Det var en gång en uppfinning. Den kom sig av att uppfinnaren som så många uppfinnare råkade göra fel. Vips, fanns ett tyg som inte släpper genom vatten, men däremot vattenånga: Gore-tex.
Jag köpte när det började bli blött och kallt i början av december ett par förträffliga, norska goretexskor i en sån där riktig skobutik här i stan. (”Gynna de lokala handlarna!”) Skorna var alldeles fantastiska; ju blötare skogen var, desto varmare blev jag om fötterna.
Men efter två veckor gick högerskon sönder i hälkappan. Ack. Strax före jul gick jag tillbaka till affären och sa uhu och ojojoj samt hjälp.
Tjejen i kassan tittade in i skon och sa:
– Näää. Det här är ju i sömmen, så det får du fixa hos skomakaren. Fast vi betalar. Vi tar inte skon i retur förrän du har fått den lagad tre gånger.
Det här var ytterst förbryllande. Jag tänkte och tänkte.
- Om skon efter blott 14 dagar går sönder i en söm på insidan kan man väl misstänka produktfel?
- Jag blev hänvisad till en skomakare i stan. Som har begränsade öppettider. Som är en pytteliten lokal. Och jag som inte skulle till stan.
- Tre gånger? Så om lagningen inte funkar första gången så ska jag lämna in skon igen? Och ännu en gång om den lagningen inte funkar?
- Helloooo, corona- och jultider på en gång.
- Tusan hakar. Jag skulle ha köpt på nätet, där det är oerhört lätt att reklamera skor.
Jag gick hem och skrev ett mejl till Vikings kundservice i Norge. Med bildbevis och kvitto. Oerhört snabbt fick jag svar:
”Tack för ditt mail. Jag är ledsen för det som har hänt med dina skor.
Jag tycker detta är en reklamation eftersom skomakarn inte kan fixa detta.
Har du gå tillbaks till butiken och sagt detta?”
Sagt och gjort. Jag åkte till butiken igen, och fick då prata med butikschefen. Som var precis hur otrevlig som helst.
– Ja … sa hon och tittade på den trasiga bakkappan. Det här är ju inte ovanligt.
– Jaså?
– Ja, det är ju slitage i hälen när foten åker upp och ner.
– Du menar att jag har köpt för stora skor?
– Ja, inte knutit ordentligt. Och det är ju konstigt att det bara har gått sönder på ena skon.
– Hrm. Det är väl klart att jag knyter skorna. Vad menar du med att båda skorna borde ha gått sönder?
– Det är bara väldigt konstigt.
– Hur som helst, sa jag långsamt, jag har kommunicerat med Vikings kundsupport, och de säger att skon bör reklameras.
Butikschefen ryckte till och spärrade upp ögonen. Hon höjde rösten:
– Va? Jag HATAR när dom gör så där. Får jag namnet på personen! Och telefonnumret!
– Va?
– HUR kan dom veta att skon bör reklameras?
– Jag skickade ju en bild på sk…
– Typiskt. Vi har inte din storlek på lager. Men jag kan beställa. Det kommer att ta ett bra tag innan jag får in den.
Jag tittade på butikschefen och hon tittade på mig. Jag köpte ju en dyr sko just för att slippa krångel och faktiskt mycket för att slippa ångra köpet, vilket man ofta gör när man köper billig skit.
– Kan … jag … häva … köpet? sa jag med socker i rösten.
– Javisst. Men det brukar vi aldrig göra i sådana här fall. Sätt i ditt betalkort här. Skriv på kvittot här med namn och telefonnummer. Här. HÄR!
Under butikschefens sista lilla replik, höll jag koll på pennan som hon ville att jag skulle skriva under med. Hon höll i övre delen. Och så höll hon i nedre delen. Och så höll hon i hela pennan med hela handen. Och så nöp hon sig själv i näsan och tog i pennan igen med just den handen som var näsnyparen. Jag drog efter andan och tänkte på corona. Skulle jag våga säga nåt? Nä. Jo. Ja!
– Förlåt, sa jag. Jag är lite … petig. I coronatider. Och sånt. Men har du möjligtvis en annan penna som jag kan skriva under med, som j…
– Javisst, här har jag flera stycken, avbröt butikschefen mig, och tog fram en burk med pennor.
