Nej, tyvärr är det inte på riktigt utan bara i fantasin. Men det är vi ju så bra på här: att fantisera. Så nu återvänder vi i fantasin till Berlin, där jag (information till nytillkomna läsare) ju var för blott någon vecka sedan. (1 2 3 4 5)
Mot Berlin! (Nu låter jag käck och trallande höstglad. Men i själva verket håller jag på att dö en längtansdöd efter utlandet. Nej, inte Oslo eller Helsingfors utan sådana ställen med croissanter och lunchvin samt öl i glas som ser ut som stövlar.)
No-no i Berlin!
Det är alltså så att Berlin har två flygplatser som ska bli en och Schönefeldt är en av de gamla – som har sett ut som ovan sedan 1976. (Det finns inget där. Jo förresten, chipsrör för 50 kronor styck och relativt kall öl för 40. Men bara till klockan åtta.) Den nya flygplatsen ska bli sådär obegripligt stor att man säkert kan bosätta sig på den utan att någon märker nåt.
Meeeeen.
Trots att själva bygget har stått färdigt i flera år, kan man inte använda det eftersom fuskeribyggare hade glömt bort att kolla så att brandskyddsanläggningen funkade. Så invigningen 2011 blev 2012 som blev 2013 som nu heter 2014. (Och då talar vi ändå om TYSKLAND!)
Så till järnvägsstationerna. Berlin har flera som är jättetrevliga, men den största är inte en av dem.
Jag gick ett bra tag som en fullständig idiot omkring runt Alexanderplatz och tänkte ”men vad synd, det finns ju inget, inget, inget kvar av det dåtida Östtyskland”. Och tillade för mig själv att ”man borde ha sparat en del av dåtiden så att vi hade fått resa till den och känna ahaaaaaa, liksom”. Well. Inte så mycket att längta till, visade det sig när jag gick in i ”Galleria Kaufhof” på bilden ovan.
Yes und jawohl i Berlin!
Jag var på så många museer att de alla nu flyter ihop i ett sörjigt museiminne, men ett står ut eftersom jag verkligen kände mig som hemma. Allt var precis exakt som under min uppväxt på 1970-talet, nämligen. DDR-museet beskrev precis allt som jag upplevde i Luleå 1973–81.
När jag blir stor ska jag bli sponsrad globetrotter.
Du behöver inte i sig (i dig, menar jag) bli större, men hitta någon rik tidskrift alt. rikt bokförlag som vill ha reseskildrare klass A.
Men främst skulle jag säga att det var en så trevlig liten äggdosa för två du har — är den gammal, eller något du fick tag i där? (Bild nummer … räkna räkna … nio räknat oppanifrån.)
Äggdosan köpte jag faktiskt på DDR-museet! (Vet inte varför den såldes där, den är inte så DDR-ig.)
Ska kolla
återköpareåterförsäljare.Om det inte finns någon återförsäljare kanske du kan bli en? Folk som vet säger att de stora pengarna tjänar man på att sälja billiga saker som säljs i enorma mängder – gem, t ex.
VEM köper gem? det har jag aldrig gjort, de har nästlat sig in i mitt hem i alla fall. På egen hand.
Den orange elvispen är stulen ur min svärmors kök i Kalix. Den lilla rundeln fram kan man ta bort OCH därstädes placera andra fiffiga manicker som drivs av rotation. T ex en liten mixer, som jag anävnde för att göra barnmatsmos till äldste sonen när han var spädis. Banne mig om det inte fanns en liten korvstoppningsmanick i miniformat som kunde appliceras där också. Fanns de med Lotten, eller hade muséet gjort som de flesta gör, satt i visparna och slängt bruksanvisningen?
Sen undrar man vad det är för prylar som ligger ouppackade och skräpar längst ner i en kökslåda, är effektiv och slänger alltihop för att en vecka senare få reda på, av en ren slump, det vill jag framhålla, VAD det var för BRA saker man slängde.
Nån som känner igen sig?
Och allt detta för att vår världshärskarinna längtar till Berlin.
Lotten, jag erbjuder mig härmed att kånka ditt bagage på rullen, och vara din sällskapsdam på dina resor!
NU väntar nattbussarna i Nueva Estocolmo på mig!
(Jag är inte rädd, jag kan köra…..)
Jag håller med helt och hållet om Schönenfeldt, det enda förlåtande med stället var att dom hade en läcka i internätet, som jag kunde snylta på gratis! Annars fick jag och äldsta dottern stränga order att ”gå om” säkerhetskontrollen. På jävulskap, tror jag. Alla blir på dåligt humör på det där stället. Blä!
Men, hörni, nu blir jag allvarligt bekymrad. Att språkpolis Lotten slänger in ett extra ’n’ i Schönefeld kan jag ha förståelse för. Men att nästan infödda tyskan Pysse också gör det har jag svårt att förstå. Är det världshärskarinnans makt som påverkar?
Ha! Jag kom inte ihåg vad den hette, så jag kollade Lottens stavning. Så kan det gå! (Den hade faktiskt lika gärna kunnat heta så!)
Nu fick jag se vad jag inte alls la märke till när jag tittade på bilderna första gången. På den allra sista bilden står en liten, liiiiiten modernt klädd människa med en modern manick! Så att de gamla kläderna ser ut att hålla mammut-storlek. (Den verkliga normala världens tolkning: Lotten i Spegellandet.) Hur missade jag det?
