Hoppa till innehåll

Dag: 17 mars, 2014

Tips om man vill resa till Turkiet (Kappadokien) med TSS

Det här är mest ett inlägg för alla som funderar på att åka på den skumt billiga resan “I apostlarnas fotspår genom Kappadokien“. De som arrangerar resan är TSS – Travel Service Scandinavia – och det låga priset beror på att turkiska staten sponsrar projektet.

Det är inte skumt alls utan en mycket proffsigt genomförd resa. Dock är den i slutänden inte särskilt billig – om man inte håller hårt i sina slantar, vill säga.

I BOKSTAVSORDNING! MARSCH!

dessert
Serveras alltid i mängd, men varierar lite i form, storlek och konsistens – men inte vad gäller sockerinnehåll. ”Extremt sött” är en underdrift.

Jag provade alltid alla.
Jag provade alltid alla.

dricks
Det här är ett jävla bängel – man ska alltid ge en peng men själv bedöma hur mycket. Även städerskan som du aldrig hinner se röken av ska du ge dricks. Detta är vi svenskar bedrövliga på.

På slutet av resan SKA hela bussgänget ge en peng till både guiden och chauffören. Vi samlade ihop i två kuvert och gav dem när vi skildes åt. Detta är tydligen inte alls kutym: man ska ta sin peng och ge dem i handen när man går ut ur bussen för sista gången. En av guiderna skickade tillbaks kuvertet med ordern ”ta tillbaka er peng och ge mig i handen istället”. Det blev kaos: några tog för mycket, andra fick inte tillbaka det de hade lagt och åter andra hade ingen aning om hur mycket de hade lagt. Några blev sura och smet ut bakvägen.

eluttag
Inga problem – de är likadana som i Sverige.

fitness
Det finns gym på alla de fina hotellen – och jag rekommenderar dem. Jag var där helt solo varenda gång.

– Hoho?
– Hoho?

flygplatsrutiner
När man ska hem igen, går man genom en första säkerhetskontroll med hela sitt bagage – inklusive stora bautaväskan som sedan checkas in. Sedan måste man skriva på papper om man har köpt juveler, en halv älg och pälsar, varefter man checkar in väskan (max 20 kg) och går vidare till den vanliga säkerhetskontrollen.

flygresa
Det tar ungefär fyra timmar från Stockholm till Antalya. Planen var i tid och flygvärdinnorna vänliga. Te och kaffe var gratis, vilket var så förvånande att jag råkade köpa en stor chokladkaka av bara farten. Lite trångt var det dock.

En 172 cm lång basketspelare får lite om om plats.
En 172 cm lång basketspelare får lite om om plats.

frukost
Frukosten är likadan överallt och dignar av fetaost, grönsaker, färgglada flingor och varmt, torrt bröd. På ett hotell stod en kock och svängde ihop omelett på löpande band. Och ÄNDÅ gick jag och hämtade en pannkaka som jag hällde sirap, farin och socker på.

Mmmmm. Socker.
Mmmmm. Socker.

deltagarnas fysik
Man bör kunna gå. Man ska inte vara beroende av kryckor och absolut inte högklackade skor. Men man måste för den delen inte vara elitgymnast – jag med mitt onda knä hade inga som helst problem.

försäljarna
Dem blir man trött på. Innerligt, innerligt trött. De finns på varenda turistplätt och är envisare än treåringar. Svara inte på frågan ”from Skandinavia?”, för då är du fast.

– Kom och köp glass! Äkta glass!
– Kom och köp glass! Äkta glass!

grönsaker
Jag åt grönsaker under hela resan och stötte inte på några magproblem. Ungefär åtta av deltagarna i gruppen blev sjuka, men vi misstänker en kycklinggryta som såg lite ut att vara lite till åldern kommen (och som jag undvek).

Grönsaker i alla de modeschanger!
Grönsaker i alla de modeschanger!

guide
Guidens insats är nog 75 % av hela resan. En dålig guide som varken kan sin historia eller prata tillräckligt god engelska sänker hela upplevelsen. Detta kan man inte påverka: antingen har man tur eller så har man det inte.

gympa på planet
Ja, det gjorde alla i min grupp medan jag sov som en gris. Förmodligen fick jag 300 blodproppar och kommer aldrig mer att kunna flyga.

hotellens standard
Hotellen är bra. Om man flyttar på möblerna och kryper under sängen enbart för att leta efter skit och mögel, kan man möjligen bli belönad. Gardinerna är inte särskilt mörka, så ta ögonbindel med om du är känslig!

