(Jag vågar nästan inte skriva det här. Men [sssschhhhhh!] det känns faktiskt lite bättre i knäna. Men ta i trä och peppar peppar, tyst alla.)
Jo, det är ju som på det viset (nu kommer en kort rekapitulation) att jag sedan ett fall på scen under en föreläsning 2012 har haft så rysligt ont i vänster knä. Jag har opererats två gånger och därefter PANG fått ont i höger knä 2018 och … sedan inte rapporterat mer.
Men två saker har hänt.
1.
Jag gick till en sjukgymnast som inte sa
- simma
- vila
- akupunktera
- ge upp
- elektrificera
- stötvågsreparera
- laserbehandla
- lägg varma omslag på
- be en bön.
Hon sa helt enkelt bara ”träna”.
– Gör djupa knäböj, gör tåhävningar, stå på ett högt trappsteg (oj) och gör så här så att det (aj) sätter igång lårmuskulaturen (say what), res dig upp från sittande med bara ett ben i golvet (AAAJ!) och gör liggande höga lyft med magen spänd – MAGEN SPÄND SA JAG! – och avsluta med massa hopp (men förihelvete) och sedan tar du den här bollen som väger ett ton och dunkar den i väggen 20 gånger (wtf), varefter du tar bollen som nu vips väger två ton och höjer den på raka armar ovanför huvudet och så gör du utfallssteg fram och tillbaka. Repetera tre gånger.
– Eh. Va? Utfallssteg? Har jag junte gjort sedan 2001.
Så nu har jag gjort dessa övningar i fyra månader. Två gånger i veckan med sjukgymnasten, tre gånger i veckan hemma i vardagsrummet. Huff och puff samt stånk.
2.
Jag har dessutom lärt mig att gå normalt och hasar mig inte längre fram som en 98-åring. Numera trippar och springer samt marscherar jag fram som en 105-åring. Min gåstil har under sex år präglats av att jag liksom har trippat med små myrsteg med fotbladet först, för att det har gjort mindre ont. Lika fjantigt har jag sprungit på basketträningarna. Då har lårmuskulaturen försvunnit – och det är den jag nu försöker bygga upp fastän det gör ont. Ibland kan jag även på stadens gator och torg ses gå ungefär som John Cleese ser ut på bild 8 ovan. (Fast inte med balettfot.)
Operationen 2013 är den stora knäboven. Kirurgen, som heter E*ia* R*mi (jag vågar inte skriva ut namnet eftersom han har ett otrevligt entourage som då kliver in och försvarar honom), har tydligen blivit anmäld till IVO mer än 100 gånger – men fortsätter att operera sönder knän, höfter och axlar och blir inte stoppad trots att både radio och tidningar är honom på spåren. Men vänta bara.
Imorrn ska jag till Stockholm och kolla båda knäna med både vanlig röntgen och magnetkamera, för enligt expertisen (min ungefär 20:e kontakt med vården sedan operationen) ska jag verkligen inte ha så här ont i knäna, så ung som jag är.
Jag ber att få upprepa att jag är så himla ung. Yes. Ha.
Kommen så här långt inser ni alla att det är bedrövligt synd om mig och så ser ni framför er hur jag lider alla helvetes kval och att knävlarna borde spärras in, amputeras, dopas eller i alla fall höttas med näven åt. Men kolla då vad jag gjorde i både måndags och onsdags!
Jag kan förvisso inte springa rakt fram och verkligen inte på några som helst villkor tvärstanna och vända på en femöring. Men jag kan hoppa lite, passa mycket, skjuta och slajda!
Den här sidledesrörelsen (slajding) är alltså plättlätt att utföra trots de trassliga knäna.
Rapport kommer i kommentatorsbåset!
Heja slajdar-Lotten friskt humör
Hoppas knäveln bättring gör!
Hipp hurra för sjukgymnasten och för Lotten som följt hennes råd!
Bra där, Lotten! Och fysioperapeuten, som det ju verkar vara noga med att man kallar dem nuförtiden.
Hurra för sjukgymnastiken och framstegen! Lycka till med röntgen!
Själv ska jag på begravning idag. Kommer att bli jobbigt. Om nån har några stärkande tankar att skicka mig, sedan ni har skickat sådana till båsmor, mottas de tacksamt.
De där Cleese-stegen, hur underbara som helst! Har kommit på migsjälv emellanåt med att nu måste jag nog ha sett ut som en utövare av någon/-ra av dem. Haha!
Jobbigt med knäna men du är duktig som kämpar på! Den där pilatesmattan jag köpte för två år sedan ligger fortfarande orord, i originalförpackningen. Precis som mannen min och sonen sa att den skulle göra. Det gäller ju att leva upp till förväntningarna.
Brid, klart jag skickar en stärkande tanke till dig och hoppas att den hjälper.
Tiddelipom på er! Snöar det hos er också? Ja, inte hos Peztis och Dina, men för övrigt? Lite singlande snöflingor är väldigt rogivande. Och ljusare blir det. Även en begravningsdag.
Allt gott till knävlarna och deras ägare! Må förbättringen ständigt förbättras.
Med nytagen bild från vintervackert norr önskas alla en fin helg.
Jag såg det stockholmska snöfallet idag! Det var stora sjok till snöflingor som skymde hela Globen! Jättecoolt! (Se bild.)
Brid, har skickat varma och stärkande tankar åt ditt håll idag.
