska.
Så nu är mina enkla frågor till alla som vet bättre än jag:
- Vilka matlagningsknivar ska man köpa om man inte är miljonär?
- Vilken stektermometer funkar efter inköpsdagen?
Ni får gärna tipsa om andra bra produkter när ni ändå håller på. Vilken termosmugg är bäst? Vilket balsam funkar på lockigt hår? Vad ska man ha på fötterna om man vill vara proper men bara trivs i joggingskor egentligen?
Har man fnasiga händer är norsk handkräm bästa botemedlet.
Åh, ni har sådan där mysig retro-sjuttiotalstapet och jättesnyggt blått kakel! Gillar färgen.
Sitter just och tittar på ett TV-program där de plåstrar om ett gammalt hus. De sätter ”plaster” på väggarna, säger de.
Ska man slipa knivar? Då kan man ju göra illa sig! Man ska väl karva sig genom kött och limpa med en viss ansträngning? En av mina mest älskade (och oslipade) knivar är från omkring 1960. Jag tror att brödsågen var ny ungefär då.
Stektermometer…? Man sticker lite i lammet, och om det blöder är det inte riktigt klart. (Ingenting blir aldrig riktigt klart i ugnar, är min erfarenhet. Såvida det inte förkolnar,)
Sanna – vad heter den norska handkrämen?
Låt någon slipa knivarna du har istället för att köpa nytt som blir slött ganska snart.
Termosmuggar är min avdelning! Har prövat mig igenom åtskilliga under åratal av pendlande och tågfrukost. En bra termosmugg håller värmen även mitt i vintern, och har inte ett lock som av outgrundliga anledningar poppar av i ryggsäcken mitt under gång. Jag har två favoriter just nu: Thermos 0,5 l med bygel/snäpplås på locket, och Primus mugg 0,4 l i metall. Primus mugg i plast ser likadan ut men är oanvändbar (tappar värmen direkt), Thermos kan kritiseras för att den håller värmen alltför bra – det tar tid innan mitt te har nått drickvänlig temperatur.
Foppatofflor finns som ballerinaskor. Hut skönt som helst. Geox är oxå ganska bekväma.
och: Jag brukar köpa den röda varianten.
1. Ikeas keramiska knivar.
2. Vilken som helst om man kommer ihåg att inte diska sladden i vatten. (Eller i diskmaskin, som jag envisades med att göra förut.)
Tack Sanna!
Länkar, länkar, Ulrika! (Nej, jag är inte lat. Jag är bara utan dator. Ack.)
Jag vet inte hur Ikeas skärbrädor är nu, men för länge länge sedan köpte jag en där, av trä med stålhandtag, och den håller än. Otrolig kvalité. Diskas med diskmedel, och spricker ändå inte, ser inte ut att torka ut. Rena drömmen. Fattar inte hur de bar sig åt när de tillverkade den.
Köpte senare en annan skärbräda på Åhléns, en eländigt en som har spruckit upp längst ner mellan bitarna den är hoplimmad av.
1987 köpte jag ett set WMF. Svindyrt, men det håller än. Årskostnaden torde vara försumbar. Slipning medelst slipstål har räckt i alla år.
Corsair AX750 är ett mycket bra nätaggregat till datorer.
Det är ett guldcertifierat aggregat på 750w.
HTC är att rekommendera när det gäller telefoner.
Gällande dryck så är jag otroligt förtjust i Kiviks herrgårdscider.
Skärpa resp slipa knivar.
Skärpa gör du med skärpstål, för att få fram slutfinishen på eggen. Slipar med hjälp av sten (eller moderna diamant(damms)varianter).
Skärpning bör göras ofta med hjälp av stålet. Trots det- slipning med jämna intervaller även nödvändigt. Spelar ingen roll hur många tusen du kostat på vid ditt knivinköp.
Känner tyvärr inte till om det finns någon duktig skärslipare kvar i Eskilstuna efter att fotbollsspelaren Kennet Anderssons far stängt sitt sliperi vid Rademachersmedjorna. Han var duktig!
Finns många instruktionsfilmer på YouTube ang knivslipning
Apropå termosar så köpte jag en Asaklitt på Clas Ohlson i somras.