Jag letade länge och fick bända loss ett nattduksbord för att hitta detta.
Jag letade länge och fick bända loss ett nattduksbord för att hitta detta.

internet
Wi-fi (om än skakigt) finns på hotellen. Ibland bara i foajén, ibland även på rummen. På ett hotell kostade det 10 kr per dygn, annars var det gratis.

kaffe
Det finns bara gratis kaffe till frukosten. Kaffet är nästan alltid Nescafé om det inte är turkiskt kaffe som man ju måste tugga för att få i sig. På några av hotellen fanns maskiner som kan spotta fram blaskig cappuccino. Däremot är caféernas kaffe alldeles utmärkt.

kebab
Ät kebab på restaurang om ni kan – det är underbart gott!

kläder efter väder
Ja jösses. Ni kan klä er hur ni vill, men kolla väderutsikterna innan ni åker så att ni inte packar fel.
/ Hälsningar från den djupfrysta Lotten.

lektyr
Ta  med något att läsa: bussresan till Kappadokien är 60 mil dit, 60 mil hem.

lunch
Man kan välja om man vill köpa ”lunchpaketet” eller ej. Jag gjorde det (med sedlar, de vill inte att man betalar med kort), och lärde känna mina reskamrater väl under ätandet. De som inte köpte lunchpaketet svalt inte ihjäl och hittade nästan alltid någonstans att tillbringa timmen på. I värsta fall kan man säkert lägga sig under bussen.

mat
Det är bara bufféer överallt, vilket är bra. Man äter för det första bara det man tycker – om och för det andra så mycket eller lite man vill. Dryck ingår inte – den betalar man separat.

magsjuka
Jodå, några i varje grupp råkar alltid ut för detta. Ta med medikamenter!

middag
Kvällsmaten är som alla andra måltider en buffé. Det är väldigt gott om grönsaker, så passa på. (Det sägs att man ska akta sig för gransaker grönsaker och frukt som har skalet kvar, men jag vet inte. Det såg otroligt fräscht ut och jag blev inte dålig.)

pengar 
Det går åt mycket pengar. Både lira och euro rinner mellan fingrarna.

priser
I Turkiet vet man att ta betalt. Vin och öl kostar bara lite mindre än hemma. Kaffe och te kostar nästan alltid ungefär 20 kr. Turistprylarna kostar så mycket som man lyckas pruta ner dem till.

prutning Man ska pruta. Jag som inte kan, fick flera gånger extrapresenter när jag hade betalat. ”Nämen din stackare, nu har jag ju lurat av dig massa pengar, här, ta en liten berlock med dig hem till Norden” såg det ut som om de tänkte.

resenärsklientel
Resenärerna på min resa var toppen. Inge suris, ingen gnällis, ingen negativ prutt. Alla var glada och intresserade!

service
Servitörerna och hotellpersonalen och affärspersonalen är inte vidare serviceminded. Det är inte störande, men jag kom på mig själv att längta till det brittiska ursäktandet och det amerikanska leendet.

shopping
Under Kappadokienresan kunde man bara handla souvenirer i turistfällor. Alla köpte vi sjalar (vi frös, gubevars), väskor, smycken och små skålar. I Antalya (1 miljon invånare) fanns allt som finns i storstäder.

Textilier i Antalya.
Textilier i Antalya.

skor
Jag hade ett par sandaler (hahahahaaaa), ett par vanliga gympadojor av skinn och ett par joggingskor. Det funkade alldeles utmärkt även om jag ibland längtade efter graningekängor.

spa
Nästan alla hotell har spa: passa på! (Jag gjorde inte det, men jag är ju inte en spaig person.)

språk
De flesta pratar en ganska svårtolkad engelska med få ord, men efter bara ett par dagar börjar man som svensk prata nästan likadant. ”Tentörti” är förstås 10:30 och ”uppåner” är förstås ”open air”.Tyska är ett mer gångbart språk, särskilt i Antalya.

sängar
Sängarna är stenhårda. De är precis som överallt annars uppåt 30 cm tjocka, men hårda som ett gympagolv. Ta med ett liggunderlag om ni är känsliga, för om man lägger sig på det känns det kanske lite mjukare. (Men man vänjer sig; jag sov precis lika dåligt i Turkiet som jag gör hemma.)