Hon höll fram burken mot mig och jag skulle precis ta första bästa penna när hon sa:
– MEN JAG HAR RÖRT VID ALLIHOP!!!
Det där hade ju varit en riktigt rolig replik i ett annat sammanhang, ett annat år, i en annan värld. Men just då kände jag bara en våg av komplett förbryllelse. Jag tog slutligen mod till mig och skrev under med en farlig penna, varefter pengarna for genom sajbern och in på kontot och så var det inte mer med det.
Sensmoral:
Man kan bli sjuk fastän man har torrt på fötterna.
Det är underbart med folk som inte gått servicekurs utan är sig själva.
På fel plats. Som ser kunderna som irritationsmoment som stör vad som annars kunde vara en underbar dag. Ensam i en skobutik utan störande elemant. Lixom.
Kommer alldeles spontant att tänka på sketchen ’ Byråkratpölsebyrån’ med Kjell Alinge och Janne Forsell. Finns på spottan, sök på Hemma hos.
Sko sig på kunderna liksom. Då får vi kunder rösta med fötterna!
Jag vacklar igen. Jag har ju vant mig vid en vacklande tvehågsenhet, eller trehågsenhet, under Lilla Julkalendern.
Min första tanke var: Hur ser dina hälar ut? Om du filat hål i i en sån där dojja så borde du ha rejäla sår på hälarna. Så jag tror inte alls på att du nött ner skorna på några veckor.
Jag förstår inte heller varför det var konstigt att bara den ena skon gick sönder. Eftersom högerdojjor körs på en linje och vänsterdojjor på en annan (eller om man har en linje som ställs om när man kört till vänster några tusen gånger så att man kan köra några tusen högerdojjor). Fel inställning i det ena fallet smittar ju inte som ett coronavirus till den andra linjen.
Fabrikationsfel. Helt klart.
Mitt vacklande ligger på ”stackars lokala skohandlarplanet”. De flesta lokala butikerna håller på att slås ut. Vi vet varför.
Och då är det inte lätt att vara trevlig och generös. Det kan jag mycket väl förstå. Vi försöker också stötta den lokala skoaffärn. Mest för att vi är lika knasiga som Lotten men också för att det finns en liten glad hund där. Maken till glatt svansviftande och handslickande tror jag aldrig vi varit med om. Man känner sig väldigt välkommen.
Men den lilla skobutiken är inte direkt välsorterad och senast jag var där gick det inte att hitta nånting som passade. Den inte helt purunga innehavarinnan suckade lite och berättade hur hon hade det med lönsamheten. Men otrevlig var hon inte. Bara ganska uppgiven.
Jag kom på att vårt bestånd av skoborstar och diverse skokosmetik behövde kompletteras. Så det var en rejäl påse jag fick med mig hem. Hon såg lite gladare ut men jag har svårt att tro att några skoborstar, ett gäng tuber med skosmet och en bunt polertrasor kan hålla henne flytande så värst länge.
När det gått så långt att stängning närmar sig är det nog inte så lätt att vara kundtillvänd. Det kan jag förstå. Och om man inte är god och glad av naturen så är det säkert inte lättare.
Och jag som trodde att historien utspelade sig nu, strax efter din sjukperiod. Möjligen hade replikskiftet då slutat med att du lämnade tillbaka pennan och sa: ”Tack för lånet. Kanske kan du bli lite mer positiv nu, precis som jag!”
Uj uj
Man skulle ju kunna säga vilken tur att du är sjuk nu när du inte kan gå ut för du inga skor har. Eller nåt. (Men det är ju inget vidare att öht vara sjuk.)
Enligt bilden verkar det som om de inte haft tillräckligt med sömsmån. Antagligen för att spara på material. Inträffar tyvärr alltför ofta även med linningar på väskor och sånt. Dumt! För även om man vill laga så finns det inget att laga med.
Och hur sjutton köper man skor online? Lägger upp foten på skärmen för att kolla storleken? Tar med datorskärmen till spegeln för att se hur det ser ut på foten? Vissa saker är bara bäst IRL!