Det är vackert som attan med snön, men jag måste ut efter mjölk, och sopa bilen och trappan och mig själv. Vacker men opraktisk.
Tack alla!
Nu åter, efter bilresa 2 + 1 1/2 timme, delvis i snöfall, och dessemellan begravning om minnesstund. Groomen, grabben och deras två kompisar fick rycka in och spela en låt i början av akten, eftersom han som skulle ha spelat hamnade bakom en plogbil och inte hann fram förrän mitt i griftetalet. Mycket folk, vackert och mycket sorgligt.
”Groomen, grabben och deras två kompisar fick rycka in och spela en låt i början av akten” – förlåt, men vilken succébegravning!
(Nej, kanske inte i nuet. Men sedan, när ni tänker tillbaka på hur det var. Ojojoj.)
Brid, vilken lättnad att de kunde spela, det förvandlade något som kunnat bli ännu jobbigare för de närmaste till något fint.
Jag kan inte se slajdningen, utan blir hänvisad till en annan sida. Eller så var det inte meningen med rörlig bild, jag tror jag fattar ändå. Men jag vill ju veta varför man inte ska görs slajdningar vid försvar?
Brid, jag blir så impad av groomen & co som kunde rycka in så där och säkert mycket uppskattat av alla.
De hade fiolerna med och hade tänkt spela på minnesstunden (vilket de också gjorde), så det låg ju nära till hands att fråga dem. Men ja, det var uppskattat.
Men Lotten, hur kom det sej egentligen att du hamnade i klåparens klor? (Snygg allitteration där.)
Men vilken trevlig och upplyftande knävelrapport. Heja!
Ante S, underbar snöbild!
Brid, sänder varma tankar i efterskott.
Barndomsgodis… Jag kommer ihåg chocken när godispriserna gick upp och jag ”bara” fick 10 bitar för min enkrona.
Ökenråttan:
I klåparens klor hamnade jag för att jag gick till vårdcentralen och sa ”aj, jag trillade omkull på en scen i Folkets hus i Ume” och de sa ”ojojoj, gå till Dr Klåpare på S*e*ialist*en*er för han är bra på knän” och Dr Klåpare bara slängde ett getöga på mig och sa ”OPERATION!” och jag sa ”heureka”.
(Det underliga är att om man granskar journalen från operationen, står det faktiskt inte vad det var klåparen gjorde. Och med tanke på att Dr Snygg på Sophiahemmet i augusti 2017 sa ”harrkkl, den som opererade dig 2013 verkar inte ha gjort något, för hela din menisk var kvar”, var det nog nåt skumt som hände under den första operationen.)
Idag har jag varit speaker på två basketmatcher (en vinst, en förlust) och jag är så trött att jag nyss lite vindögt tittade på klockan och förväntade mig att den skulle vara liksom 01:22 – och inte alls 22:34.
Ni som har Netflix: jag kan rekommendera ”The Dressmaker” med Kate Winslet.
Lite doktor Maccharoni-varning på den där klåparen.
The Dressmaker är superbra, såg den i somras och gladdes rejält.
Min basketfråga då? Varför inte slajda i försvarsspel?
Tack för filmtips!
Lite overhanged today, så film passar bra i det gnistrande vackra vintervädret.
Pysse!
Du kan inte se slajdingen? Vad mysko! Här är en annan, och jag kan alltså röra mig som killen med ryggen mot bollen: https://youtu.be/WscrIF46uQk?t=181
Men ”varför inte slajda i försvarsspel” – vem har sagt att man inte ska göra det? Den personen är lite bakom flötet, för det är ju i försvarsställning som man slajdar! (Om det nu är jag som har sagt det, är det alltså jag som är bakom flötet!)
Jag har spelat på två begravningar, och det var sannerligen inte lätt! Alla känslor gör att fingrarna inte alls beter sig som de brukar.
Inte heller tungan, jag har förrättat två borgerliga begravningar och det var sannerligen inte lätt att säga det jag skulle säga, på rätt sätt, tydligt och klart.
Men det gick.
Vila i frid, mor och far.
Nej jag fick inte se filmen – hamnade på denna vy efter att en ruta med en mejladress visats. Läs texten på övre rutan. Jag tolkade det som att filmen förklarar varför man inte ska slida vid försvar …
Nu ska jag kolla den ”nya” filmen. Tack!
Kvinnan på den här länken kom förbi oss i onsdags.
Hon är på väg till Uppsala.
Finns du någonstans längs vägen: håll ögonen öppna efter hennes gröna jacka. Du kan få ett intressant samtal.
Hon startade i Oslo, gick till Trondheim, vidare till Jokkmokk (för att korsa polcirkeln nu när hon var så nära), ner till Umeå och förhoppningsvis längs kusten söderut. 35-40 km om dagen.
Länken funkar inte Cecilia N.
Det låter väldigt intressant.
Fullänk:
http://societyofservantpilgrims.com/winterpilgrim/
OTROLIGT!!!
Underbart.
Varken fötter eller wify life är intresserade, men nyfikenheten är lite sugen.
Och sett som fredsprojekt gillar jag det jättemycket.
Jag fick likadant som du, Pysseliten, när jag klickade på slajdarlänken. Sen försökte jag igen, senare, och fick för mig att trycka på uppdateringsruntpekaren som fanns där nertill. Och se! Där kom det fram slajdare som platsar fint bland de cleeseska gångarterna.