Världshärskarinnan rules, alltså. Jag börjar se ett mönster.
Och just som jag skrivit detta om mönstret dök detta upp i mailen. Kan mönstret bli tydligare? TripAdvisor har aldrig rekommenderat Berlin tidigare. Åtminstone inte via mail till mig.
Min första brödrost var gjord i DDR. Men så bor jag i Luleå också. I Galeria Kaufhof har jag gått på toa.
Slitigt med länkar och sådant. Nu blev det tokigt igen. Skulle ha varit detta
Avancerat, LA. Jag har suttit på toa där under DDR-tiden. Men det var rätt äckligt så jag förstår att du gått (eller kanske stått) på Tellern, som de hygieniska folken runt Medelhavet gör. OBS Majlis!
Förlåt, förlåt, vet inte vad som for i mig: kanske förvanskade jag flygplatsens namn pga. aversionen mot densamma? (Jag hade ju tänkt äta kvällsmat och sitta och mysa och handla lite presenter! Men pah!)
Bravo, guldstjärna till Annika som såg att jag var i Spegellandet – och till Luleå-Anna för precis allt i kommentaren ovan.
Jag har aversion mot alla flygplatser, men större aversion mot särskilt aversionsvärdiga flygplatser. Om man inte ens får tag i äta är det illa, illa.
(Fast jag minns ett färjeläge i England en vinterdag för mer än trettio år sedan, som var värst. Vi — jag + hälft, syster + dåvarande — skulle båta hem efter nyår i London. Men det var storm på Nordsjön, så färjan var försenad. I åtta-nio timmar if memory serves. Terminalen var ett plåtskjul. Det fanns toaletter och vatten. Och någon sorts varmkorvautomat. Och ingenting mer. Alls. Som jag råkade ha en kortlek i handväskan satt vi fyra och spelade Chicago (poängpoker, ungefär, om ickekortspelare undrar) på ett bord vi tillverkade av våra resväskor. Och eftersom det inte fanns någonting att göra hade vi efter ett par timmars (skojar inte) spel en ring av människor i fem-, sedan sex-, och sedan sjudubbla rader som tittade på oss och försökte ge goda råd utan att råka fuska, och som hejade och hurrade som vore vi en fotbollsmatch. Det tillfället (januari -80 troooor jag) är ledans apoteos i mitt liv.)
Skakande historia, Annika, man kan verkligen leva sig in i den.
Man ska alltid ha matsäck med sig, tydligen. Utifall att.
Eftersom jag ofta färdas per automobil har jag vissa privilegier när det gäller bagage. I detta finns alltså en försvarlig mängd Wasa dubbelmackor, Kavlis skinkost och ett antal flaskor Ramlösa.
Det gör mig väldigt osårbar i nödsituationer. En 20 liters dunk med diesel och en sovsäck tillsammans med ett Trangiakök, te och oxbuljongtärningar fullbordar känslan av vildmarksexpedition. Och det har visat sig vara ganska så användbart vid resor både norrut och söderut.
Kortlek ingår sedan decennier.
Den känns nästan, lite, som ett lumparminne, när jag tänker efter …
Jag har förgäves letat efter interiörbilder från Kallax, Bromma och Bulltofta, som (om jag minns rätt) liknade varandra med cement, lågt i tag och tristess. Men Torslanda utifrån gav i alla fall en kännaigensig-känsla.
Jag är rätt förtjust i flygplatser eftersom det i de flesta fall
finns flygmaskiner där då jag råkar vara lite (dvs mycket) insnöad
på både flygmaskiner och sådant som har med flyg att göra.
Vi tar en låt på det (som inte har med flyg att göra)
Det blev lite fel där, så jag skyller på att det är mitt i natten.
SG: Wasa dubbel, yes! Har räddat oss från svältdöden mer än en gång, när busstransfern till alpens högsta topp tagit dubbelt så lång tid som sagts eller när bilen for av den sparsamt trafikerade glesbygdsvägen.
Torslanda anno dazumal påminner om Bromma, där man fortfarande kliver av planet rakt ner på tarmaken och promenerar in i flygplatsbyggnaden. Gör mig nostalgisk – som barn flög jag ensam till Oslo från Bromma varje sommar på femtiotalet tills jag fyllde tolv och det blev för dyrt. Flygrädsla fanns inte, och det var så mysigt i det lilla planet högt uppe i luften där solen sken.
Ja, ÖR. Då känner man nöden (döden?) inpå nakna huden.
PK och Pysse: Det blir Ångan på tisdag. Åker från Drottning Kristinas väg på måndag eftermiddag. Ba så ni vet!
Ångan?
Jag är i prokrastineringstagen, som vanligt. Sitter EGENTLIGEN och skriver något helt annat, men det är pest och pina (inte ämnet, men att), so please keep the interesting comments coming!
Tyckte f ö att Lottens svart outfit med svartvitrandig kofta var mycket snygg.
Och nu fick jag ännu en anledning att kommentera – jag var just inne på Bo Öhgrens Konstpaus-blogg, och nu har han berättat på min blogg att han känner er, Lotten och Olle! Kul.
och
Det är en lång historia.
PK har hittat spökspänning i källaren. Potentiellt farligt.
Eftersom jag hade ett eventuellt jobb på det jag felaktigt kallade Ångströmsinstitutet i Uppsala nämnde jag det och att jag kunde titta in och fixa problemet. Mot kopp te och lite samvaro.