Såsom varande ömfoting, och dessutom med konstig form på fötterna uppenbarligen, måste jag i allmänhet prova igenom större delen av skoutbudet i ett par affärer för att hitta några jag tror att jag kan gå i, med undantag för E**o-sandaler – och även de har blivit besvärligare på senare år, och stora delar av året är de lite otjänliga för väderleken.
Men nu i höstas, när jag för omväxlings skull började leta efter nya promenadskor innan det var hål tvärs igenom de gamla, hittade jag ett par som passade nästan genast. Och inte har jag fått skavsår av dem sedan heller, vilket alltid brukar hända. Fast de har lite väl glatta sulor och behöver putsas oftare än vad jag kommer mig för att göra. Men man kan inte få allt.
Det är lite intressant att prislappen verkar hålla bättre än skon.
Att kunna köpa skor på nätet är suveränt när man har ett favoritmärke med en läst som passar de skumma gossingarna. Ett favoritmärke som de lokala skobutikerna sällan säljer mer än enstaka modeller av.
Brid, med ett par färsiga yllestrumpor i så kan man använda sandaler i princip året om, det gör jag. Sandalerna är de dojor som mina blan trivs bäst i och som också knäna och en höft mår bäst av.
Det är egentligen bara när ett lättare snötäcke blir till slask som det inte funkar.
Skor – det är ett problem för mig. Eller kanske snarare mina fötter. De är ganska smala och långa. Kruxet är att vänsterfoten kräver storlek 44 och högerfoten nöjer sig med 42. Så har jag haft det sedan tonåren. Har alltid skaffat skor efter storfoten och lagt fetvadd framför tårna i den högra skon. Endast skor som går att snöra eller spänna fast fungerar. Största kruxet är att det är synnerligen svårt att hitta 44:or i damläst. I Burlöv (mellan Malmö och Lund) fanns tidigare en butik för såväl storfotade som småfotade. Numera nerlagd. Men jag har faktiskt ett par Gortexkängor, men använder dem inte så ofta numera.
Och jag som trodde att jag hade problem med att hitta skor till mina 42:or. Det är ju åtminstone ungefär samma storlek på båda. Men det är ju den där knölen på vänstern… den gör att jag inte kan ha skor alls egentligen, bara sportskor och sandaler. Men jag verkar ju inte vara ensam om sånt ser jag.
Haha Ninja, Hemma hos! Det var längesen. Just den där Byråkraypölsebyrån kopplar ju förresten även till den nyss avklarade kalendern: Lucka fem.
Nu ska jag ägna mig åt att låta bli att höra på en massa fler avsnitt utan sova.
Advokater! Akta sig noga för såna!
Vad har det med skor att göra? Inte mycket. Utom att jag kom att tänka på den yrkesgruppen och, som en företrädare sa ”Det gäller att ha bra på fötterna om man ska hinna få julstämning.”
Mina äventyr inom skogebisset är varierande. Mina bästa skor ser alltid ut som om jag hittat dem i en sopcontainer. Jag har ett par i bilen och ett par som vardagsskor” – och då är det faktiskt var dag det handlar om.
Men omständigheterna gör att jag ibland måste använda skyddsskor med stålhätta (till munderingen hör då obligatorisk hjälm, med hakband – annars är den inte godkänd – varselväst och hörselskydd – plus, numera munskydd).
Skyddsskor med stålhätta påminner mig om Golgatavandringen. Det enda skälet att Pontus piloten inte tvingade på Jesus ett par såna var att stål inte fanns för cirka tvåtusen år sedan.
Men jag har hittat en kombination som påminner om Ninjas: Sandaler med stålhätta. Och tjocka, specialstickade (av närstående fogde) ullstrumpor. Eller snarare sockor.
Civilt duger vad som helst. Från dyyra dojjor som jag köpte en gång på Galerie Lafayette i Paris (där hade nog det milda vårvädret, miljön, den goda lunchen, kunnig säljare och trivligt sällskap mera inverkan än behovet av nya skor) till noname som jag köpt på nätet. De jag köpte osedda på nätet är mina favoriter. Satt som ett par smäckar, snygga och hållbara.
Oj! Klockan redan så mycket. Så nu ska det kokas frukost. Här kan man inte sitta och randa skärm. Annars hade jag mycket mer att säga om detta med skor. Bra skor är huvudsaken. Men då ska de, som sagt, sitta som ett par smäckar.