Håller värmen på t.ex. nyponsoppa riktigt bra.
Nämen inte är det 70-talstapet! Det är en annodazumal-talsimitation! Duros ”gammalsvenska” tapeter heter kollektionen. Hjälp vad jag kan.
Jag vill jättejättegärna lämna bort knivarna till en skärslipare i stukad hatt som kommer till dörren och spottar snus. (Vaddå, Rasmus på luffen?)
Funderar på erbjudandet. Crocodile Dundee- hatt duger det?
Men snuset ställer jag inte upp på.
Clas Ohlson har Victorinox som är billiga och ganska bra men lite fula. Själv har jag en satake som jag fick i present för ca fem år sedan som jag är mycket nöjd med, skönt trähandtag och lagom stor. Skärper den bara mot en tallrik då och då och diskar den för hand. http://www.vassaknivar.se/eng/knifeset-standard-satake-houcho-p-318.html?osCsid=505ea44971f6d9469c88a0f5ebe2d575
Jag känner mig också fin i mina ecco soft II som också är ofattbart bekväma, men jag tillhör ju en annan generation som inte sett så många eccoskor i sin dag. Vi har stektermometer från ikea, ca 50 kr, som fungerar bra och gör sitt jobb
Jag fick en digital kött-termometer av maken för några år sen till mitt ullfärgeri. Den kollapsade ganska omedelbart. Så nu har jag en ”vanlig analog kemitermometer” som är lite inbyggd i plasthölje och den fungerar bra. Till ull. Den går inte att klämma in i en stek.
Den där analoga du har på bild duger bra tycker jag. Enda problemet är att min blivit lite åtgången så att de nedersta mätstrecken och siffrorna är ungefär bortskavda. Och det var de värdena som skulle uppnås med påsksteken.
Både ”och” och Lotten har rätt, det är en 70-talsk annodazumal-tals-tapetimitation. Vet jag, för jag köpte sådan på 70-talet då den var ny(ny)framtagen och så tapetserade jag någonstans, troligen i ett hus som sedan vandrade ut ur mitt liv igen.
Och så försöker jag hitta en instruktionsfilm om hur en slipsten ska dras, men den som fanns var föga upplysande så jag försöker verbalt i stället: Man slipar lämpligen mothjuls, med en slipsten som passerar ett vattenbad och då ska det bildas en liten vall av vattnet vid knivseggen om man drar lagom fort. För fort: stänk och slask. För långsamt: ingen vall.
Dr Martens. Det enda som funkar. Brutala mot fötterna första veckan, men blir sedan som mystofflor och håller i all evighet.
Karin: Bra beskrivning på slipstensslipning.
Hittar inte heller någon YouTube film som beskriver tekniken
Varken ”slipsten” eller ”grindestone” visar denna rätta teknik.
OT- Mobergs Utvandrarna. Vad hette ölänningen som tog med sig egen slipsten på färden? Som vad jag minns dog och begravdes med sin sten. ( Minns jag över huvud taget rätt? Över 40 år sedan jag läste romanen)
Jag gillar din tapet, Lotten, jag hade en annan ur samma kollektion. De är hemtrevliga.
Skådespelerskan som i musikalen ”Kristina från Duvemåla” spelade damen med slipstenen hette Marianne Mörck. Men karaktärens namn har jag inte en aning om.
Och jag tycker inte om nya arbetsbyxor.
Det första man gör innan man börjar använda någon form av verktyg är att man tar fram lådan med plåster. (Gammalt djungelordspråk)
det
BoAnders och gårdagens Magnus Andersson.
Nykomlingar i båset?
Välkomna hit.
En annan sak att rekommendera är tre album:
”The Bagpipes & drums of Scotland” med The Gordon Highlanders
”pipes and drums of Scotland” med Grampian Police Pipe Band
samt ”Dublin Was your home” med The Tom Collins Band.
Samtliga tre albums finns på Spotify.
Fina-Kajsa är damen med slipstenen!
Och- jag har redan anklagat Lotten för att ha en sjuttiotalstapet- för det är den i mina ögon också…
Och på fötterna har man absolut toffelkängor från troentorp clogs…!
Stek termometer? Ja om den är panerad.
Hm.
