Hoppa till innehåll

Andra knät pajade!

Jag har inga knän kvar!

(Hej alla nytillkomna läsare: 2012 föll jag på en scen och skadade menisken i vänsterknät. Sedan dess har jag opererats två gånger och gått på smärtstillande och skrivit så mycket om knät att det nog räcker till något motsvarande Satansverserna.)

Föreläsarens meniskkollaps 2012.

När jag numera spelar basket, går det inte fort. Men då hinner jag å andra sidan tänka ut snillrika passningar och dyka upp som gubben i lådan på oväntade ställen när jag äntligen har haltat mig upp i anfall. Och så är jag en jävel på vänsterlayup (lay up = forntidens tvåtaktare), eftersom man då tar avstamp med högerbenet.

Men ack. I torsdags såg jag i ena sekunden ut så här när vi spelade EBA-turneringen:

Första matchen. Lugnt och fint anfall.
Andra matchen. Jag hjälps av Artonåringen ut från planen med lindat högerknä. (Observera våra snygga, nya New York-basketskor.)

Jag sprang ju bara lite med bollen, stannade för ett hoppskott och …

KNÄPP!

… sa det i högerknäet. Höger! Va? Det är ju inte där jag har ont! Högerknät är ju mitt stöd i lifvet, mitt hjärtas kärlek, kraften och trösten samt det som jag ska luta mig mot under de resterande åren jag har på denna jord!

Men precis som när man numera vrickar foten i idrottssammanhang, fick jag snabb hjälp, linda och stöd samt blev hemkörd av mina vuxna, basketspelande barn på plats.

En av de unga pojkarna i turneringen tar min skada och min hand mycket allvarligt. (Förklaring: jag har svarta knäskydd som är gröna på insidan. Det nyskadade knät är hårt lindat, och knäskyddet sitter nu nere vid fotknölen, utåinvänt.)

Dagen efter ringde jag till alla instanser som ringas skulle, och fick rådet att sätta mig på akuten eftersom jag inte på några villkor kunde stödja på högerbenet – och därför fick ta mig fram med hjälp av kryckor och hoppa på det ju dåliga vänsterknät. Tvärtemot alla ordningsregler tog vi där bilder på haltandet och väntandet.

Till höger ses min akutkompis Pelle och hans mystiska knäskada.

Undersökningen och röntgenbilderna gav inget som helst resultat, annat än att jag som vanligt fick veta att mina knän är jättejättestarka och att alla ledband och benbitar sitter där de ska. Läkaren gav instruktioner:

– Ta inflammationsdämpande Diklofenak på maxdos och linda knät.
– Men drabbades jag alltså mitt i steget av en inflammation klockan halv åtta igår?
– Vi kan inte se något fel. Remiss till magnetröntgen, du får tid inom sex veckor.
– Men jag kan verkligen inte stödja på benet.
– Vi kan inte göra mer än så här.

När jag beklagade mig hos alla jag känner (och faktiskt inte känner) under fredagseftermiddagen, fick jag allehanda råd om egenremisser och dropin-MR, men för att kunna göra detta, måste jag ha min remiss. Så här sa alla:

– Ring till akuten och be dem skicka remissen till dig.

Så det gjorde jag. Men på akuten fattade de absolut ingenting.

– Skicka remiss, jag har då aldrig …? Vi kan inte skicka din remiss till dig. Vi har inte remissen, den är ju på ortopeden. Du borde ringa till ortopeden, men där finns det ju ingen kvar så här klockan 14 en fredag. Vänta ska jag höra med läkaren som undersökte dig.

Under väntpausen längtade jag intensivt efter papper och penna för att skriva ner allt som sades, men eftersom jag inte kan ta mig fram med saker i händerna och ryggsäcken inte fanns i närheten, är alla repliker tagna ur minnet.

– Nej, han är inte kvar. Men jag pratade med en kollega som sa att remissen ju har gått iväg till röntgen, och att det ju är dem du ska prata med. Jag kopplar dig dit.

Klick.