När man kommer få åka fritt runt jorden igen rekommenderar jag å det varmaste skomuseet i Toronto! Vi lyckades vara där precis när de hade en specialutställning med skor designade av Manolo Blahnik (som designade skorna för Marie Antoinette filmen). Så vackert! Övriga museet var också mycket intressant.
Helst går jag barfota. Eller i högklackat. (Även om det tyvärr inte fungerar med de riktigt skyhöga längre.)
Om man kan tänka sig en lite kortare resa kan man åka till Skoindustrimuseet i Kumla. Där finns inget av Blahnik, men kul museum. Man kan köpa gamla hederliga (fast nya då) slippers i glada färger och olika snörskor som tillverkas där.
SKOINDUSTRIMUSEM???
Jävla corona och förlöpskade covidder! När man får gå på museer igen ska här åkas till Kumla!
Hm. Jag tror att jag satte nubben på lästen nu; det är det jag längtar mest efter. Att gå på museer och åka på roadtrip.
Roadtrip har jag glömt vad det är. *snyft*
Hur mår ni i Gula Huset?
Idag ska jag gå en liten promenad!
Vi har alla sex i vår bubbla haft corona-varianten med feber och massa olika symtom i en vecka, en vecka som följs av en veckas obegriplig trötthet. Idag är min tionde sjukdag, och jag är yr och trött, men skulle kunna tänka mig att dammsuga ett rum eller två. Saker som jag skulle vilja göra, men som jag inte för mitt liv skulle ha ork till:
laga palt
göra en armhävning
läsa en bok
trassla ut en sladdhärva
Jag har just just skrivit en reklamation och sedan haft högläsning av din skoberättelse för dottern och flygbengan medan de sitter här och pusslar (det tredje pusslet sedan julafton, alla tre gamla träpussel). På kvällarna ser vi Matatodor (som flygbengan köpt på loppis, före corona). Men nu ska även vi ta en promenad. Corona har vi hittills sluppit. Skönt att hör att Lottenfamiljen är på bättringsvägen.
Jag har aldrig varit så sjuk att jag inte orkat läsa och samtidigt så frisk att jag ens övervägt att dammsuga.
Fortsatt påkryande önskas alla.
Dagens promenad var påfallande fuktig. Har nu hängt upp en mängd kläder och ska kanske arbeta något.
Arbeta!? Njae. Hellre lite hobbyjobb.
Idag har jag nog tagit steget från Andre Biträdande Maskinistlärlingsaspirant och tillverkat en remskiva (en liten en) med sugpassning på 5,00 mm motoraxel, ursparning för 10 mm vulst på motorhuset och en liten usling till stoppskruv.
Den senare fick jag göra två gånger eftersom den första fjuppade iväg och försvann någonstans när jag skulle putsa lite extra på den.
Råvaran? Ett gammalt järnspett som nu är lite lättare att hantera på grund av att det blev kortare när jag skar bort en decimeter. Bara fördelar alltså.
Lösningen på problemet med hushållsarbete är att se det som hobbyjobb. Men det gick inte Hyttis på med hull och hår. ”Jag sitter hellre här och läser i böckerna” meddelar hon. Som 90- är vi en sån påtaglig riskgrupp att vi reducerar matvaruinköpen till tisdag morgon. Då är det tomt i affärn.
Än så länge har vi klarat oss bra. Fast det där sista skulle jag nog inte ha sagt…
Jag pusslar i min ensamhet. Egentligen skulle jag firat julen i Belgien hos en av sönerna och svärdotter och hos dem lägger vi alltid julpussel. Fick i stället ett pussel i julklapp av dem, som var gjort av ett cirka 15 år gammalt foto där hela vår familj sitter och äter kräftor. 1000 bitar. Tillverkat av Ravensburger. Jag har precis lyckats få ramen komplett – saknade en kantbit men så dök den upp. I morse trodde jag att jag var sjuk. Hade så ont i kroppen. Men kom på att det var muskelvärk efter att ha stått böjd över pusselbordet i går.