Rekommenderar en affuteur. Vet inte svenska namnet.
Stektermometrar har jag aldrig haft andra än såna där som den finska, fast mina är svenska. Jag har onödigtvis tre stycken på grund av olyckliga* omständigheter i flytten hit för (herreminskapare) nitton år sedan (jösses).
En mig närstående, för att inte rentut säga tätt omslutande, hud är extreeemt torr, så jag använder extremvarianten av lotion från samma ställe som handkrämen Sanna rekommenderar. Inte en hudflaga, inte ett kli, inte ett stramande. Otroligt. En annan som funkar riktigt bra är den här vill jag tillfoga för att inte göra för mycket reklam för ett enda märke. Denna senare finns tyvärr inte på alla apotek, inte**…
* Nä, på grund av korkskallighet, i själva verket. Jag hade två innan på grund av glömska, och flyttpackade bägge i en gjutjärnsgryta. En rund gjutjärnsgryta som aldrig passade mina behov så jag köpte en ny, och locket på den runda lyftes inte av, inte på flera år. Så då hade jag ingen stektermometer trodde jag, och köpte en. Suck.
** Mutter mutter €%”#%”€%& mutter jag haaaaaatar apoteksavregleringen!
På fötterna har man Blundstones. Varma, sköna och snygga. Inga skosnören att hålla reda på. Kostar ungefär hälften så mycket i Australien om man har vägarna förbi.
Skärbrädor av trä ska ställas att torka längs med, alltså inte med snittytan nedåt (vilket verkar logiskt för en amatör) för då spricker brädan, nämligen.
Bästa kniven är av kolstål. Den ser svartnad och tråkig ut men går att bryna till fantastisk skärpa. Dessutom tar den inte åt sej smak; man kan hacka lök med den ena minuten och skära frukt med den nästa minut, utan att frukten smakar lök. Bara en sån sak.
Annika, hatar likaledes avreglering. Men hörni, nu finns det biljetter att köpa till Trollflöjten på Folkoperan, premiären onsdag 18 september! Seså, kila iväg och boka så tar vi ett blogghäng med middag (flytande eller fast eller både och) innan! Efteråt ska jag nog svira lite i annat sällskap. Häpp!
Vad då amatör, Ökenråttan? Båda mina skärbrädor hänger snyggt på krokar! Den dåliga har ett hål för detta och den braa en stålögla.
Ökenråttan: Håller med om att kolstålsknivar är lättast att hålla skarpa.
Dock inte ditt påstående om att sådana knivar inte förmedlar smaker. Min uppfattning är snarare tvärt emot.
Ögla? Jag menar nog bygel.
Där håller jag med Örjan. Skär ett äpple med kolstålskni. Inte kul. Global rostfria om jag får välja. Har fortfarande inte hittat något bra ord för affuteur (kanske afutteur?). Edgeware säljer en bra variant.
Jag kollade vad gloggle translate tyckte om affuteur, från franska till svenska, och fick svaret ”vässare”. Och då tänkte jag på en allmän språklig fånighet som blir vanligare och vanligare, att folk ”vässar” knivar. Egentligen borde det ju heta att de ”skärper” knivar om de slipar dem. Knivar är egentligen inte vassa, de är skarpa. Det är nålar och sylar och såna grejer som är vassa. Humpf. Jo, jag veeet, och för det mesta bryr jag mig inte om vassa knivar, men när det går ända till ”vässa en kniv” får jag faktiskt lite knottror av ovilja.
(Jaha, jag tyckte tydligen att det var dags för ett sidospår …)
”Skärbrädor av trä ska ställas att torka längs med, alltså inte med snittytan nedåt (vilket verkar logiskt för en amatör) för då spricker brädan, nämligen”
Obegripligt för en som har 22 dagar till Pensionen. Ta gärna om det på Lätt Svenska, Ö.
LarsW, hon menar att ändträ inte ska vara neråt. Snittyta=ändträ, om jag förstått henne rätt. När man lutar skärbrädan mot väggen säger hon alltså att den ska ”ligga”, inte ”stå”.
