Hoppa till innehåll

Dag: 12 december, 2020

Facit till lucka 11 heter lucka 12 (Lilla Julkalendern 2020)

Tänk att William Shakespeare lever! Jag är så glad över detta! (Mer om honom senare.) Nu tar vi en repetitionsvända i kommentatorsbåset.

KerstinB:
”En mycket smart man, den här HB, men kanske inte så subtil som han själv tror. Men om man har väldigt RÄTT och alla andra (nästan) har väldigt FEL, och man har hållit tyst om det i tio år, kanske det är svårt att vara subtil?”

Emma-Karin:
”Vill också passa på att tala om för det intresserade kommentatorsbåset att den 21:a december står Jupiter och Saturnus så nära varandra att om man riktar sitt observationsverktyg mot den ena så ser man även den andra.”

Jossilurens, för dagen iklädd ett nick: Sneru Lissoj
”Nu har jag tillbringat på tok för lång stund tillsammans med både Kanada och Kate Bush.
[…]
Dagens HB är självfallet Orlando Bloom.

Olle Bergman, aka DDM:
Shall I compare thee to a Hemlisblogg?
Nothing is more lovely and temperate.
Rough winds do shake the icy streets of December
And summers lease is all too far away
But this eternal summer on lotten.se shall not fade

embryo skriv en sonett

i hellskottland heller

embryo skriv en sonett säjer jag annars får du ingen rimmad till jul

men: åh

du kan skriva en kortsonett: en snett

Leda:
”Faktaresistens på hög nivå. Och en märkligt hållfast monark. Ner med allt! Pepparkakor åt folket!”

hakke (apropå att facit kom sent idag):
Tur att jorden inte kretsar runt julkalendern, även om det känns så i december.

Åsas dotter:
En kort spellista man kan ha som soundtrack till luckan! Toppenlåtar alltihop.

• Eiffeltornet – Ted Gärdestad
• Here Comes the Sun – The Beatles
• Free Falling – Tom Petty
• Bohemian Rhapsody – Queen
• Chandelier – Sia
• Drops of Jupiter – Train

Magganini:
”Envar sin egen namne, nästan.”

Där satt den, Magganini!

Galileo Galilei redovisar sina astronomiska undersökningar på universitetet i Padua. (Målning: Felix Parra.)

Galileo Galilei (1564–1642) var ett under av tankeförmåga och briljans – som dock jobbade i en sällan skådad motvind. Han blev intresserad och bekymrad och nyfiken och irriterad mest hela livet, vilket ledde till att han idag kallas ”vetenskapens fader”. (Hm. Vem är vetenskapens moder? Kanske ämnet filosofi, meddelar Wikipedia.)

Nutida historier om människor som har haft det tufft och motarbetats är så vanliga att vi har blivit blasé och bara rycker på axlarna och tänker nåt i stil med ”jaja” eller ”jag tror minsann att det kurrar lite i magen”. Men nu ska ni få höra vad Galileo fick stå ut med.

Först föddes han ju. I ett hem med en mamma av fin familj (Giulia Ammannati) och en musikerpappa som hette Vincenzo – som enligt Nordisk Familjebok var ”af en förnämlig florentinsk ätt, en framstående viola- och lutspelare, dessutom kännare af den grekiska och den romerska litteraturen samt väl hemmastadd i matematiken”. Om sonen Galileo står det i samma verk:

”Enligt faderns önskan inskrefs han 1581 såsom medicine studerande vid universitetet i Pisa, men öfvergaf snart läkarkonsten för att egna sig uteslutande åt de matematiska  vetenskaperna. Hans afsikt var ända från början att blifva professor i matematik vid något af de italienska universiteten, men först efter fruktlösa försök i Bologna, Padua och Florens lyckades han 1589 erhålla en sådan lärarbefattning i Pisa.”

Tänk att bli en så framstående figur att uppslagsverken listar ens misslyckade försök att bli professor. Nåväl, när han äntligen hade blivit professor, började han gräla med sina kolleger såpass att han sa upp sig och flyttade till Padua med sin sambo Maria Gamba och deras tre barn. Där var han glad och nöjd, men hela tiden kom han på nya idéer – eller så snubblade han över sådant som han kunde utveckla på egen hand. På försommaren 1609 hörde han talas om en apparat som två nederländska optiker hade konstruerat: kikaren. Så fort han hade vidareutvecklat och förbättrat den, vände han den ut mot stjärnorna och såg allt det som vi tar för givet idag: Jupiters månar, månens berg och dalar och Saturnus ringar samt att även solen har fläckar.

Tyvärr blev han 1610 flyttad till Florens, där han fick en upphöjd position med oändliga resurser. Och nu måste jag citera Nordisk Familjebok igen:

”På denna plats fann han dock ingalunda det lugn han eftersträvade; hans opposition mot Aristoteles’ filosofi bragte peripatetikerna i harnesk, och hans öppna anslutning till läran om jordens rörelse uppeggade teologerna mot honom.”