– Växeln.
– Jag skulle bli kopplad till röntgen.
– Ringer du i tjänsten?
– Tjänsten?
– Eller är du patient?
– Jag är patient.
– Ett ögonblick.

Klick.

– Radiologen. Våra telefontider är nu stängda. Tryck 1 om du vill komma till våra drop-in-tider och 2 och du vill komma till våra telefontider.

Jag tryckte på ettan.

– Drop-in på radiologen kommer att stängas från och med den 1 november 2017. Detta gäller inte dig som redan har fått en tid för drop in-besök. Återkom nästföljande vardag.

Okej.

Eftersom det enligt läkarvetenskapen inte är något fel på varken det ena eller det andra knät, lutade jag mig mot min djefla man och de två kryckorna och – som planerat – åkte iväg till Carl Larsson-gården, där jag nu sitter parkerad i det här underbara köket.

Titta t.ex. på den gröna byrån till vänster och krokfästet under fläkten.
Fly mig en sådan här för att nipper och skräp som jag måste sortera!
Precis som på Carl Larssons målning, är spiskåpan alldeles knögglig.

Fortsättning följer med all säkerhet; inget av knäna vet ju att jag är anmäld till en basketturnering i Spanien i juli. Jag funderar på att endera dagen prata med dem om detta faktum och be dem att ta sig i meniskerna samt skärpa sig.

Share
Publicerat iBloggen

65 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Jag tycker dina knän är dumma.

    Men sova i Sundborn verkar väldigt myhysigt.

  2. Agneta uti Lund

    Lotten, jag lider med dig! Håller alla tummar för att det nytillkomna knäproblemet kommer att leda till att du kommer att bli smärtfri i båda knäna. Hälsar Agneta från ett Lund där karnevalen pågår i det mest ljuvliga väder och stan är knökfull.

  3. Det stod nyss (tack alla som påpekade det) informationsdämpande istället för inflammationsdämpande!

    Hur rolig denna autokorrektskrivning än är, kunde jag inte låta den stå kvar. Men låtom oss alla minnas den med värme och glädje! 

  4. I Göteborg strösslar man med diagnoserna. Jag har fått fem olika diagnoser på mina höft- och bensmärtor. Bara att välja!

  5. Hej Lotten. Till och från har jag följt dina knäproblem. Som ju verkar vara helt relaterade till att du faktiskt – tillåter jag mig att säga – fortsätter med en sport som inte är särskilt bra just för de delarna av kroppen. Jag som tror att jag har några år mer än du på nacken men också tidigare varit aktiv med både tennis, segling, skidåkning och annat där man kan råka ut för skador (för att inte tala om en meniskskada orsakad av jätteryck av liten Jack Russel som fått nos på ett rådjur), har varit tvungen att inse att vissa delar av det fysiska livet får man helt enkelt bara ge upp. Och vara glad över att man haft dem. Fortsätter du så här kommer du att få enorma problem längre fram och det är bara knäproteser som gäller. Min man är nyligen höftledsopererad och det har gått bra men höfter är enklare än knän
    och gör mindre ont dessutom. Vi har många knäopererade i vår
    omgivning och det är bara att vara glad över att möjligheten finns men med den här typen av skador du själv åstadkommer blir rehabiliteringsmöjligheten senare definitivt sämre. Och du är väl inte en kryck- eller rullstolsperson?? Det här är förstås inte alls vad du vill höra och man får väl … för detta i ditt spirituella kommentarsbås men jag skriver faktiskt utifrån både egen erfarenhet och omtanke. När det gäller eländet med den svenska sjukvården som du beskriver den kan jag bara beklaga dig. Jag bor i Frankrike och din problematik hade här för länge sedan varit omhändertagen. Röntgen och åtgärder samma dag, helt andra typer av råd och konvalescensbehandling. Aldrig idiotiska råd som att gå på smärtstillande, linda knäet och fortsätta solm vanligt. Basket ett absolut no-no. Man lever ju sitt eget liv som man vill men jag vill bara säga till dig att det också kommer en morgondag där man mer än någonsin behöver sina knän. Smärtfria. Hoppas det löser sig och lycka till!

