Det är mycket nu. Snor i näsan, alltså.De senaste två veckorna ställdes två stora begivenheter in – en resa till Torekov med gamla gymnasiekompisar (en häst blev sjuk), en fest (ett rör sprang läck), en museidag i Stockholm (jag oooorkade inte) och två webbinarier (föreläsarna var sjuka). Men å andra sidan fick jag måla ett sovrum hos en kompis, så det jämnar nästan ut sig.
För fyra dagar sedan satte så snoret klorna även i mig. Jag förstod direkt vartåt det barkade eftersom alla i min omedelbara närhet knaprade alvedon och snöt sig så det fladdrade i gardinerna. Så jag lade mig ner och kände efter. Nej, bara snor – ingen sjuka. Men i föreläsarbranschen är det väldigt viktigt att man faktiskt kommer när det är sagt att man ska komma. Så jag fortsatte att kurera den väldigt milda förkylningen via sängläge för säkerhets skull.
- På dag ett hände ingenting.
- På dag två hände ingenting.
- På dag tre hände verkligen ingenting.
- På dag fyra klev jag upp ur sängen, pratade i radio, satte mig på tåget mot Lund och installerade mig i ett arkitektritat hus som vi kan kalla Hotell Hansson.
Efter en förträfflig natt, var det dags att föreläsa om AI inne i Helsingborg. Trots att jag verkligen försökte spara på rösten, blev den mot lunchtid lika skrovlig som en rasp. Nu måste jag knipa igen, för imorrn vankas heldagsföreläsning om AI i Stockholm. Jag kan
- dricka varmt honungsvatten
- prata teckenspråk
- skriva meddelanden på små lappar
- gurgla saltvatten (kanske).
Men jag vet inte varför jag ska göra detta, för enligt alla upptänkliga källor hjälper INGET mot heshet. Utom att helt enkelt hålla käften. Tur då att tangentbordet funkar, för jag måste få berätta om två reklamskapare som har haft otur.
Den första:
År 1987 lyckades Kikki Danielssons spökskrivare med konststycket att faktiskt mynta ordet glassiker. 
Sedan dess har diverse glasstillverkare anammat ordet och företeelsen och när jag häromdagen stod och läste på denna reklamskylt tvekade jag; var det månne ett nytt, finurligt ord som jag inte förstår?
Jag frågade GB, som först blev konfunderade och sedan generade och faktiskt erkände att det ju hade blivit fel, helt enkelt. Jag undrade vad som händer nu; kommer GB som McDonald’s att riva ner all reklam (”rök fritt”) och sätta upp en korrekt version? (Jag har inte fått svar.)
Den andra:
Idag åker jag tåg, och är pga. ett växelfel blott en timme sen. Jag blev lite åksjuk, så jag satt ett tag och stirrade på en ölgubbe utan underkropp framför mig. Han visade sig ha en väldigt liten ölflaska som han håller i med en kloliknande hand.
Okej, nu ska jag fokusera på morgondagens hesa succéföreläsning. Jag lär mig massor om AI varje dag, och det gäller att hänga med i sängarna eftersom det är hårnålskurvor och raksträckor om vartannat. AI är naturligtvis inte på långa vägar lika intressant som svenska skrivregler, men jag är tammetusan den absolut enda som anser det.
Så här såg McDonald’s katastrofreklam ut runt 2000. Det saknade bindestrecket blev dyrt …
Du är tamejtusan inte den enda som tycker svenska skrivregler är roligare än AI.
Fast förstås är det mesta roligare än AI.
Nu ska ni höra! På vår dagliga promenad i dag (kan det heta så?) hamnade vi på en solig bänk invid Oscarskyrkan. Där finns två bänkar och på den andra hade vi observerat en parant dam som reste sig och kastade en ölburk (!) i kyrkans papperskorg. Hon återvände till sin bänk och inledde en animerad konversation i mobilen, under tiden som hon öppnade en ny ölburk (!) och drack. Vi försökte kika lite diskret; vad är det vi ser? Märk nu väl. Vi anlägger inga moraliska synpunkter på att det dricks starköl på allmän plats, eller så. Men det var rollbesättningen som förbluffade oss; det brukar verkligen inte vara paranta damer som dricker öl offentligt.
Och ur burk!
O tempora, o mores, skulle jag ju kunna utbrista, men tycker att det passar bättre att ni hälsar till den paranta damen från mig med ett: ”Skål och glad vår!”
