Plötsligt sträckte jag på mig, tittade ut genom fönstret, slog ihop datorn mitt i en nyredigerad mening och sa:
– Nänu! Nu! Nu sticker jag ut och cyklar!
Innan jag hade hittat hjälm, cykelnycklar, shorts och linne samt fått ordning på en sned cykelkorg, hade jag ilsket fräst åt skohornet och slängt en oskyldig strumpa åt vargarna i källaren.
– Morr, stånk, suck och pffft, sa jag till förvånade familjemedlemmar som kom i min väg.
Väl ute i solen, funderade jag på vadan detta (i och för sig inte så stora) utbrott kom sig. Och konstaterade att det var hjälp-mig-overload med en släng av astma som fick bägaren att rinn… välta omkull.
I tur och ordning!
1.
Allergin satte klorna i mig och jag nös 30 gånger, fick svårt att andas medan högerögat murades igen och kändes lite som en lårkaka. Betapreden som man tar vid sådana anfall (och när man har falsk krupp), visade sig vara lite till åldern kommen.
2.
Två olika barn kom med fem olika frågor på kanske 15 sekunder:
– Var är pappa?
– Hur stavas shampoo på svenska?
– Vet du hur man gör veganska chokladrutor?
– Var är pappa?
– Är dom här shortsen för små?
– Är det nån som vill ha den här? [oklart vad] Var är pappa förresten?
– Hur stavas shampoo på svenska?
3.
Fem olika personer använde plingplongande Messenger och sms för att be mig om saker som jag vanligtvis inte finner det minsta ansträngande under samma 15 sekunder som ovan.
• Är den här kjolen för kort att ha på jobbet? [snygg bild på snygg kjol, finfin slits]
• Kan du kontakta XX för att ZZ inte har fått YY av NN och PP inte svarar när jag ringer? TT har tydligen hoppat av.
• Till Skypemötet på onsdag kl 18 bör alla ni i styrelsen ha läst igenom dessa 30 A4 (se bilaga). [sju bilagor på sammanlagt drygt 50 sidor]
• Vilken tid kommer ni på fredag?
• Kan du skicka in KK och LL samt MM ifyllda snarast möjligt? Vi får strunta i GG för att hon och HH är inte on speaking terms.
Å ja ba:
Där cyklade jag i solskenet i hjälm och shorts samt linne, men med blott en strumpa, och funderade på hur trist det hade varit om inget alls hade hänt.
Så då cyklade jag lugnt hem och bloggade lite. Åt en glass och bad strumpan om ursäkt samt sade till alla att resten av dagen ansöka om audiens via på skrivmaskin skrivna blanketter i tre exemplar. Och så sa jag:
– S-C-H-A-M-P-O.
45 kommentarer