Man undrar vad som finns under den tunna, översta madrassen. Marmor?
Man undrar vad som finns under den tunna, översta madrassen. Marmor?

sömn
Vi var inga festprissar i gruppen, så vi kom i säng i lagom tid varje kväll. Man fick helt enkelt sova så det räckte.

te
Det finns bara gratis te till frukosten. Äppelte är grejen i Turkiet, men jag rekommenderar svart, turkiskt te även för tokar som jag, som egentligen bara vill ha Earl Grey.

telefon
Vi har förstås mobiler allihop (jag har en variant som gör att jag kan surfa obegränsat mycket utomlands för 79 kr/dygn). Skulle man önska sig en telefonautomat, så har Turkiet i alla fall fler än Sverige.

Turkisk telefon-tardis.
Turkisk telefon-tardis.

tidsskillnad
Turkiet ligger en timme före Sverige.

toaletter
Toaletterna vaktas nästan alltid av någon som vill ha pengar. I min värld betyder det att toaletterna ska hålla något slags standard över bottennivå, men så är inte fallet. Toapapper saknades på flera ställen, det var nerkissat och blött och luktade illa. Men hålet i golvet är i alla fall en intressant upplevelse.

Det är alltid lika kul att få se föregående gästs inte längre trängande behov.
Det är alltid lika kul att få se föregående gästs inte längre trängande behov.

toapapper
Som hemma. Ha lite servetter i bakfickan – inte ens på museerna är det gott om papper.

tv
Alla hotellrum har tv, men vad man ska med den till vet jag inte. Jo, det fanns en brittisk nyhetskanal som var okej. Allt annat är dubbat, skrikigt och suddigt. Som på vilken bar som helst.

valuta
Ta med både turkiska lira (= 3 kr) och euro (= 10 kr). Ute på landsbygden vill de bara ha euro och inne i miljonstaden Antalya är det bara lira som gäller. Guiden hjälper er gärna med att hämta pengar i bankomater eftersom ni ska lämna kvar så mycket pengar det någonsin går och inte ta med er mer än några spänn hem till Sverige.

vattnet
Man kan inte dricka vattnet i kranarna. På bussen finns billigt vatten (och öl!) att köpa, och det gör man. Jag borstade inte ens tänderna i kranvattnet, kom jag på nu när jag tänker efter.

Jag hade precis duschat och skulle gå ner till mina polare för att ta en öl i lobbyn, när spegeln talade om för mig att jag inte skulle det. Elelr hur det nu var.
Jag hade precis duschat och skulle gå ner till mina polare för att ta en öl i lobbyn, när spegeln talade om för mig att jag inte skulle det. Eller hur det nu var.

vin
Det röda vinet smakade vinäger medan det vita ofta påminde om retsina. Alltså kan jag inte rekommendera det. I Kappadokien fanns ett lokalt, gott vin som hette … hm. Måste leta i anteckningarna. Uppdatering: Det hette Turasan! Slut på uppdatering.

väckning
Guiderna säger till hotellen att alla resenärerna ska väckas 60–90 minuter före avfärd till nästa ställe. Det ringer i telefonen som finns i badrummet och signalen är ohygglig. Därför satte jag alltid mobilen så att den skulle plinka till 10 minuter före Den Stora Väckningen.

väder
Kolla väderutsikterna, kolla väderutsikterna, glöm inte att kolla väderutsikterna! Jag har aldrig frusit som jag frös i Turkiet! (Snö och minusgrader!!!)

Brrrrrrrrr.
Brrrrrrrrr.

väska
Jag hade en jätteväska med massa plats för souvenirer som jag aldrig kom att köpa, vilket var mycket bra. Om man byter hotell så ofta som vi gjorde, är det otroligt skönt att slippa kämpa med kläderna och vikningen och väskstängningen. Jag bara slängde ner allt och stängde till.

Sheriff-giraffer!
Sheriff-giraffer!

öl
All öl heter Efes, men är av mycket olika kvalitet – ibland blaskig och avslagen, ibland burkig och skarp och ibland alldeles utmärkt kall och god.

Och slutligen: finns det gulliga brevlådor i Turkiet?

Ja.
Ja.

De dagliga rapporterna

  1. Brutal telefonväckning i Turkiet
  2. Båtresa i Turkiet
  3. Stöket i Turkiet
  4. Snurrigt i Turkiet
  5. Svinkallt i Turkiet
  6. Djuren i Turkiet
  7. Kommersen i Turkiet
  8. Underligheter i Turkiet
Share
42 kommentarer