Pysse tillrättavisade mig bryskt och talade om att det heter Ångströmslaboratoriet (vilket jag nog egentligen visste) och kom sedan med den egentliga nyheten att man vanligen kallart Ångan.
Nu har de akademiska kvarnarna malt ett tag och min avfärd mot Södern försinkas med en dag på Ångan. Men sedan blir det full fart mot DK, D, NL, B och F. Jag har ett filarkiv (gke.org/pub2/files) där bilder från dashkameran och diverse noteringar och funderingar kommer att placeras. Lite som en resedagbok.
Kan trösta dig med att Tegel bara är snäppet bättre än den Sköna flygplatsen du bevistade; finns visserligen en tämligen urusel TaxFree, men vad gäller ätbart så finns det inte ens öl på en av terminalerna…
Aha!
Önskar nästan jag kunde följa med, SG – jag känner mig rymningsbenägen…
Munkarna kostar väl 10 € (”spänn”?) för 10 st, inte per styck.
Uttrycket ”Die dummen Schweden” (OBS grammatiken) används bara av svenskar och är praktiskt taget okänt i Tyskland. Däremot talar man ibland om ”alter Schwede” vilket snarast är en komplimang. I Österrike talar man om ”Schwedenbomben” (bra), ”Schwedentrunk” och ”Schwedische Gardinen” – minnen från 30-åriga kriget och inte alls bra. ”Schwedensarg” = Volvo V 70, halvbra.
Vänligen
En Besserwisser eller Messerschmidt som det tydligen heter numera.
Skulle kunna vara skoj. Men det blir ungefär tio veckor.
Dessutom en hel del stopp på konstiga industrier efter vägen.
Vi får satsa på Ninjas resa. Vi ser detta som en rekognoseringstur. Lite lumpargrejer igen …
Och då hjälper det att veta att Sarg i Schwedensarg betyder likkista.
En annan Wesserbisser.
Men … men … åkte jag till Berlin och ratade munkarna beroende på ett jädra LÄSFEL?
VA? Jag (hur var det nu med die dumme Schweden?) läste och kollade och läste igen på alla ställen med munkar att de kostade i runda slängar 1 € (ergo tio spänn) styck. Trots att Annika ville ha en berlinermunkrapport, blev det inte bättre än så här. (Ich bin ein Berliner = Jag är en munk.)
Fast … nu måste jag ju tillbaka och kolla lite. Bra, Bengt O. Karlsson, mycket bra. Off I go!
Men tio spänn (alltså kronor) för en munk är väl inte mycket? Och € 10 för tio munkar blir ju €1 per munk…
I knooow, SG – det bara ryckte i rymningsarmen, eller var rymningslusten nu sitter. I foten, kanske.
Bra, nu är klockan strax tolv, då kan jag med gott samvete gå ut på vacker promenad. Man kan ju inte siotta här och bli benskör och ljusskygg.
En munk ska kosta 1 kr, max 2 om man köper den i Berlin.
/den mycket bestämda munkoköparen som nu ska äta croissant till lunch (och den kostade inte 1 kr …)
Det blev ingen Berlinermunk, men nu blev det en intressant utredning av och om kostnaden för munkar i Berlin. Jag förkunnar mig nöjd.
Eller förklarar jag mig nöjd? Förkunnar jag att jag är nöjd? Jag utropar att jag är helt tillfreds och belåten!
Men inte på långa vägar mätt.
Nä. Nu vill jag ha en smörgås (i själva verket vill jag ha en munk men här finns inga, och inga croissanter heller, äsch då).
Tänk vilket sammanträffande att jag sådär vid 11:30 tiden över lunchen fick lära mej att Besserwisser numera kallas Messerschmidt! Men då diskuterades kompostering och en rad förbättringar för systemet uppfanns av en hög messersmittare.
Men att man säger Messerschmidt när man menar Besserwisser är ju bara för att Besserwissern ska få säga ”det heter inte Messerschmidt, det heter faktiskt Besserwisser”, enkelt va ;)?
Och alltså därmed undanröja alla eventuella tvivel om hen faktiskt är en Besserwisser eller ej.
Att resa till Berlin ger ju också läge att tala tyska. Roligt språk. Jag hade en sängbordslampa som man fick stötar av. Jag försökte förklara för dom två 100-åriga gubbar som tjänstgjorde i receptionen. Dom lyste upp (pun intended) och sa: ”Ah! Mann elektrifiziert sich!” ”Jawohl.” sa jag. Och så byttes lampan ut.
Någon gång på sextiotalet, tror jag, efter att alla grunnat under 30-, 40- och femtiotalen på vad det var för del på den tyska ”nationalkaraktären” och vad det egentligen var som hände som gjorde landet till en gigantisk slaktmaskin, skrev den alltid i grunden snälla Torsten Ehrenmark att det var inte tyskarna det var fel på, det var språket. Det tyska språket, hävdade han, får ingen riktig bärighet om det inte liksom rytes fram. Vilket sedan färgar av sig på allt annat. (Ja, ungefär, jag minns inte riktigt hela kåseriet.)
Shjälv har jag alltid haft en känsla av att det omtalade tyska ordningssinnet kommer sig av att man placerar verben sist i meningen. Och finns det dessutom flera hjälpverb, blir det ett helt tåg där varje vagn måste kopplas på precis rätt plats. Man måste alltså planera allt man säger i förväg, annars rasar hela bygget, och blir därav ordningssam och ospontan.