22 dagar! Har du en muck-kam? Det hade jag när jag gick sista veckorna i nian för det tyckte alla femton-sextonåringarna var döcoolt …
Jag har skickat knivar för slipning till Slipkliniken i Stockholm. Strålande resultat, värd varenda krona.
Goder natter.
Något vackert på nattkröken, kanske? Jag hade faktiskt glömt den här låten tills jag nyss råkade läsa om den på ett ställe — och den är tydligen fortfarande den enda låt som är sjungen helt på iriska (irländsk gaeliska), som någonsin blivit en hit i Storbritannien. Och så fort jag hör den minns jag att det var en djupt fängslande teveserie.
Tack Annika, jag kan ha hört den förut då den verkar lite bekant.
Hursomhelst från Irland till Sverige och lite hårdrock:
Hårdrock på vers, vackert gitarrspel och
allsång på Skansen, släng dig i väggen.
A: Muckarkam använde jag 1973. Så här på 2000-talet har man förstås en app att plåga sin omgivning med.
Vår högtidliga variant av ”gonatt” är ”Gonnes Nattes” – ofta kortat till ”Gonnes”. Man får vara lite försiktig efter det kan uppfattas som en så kallad skamlig sjukdom. ”Goder Natter” verkar säkrare.
Och med knivar i stort, det är värt att spendera lite pengar på dom. Man behöver inte köpa nån värsting i 3000 kr-klassen. Man får en bra för runt 1000 kr som sedan håller i 20 år om man slipar den regelbundet
Pysseliten, min kära favorithustru; se till att ha en riktigt trevlig dag där borta i det halvstora landet i väst. Och drick ett par pints åt mej med så är du hygglig.
Tardis på dej och Exterminate!
Goder morgon då, både herre och fru!
Varför ska man köpa en kniv för tusen spänn? Vad är det för fel på vanliga bonnknivar?
Favorithustrun i UK, om jag fattat rätt: ge en spark i baken från denna leftie åt alla idioter som dansar på någons grav.
och: Vårt kök har dumt nog ingen plats där man kan hänga upp en våt skärbräda. Det är när man ska ställa en diskad skärbräda att torka som det gäller att lägga den längs med. Och jag min träamatör trodde att vattnet skulle rinna av på höjden, varpå brädan fick stå där med fötterna i vatten och så sprack den (dom; det var flera som pajade innan jag fattade …)
Lars W och och: Tack snälla för att ni klargör vad jag vill ha sagt. Tur att det finns ett par som ändå lyckades virka fram vad jag menade.
Trälist ovanför diskbänken, under överskåpen, Ökenråttan! (Om du inte bara har fönster där.) Med krokar i. För sax, durkslag, skärbräda…
Båsvärdinnan nämnde balsam. BALSAM? Isch! Varför ska man ha klet i håret? Vilket snille kom på att man kan få folk att kleta in smörja i nytvättat hår – eller nytvättad tvätt, för den delen? Påminner mig om sådana där bondfångare som åkte land och rike runt och sålde Lifs-Tinktur till godtrogna allmogen. I alla fall i amerikanska Västernfilmer.
Sedan alla år i lekparker i alla väder är det Gortex i uteskorna som gäller för mig. Min rygg kräver också bra underbyggnad etc., så det är många par Ecco därhemma.
Nu tycker jag båsvärdinnan kan göra ett gästspel i sitt eget bås – vad händer henne där ute i stora världen?
Hej hallå,
när du använder dina nyvässade stålknivar är det FÖRBJUDET att skära i frusen mat. Då får man nämligen snabbt stor temperaturskillnad i stålet som kan ge en oönskad fasomvandling till ett sprödare stål i eggen, med skador på eggen som följd och då blir ju kniven slö och går heller inte att återställa genom omslipning.
Här i stålets fd. huvudstad är det lugnt. Jag är seriöst mycket orolig att jag är vilse. Sitter på ett Starbucks och ska bli hämtad på hotellet om 45 minuter, så jag har ju lite tid på mej …
Um … steel yourself?
Kartfunktionen på mobilen, Pysse! Om du dubbelklickar på den där lilla pilen nere till vänster lägger sig hela världen tillrätta.
Tack Karin! TACK!
… var var hotellet nu igen, nu vet jag i alla fall var jag är!