  6. Orangeluvan

    Det är bara att skaffa en andra karriär i en sport där knän inte har en betydande roll. Hmmm… Bågskytte! Frisbeegolf! Brännare i brännboll! Rodd!

  7. Tack, Monet. Vi har inte vågat uttrycka oss lika tydligt. Men jag tror att du har rätt. Även om Båsmor kanske inte vill inse det.

  8. Ninja i Klockrike

    Monet, omtanke får man aldrig … för här i båset. Vi vill ha en glad och smärtfri båsmor utan uschelhet i knäna.
    Det är precis som du antyder betydligt jävligare att operera in knäproteser än höftdito även om det numer går betydligt mer gescwint än för tjugofem år sen när min mor böt sina knän.
    Lotten, kan du inte sitta på läktaren och gasta goda råd åt den spelande menigheten?

  9. Men men men … läkarna säger ju att jag inte har nåt fel i knäna. De säger att jag är frisk och egentligen bara hittar på smärtan.

    (Jag läser vad ni skriver [och lyssnar] men sitter samtidigt med armarna i kors och surar eftersom jag när det gäller basketspel är som en liten fyraåring i trotsåldern. Nä! Vill inte sluta! Eller som en tonåring som bara muttrar bhhfnnn och går ut och slår igen dörren.)

    Nu har vi förresten i Sundborn ätit middag med tema ”Svenska akademien” – och ingen hade knytblus!

  10. Jag ansluter mig till skaran som tror det ligger något i vad Monet säger.

    Annars har jag en fråga till båsmor, som tydligen är bekant med Carl Larssons familj. Vad gjorde hans barn som vuxna egentligen? Ulf dog ung, vet jag, och döttrarna kan ju tänkas ha varit huvudsakligen hustrur och mödrar, även om det inte är säkert vid denna tid i historien. Men Pontus och Esbjörn måste rimligen ha haft några slags yrken, för pappas kvarlåtenskap kan väl inte ha medgivit att de levde på räntor? I varje fall inte genast efter hans bortgång, med huset att förvalta och allting. Sånt här står det inget om i tillgängliga biografier.

  11. Ökenråttan

    Allt eftersom tiden framskrider försvinner en del verksamheter och tillkommer andra; c’est la vie. Vi har tecksempel slutat att åka urförs i Alpen och har börjat lösa korsord i stället. Väl så utmanande, men på ett mindre benbrytande sätt.

  12. Magganini

    Varför ser man inte att det saknas ett mellanslag förrän man redan har tryckt på skicka?

  13. För att, Magganini, man ska få det stora nöjet att skriva en kommentar till!

    Nu ska jag se till att förhöra mig om vad Larssonbarnen blev!

  14. Brid!

    Ami Bergöö vet besked när det gäller Larsson- barnen, så här kommer en snabbversion! (Vill man veta mer, så kan man bara kontakta mig så skickar jag allt vidare till Ami.)

    Susanne blev sjuksköterska och gifte sig med en läkare.
    Lisbet blev sjukgymnast.
    Ulf dog, som sagt.
    Pontus blev ingenjör och fick massa fina patent (Alfalaval).
    Britta blev sjukgymnast.
    Kersti utbildade sig på lantbruksskola med fokus på nåt växttjosan, men jobbade mest som officersfru.
    Esbjörn blev agronom, men tog livet av sig som 36-åring.

  15. PK

    Men vilket är bäst livskvalitet, att vara lycklig och ha ont eller att vara olycklig och smärtfri?

  16. Tack Lotten! Och Ami!

    Då skaffade de sig goda utbildningar allesammans då. Det låter ju betryggande. Och när du säger det kommer jag ihåg att Esbjörn inte levde så länge heller, men att det var självmord har jag nog inte läst. Ledsamt.

  17. Ökenråttan

    Hon har så ont i sina knän,
    på ytan är hon glad och vän
    fast inuti hon lider.
    Ja, det är onda tider.
    Om ingen knän kan bota
    så får hon knäna skrota.