Ja, som ni hör – vi pratar förstås båda i nattmössan och saknar totalt vetenskaplig relevans, både Ehrenmark och jag. Ugh.
Men vad var det Stephen King skrev apropå hur olika språk låter — det var den gången han observerade att ”Voulez-vous coucher avec moi” kontra ”Baby, let’s fuck” visade att franska är kärlekens språk medan amerikansk engelska är tydlig och rak — någonting om att tyska är språket för ingenjörer, för exakthet och precision, men om en hel grupp talar tyska högljutt så låter det som en maskinhall?
(Schäkta, om jag skulle citera exakt måste jag inte bara plocka fram Danse Macabre utan också hitta rätt sida och det gör jag ju inte i brådrappet, direkt.)
Eller den gamla klassikern om vad fjäril heter på olika språk
Fjäril, summerfugel, butterfly, papillon, ja och så då schmetterling.
För övrigt är väl messerschmitt en utveckling av wisserbesser som också gav sagda person skäl att avslöja sin rätta natur.
För övrigt har jag i natt fått den mest smädande, kränkande kommentaren om mitt utseende skriket rätt i nyllet av en arg, ung man. Vill inte undanhålla er denna, i fall ni själva blir arga unga män. Ja, först hade han förstås avhandlat min kroppshydda, mitt kön och mitt intellekt men sen drämde han till:
-Du borde färga håret!! Det är alldeles grått.
Usch.
Först tänkte jag Falu rödfärg, och sedan … vad heter det där målarfärgmärket som marknadsförs av en vacker engelsk kvinna som talar om siden och vad det nu är … och sedan tänkte jag på henna och citron, och sedan — nåja, allt detta tänkte jag efter att jag hade hämtat mig från mitt skrattanfall åt Ninjas inlägg — sedan tänkte jag att det är någonting som händer i världen som är jähättekonstigt.
Vi — jag är definitivt en ”vi” här — som är kvinnor och män vilka har passerat femtio och som fullständigt skiter i mode och ungdomskällor (men vad konstigt det ordet såg ut då … ungdoms-källor*) och bara garvar ihjäl oss åt trender som säger att vi måste kämpa för att se unga ut — var är vi? Vi är, enligt de flesta beräkningar, de som har det tryggast och bekvämast. Så om någon säger åt mig att jag borde använda smink (vilket jag i princip aldrig gör) så säger jag ”gå och bada!”. Om någon har en anmärkning mot det faktum att jag är en kvinna över femtio, så är hen idiot. Jag har det förmodligen i alla avseenden som räknas mycket, mycket bra … och jag är ekonomiskt stark.
Det är detta som roar mig, lite … Jag går inte på det där. Om någon tycker att jag ser ”för gammal” ut så skrattar jag ihjäl mig åt den personen. Och det finns ingenting som reklammakarna kan säga eller göra som får mig att bry mig det minsta om det faktum att jag blir äldre för varje år. Ändå vet jag att det är just mig de tror att de vänder sig till.
Oj, fanns det en käpphäst här? Jag bar klev upp och red iväg … ursäkta.
* Med ungdomskällor menar jag allt från ”serum” — och vad i h*lv*t* har fått det ordet att betyda någonting som gör huden yngre och spänstigare? — till ”VitaePro”.
Ninja, vilken patetisk liten en du råkade ut för! (Men arga dumma människor muntrar ju inte precis upp en, och du hade väl inte direkt tid att läxa upp honom.) Jag håller med Annika – folk som tror på allvar att de sårar en genom att prata om ens ålder, kön och kroppshydda, eller kläder, skulle bara veta hur fullständigt de missar målet och hur mycket de avslöjar sin egen hjälplöshet.
Ehrenmark var för all del en mysig gubbe. Men när han kåserade gjorde han det lite för lätt för sig. Efter många decenniers kontakt med fjärde riket och dess inbyggare, med cirka tio år då alla rapporter måste avfattas på tyska, kan jag inte hålla med om att tyska språket måste rytas fram. Det är alldeles för lättköpta poäng. Och att det är tämligen god ordning i grammatiken ser jag inte som ett problem och inte att det påverkar folksjälen så värst negativt. Vi hade det likadant med alla genus och kasus ända in på nittonde århundradet. En del levde kvar rätt långt in på nittonhundratalet då pluralformerna avskaffades.
Själv talar jag tyska som en infödd. Jag har till och med blivit beskylld för att vara född och uppvuxen i den lilla staden Kitzingen (som inte alls gjort sig förtjänt av den skymfen) och det gör kanske att jag – även om jag är född av helsvenska föräldrar i ursvenska Dalarna – känner att jag måste försvara både det tyska språket och den tyska kulturen. Till och med den tyska maten anser jag vara mycket trivsam och varierad. Med god känsla för kvalitet.
Att jag sedan föredrar Frankrike av skilda orsaker betyder inte att jag har något emot Tyskland.
Mycket av den diskriminering som finns i världen beror på att man skaffat sig enkla lite och lite humoristiska uppfattningar om andra kulturer. Vi hade ett exempel på det i förra tråden där vi skojade om militärlivet. LarsW påpekade då att det faktiskt inte var så mycket att skoja om. Likadant är det med kulturer och folk som vi kanske inte har så god kännedom om. Döm inte, tro inte att allt ni hör är sant.