För det var nu GG, som vi ju kallar honom, kom i konflikt med kyrkan om religiositet och det vetenskapliga, fria tänkandet. Han förstod att Nicolaus Copernicus hade haft rätt om universums ordning. Så stark var kyrkan, att den kunde bestämma sig för att vetenskapligt tänkande helt enkelt var fel.

Här ser han inte helt nöjd ut. (Målning av Justus Sustermans, 1636.)

Galileo studerade och utvecklade teorierna om

  • fart och hastighet
  • gravitation och fritt fall
  • vetenskapliga metoder
  • relativitetsprincipen
  • tidvatten
  • tröghet
  • kometer
  • pendlars rörelse
  • ljusets natur
  • atomlära
  • observationsastronomi.

Men han måste ju ha fel! sa kyrkans ämbetsmän och startade en hatkampanj mot honom. Falska dokument som ”bevisade” att han hade pratat i nattmössan kom i omlopp, folk ljög och Galileo Galilei ställdes inför rätta. Han dömdes till livstids fängelse (husarrest), och fick inför alla tydligt säga att han hade haft fel om planeterna och rymden samt att han helt tokigt hade trott att jorden snurrade runt solen. ”Naturligtvis är det precis tvärtom”, sa GG sammanbitet. Rättegången har i efterhand beskrivits som ett enda stort bedrägeri.

Men tavlan är fantastisk!
Galileo Galilei inför inkvisitionsdomstolen 1633.

Jag frågade mina fem oerhört allmänbildade och i största allmänhet fantastiska barn och deras respektive om Galileo Galilei, och fick svar som handlade om Marco Polo, stenar i himlen, att han fick vara med i Queen, att han föddes samma år som Shakespeare – samt detta påhitt:

”Han gjorde skisser på en planet som han tänkte sig kunde kretsa kring en av stjärnorna i stjärnbilden Lejonet. Han föreställde sig att den var bebodd av tvåbenta tuppar som kluckade och gal för att kommunicera. De gal i Leo.”

Dagens ungdom, asså.

Men vi måste återvända till tavlan, som målades av en icke namngiven italiensk konstnär i mitten av 1700-talet.

Kolla så de bär sig åt!
Och Galileo själv, han sitter där och ser ut som en trotsig 25-årig hipster istället för en nästan 70-årig vetenskapsman.

Under de sista åren i livet skrev Galileo Galilei så pennorna glödde, men lite hemligt och i skymundan. När han dog, skedde begravningen i stillhet utan pompa och ståt, men med den närmaste familjen samlad. I en profetisk runa stod:

”I dag kom nyheten om förlusten av Galilei, som berör inte bara Florens utan hela världen. Nu när avunden får ett slut kommer detta intellekts överlägsenhet att bli känd och för all framtid tjäna dem som söker sanningen.”

Men tyvärr tog trasslet inte slut här. Nästan 100 år senare flyttades Galileo Galileis kropp till en mera ståndsmässig plats, och då passade man på att ”undersöka” liket. Högerhanden var okej, men resten var i dåligt skick (efter bara 100 år!). Flera vansinniga präster tog då och plockade på sig delar av liket – bl.a. en tumme två långfingrar, en ryggkota och en tand.

Stackars Galileo Galilei kunde sedan inte ens vända sig i sin nya grav.

Relikerna har sedan dess bytt händer tusentals gånger, men museer har försökt samla dem på ett enda ställe. De har nästan lyckats.

Galileo Galileis långfinger, tumme och pekfinger. Utställda på Museo Galileo (Foto: Plindenbaum, Commons, CC BY-SA 3.0)

Men hörni. Nu borde vi ju skriva ett filmmanus om Galileo Galilei. Musikintrot är ju självklart och i dessa coronatider kan vi dra en parallell till 1620-talets pest. Associationer till nutidens ”fake news” kan vi påstå är tillfälligheter.

Men var är plommonstopet? Så här dags på lördagsförmiddagen brukar vi ju inte dra en vinnare. Så det får bli två – som tack för er tålmodiga väntan! Jag draaaar …

  • Kråkan!
  • Katt!

Plommonstopet behagar minsann uppvisa djurisk humor.

Lucka 13 kommer på söndagsförmiddagen!


Lite mer om den fantastiska William Shakespeare, som på riktigt fick Storbritanniens andra vaccinspruta. Detta fick meme-världen att gå i spinn och skoja till det.

• The Taming of the Flu

• So, if Ms Keenan was patient 1A, was Mr Shakespeare “Patient 2B or not 2B”?

Casting director:
So what would you bring to the role of second patient? We want a sense of real drama and patriotism here.
Auditionee:
I’m literally called William Shakespeare.
Casting director:
Fair enough, the part’s yours.

Share
40 kommentarer