Jag började fundera på hur en ”remskiva (en liten en) med sugpassning på 5,00 mm motoraxel, ursparning för 10 mm vulst på motorhuset” kunde tänkas se ut för jag fick inte ihop det riktigt, men skit samma det. Därvid fick jag nämligen för mig att goggla på ”vulst” för att se om det kan betyda nåt mer än det jag tänker att det betyder. Och av Internätet fick jag åtminstone stor hjälp med hur man säger: ”… uttalas precis som det låter”. Bra va!
SG/Hobbyarbete.
Är som Magganini. Nyfiken.Vilken manick/attiralj har d u tillverkat.
Framtida fotopresentetion?
OT:Gott Slut ochGott nytt år!
Jag får väl skylla på Örjan – och i viss mån Magganini – om den här vanligen höglitterära skotråden spårar ur fullständigt. Så jag ska leta rätt på kameran och dokumentera både det ena och det andra.
Än finns det en möjlighet att stoppa mig. Men om Båsmor är med på’t och inte utfärdar OT-förbud återkommer jag med både vulster, gamla skrotade takräcken och tvärsmatning under aftonen.
Det fina med hobbyjobb är att det aldrig är någon brådska med dem. Bara det blir klart i år så är jag nöjd.
OT: Det spelas hockey-veem på juniornivå. I skrivande stund spelar Finland mot Slovakien. Finlands stjärnskott heter Anton Lundell och säger på vacker finlandssvenska att de slovakiska spelarna skrinnar bra. Det kvillrar av språkglädje i en gammal tant.
Är han från Närpes? Där har jag fått en allvarlig erinran att jag borde vara rädd om det svenska språket. Sällan blivit så glad åt en allvarlig erinran 🙂
Eftersom inget bildförbud utfärdats så kommer önskad dokumentation här:
Bildförbud och OT-olämpligheter kommer aldrig att utfärdas eller anses olämpliga, så keep them coming!
Jag måste påtala att jag är både glad och impad över Ninjas intresse för JVM-hockeyn, särskilt med sånt därnt fokus på språååååket. Jag nästan fäller en glädjetår över iakttagelsen!
I hockey händer det ju grejer hela tiden, till skillnad mot fopollen där de springer ett halvt maraton över den där jätteplanen och sen blir det inte mål i alla fall.
I går klådde kanadickerna lettiska scheitz med 10-0, å i förrgår var det tyskarna som råkade ut för missödet att få 16 mål i baken men bara göra två egna. De sista var nog bara för att även kanadensare är rätt snälla typer i grunden. Finland gjorde sex mål på Slovakien å då vinner man, som allom bekant, matsen.
l kväll möter di svenske mongolerna från siberiska schlätten å då kan vassomhelst hända, för det har det gjort förr.
l mellantiden kan man se lettiska scheitz och teutonerna kämpa om gummitrissan.
Sen när hockeyn är slut, ja då blir det Tour de ski i hela tio dagar, det blir också lagomt ansträngande att se. Mest ansträngande är att hämta något gottisgottis från köksregionerna hela tiden. Men man gjört ju fallerall, allt för Sverige.
Alltså, ni vet inte vad det är ni slaggar bort!!
Vilken mats! Eller vilka matser.
Först vare Finland-Slovakien då. Spännande mats, och bra hockey.
Sen Tyskland – Lettiska scheitz, började sömnigt, men sen i tredje perioden, då va, då blir det så spännande att jag glömde bort att vara kissnödig.
Å nu är det två perioder spelade mellan Sverige och Ryssland, å nu äre hockey på hög nivå. Med tempo, och teknik och jädrar anamma så det skvätter om det.
Men det allra, allra bästa med hockey jämfört med fopoll är att det inte är en enda jäkel som FILMAR! De får sig en smäll, men reser sig igen, ibland för att fortsätta spela, ibland för att åka ut i båset. För egen maskin. Ingen ligger och rullar runt för att nån annan tittat snett på dom. Å det är väldigt trevligt för oss som tittar.
Dessutom säger de fula ord till varandra och det tycker ju jag är rätt skojigt.
Precis, Brid! Aldrig för sjuk för att läsa och aldrig tillräckligt frisk för att dammsuga.
Skönt att höra att tillfrisknande iaf går åt rätt håll. Ta det lugnt! Hellre en extra dag i sjuksängen än tio i buren eller hur det nu var.