Fotbollshuliganerna är en extrem yttring av fördomskulturen. Och där ser vi hur tråkigt det kan bli. Judeförföljelsen i Tyskland – samma sak. Och det var inte bara i Tyskland. Bevarandet av rasen och kulturen var en självklarhet i många länder. Även hos oss.
Därmed kliver jag ner från lådan och ska nog inte yttra mig mer i saken på ett tag.
Jag gillar också det tyska språket och tycker att det är rikt, vackert och humoristiskt! Men jag talar inte som en infödd, men övar så ofta jag har möglichkeit!
Två versioner av samma låt.
The Real McKenzies – Barrett’s Privateers
Stan Rogers performs ”Barrett’s Privateers”
Som sagt, jag påpekade att både mitt och Ehrenmarks uttalanden var mindre tillförlitliga. SG, jag uppskattar ditt goda syfte, men jag tror uppriktigt inte att du i detta bås behöver hålla några tal om risken att halka in i fördomar. Jag tror de flesta här vet det mesta om både historia, inklusive de mörkare sidorna av vår egen, och de fruktansvärda följderna av unkna idéer om Blut und Boden (nazisterna i Tyskland, Breivik i Norge, svenska nazister, etc) eller rigid religion, för den delen. Det enda som håller och är värdigt oss är humanitet i alla lägen, demokrati och respekt för den enskilda människan oavsett ursprung, hudfärg eller kön.
@Annika, I’m speechless, fantastiskt välskrivet 🙂
Om jag inte hade grått hår hade jag ju inget hår alls, så man får väl vara glad för det lilla…
Och att bli allt äldre för varje år ser jag bara som nytt personbästa!
Mer bra musik.
Beträffande förra inlägget om lumparminnen.
SVT och Öppet Arkiv erbjuder nu ”Någonstan i Sverige”
http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/N%C3%A5gonstans_i_Sverige/
Jag tycker att SG:s senaste inlägg var både bra och viktigt. I en annan del av bloggeriet där jag deltar mera aktivt har vi ofta diskuterat och förfärats över svenska fördomar mot Tyskland. Det kommer fram i den politiska debatten (Major B. som vill ha ordning i skolan läser FAZ på morgonen och lyssnar bara på marschmusik som en socialdemokratisk ”satiriker” skrev i senaste valrörelsen.) och kanske framför allt i idrottssammanhang. Det ofta segerrika tyska landslaget beskrivs i termer av ”Blitzkrieg” och pansarattacker trots att det till stor del består av spelare med rötter i andra länder. Och vad vet man i Sverige om tysk litteratur och kultur. Hur många kan språket, åtminstone hjälpligt? Som ”och” skriver finns kanske inte några fördomar i detta bås (verkligen?) men de finns runt omkring oss och det skadar inte att påminnas om dem.
(Jag talar efter alla dessa år inte språket ”som en infödd” men hemma i Wien blir jag ofta tagen för schweizare och det är väl ungefär ”as good as it gets”.)
Bengt O. Karlsson: Jag tror vi vet en hel del om åtminstone äldre tysk kultur – före andra världskriget var Tyskland det stora kulturlandet från Sverige sett, och tyska var det viktigaste utländska språket i skolan. Sportsidorna präglas av jargong, de kanske inte är det första stället man ska leta efter fördomsfrihet.
Det kanske inte är så konstigt att Tysklands rykte som kulturnation fullständigt krossades av nazismen för rätt lång tid framåt – inte bara mördade man miljoner människor i krig och människoslakterier, man brände också sin egen litteratur, kväste all fri opinion, förföljde sina egna kulturpersonligheter och vetenskapare. Och det var andra gången på tjugofem år som landet startade ett världskrig!
Tyskland åderlät sig själv på kultur, och omvärlden var länge inte särskilt benägen att söka kultur där. Det var oundvikligt.
Nu har det gått 67 år, nya generationer har vuxit upp och börjat fylla igen luckorna, men varken spår eller sår har helt vuxit igen. Det tar tid.
Om SVT Öppet Arkiv
Passa på att se Gula Hund.
http://www.oppetarkiv.se/video/1448641/gula-hund-avsnitt-1-av-2
Du har fullständigt rätt, och.
Men sök inte förklaringarna i språket eller folket i gemen. Det är historiska händelser och till en del landets ”otur” i umgänget med andra nationer som förklarar stora delar av skeendet. Därutöver finns förstås en mängd ideologiska villfarelser och tanken på ett herrefolk. Studentsammanslutningar, dueller och hederstänkande. Händelserna på Lundsberg är ett litet eko av detta.
Men det finns flera mekanismer som spelar in. Tyskland bestod länge av feodalstater. Där fanns ett okritiskt förhållningssätt till fursten. Och på samma sätt som idag, fanns också en beundran för hovet och dess närmaste entourage. Idag är kanske kändisfixeringen den närmaste motsvarigheten. En person som såg möjligheten att komma närmre någon av de inre kretsarna kunde lätt glömma grundläggande humanistiska värderingar. Jag är alldeles övertygad om att samma sak sker idag. Mer i Sverige än i Tyskland.
Nu har jag varit på mingelparty … och finner att det i båset är bättre än nånsin. Jag är glad över tysklandsförtjusningen och allt annat och vill lappa till ynglingen på Ninjas buss och vet inte riktigt vad jag ska göra med Annikas fullständigt förtjusande utbrott.