  18. Se där, jag har en vän i PK! (Ni ser väl framför er hur jag som en fyraåring sätter fingrarna i öronen och bara lyssnar på det som jag faktiskt vill höra?)

    Tut i luren! Den rimmande Ökenråttan är härmed invald i den nya Svenska akademien!

  19. Agneta uti Lund

    Muralgranskaren är riktigt bra emellanåt. David Nessle heter han som ligger bakom det hele.

  20. Nä, men Schwergä ä inte illa dä häller.
    Vi förväxlas ju rätt ofta med alplandet. Så det kanske inte spelade så stor roll. Men skoj ändå.

  21. Ökenråttan

    Dags att förse sej ur naturens skafferi. Nu är det almfrön som gäller. Att strö över en salllad eller på yoghurt elller gröt elller va 17 som helst. Gulligt med dom små ljusgröna plättarna och dom är säkert jättenyttiga.
    Själv har jag ont i halsen och vill gå till doktorn. Jag har kommit så långt att jag har fått en telefontid då mottagningen ska ringa upp mej! Jag säjer Daudet!

  22. Nu ska ni få höra! Jag ska magnetröntgas (som man tydligen inte bör kalla det) redan om en vecka! Jag undrar om jag kanske lyckades flirta med rätt personer i fredags!

    Dessutom kan jag idag stödja på BÅDA benen! Jag ser verkligen ljuset i tunneln och solen på himlen och … måste genast sätta igång med allt som jag har skjutit på sedan i torsdags kväll.

    1. Korra färdigt en absurd fopollsbok.
    2. Konstakta MSB om tyfonen.
    3. Äta lunch.

  23. Ökenråttan

    Nu har jag komponerat en drink också! ’Råttans försommardröm’ tror jag den heter. Den kan du prova, Lotten.
    Det är alltid bra att ha lite färdigblandad svartvinbärssaft på lut i kylen; uppfriskande och svalkande. Gäster som inte dricker alkohol uppskattar det. Nu drinken: En rejäl mängd av den (färdigblandade) saften i ett trevligt glas. Häll på en skvätt kallt vitt vin, inte sött, men gärna kanske lite bubblande. Och 6-7 droppar god gin (Tanqueray eller Bombay Sapphire). En isbit för det svalkande pinglandet.

  24. Ökenråttan

    6-7 droppar bara, Lotten. Ger en liten diskret friskhet till det hela!

  25. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    Nej, magnetröntgen är inte någon lyckad term, eftersom ingen röntgenstålning används.
    Men hej och hurra för knäna! Fortsätt så!

  26. Nu ska vi se. ”Magnetkameraundersökning” är den korrekta termen och R:et i ”MR” finns där för att det heter ”magnetisk resonanstomografi”.

    Såja, nu ska jag uttrycka mig korrekt i fortsättningen!

  27. Ninja i Klockrike

    Jag tycker ÖRs drink låter utomrdentligt god. Gin, gärna Tanqueray, är i stort sett den enda starksprit som jag tycker är god.

    Magnettjofräs och stöttning på båda benen låter alldeheles uthutmärkt, ehuru Monet fortfarande har alldeles rätt. Allting har en ände, korven den har två. Dina ben blir inte starkare av klimakteriet,tvärtutimot.

  28. Petra

    Åh nej, inte andra knät! Men jag håller med pk om att göra saker som gör en lycklig.

    Sundborn! Jag tog just ner mina julgardiner, som är replikor av Karin Larssons julgardiner. Jag misstänker att hon inte hade sina i köket, eller lät dem hänga fram till pingst.

    /Petra som kommenterar sällan

  29. Hej igen Sällan-Petra!

    Vet ni att få sova på Sundborn (Lilla Hyttnäs), det är lite som att äta kronärtskockor (mums). Det kanske är därför som jag nu ikväll kunde coacha två basketmatcher utan att göra mig illa det minsta lilla?

    (Jag känner en coach som bröt benet när han ledde sitt lag från sidlinjen. Han föll omkull, bara. Pang och krack!)

