Vad ni inte vet i The Never Ending Knästory, är att jag var och ståröntgade knät för tio dagar sedan. Med belastning, alltså. Därefter skickades röntgenplåtarna till Herr Doktor zom brüter på düska.
– Din kneschkål är inte brra. Du har ont där, ja?
– Nej, jag har inte alls ont i knäskålstrakterna utan här, på sidan.
– Zidan? Jaaa. Där är det inte heller brra. Veldig schliten.
Det mystiska är alltså att jag för två år sedan inte hade mer än normala förslitningar och att jag sedan meniskreparationen för ett år sedan hux flux har utvecklat en sådan grav artros att jag inte sover på nätterna och endast undantagsvis kan låta blir att prata om knäna. Kommer ni ihåg SleepCycle, som jag blev så förtjust i för fyra år sedan? Kolla vilka framsteg jag har gjort på sovfronten sedan dess (de skumögda kan klicka på bilderna för ytterligare info):
Men den här senaste ortopeden sa (när han hade berömt mina fantastiskt starka ledband) att mitt knä kan göra mindre ont om vi gör mig kobent så att belastningen inte ligger på samma onda ställe som idag. Jag ska bara ha på mig en tillrättavisande skena som heter knäortos. Och den ska jag ha på mig så fort jag rör på mig i ungefär två månader – och då kan jag göra allt som jag vill göra så länge det inte gör för ont. Om det hjälper, kan man gå in i knät (iiiih!) och vinkla till kobentheten så att den blir permanent.
– Kan jag spela basket med en sådan där sk…
– Hahahahaaaaaa, hahaaaaaaa, haaahahaaaaaaa, du var mig en rrrolig perrzån, sa läkaren.
Och nu tillbaka till nutiden. Igår vad jag först på artrosträning i en varm bassäng på sjukhuset. Då har jag ett flytetyg och så vandrar och springer jag omkring i vattnet med halta Hasse och lytta Lotta.
Med blött hår och klorsprängda ögon sprintade (eh) jag sedan till ortpedverkstan för att mätas och undersökas.
Coolhetsfaktorn slog i taket, jag började yra om Ironman och Arnold och trippade omkring i ortopedlokalerna som ett litet poliobarn på grönbete. (Även om jag inte kände minsta lilla skillnad. Men jag var ju coolast i stan.)
Tyvärr var mina knän inte alls så muskulösa (eller svullna) som jag trodde, så jag måste vänta i två veckor på att storlek small ska levereras. Small. Mina ben är i storlek small. Hej muskelträning, här kommer jag!
Lotten ”Robocop” Bergman, en ny sheriff i stan. 😉
Ett exoskelett! Så chict!
Föreläsningarna måste jag förstås i fortsättningen inleda med långa och invecklade berättelser om mitt knäliv. Eller börja med långkjol?
Långkjol eller extra-extra vida byxor.
Oj. Jag vet inte ens vad jag ska säga, sådana där grejer vet man ju inte att de finns. Men jag hoppas (hoppas hoppas) att ju större botemedel desto bättre bot.
Såna där sk chaps som kobåjsarna hade vore väl coolt.
Oh stackars! Har rest i knä-land ett år nu och det verkar bli nerver ending här med. Så, mitt djupaste deltagande!
De har blivit väldigt mycket coolare sen jag hade knäortoser………
Raffigt värre. Du kan göra som Kronprinsessan; ha tajts eller kjol/klänning med lite tjockre ”kalasbyxor” till. Hoppas på bättring.
Annika har ju löst mina ekiperingsproblem! I kombination med LL99 har hon ju gett mig en ny identitet!
För visst hade väl även sherifferna chaps … ibland?
Börja med hakama! Kanske käckt röd, som de här killarna.
Äh. Kör din vanliga randiga strumpor och svara ’Make my day’ på alla frågor. På köpet får du förmodligen dessutom en tyst och hörsam publik.
Lille Maken har en … ett … ja, alltså sånt där hellångt byxkjolsaktigt plagg som samurajerna har. Ledigt och bekvämt, knäna syns inte alls. När han använder detta plagg? Tja, en gång när klädseln på inbjudan var ”Fantasifull smoking” och så på nyårsafton och liknande. Det är ett vansinnigt stiligt plagg, även på en dam, Lotten, så slå till. Tillverkas av den franska herrkläderfirman Hollington.