Gott Nytt År till hela Båset med nära och kära! (Även om det blir över etern.)
Fjära och kära är det ju ”i dessa tider”. Men en inställd nyårsafton är också en nyårsafton.
Hoppas alla båsvänner har det bra, är friska, alternativt kryar på sig snabbt, är försiktiga och får ett fint 2021!
Fjär = stolt och med näsan i vädret?
Jag förstår att mina framgångar som Andre Biträdande Maskinistlärlingsaspirant kan leda till såna tankar.
Men vila lugnad att jag fortfarande är din ödmjuke och folklige broder. Vilket kom mig att tänka på Adams julsång där det ligger en älskad broder i var slaf. Men så illa är det inte, vi har hälsan. Även om vi tiger stilla.
GNY på dig och alla!
Släktforskandet pågår, för närvarande i form av inskrivning i datorsläktträd av uppgifterna från en släktbok som min morfarsmors kusin sammanställde ungefär när jag föddes. Har just upptäckt att jag har gemensamma förfäder med Kristina Lugn på 16-1700talet, så vi är sisådär sju- eller åttamänningar, plus eller minus en eller annan generation. (Liksom antagligen åtskilliga tusen andra, statistiskt sett.)
Nu hoppas vi på ett 2021 som är lite mindre konstigt än 2020. Det verkar finnas vissa utsikter till det.
Reklamerar just ett 84-delars bestickset. Köpte i december och har använt det. I julhelgen upptäcks att en matgaffel inte ser ut som de övriga. Avvikaren har 3 tänder där de övriga har 4 och är dessutom kortare. Dock är den längre än förrättsgafflarna. Har bara 11 matgafflar. Inte det enklaste att reklamera via mobilen. På datorn öppnas inte formuläret, oavsett webbläsare. Kundtjänst kunde inte vidarebefordra mitt första mall.
Jag bangar inte för att ta kampen. Jag grillade SAS och gjorde till slut anmälan om bedrägeri via kortbanken. Då kom återbetalning.
Jaha SG, tack för bild. Det var ju inget konstigt med det där, det var bara jag som läste lite baklänges.
Men jag är fortfarande förundrad över uttalsinstruktionen jag fick av internätet. Är det någon som har något exempel på något ord i hela världen som inte uttalas precis som det låter?
Pårom bara allihop, reklamera reklamera!
Och gott nytt bättre år!
Inte nog med det Magganini! Vulst uttalas inte bara som det låter(!), det förekommer dessutom oftast mitt i en mening, men sällan i korsord. Det hade jag faktiskt ingen aning om!
Nu har vi kommit så här långt i nyårsfirandet: Äldste sonen med fästmö myser för sej på landet, yngste sonen (har haft covid, testad som havandes antikroppar) är i Åre och Lille Maken och jag har just avslutat middagsätandet. Lille M förekommer kvällen till ära i smoking. (Själv kör jag med min gamla Ribbkoff.)
Tack för i år hörni, och hoppoms att nästa år blir BÄTTRE. Kram från råttboet.
Jag har på mig en vintageklänning med klädda knappar från fotabjället till dekolletaget och dansar framför granen och begriiiiper inte hur jag ska orka ända till midnatt! Corona är sannerligen inte en festprissesjuka!
Gott nytt år redan nu, kära båsister! (Klockan är bara barnet: 21;33.)
Nu är det slut på årets sparade sprängämnen här i Bergslagen. Och de flesta bilarna med kW i basen verkar ha passerat. Dags för bingen!
Tjusig klänning!
Här dukade vi upp lite bubbel med ost och kastanjer vid kanske halvniotiden. Av någon anledning gick det rakt upp i skallen så jag somnade sött redan vid 22. Maken somnade med mig och dottern hade redan trotsat alla påbud och gått för att fira med några kompisar. (Hon berättade i morse att hon inte stött på en endaste polisvägspärr vare sig för C19 eller alkohol, på hennes väg. Man undrar om allt snack bara är snack eller så.)
God fortsättning! (so far so good…)
Just det Karin, det hade inte jag heller nån aning om. Tänk vad man kan få lära sig bara man ser sig om lite!