  30. Jag bröt benet bara av att rycka lite i kopplet för att få hunden att skärpa sig lite.
    Idag har jag varit på bentäthetsmätning.
    Jag var fem kilo större än sist jag vägde mig. Jag tror att det är bra med vaddering av skruttigt skelett. *hoppas*
    Fast det är opraktiskt med expanderande vaddering.

  31. Förutom replikor kopior av Karin Larssons vackra broderier och väverier, kan man köpa mönster och brodera precis som hon. Alla överkast i huset är hennes design – särskilt förtjust är jag i de överkast som är regelrätta trasmattor; de ligger verkligen på plats.

    Nu ska jag försöka komma ihåg och använda Cecilia N.:s uttryck ”expanderande vaddering”.

  32. Ökenråttan

    Men ”brodera precis som hon”, då blir det inte repliker. En replik är utförd av konstnären själv, konstnärens kopia av ett eget verk.

    En klutväjjpâ, trasvävd vepa, var vanligt i Dalarna just som sängtäcke.

    Men vet ni vad jag läste i tidningen, à propos Carl Larsson? Lars Lerin kom på att han inte tycker om Carl Larsson. Det ska väl vara Lars L. som törs säja nåt sånt högt!

  33. Ökenråttan

    Fast jag vet att man till vardags avänder replika (eng. replica) om kopior i största allmänhet.

  34. Oj, jösses, katastrof och pannkaka: replik = ”konstnärs kopia av eget verk”! Hade jag ju fattat helt fel!!!

    Nu ska här rensas i huvudet. Jag tar bort sångtexten till ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård” och stoppar in den korrekta betydelsen av replik istället.

  35. Mitt misstag har fått sin förklaring: jag var inne på engelska. Alltså ”replica”.

    A replica is an exact reproduction, such as of a painting, as it was executed by the original artist or a copy or reproduction, especially one on a scale smaller than the original. […] In the same way that a museum shop might sell a print of a painting or a replica of a vase, copies of statues, paintings, and other precious artifacts have been popular through the ages.

  36. Ninja i Klockrike

    Om jag inte hade så förbaksat mycket att göra ändå skulle jag gärna brodera ett Karin Larsson-broderi.

    Lars Lerin är ball, undrar om folk kommer erkänna sitt hemliga C.L.-ogillande nu?

  37. Men, Ninja 11:55? Tycker inte alla så? Att C.L.:s illustrationer är söta, men i längden lite enahanda och att hans färglagda teckningar (han lär ha använt fotoförlagor) egentligen inte är såvärst svåra att åstadkomma. Det är ju Karin Larsson vi gillar och beundrar. Här sitter hon och fryser och skriver inte alls vykort. På pappret står: ”Jag vill ha en päls, jag vill ha en päls, jag vill ha en päls…”
    http://www.karinenglund.com/jag-vill-ha-en-pa%CC%88ls-kopia-1/

  38. Magganini

    Kolla gärna Karins (Bergöö Larsson alltå) målningar också, inte ”bara” textil och design. Är det alldeles självklart vem som var ”bäst” i den familjen?

  39. Calle va bäst! Och dyrast. Och berömdast. Men Kajsan var inte dålig, hon heller. Och det var väl i högsta grad hon som skapade både miljön och familjen. Med Calle som liten katalysator, då och då. Utan hemmet och barnen hade han väl fått svårt att hitta motiv som gick hem.

    Kuriosum: Das Haus in der Sonne kom ut 1909, producerades i stor upplaga och delades så småningom ut till de tyska soldaterna under första världskriget för att de skulle få en känsla för ”Nordiska värden” och kämpa bättre i leran.

  40. Ökenråttan

    Det var Ellen Key som uppmärksammade Carl Larssons Sundbornsakvarelller på 1897 års Stockholmsutställning. Hon skrev entusistiskt om dom i tidskriften Idun, men inte för deras värde som konstverk; hon föll för den larssonska heminredningskonsten. Bilderna publicerades i boken ’Ett hem’ som kom ut 1899. En som läste den och föll för de enkla, personliga interiörerna var Carl Malmsten.