Kanske bara hurra högt för mig själv här i natten? (Är i Strängnäskrokarna, tror jag.)
Och en gosse vid namn Hitler hade ingenting att göra med det hela? Det var varken slump eller otur som spelade in, utan mycket medvetna beslut.
MEN… nu tycker jag vi vänder upp och ner på soapboxen och planterar en blomma i den, innan jag kläcker ur mig att du trivialiserar något som var oerhört, och vi blir sittande här hela natten!
Det var värst vad du finner allt förtjusande i afton, Lotten. Det här sista också?
Och här kan vi ju se hur ”fult” tyska språket kan vara. (Varning: Goethe. Goethe var en poet. Göte var en pöt. Alla språk är underbara när någon som hanterar det, hanterar det.)
Ja, jag vet att det var just jag som nämnde Stephen King och maskinhallen. Men det var i skojsamhetstänkandets avdelning. Jag känner tyskar som är underbara människor, och per det jag (så gärna) citerar just här, är det verkligen inget fel på språket heller!
Herregud, det är ju en väldigt märklig tanke att just språk som sådana skulle ha någon moralisk valör. Jösses, har jag väckt en drake så ber jag om ursäkt för den flammande andedräkten!
**kurar i ett hörn och undrar om ’en har ställt till’et**
Jag är på ett förtjusande humör!
Oooops, nu landar vi i Eskilstuna. Nu ska vi se om sekruttcykeln är ostulen.
Hitler var en följd av stämningarna. Jordmånen, om du vill.
Jag vet inte om detta räknas men jag har ”alltid” trott att Tyskland och Sverige är lite lika så där. Att Sverige är lite av ett ”Tyskland light”.
Vi har ”samma” språk, vi är båda ordningsamma och duktiga ingenjörer osv. Säkerligen har flera Svenska traditioner hela eller
delar av sitt ursprung i Tyskland.
Tyska språket ansågs vara viktigt även när jag gick i högstadiet och
på Gymnasiet under 90-talet. Att populariteten minskat tror jag till viss del beror på att dagens ungdom hellre väljer ett språk
som de tycker är enklare (t.ex. Spanska) av rena bekvämlighetsskäl.
Den Tyska grammatiken är ju lite ökänd att den ska vara svår.
Så jag tror mest det handlar om det än om Tyskland i sig.
Men förbåkingen, språk har förstås ingen moralisk valör, däremot har upplevelser av språket en emotionell sida. Och jag känner också underbara tyska människor.
Du förenklar, Skogs, individer är mer än bara produkter, men nu ska jag inte förstöra hoppsansa-stämningen längre. Gullegull på er!
Som vanligt trillar jag in sent i båset. Vill bara ge Annika en eloge för det hon skrev. Håller fullständigt med. Det är faktiskt ganska roande med personer som försöker såra eller förolämpa en men som så fullständigt missar målet.
Jag riktade mig till Annika där i början.
Vet inte hur gammal du är, LL99, men i generationen 50 och under har krigsminnena bleknat och det är säkert ungefär som du säger, särskilt för dem i skolan idag. Och så stavas det svenska, tyska och spanska, inte med stor bokstav!
Jag har ju en teori om varför det aldrig blir fred i mellanöstern.
Så länge de envisas med att tala hebreiska och arabiska och arameiska och andra språk fullproppade med laryngaler och faryngaler, glottisstötar och emfatiska konsonanter, där det låter som om folk upprört skäller ut varann fastän de blott för de mest prosaiska samtal eller till och med berömmer sin grannes rosor, kommer de aldrig att lyckas bli sams.
Magnus A: Intressant teori! 🙂
Och vi kör ju med glottis-stötar också – som i nä’ä! Och jo’o! Och minsann säger vi inte chönt och chö i st f skönt och sjö. Så vi är rätt skumma, vi med.
Jag vill tillägga att jag läst Tyska både på högstadiet och på
Gymnasiet, jag har varit särskilt bra på det men jag kan
Tyska lite hjälpligt i alla fall. Troligen dock inte tillräckligt
för att föra en längre konversation.
@gurra, jag har personligen ingen affektion för det här med ”kändisskap”.
Folks vars enda målsättning är att bli kända för kändisskapets skulle.
T.ex. alla dessa ”dokusåpakändisar”. Så tröttsamt att höra
om Big Brother dit, Farmen hit, Robinson ditten och idol datten.
Däremot så är det en annan sak om personen ifråga är känd
för att ha åstadkommit något bra. T.x. Anja Pärson som jag
är otroligt impad över att hon nästan alltid lyckades
plocka fram det där lilla extra som behövs på mästerskap.
Mot slutet av sin karriär så gick det oftast lite knackigt
i världscupen men när hon stod där i VM eller OS så
lyckades hon ändå få med sig minst en medalj.
Man undrar ju hur katten hon bar sig åt?
En annan som jag uppskattade väldigt mycket var
Magnus ”Mange” Olsson, som tyvärr inte finns med oss längre.
http://www.youtube.com/watch?v=7E4bCXX_VAU
http://www.youtube.com/watch?v=Yv5-Y2KswUs
och, jo jag vet att det rent språkregelmässigt ska vara
små bokstäver men jag gillar det inte utan jag tycker
det passar bättre med stor bokstav. Så därför tänker
jag envisas att skriva stor bokstav när det gäller namn
på språk och nationaliteter. Sådeså! 😉
Vissr, men varför tycker du det passar bättre då? Eftersom det ska vara liten bokstav ser det ju lite tillgjort ut.
