Hoppa till innehåll

Dag: 10 mars 2014

Båtresa i Turkiet

Först en gåta: vad har hänt på min säng?

Så här såg det ut igår eftermiddag.
Så här såg det ut igår eftermiddag.

Sedan en frukostrapport: perfekt äggröra.

Inget annat är värt att nämnas. Särskilt inte värt att nämnas är baconet, för det fanns inget, vilket man ju kan förstå i ett såpass islamiskt land som Turkiet.
Inget annat är värt att nämnas vad gäller frukosten. Särskilt inte värt att nämnas är baconet, för det fanns inget, vilket man ju kan förstå i ett såpass islamiskt land som Turkiet.

När jag hade ätit min äggröra, stekta ägg och kokta ägg och druckit både te och kaffe, klev vi upp på bussen för att åka 60 (!) mil. Jag har goda böcker med mig och betalar 79 kr extra per dag för att ha tillgång till internet när det går att ha tillgång till internet, så de där 60 milen kommer att gå så bra så. (Sitter på bussen i detta nu.)

Igår var vi i en moské som såg ut som något som Carl och Karin Larsson hade kunnat hitta på.

Ovanvåningen – damavdelningen. Man får en mattruta per person och mönstret på mattan visar vartåt näsan ska peka (mot Mecka).
Ovanvåningen – damavdelningen. Man får en mattruta per person och mönstret på mattan visar vartåt näsan ska peka (mot Mecka).

Som ickereligiös kan jag fascineras av arkitekturen och traditionerna och njuta av det vackra. Men jag kostar även på mig åt att fnysa åt (det som enligt mig är) stolligheter som att

  • man ska be fem gånger om dagen
  • man ska tvätta sig över hela kroppen (extra noga i munnen och näsan) innan man går in (det är dock frivilligt)
  • männen får vara på bottenvåningen
  • kvinnorna (som måste ha sjal på huvudet) måste gå upp och be på ett annat våningsplan.

Vår turkiske grek hade inte gillat att höra mina fnysningar.

Lånesjalar låg i en stor låda vid entrén. Jag valde en chic, vit sak. Man måste inte ha lyda, vilket man kan se på kvinnan bakom mig.
Lånesjalar låg i en stor låda vid entrén. Jag valde en chic, vit sak. Man måste inte  lyda, vilket man kan se på kvinnan bakom mig.

Men jag gillar

  • mattorna
  • att man måste ta av sig skorna
  • kökskaklet på väggarna.

Fast hur vackra mattorna och måleriet än är, kan man som fulhetsdyrkare ändå njuta mer av …

… de beigebruna plaststolarna mitt i moskén …
… de beigebruna trädgårdsstolarna mitt i moskén …
… och det kaklade kitschhörnet med information om … vad?
… och det kaklade kitschhörnet med information om … vad?

Sedan åkte vi båt. Ojojoj vad vi åkte båt. Ölen flödade, solen lyste och vi häpnade. Dels över alla tusentals till synes övergivna sjörövarskepp, dels över alla män som satt och fiskade i det gröna (mineralrika) vattnet. De sov, de myste, de drack öl och de åt mat. Men någon fisk verkade de inte få.

Den suddiga ölen i förgrunden smakade suddigt; kan inte rekommenderas.
Den suddiga ölen i förgrunden smakade suddigt; kan inte rekommenderas.

Det var vansinnigt smutsigt längs floden. Eftersom turkiska staten subventionerar de här resorna, skulle man ju kunna tänka sig att en liten rensning hade piffat upp upplevelsen för oss nordbor som ju är så vana vid prydligt vatten och blåsta gator.

Skit.
Skit.

I vattnet låg det pet-flaskor, bildäck, bensindunkar, platspåsar, cyklar, skinnhandskar och ett styckat lik. I alla fall tror jag att det var ett lik: tre svarta sopsäckar med snören runt måste vara likdelar. Och precis när jag hade formulerat den tanken, dök detta upp i vattnet.

En gympadoja.
En gympadoja.

Flodresans mål var en strand, där en kock stod och grillade kyckling och fisk till uppåt 400 personer. På vår båt var vi ungefär 200 och jag målade fan på väggen och sa högt att det här ju kommer att bli kaos. Icke så. Maten kom fram, portionerades ut som i en matbespisning och 15 minuter senare var alla mätta och glada.

Före.
Före.
Efter.
Efter.

Så då köpte vi lite mer öl och vin. Och kaffe. Samt GB:s Magnumglass. (När de säger att lunchen ingår i priset är det lunchen. Inte dryck, inte kaffe, inte sött på maten.)

På stranden låg all skit som inte längre låg i vattnet eller som hade placerats där av någon i väntan på bättre dagar. Eller kanske på sommaren och fler turister.

Övergivet.
Övergivet.
Men vänta. Det här vill jag ju ha i min trädgård!
Men vänta. Det här vill jag ju ha i min trädgård!

Några badade (”det är ju precis som svensk sommar”) och några gick en promenad. Det var nästintill hopplöst att inte plocka stenar och ta med hem.

De var så vackra … och fick ligga kvar.
De var så vackra … och fick ligga kvar.
Och så en vacker, vitnad trästam som i vilket ögonblick som helst kommer att flyga iväg till en kungarike långt härifrån.
Och så fanns en vacker, vitnad trästam som i vilket ögonblick som helst kommer att flyga iväg till en kungarike långt härifrån.
På båtresan hemåt åkte vi förbi denna paraplyrestaurang. Så vill jag också ha hemma!
På båtresan hemåt åkte vi förbi denna paraplyrestaurang. Så vill jag också ha hemma!

Hemma på hotellet igen, gick jag för första gången ut på min fina balkong. Och se vad jag fann!

EN BASKETKORG!
EN BASKETKORG!

Jag sprang genast ner till fitness- och relaxavdelningen, cyklade på en gnisslig motionscykel som uppvärmning och letade sedan upp personalen som på sammetskudde skulle ge mig den vackraste av bollar.  Jag försökte säga så här:

– Excuse me, sorry. I happened to notice your tennis court. Lovely thing, but since the tennis players are scarse this time of year, I really would appreciate if you would be so kind as to provide me with a basketball. If it’s at all possible.

Men så pratar man inte här. Man grymtar lite, letar upp en fyrkantig man med mustasch och säger:

– The tennis court? I can play basketball?
– You have basketball?
– No. But I want basketball. I play basketball.
– Sorry. No basketball. Do you want information about our relaxation program?
– No thank you, I only want to play basketball.

(Här borde han ha skrattat och sagt nåt i stil med ”there’s no basketball in relaxation!”, men det gjorde han inte.)

Hotellet hade alltså fem pooler, spaavdelning, tusen vattenrutschbanor och bellboysar samt en basketkorg men ingen basketboll. Slutet är nära, det är en konspiration mot mig och min person samt som vanligt kan vi konstatera att det var bättre förr.

Och så svaret på gåtan högst upp.

Städerskan hade pyntat lite i mitt rum. Men när man ska lägga sig ner och sova middag, blir det som på bilden högst upp: lite skräpigt.
Städerskan hade pyntat lite i mitt rum. Men när man ska lägga sig ner och sova middag, blir det som på bilden högst upp: lite skräpigt.
Share
57 kommentarer