Hakama heter plagget.
Men om artrosen kom efter operationen borde väl operatören få redogöra för vad han hade för sej?
Om Christer rekommenderar plagget och om ÖR har ett tillgängligt. Tja, då är det Ödet som styr. Och Ödet ska man inte sätta sig emot. Det är ju också ett ”vansinnigt stiligt plagg”. Kan bara bli success.
Själv är jag inne på det får se ut som det vill bara det hjälper, ger lindring så att man, åtminstone, kan vända på sig i sängen utan att tro att man håller på att dö.
Ökenråttan: Operatören var (enligt mig) en klåpare. Förvisso var jag inte medveten vid ingreppet och kan inte bedöma klåprigheten någe vidare — men alla andra läkare som har tittat på hans journalanteckningar säger samma sak:
– Va? Han gjorde vad? Jag måste ha mer information, det står ju nästan ingenting här.
Svårt att, som patient, bedöma huruvida en läkare är bra på det han gör eller inte INNAN operationen. Totalt omöjligt snarare. Trist bara när det går åt helvete och där står man med knän (eller vad det nu är) som inte kan återställas.
Tycker någon att det borde anmälas till IVO?
Jamen, LOTTEN: DÅ STÄMMER du VÄL KLÅpAREN. Jessica är också inne på åtgärd.
Du kan få låna cowboy-chaps av mej. Om du får lust att krångla alltså, kalasbyxor (strumpbyxor) är säkert bekvämast!
Jag är helt inne på att anmäla till IVO, men just nu har jag inga ”bevis”. Klåparen delar inte med sig och är knappt ens tillgänglig.
Vad värre är, är ju att idrottsläkaren (inte operatören) i höstas påstod att det inte syntes ett skvatt på magnetröntgen, när det klart och tydligt på röntgenjournalen stod att mitt knä var i bedrövligt skick. (Knappt ett år efter att det inte alls var i bedrövligt skick.)
Nåväl. Jag är en Robocop om två veckor.
Bevis. Det är som när någon inte vill anmäla ett brott för att man inte har några bevis. Det är ju inte du som ska värdera om han har gjort något fel. Det ska väl till en utredning där någon eller några experter får se på vad som har gjorts och om det var enligt vad man kan förvänta sig.
Har ni sett den här spännande filmen?
Tusen år i snabbspolsformat.
Själv är jag mer fascinerad av modern historia, och särskilt då det krig som medförde transporter över en god bit av planeten på 40-talet. Framförhållning var bara förnamnet.
Söstra din har rätt, ANMÄL!!
Okej, hörni. Anmälan skickas imorrn. (Är rädd på ett helt omotiverat sätt.)
1) Trillade, fick lite ont.
2) Blev opererad.
3) Fick skitont.
4) Blev Robocop.
Eh …
Cecilia N: Jag hittade snabbspolningslandsgränsfilmen och skickade länken till DDM. En stund senare:
– Öh. Här är det fel. Men gah, kolla Polen, fel igen. Och neeeej, här var Skåne danskt! Stånk.
Med andra ord: otroligt imponerande (spana in Tyskland!!!) så länge man inte har djupkunskaper.
DDM om WWII?
Operationsmänniskan kommer att, av IVO, anmanas att inlämna ett yttrande.
(gud vad stolpigt jag uttrycker mig men ja, IVO kommer att begära in ett yttrande från människan).
Va, näe, DDM om flera hundra år tidigare.
Anmälan+utredning låter som en mycket bra idé. Låt ingen skära i dig under tiden (oskuret är nästan alltid bäst när det gäller knän). När man sedan utrett lite bättre vad som hände och vad som bör hända kan du kanske släppa läkare inpå livet igen. Fast lite Robocop-kobent under tiden skadar förhoppningsvis inte.
Hihi, oskuret är bäst! Hihi igen!
Håller med DDM om 1000-årsfilmen.
