Hoppa till innehåll

Dag: 2 december, 2020

Facit till lucka 1 heter lucka 2 (Lilla Julkalendern 2020)

TUT! Här kommer 2020 års första facit! Om en favorit! Och för säkerhets skull upprepar jag att jag – när jag här publicerar några kommentatorer – är både orättvis och ologisk samt inte alls alltid drar upp det första rätta svaret ens! Se bara:

Dina:
”Heter han Dan i förnamn?”

Ökenråttan:
“På Söder finns ett hak som heter Pom & Flora.”

Björn:
“Nämen … jag kan ju aldrig någon av de här frågorna. Snablar också!”

Zkop:
“Jag betar av ledtrådarna en efter en.”

Flora:
”Och vad har bilden på mig med saken att göra?”

Eva-L:
”Une histoire tror jag minsann!”

Smultronblomman:
”Jag tror jag har fattat vad det handlar om. Conan Rabarbern så klart!”

Agneta uti Lund:
Et maintenant je sais!

Vi har två specialkommentatörer idag – Ökenråttan och Niklas – men vi återkommer till dem lite senare.

”Father Brown” i första luckan är lite luddig i konturerna eftersom han kan vara både far och son. Eller rentav huvudkaraktären. Men strunt samma – ni kom ju fram till lösningen trots att dialogen hade klivit i kostymen från ”Det sjunde inseglet”. Kanske via elefanträddar-Cher, kanske via den döda mamman eller den svampförgiftade kungen?

Hemlisbloggaren var idag Jean de Brunhoff (1899–1937). De böcker som han hann skriva under sin korta levnad var:

  • Histoire de Babar, le petit éléphant [Sagan om Babar, den lilla elefanten] (1931)
  • Le voyage de Babar [Babars resa] (1932)
  • Le Roi Babar [Kung Babar] (1933)
  • L’ABC de Babar (1934)
  • Les vacances de Zéphir [Zéphir på sommarlov] (1936)
  • Babar en famille [Babar och hans familj] (1938)
  • Babar et le père Noël [Babar och jultomten] (1941)

Nu kommer en krånglig mening. När Jean (och så vansinnigt många andra) plötsligt dog i tuberkulos (som förresten är en zoonos, alltså en sjukdom som smittar mellan djur och människor), låg ”Babar och jultomten” i pipeline tills den unge sonen Laurent (f. 1925 and still going strong) lyckades färdigställa den.

SvD 24 april 1938.

Nu kommer en krånglig mening till. Historien om hur Babar uppfanns påminner lite om Pippi och Astrid Lindgrens eftersom det var Laurents mamma – pianisten Cécile de Brunhoff –som en kväll berättade för sina då två söner (en tredje son, Thierry, kom senare) en historia om en elefant som hamnade i Paris och stal pengar för att kunna handla kläder. När maken Jean hörde historien, ritade han snabbt ner den. (Och tog bort stölden.)

Cécile de Brunhoff (1903–2003) sägs ha insisterat på att hennes namn inte skulle vara med i boken, trots att hon ju hittade på storyn. Det låter knasigt blygsamt, men enligt alla källor var hon bestämd på den punkten och ville inte på några villkor ta fokus från musicerandet.

Annons i SvD 8 december 1946.

Så, Laurent [lårå] de Brunhoff tog på 1940-talet över producerandet genom att helt enkelt härma sin fars stil, och därför kan vi numera läsa i mer än 50 böcker bl.a. om hur Babar

  • yogar
  • turistar i det moderna Paris
  • spelar datorspel
  • besöker N.Y.
  • går på museum
  • undersöker hur det står till i Hollywood.

På biblioteken står de gamla Babar-böckerna numera nere i magasinen. De anses nämligen inte riktigt rumsrena av vuxenvärlden. (Barnen har inte något att säga till om.) På lilla mig gjorde ”Sagan om Babar” ett däremot ett mycket positivt intryck.

Den stoooooora boken med snirklig handskrift var underbar med elefanterna som håller med snabeln i svansen på den som går före, mamman som blir skjuten av en jävla jägare, Babar som gråhåååter, kungen som äter svamp och dör, de gamla elefanterna som är alldeles skrynkliga och den svartvita bakifrånbilden efter bröllopet.

Trallalala.
Pang!
Uhuuuuu!
Örk.
Mummel mummel.
– Snöar det? sa lilla Lotten 1968.

Men Babar är för mig även tv-serien från 60-talet, där alla skådespelare på Mumin-vis (den hemska där skådespelarna tar av sig huvudena som är fulla med hö, vilket kung Ekman är allergisk mot) har stora huvuden och rör sig lite som balettdansörer. Babars runda fötter fascinerade mig storligen. 

(Den här versionen är på engelska, dock.)

Men nu till specialkommentatörerna!

  1. Ökenråttan skickade en bild från när yngsta råttungen Ludvig var knappt tre år. Lille Maken står bakom honom där i köket.
”Tydligen var det nån bättre middag dagen innan, för våra stora kalasglas för bättre viner står där på bänken ser jag, liksom en vinflaska. Ludvig har väl kört upp sin pappa ur sängen för att få höra sagan om Babar; du ser gossens sömnrosiga kinder. Men först ska han förstås ha välling, så ut i köket med pappan.”

2. Niklas beordrade sin syster att rota fram och fotografera ”Kung Babar”, som har en censurerad och borttagen bild med bl.a. ”Olyckan”! Därav Niklasses referens till Ted Åström.

”Lillasyster var så oerhört rädd för den boken och särskilt det uppslaget. Senare har vi och mamma psykoanalytikern förstått att hon i Olyckan med de smala ögonen såg en arg mamma. Vi hade läst boken hos vår moster som hade kvar den sedan hon var liten. På 60-talet hade några vänner till föräldrarna köpt med sig en barnbok till oss barn, förmodligen utan större tanke, och råkat köpa den. Lillasyster brakade ihop av rädsla men då upptäckte vi att boken var censurerad och alla de läskiga bitarna var borta.”
Så här ser hela uppslaget ut på franska. När det inte är censurerat.

Det är bra, hörni! Ut och leta 45 år gamla bilder och engagera släkten när det vankas facit!

Och nuuuu är det dags för morfars plommonstop, som ju ser ut precis som Babars! Det är fortfarande trasigt och dammigt, men jag har skrivit nya lappar med era namn. Frasigt fräscha är de.

Men … säger ni … hur ser vinst-tischan ut? Jo, av hävd och gammal vana är den tyvärr osynlig ett par dagar till.

Och nu drar jag! Hokus pokus, så blir årets första vinnare … prassel prassel …Karin! Tjoho!

Lucka 3 kommer i ottan den 3 december!

Share
52 kommentarer