Men hjälp, Karin! Klickade på din länk. All respekt och medkänsla med en riktig dysdirektiker, men två helt funktionella tjejer som inte kan läsa en vanlig karta, TITTA SIG OMKRING, lista ut var de är, hitta gatan de ska gå på och sedan, eh, gå på den?????
Vägen från Slussen (hur kan man missa att man är där?) till Mariatorget är dessutom inte precis invecklad. Raka spåret.
Min barndoms bamsestora skärbräda torkades alltid på högkant och den höll min moders liv ut utan minsta spricka. Den var i bruk i mer än sjuttio år. Vet inte om den fortfarande kan var i bruk hos någon släkting.
Av knivarna våra är det en vanlig vågtandad i rostfritt som är mest i bruk och den används dagligen. Funkar utmärkt till det dagliga enkla skärandet. Den medförde min man i boet så jag gissar att den är från sent femtiotal och den är aldrig slipad. Den är ingen skönhet, har vitt plastskaft, men är suverän. Eftersom jag inte lagar maten så vet jag inte så noga vilka knivar som i övrigt är bra. En mindre kniv i rostfritt stål är min favorit i juletid för att skära skivor av den rökta fårbogen direkt på platsen där den hänger.
Det ligger ett flertal termostater i en kökslåda, så jag förmodar att de inte är särskilt tillförlitliga. En tillförlitlig sådan borde hålla lika länge som min moders stora skärbräda.
En bra produkt från trettiotalet – går säker inte att uppbringa i dag –är vattenspridaren Halmia i gjutjärn och med »sprutaggregaten« i rostfritt. Tillverkad i Halmstad. Slår alla modernare vattenspridare med hästlängder!
Sheffield?
Hälsa bloggerskan därborta.
Tro mig. Balsam är bra grejer.
/nudelsoppa med svintostuns
Hustrun använder olivolja i nytvättat hår. Efter tonårsproblem med fett hår fattar jag ingenting, men det funkar tydligen. Nuförtiden har jag så pass lite hår att det inte är så kinkigt vad jag använder.
Men apropå absolut ingenting: Felix och Fenix är tillbaka på svtplay. Gammal serie där Robert Gustafsson berättar folksagor. Passa på, mycket bra!
Jag tvättar håret med balsam, inte schampo, sedan flera år. Fungerar utmärkt och håret har aldrig varit längre.
Detaljer för instruktioner: http://lockig.se/balsammetoden.php
Agneta: Det var kvalitet i grejerna förr … Min mamma hade/har massor av köksattiraljer från sitt föräldrahem, av olika material. Hos oss blir det inget kvar att ärva, skruvarna faller ur och knivskaft och träbrädor spricker.
Nyss skar jag vitlök, scharlottenlök och Gustafs-korv med kolstålkniven. Sen skar Lille M papaya och lime med densamma. Ingen bismak på frukten och kniven luktar – metall, som vanligt.
Få men bra är oftast vettigare än många dåliga. Det gäller knivar i synnerhet – om man nu inte har en jättestor familj där alla skall skära samtidigt?
Mina favoriter är en Global kockkniv och ett par små Sabatier kolstålsknivar till pilljobb och filéande. De tre skulle jag nog klara mig med (förutom att laxkniven också behövs ibland).
Karin: Hittat lieslipning med slipsten, enligt din beskrivna teknik. http://www.youtube.com/watch?v=y6GfkoMfS2o
Jag har då aldrig varit med om maken till fantastiskt bås. Men:
”Nu tycker jag båsvärdinnan kan göra ett gästspel i sitt eget bås – vad händer henne där ute i stora världen?”
Ack. Jag har ju, som vanligt folk plägar göra, jobbat. Fan ska vara båschef!
Jag samlar ihop nu sådant som man här kan lära sig, vilket är att
• få, men bra knivar är grejen – men några tusenkronors blir inte (fast blogga om valet ska jag ju … om det inte blir den där sliparn i Stockholm)
• balsam måste jag (och PGW) ha, annars blire Claire Wikholm-varning
• Karin, Pyssliten och Lotten samt alla andra dydirektiker på resa är en bok som kommer att skrivas, varför vi måste åka på rekognoceringsrunda
• jamen ojojoj vad jag skär i frusen mat – jag hackar och karvar och förstör så det står härliga till
• på iriska sjunger man tydligen ”fallerå, fallerdej”
• primusmuggen gillar jag redan — mycket pga. namnet.