  41. Ninja i Klockrike

    Calleponken var berömdast och dyrast, Karin var överlägset bäst.

    Men jag måste få återföra båset till språkets otyglade nejder.
    I enlighet med det torra vädret så måste det har brunnit hos Ekot. I lunchekot hördes om naturvårdsåtgärder som gynnat fågeln ängspipan.
    Fast jag tror att det var ängspiplärkan som avsågs.
    Nu vid 16-nyheterna berättades om det stoppade Nobelcenterbygget på Blasé-holmen. Tre meningar, tre gånger sade reporten Blaséholmen.
    Fast han rättade sig själv, till Blasíe-holmen. Stackars Blasieholmen.

    Ja, sen meddelades att det brinner på flera platser i landet. orsaken är förstås torkan. Så nu är det allmänt brandförbud i hela Svealand.

    O tempera, o mores.

  42. Wannabe-akvarellisten, Ökenråtten, wannabe…

    Och Ninja vilka trevliga nyheter! Jag kan till och med stå ut med ett och annat Blasé-holmen om det verkligen innebär att bygget stoppas. Mark och miljö-domstolen är ju trots allt Mark och miljödomstolen så det borde väl betyda något vad de kommer fram till.

  43. Ökenråttan

    Stopp på Blaséholmen. Så bra. Vi har alltid tyckt att det var ett pinsamt förslag, ett guldhus, som Trump Tower. Så vulgärt!
    Såg att dom försökt agna upp med Rosling; hans minne skulle hedras i guldhuset, sas det. Det är gräsligt när döda människor används som referens eller alibi.

  44. Det där med brandförbud är alltmera högaktuellt. Brandkusk Särnblad har (med anledning av att den gamla välkända parollen ”Skaffa fisken luft” nu ska bytas mot ”Skaffa fisken vatten”) läser vi följande:

    Hr Brandkusk Särnblad tar frågan på största allvar och har för avsikt att inställa torsdagarnas sprutexercis vid Klappbryggan och räknar därmed att spara vid pass ett par hundra liter bästa åvatten. Men, framhåller Hr S, ”Ångsprutan riskerar därmed att torka ihop och kan väsentliga tätningar springa läck vid vattenkontakt. Likaså riskerar såväl sprutservisen (Hrr Ruda och Björnberg) som Brandstoet själv att med tiden bli lite vilsna så att de ej ens kunna finna Norra Brandskåpet. Vill vi därför, återtar Hr Särnblad, å det allvarligaste uppmana de goda grönköpingsborgarna att ej onödigtvis åtända sina hus och bodar och skall då saken nog lösas å bästa sätt, bara de åtlyda detta tips!”

    Där kan man med visst fog tala om brandförbud. Annars räcker det väl med eldningsförbud?

  45. Är det på riktigt SG, eller har du knåpat ihop en Grönköpingsreplika? Hursomhelst är det ett elegant och trevligt sätt att kommentera användningen av ordet ”brandförbud”.

  46. Ninja i Klockrike

    För den som bemödat sig och tagit reda på vad den där Horrör Bängdahl har i CV:t så kommer det inte som nån överraskning att Sara, Kjell och Peter kan tänka sig att återvända till Svenska Ankademien för att stadgarnas krav på numerär kan uppfyllas.
    Horrör anser att det är dumt och att de tre är omtöcknade av den senaste tidens händelser.

    För den som inte orkar efterforska i värmen så kan det avslöjas här;
    mycket, mycket litet….

  47. Ninja i Klockrike

    ÄNTLIGEN!!!
    Lite ruter och ryter i Kvackademien.

    De luras lite så vi tror att det är slut på tramset, men hej vad vi bedrar oss, de rör ju på sig.

  48. Ninja i Klockrike

    Sett på nätet idag;

    -Vem är du?
    -Jag är GPDR.
    -Har du kommit för att hämta mig?
    -Med ditt medgivande så.

  49. […] haft så rysligt ont i vänster knä. Jag har opererats två gånger och därefter PANG fått ont i höger knä 2018 och … sedan inte rapporterat […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.