Jodå, och september 21, 2013 kl. 00:33
Självklart förenklar jag. Annars skulle denna diskussion bli mycket snårig. I ett samhälle där vissa tankemönster utvecklas finns det ett fåtal individer som triggar på delar av dessa tankar. I ett samhälle där dessa tankemönster inte är lika utpräglade är det inte lika många som triggar. Kanske inte en enda.
Tankar och opinioner i samhället är jordmånen. Individen Hitler kan nog sägas vara lättriggad. Men det fanns säkert fler än han som tänkte ungefär likadant. Nu råkade han vara den som så att säga hade (eller snarare tog) informationsprivilegiet och kunde starta bråket som så småningom ledde till en katastrof som han inte hade kunnat föreställa sig.
Du tycker förmodligen att jag fortfarande förenklar, men detta är inte en site för långrandiga politiska diskussioner så jag nöjer mig med denna förenklade redovisning av hur jag menade.
Ta vara på Heinrich Heines synska förmåga, eftersom han 1820 skrev att ”där man bränner böcker bränner man till slut även människor”. (Minnesmärket ovan finns på Opernplatz, där man redan 1933 brände av judar skrivna böcker.)
Bland dem Heines …
MEN
Det finns ljus i tunneln!
Se även ”dagens” på vikeningarna.se
Tack för länken, den blyga! Tala om ett extraordinärt levnadsöde – där han flera gånger överlevde därför att han lyckades ta sitt öde i egna händer (och hade tur dessutom). Han och hans fru. Men även den solen hade sina fläckar:
After the war, Reich-Ranicki and Teofila joined the Polish army, where both were employed as censors for the military post, with a brief to identify letters that could contain coded messages.
Polish Communists
Reich-Ranicki also joined the Polish communist party. In 1948 he was appointed vice-consul at the Polish Embassy in London, where he was also employed by the intelligence service to report on Polish emigres in the U.K. Och sedan lämnade han Polen när Stalin förbjöd honom att publicera sina egna skrifter -58, bosatte sig i Tyskland och måste ha charmat och imponerat sig in överallt.
SG, sista inlägget: Man kan inte förenkla till den milda grad (ens här) att man inte ens nämner Hitler som en huvudorsak till Förintelsen och andra världskriget, katastrofer som han instigerade med entusiasm och lyckades genomföra dels pga ”jordmånen”, dels för att mer civiliserade personer trodde de kunde använda honom som ”nyttig idiot”, dels pga sin karisma. Han uppfann varken militärt svärmeri och antisemitism, men utan honom hade vi definitivt sluppit Förintelsen och med största sannolikhet även WWII.
Nu börjar du bli besvärligt jobbig. Att Hitler låg bakom känner alla till. Vad jag ville prata om var folket och språket och att de inte är så hemska som det sagts här i tråden. Så enkelt var det.
Likewise! När två Messerschmidtar möts och båda äntrar tvållådan och båda sedan vill ha sista ordet, kan det bli jättejobbigt…
Men en sak är vi i alla fall överens om, gissar jag – nu går vi vidare! Tvållådan har jag ju redan vänt på och försökte plantera en blomma i. Så där – nu är den planterad!
Jaha, nu väntar jag på mingelbilder från gårdagens mingelparty! Får vi det, Lotten? Eller hittade du något kul i Strängnäs? Eller blir det något om muddar? Undrar var jag kan köpa sådana, förresten.
OK, och.
Nyfiken: Vilken blomma planterade du?
Vit krysantemum! 🙂
Det slog mig att det ju faktiskt finns en hel del mer eller mindre officiella tolkningar av detta. Jag föredrar den som Starlet (min favvolektyr) står för.
Blomman? Nej, det var bara det att jag hade vita krysantemer (är det detsamma som krysantemum?) nyligen, och de var väldigt fina.
Enligt Starlet betyder en vit krysantem detsamma som blekvitt raseri. Det tyckte jag passade bra – stor Majlis nu.
Haha! Nänä!
(Vad obildad man är som inte känner till Starlets blomklassifikation, förresten! Man kan ju göra bort sig totalt. Tänk om man skickar två dillkvistar och en tulpan och tror att det betyder ”vi ses i Paris nästa vecka!” och så betyder det ”älskling – har bokat på Luleå Stadshotell…”)
Muddar stickar man! Enkelt och hur kul som helst!
Själv har jag påbörjat en Tardissjal.
SG vad betyder fem syrener och en tall?
Fem syrener och en tall är lite riskabelt. Om syrenerna råder ingen tvekan – fem syrener betyder att ”vi ses i bersån klockan fem” Tallen är lite svårare. Den kan antingen betyda att ”jag tar med dunken – bäst att du skaffar vit käpp” eller, vilket är en sån där tveksam grej som jag ogärna tar upp, ”dunderpåle”. Jag går inte in på detaljer. Kom ihåg att det var du som frågade.
och, klart det ska vara stor bokstav.
Det skrivs ju t.ex. Tyskland, Spanien, Sverige osv.
Då tycker jag att även att respektive lands befolkning också ska
skrivas med stor bokstav. Det är ju helt ologiskt att ha stor bokstav
på första bokstaven i namnet på landet men liten bokstav när det
gäller nationaliteten.