Reagerade även på Skåne svenskt under 1300-talet? Viste inte, men tydligen riktigt. Dock inte under de årtal som angavs utan ca 30 år senare. Ca 1330 till 1360(?))
Dessutom ang Skåne. Inte återsvenskt ca 1620 utan först 1658.
Värst tycker jag landskartorna från 1944 och framåt är. Klart felaktiga.
Intressant är att följa Polens historia genom årtusendet.
Hört sägas att det är ett ”omöjlighetsprojekt” att lära sig den.
Är det dessa byxor, Ökenråttan?
Örjan, du får läsa på wikipedia.
Agneta uti Lund, du är då för skicklig! Präcis dom brallorna är det.
A propos Kalmar-unionen: Nu när en svensk prinsessa är född i USA och därmed uppfyller ett grundkrav för att kunna bli USAnsk president, då kan man tänka sej att vi kan få personalunion mellan Sverige och USA. Va? Först blir hon president i USA och sen ärver hon den svenska kronan.
Fast Agneta, vi knyter inte en sån där fjösig liten rosett på Lille M:s mage utan en lite tuffare samurajknut; jag ska visa nån gång när vi ses.
Nej, en så slarvig knut duger inte! Här visas två vanligare varianter. Och här avslöjas hur man viker ihop den och knyter den hemliga specialknuten för förvaring (även om jag misstänker att man måste veta hur man gör för att fatta teckningarna).
NEEEJJJ! INTE SNÖ! Jag vill ha vår!!!!
I Lund har det regnat i dag och är nu grått men det är i alla fall 8,3°C. I morgon väntar SOL och varmare för att sedan bli lite svalare och rejält med regn på fredag.
Snö. Alla bofinkar ser desperata ut.
Nu är anmälan till IVO skickad!
Bra Lotten!
Bra!! Hoppas att det åtminstone ger klarhet i varför operationsmänniskan gjorde som den gjorde och mer sånt.
LL99: Kalmarunionen startade slutet 1300-talet, och då kan Skåne inte ha ansetts som svenskt.
Hittade denna artikel om Skåne, som var källa till min kommentar. http://tinyurl.com/pxzs6pm
Utdrag:
På 1100-1220-talen var Skanör och Falsterbo på Skånes sydvästkust ett internationellt handelscentrum där sillamarknaderna var viktiga inslag. I början av 1300-talet ödelades Skåne under krig mellan Sverige och Danmark och 1332 blev Skåne svenskt. För första gången. År 1360 blev Skåne danskt igen och det var där, i den östra delen av Öresund, som den danska adeln valde att bygga sina gods.
Skåne blev svenskt för andra gången 1658 och under de kommande 150 år genomgick skåningarna en omfattande försvenskning, inte minst när det gällde språket. Danskarna försökte återta Skåne ytterligare två gånger – 1676 och 1710 – men misslyckades båda gångerna.
Bara du inte blir en sådan här gubbe . (Det är väl min uppgift i båset att ha en dr Who-referens i varje tråd?
[…] med en knäortos som skrämmer gamla tanter från […]
[…] mina knävlar har härmed fått ett dotterbolag: hälseneknaster. Det dök upp alldeles efter att Robocop gjorde entré i mitt liv, så jag skyller allt på […]
Lång tid ingen sjö! Tappade vanan att läsa din blogg när min bloggläsare gick i graven och jag inte fann nåt bra alternativ. Nu googlade jag ortoser och hamnade här! Själv har jag numera ortoser högt och lågt, jämt. Ville säga att du kanske kunde anmäla till LÖF, patientförsäkringen. Lycka till!
Patientförsäkringen har utrett frågan i ett år och kommit fram till att det inte finns någon anledning att utreda mer … att det inte finns bevis för att något fel har skett. (Vilket det de facto inte finns. Det finns hur man än vänder och vrider på det några som helst bevis för att jag har ont i knät. Det kan jag ju hitta på, ba.)
Bläsch… Till mig sa de efter lika lång tid att man kommit fram till att inte fel operation utförts. Det har jag aldrig påstått, däremot att jag inte syddes efter rekommendationerna som finns. Så det är uppe för omprövning. En Golgata-vandring av annat slag än över lego.