Hoppa till innehåll

Minnen

Mitt allra första minne är från när jag var ungefär tre år, när vi bodde på Vildanden i Lund. Minnet är enkelt: högt uppe i ett fönster satt en tjej i rött hår och tittade ner på mig. Jag vände bort blicken från henne och tittade ner på mina rutiga galonbyxor och adresslappen som mina föräldrar hade satt fast på dem. (Charlotte Stenson, Vildanden, hus K stod det eftersom jag hade tappats bort eller rymt ett par dagar tidigare.)

Från åren därefter har jag mer dramatiska minnen som när jag spräckte ögonbrynet första gången, när min bror tre gånger på fyra år slog ut en massa framtänder och när jag tappade min nyfödda lillasyster i golvet för att jag var så koncentrerad på Dora och Steve på Follyfoot (tv-program baserat på böcker som skrevs av Monica Dickens, barnbarnsbarn till Charles).

Vad mina barn kommer att minnas av sin barndom vet jag inte, men den 25 januari 2006 var en son sämst i klassen på att åka skridskor, en dotter skälld på av en hund, en annan son arg som ett bi på grund av datortrassel, en dotter förtjust över en bokhylla som föll över henne som husgaveln på Buster Keaton och den minste sonen bekymrad över bajs i den ena strumpan.

Tänk om man kunde välja sina minnen. (Finns det inte en film på det temat?)

Share
Publicerat iBloggen

12 kommentarer

  1. ”Tänk om man kunde välja sina minnen. ”

    Ja, men det är ju det man GÖR.

    Vilket Freud kom på!
    Fast han missade en del incester – men det är ju en annan historia…

    PS Med datorer/pc i var mans händer och digitalkamera får man ju DOKUMENTERAT händelser på ett annat sätt – jag undrar hur de framtida minnena blir? DS

  2. För att inte tala om vilken madeleinekaka just ordet madeleinekaka är!

    I På spaning efter den tid som flytt (Proust) äter huvudpersonen en madeleinekaka som doppas i lindblomste och minns, tjoff bara, pga. smaken hela sin barndom.

    När jag nu läste ordet madeleinekaka öppnades hela min ungdomstid på Universitetet i Lund eftersom vi läste Proust där och då. Jag har fortfarande kvar två ogjorda resttentor och tycker följaktligen inte alls om madeleinekakeupplevelser …

  3. Sen är det ju den här filmen med Robin Williams där människor har ett chip inplanterat i huvudet som registrerar allt de gör och så finns det folk som redigerar dessa minnen/upplevelser för att skapa typ en film om någons liv. Fast det var nog efter att de hade dött…

    Och för att anknyta till skryttråden, så kan jag skryta med att jag klarade Proust-tentan genom att en timme innan tentan bläddra igenom en ”Profil d’un oeuvre”. Böckerna i sig (tror att det var ”Du côté de chez Swann” och ”Un amour de Swann”) var alldeles för trista för att jag skulle komma igenom dem…

  4. Ica

    butterfly effect är en film då man åtminstone kan ändra sitt minne. Hm, jag har väldigt långt minne från min barndom. minns mönstret i min lekhage där jag satt som fläskig ettåring, men jag minns inte vad jag gjorde igår.

  5. Madeleinekaka vet jag vad det är men
    Follyfoot?
    Jag måste ha haft ett professionellt jäktigt 70-tal – F. har helt undgått mig.
    Som jag påpekat tidigare – blogging är lärorikt!
    Carin: ”På lördag är det premiär på min kortfilm (15.00, Hagabion 1), på Göteborgs filmfestival.”

    Vi håller tummarna!

  6. /ingrid

    Att madeleinekakan blivit ett så välkänt begrepp måste bero på att den nämns så tidigt i första bandet av ”På spaning efter den tid som flytt”. För vem minns vad man läste på sidan 302 i band 7? Och vem hinner överhuvudtaget läsa ALLA delarna? Inte om man kan få intlektel status redan efter att ha läst halva första boken.
    En helt annan reflektion: i min version av Word på PC får jag rätt längd på tankstrecket om jag trycker mellanslag, två bindestreck och sen mellanslag igen. Sen måste text följa och gör det det förvandlas — magiskt till rätt strecklängd. Funkar ej i mejl dock. Ska se om det går här: — nej, det gör det inte. Asch. Men alla gamle NE-arbetare känner igen koden och känner medeleinekakenostalgi inför dubbelstrecken. Eller hur LOS och ni andra?

  7. […] allra, allra första minne är alltså galonrelaterat. Jag var tre år och stod iklädd rutiga galonbyxor och tittade snett […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.