Jag läste förhoppningsfullt igenom hela tråden för att få tips om digitala stektermometrar då de senaste tre jag haft antingen inte larmat när den ska utan tre grader senare eller också helt sonika lagt av efter första användningen. Och jag diskar dem inte i maskin!
Men ni är ju inte till någon hjälp alls! Så jag googlade: http://smartson.se/index.aspx?id=46644
Fast den här verkar roligast: http://www.coolstuff.se/iGrill-Stektermometer
Men köp ingen från Termometerfabriken, för de har bara strulat.
Vad gäller kniv så är jag fullständigt beroende av mina Global-knivar som vänliga människor förärat mig vid bemärkelsedagar. Jag skärper (?) dem då och då med ett sådant där keramiskt bryne och hoppas varje gång att jag inte gör fel.
Kanske har du haft ett Primuskök
någon gång? Världens bästa!
De där termosmuggarna från clasaffärn är bra för priset ända tills (tror jag) någon diskat den i hett vatten och låtit den ligga i baljan ett tag. Då händer något så att vacuumet saboteras och varmhållningen uteblir. Ända tills dess är alltför het dryck de närmaste timmarna efter påfyllningen det enda problemet. Locket håller tätt även om muggen råkar lägga sej ner i ryggsäcken och det går bra att dricka ur den med dricklocket på. Man bör inte lägga ner det översta locket (topplocket?) heller i diskbaljan. Då kommer det in diskvatten i det som skvalpar omkring för evigt på ett irriterande och ohygieniskt sätt.
Vår skärbräda är en americkansk sak i refflad (vattrad)? hårdplast med små plastkuddar i varje hörn. Repokänslig och helt okänslig för torkställning.
Frysta varor skär jag med en brutal brödsåg, avsedd för frallor med frasiga skal och mjuka innanmäten.
Vacuumet saboteras! Ingela! Hade jag absolut ingen aning om! Jag är flabbergasted!
Nu måste jag tacka Babs. Det verkar som om jag har förstått vad jag ska ha för termometer. Taste Master från OBH Nordica!
Vi har en pepparkvarn som är 50 år gammal och från Frankrike. Ingen annan pepparkvarn i hela världen är så vass och bra som den. Varje gång jag tänker på att man KAN göra så bra grejer, men VÄLJER att göra dåligt skräp istället så blir jag dyster.
Tack själv! Jag fick anledning att söka och nu har jag också bestämt mig för precis just den.
Jag vill också tacka Babs, nämligen för länken till den trådlösa — den förklarar en reklamfilm som har gått hela vintern (för … eeuhh … Telia?) där en karl står och grillar utomhus i snön vid nå’ fjällstuga, och stirrar på sin telefons temperaturangivelse. Den andra hälften och jag trodde hela tiden att det bara var påhitt, men den finns alltså.
Jo … kul grej i och för sig men … en vanlig odigital i plåt kostar ju knappt nånting, och fungerar alldeles utmärkt så länge märkningen inte är utsliten.
undertecknat, en som i somliga frågor tenderar till Luddit.
Hej
Angående hackande i frysta varor:
Tror inte riktigt på fasomvandlingar mellan rumstemp och -18°C. Däremot blir ferritiska och martensitiska stål sprödare vid lägre temperaturer, så eggen (som är tunn) blir känslig för belastningar tvärs eggen. Så minsta lilla vridning medan man gnetar fram och tillbaka kommer att knäcka loss en skärva av eggen.
Austenitiska stål, som är segare vid lägre temperaturer, fungerar inte så bra då de inte är lika hårda och alltså inte kan ge samma skärpa.
För övrigt ska knivar aldrig diskas i maskin, hög temperatur och basiskt maskindiskmedel gör eggen slö.
Ack. Jag är en diskmaskinssyndare.
Det kan för all del vara så enkelt som att packningarna mister sin spänst med åren. Sånt känner man ju till.
Och djupfryst avverkar man lämpligast med den rostfria bågsåg som man också kapar älgben med.