Jahapp! Solklar ordergivning i Ökenråttans riktning: imorrn går ni samma väg samma tid och har förberett med egna ölburkar som ni höjer till hälsning!
Ninja: Det gläder mig så – idag på föreläsningen utan röst, väste jag fram lite smygskrivregler på slutet.
(Det gick bra, förresten. Headsetmicken och alla mediciner bar mig fram genom trassliga presentationsbilder och långa workshop-pass,)
Habemus papam! Eftersom jag är lite osunt fixerad vid USA-politik måste jag naturligtvis följa påvevalet. Om högeraktivisten Laura Loomer (en av DT:s favoriter) anser att den nya påven är “another Marxist puppet in the Vatican”, ja då är det väl rätt OK, gissar jag.
Ävenså jag, Karin. Vilka stollar. Har du sett tv-serien Veep? (Som är så gammal att Trumpen inte ens var påtänkt som politiker när den spelades in.)
Jag har ju inte HBO, bara Netflix, men har faktiskt övervägt att ta en korttidsprenumeration just för Veep! Jamen det gör jag nog …
Och här är Desi Lydic om nya påven, om någon missat:
https://www.youtube.com/watch?v=urpNnPVrXT8
Nå, ävensom jag är intresserad av amerikansk politik, det känns som ett måste i dagens läge.
Alldeles särskilt glad bliver man ju över debaclet med den amerikanska ambassaden och dess brevskrivande. Och svaret från Stockholms stad. Man skrockar liksom belåtet, oppositionsborgarrådet förklarar att det går utmärkt för staden att låta bli att förse ambassaden med vatten, avlopp, sophämtning, fjärrvärme och vad annan kommunal service ambassaden önskar begagna sig av.
Man sitter på sin kammare och låter som två heliumatomer. Hehe.
Jag har för mig att det var Jill Johnsson som berättade i ett sommarprat (?) att hon fått rådet att äta ett (1) chips mot heshet. Faller ju på sin egen orimlighet.
Hänga i sängar som Bedknobs and Broomsticks-sängen? Vill jag också!
1 chips? Spelar det roll vilken sort/smak? Man undrar.
Har du möjligen varit på basketcup, Lotten? Min ene son var i Eskilstuna hela helgen, och nu är han alldeles snörvlig och hostig …
Kanske ett litet förtydligande.
Vem som vill ska naturligtvis kunna ta sej en öl på en bänk i parken (om inte myndigheterna tycker annorlunda). Vi Ökenråttor har inga personliga synpunkter på det. Men – att eleganta damer sitter på offentliga bänkar och dricker öl ut burk, det är så ovanligt att vi inte kan undgå att förundrat notera företeelsen. Bara så.
Men så trevligt, Hemul! Jodå, jag var på cupen. Om han lirade i Munktell eller i Volvo, är chansen stor att jag såg honom. Om han gick till final, kanske jag till och med var speaker i hans match. Smittade honom gjorde jag icke! (Man blir alltid förkyld efter en basketcup, det är bara så.)
Ökenråttan: Jag förstår precis, men undrar ju om ni gick dit igen och skålade lite? Småspråkade (”går ni ofta hit?”) eller kanske tog en svängom?
Han spelade inte på något av de ställena, och kom inte längre än till åttondel. Så det var nog någon annan snörvlis som delade med sig.
Hej, förresten, Lotten & co! Jag tittar till bloggen lite då och då även när det inte är kalender, men känner sällan att jag har så mycket att tillföra i diskussionerna, speciellt som de ofta är några dagar gamla när jag hittar dem. Men ni verkar sköta både bloggande och kommenterande alldeles utmärkt.
Näää, Hemul, jag bloggar alldeles för sällan. Det är så mycket trist som händer som jag inte alls vill skriva om, och allt ”det där” liksom överskuggar det som är roligt.
Men imorrn ska jag berätta om när jag köpte en ny dator!
Nä, Lotten, vi gick inte tillbaka och skålade, för vi vill inte lägga hyende under lasten!
DING DONG DING DONG! Stoppa pressarna! Jag lärde mig NUUUU ett nytt uttryck!
– … hyende under lasten …
Tack Ökenråttan!
(Hyende betyder kudde, och finns i skrift på fornsvenska: ”höghinde, hyghynde”, betydande ’bekväm’.)
Apropå uttryck – Är det bara i Europa (Sverige?) man vet vad en italiensk strejk är? Amerikanska maken har aldrig hört talas om det när han bodde borta i amerikat.