Tack SGllt ansvar för mina frågor, jag tar fu, guuud vad jag hatar den inbyggda musen på min laptop, den ställer till det för mina fingrar.
Tack SG, jag tar fullt ansvar för mina frågor!
LL99: Sverige och svensk är olika ordklasser. Sverige är ett namn på ett land, svensk är ett adjektiv som beskriver en egenskap hos någon eller något, att vara svensk. Inga svenska adjektiv skrivs med stor bokstav.
Olika språk har förstås olika regler. I tyskan skrivs varje substantiv med stor bokstav; i engelskan gör man som du vill, skriver nationaliteter med stor bokstav. I engelskan har man också den konstiga vanan att skriva varje substantiv (och namn, förstås) i en rubrik med stor bokstav! Syns i filmtitlar: The Game of Thrones.
Liten rättelse: ALLA ord i engelskspråkiga rubriker utom småord som of, for, to, skrivs med stor begynnelsebokstav.
Exempel från nöjessajt:
Lisa Marie Presley Shuns Scientology to Raise Money for Real Causes.
Ninja
Jag kan koppla ur min med F6. Det bör gå att hitta en musdödarfunktion på din maskin också.
Man kan ju, om inte annat, slå ihjäl musen med maskinen. Förutsatt att den håller sig stilla, alltså. Våra möss är tyvärr inte tillräckligt letargiska för sådana övningar, dock.
Nu var det besynnerligt svårt att stava ”dock”. Först skrev jag fock, och undrar om det rörde sig om fartyg eller om avskedanden. Sedan skrev jag dok, och vet inte om det var nunnor eller änkor som var ämnet. Man behöver inget mer än ett vanligt tangentbord för att se resultatet av fingrarnas eget, hemliga, inre liv. I alla fall inte om man är jag.
och: På engelska stavas nationalitetsbeteckningar med stor bokstav: Swedish, German och språkets namn stavas också med stor bokstav: på svenska, in Swedish
Svensk heter Swede och det gör även kålrot. Inte så smickrande.
Och ”hacer el sueco” är ett spanskt idiomatiskt uttryck för att göra sej dum, låtsas att inte förstå.
Jojo.
Ja, Ökenråttan, det var just det jag svarade LL99. 😉
Jag sällar mig till gnällkören mot LL99. Det är alldeles för gott om folk som tycker saker om språket och genomdriver sina egna åsikter.
Som rubruksättaren på Ekot häromdagen som rapporterade att skolverket tar fram råd FÖR skolskjutningar. Själv skulle jag nog skrivit VID istället.
Jag tycker ju t ex att det är snålt att bara ha en boll på 22 spelare i fotboll och tycker att alla kan väl få varsin. Inser att det är dumt att försöka genomdriva regeländringen bara för att jag tycker så…
SG, tack för tipset, på min är det F12 som tar bort inbyggda musen.
(Usch, jag har så låg humor att det är bäst jag tiger om hur jag tänkte när jag läste Ninjas sista mening.)
Råd ”för” skolskjutningar — oj då.
Jag har ett favorithatobjekt i samma klass, det att man nuförtiden menar det positivt när man säger ”arbetar mot”. Alltså, man menar inte ”motarbetar” utan ”arbetar för”. Jag förstår att det från början är ett förkortat ”arbetar i riktning mot detådet målet” men det ser ju inte ut så. ”Vi arbetar mot ett grönare samhälle.” Må det?
Om vi nu ska smågnälla om språkriktighet och vara allmänt griniga så måste jag protestera mot (ja, verkligen, mot) Annikas hyperkorrekta ”Må det?”. Det vet ju varenda bonnläpp att det heter ”Må dä?”
Det var ju … riktigt. Fy på mej.
Jodå, Annika, jag hörde själv hur det lät det där, men är inbyggd touchpad egentligen bättre.
Nä dä!
Åhå, så långt tänkte jag ju inte.
Nu kommer jag ju in alldeles försent för att bädda in stackars LL99 i bomull: man måste vara varlig med sitt språkpolisande, annars kan felskrivaren drabbas av livslångt trauma. (Men jag tror han klarar sig.)
Det värsta är att nu hinner jag inte skriva mer, för nu somnar jag! Kolla, jag hinner inte ens avsluta m
Bytt dator. Kör nu eldräv och Windows8. Så gott som fullständigt, men inte komplett, hopplöst OS. Har ännu inte kommit på hur man stänger av. Känns fånigt. Enda sättet just nu är att hålla on/off inne så länge att apparaten fattar att den ska slå av sig. Det måste finnas ett bättre sätt. Någon?
Fråga: Dassdörrslåsvredet? Har hela verkstaden i bilen. Är det fixat? Eller önskas snabb fix framåt e.m. (Helt laglig, fixen alltså).
Annika och Ninja, Menar ni att Melker Andersson har någonting att göra med Ninjas mus?
Men Niklas då! I am shocked, shocked!
Det förbaskade dassdörrslåsvredet ska jag fixa själv; jag har gett mig fan på’t! (Och skjutit upp det lite.) Jag ska banne mig vara karl för min hatt när det gäller just denna dassdörrslåsvrede! (Pun intended.)
No, och, you are not.
[…] Själv tog jag fram de ägg jag stal från hotellfrukosten morgonen innan och mitt finfina äggfodral som jag köpte i Berlin. […]