Och här står vi på nyårsaftonen och kan inte annat.
Först kom möblerna till det rök- och vattenskadade vardagsrummet medan vi slog ut med armarna och sa:
– Soffor?
– Etthundratio flyttlådor med böcker?
– Men herrejisses, vad ska vi med dem till?
Sedan försökte vi med handkraft att flytta fyra soffor på fel eller rätt ställe trots att de inte hade möbeltassar. Någon kom på den lysande idén (mellan potatisgratängens skapande) att lägga något mjukt och litet (ergo grytlappar) under möblernas ben (trots att en soffa saknade ben på ena sidan). Så gissa vem som lite senare var tvungen att ta en simpel SJ-diskhandduk som skydd mellan potatisgratängsformen och sig själv.
– Aaahaaaaaaaaaaaj! vrålade jag med rykande fingertoppar.
Sedan åt vi middag. Nostalgimenyn gick till 2/3 hem hos den yngre befolkningen (bestående av hela nio omyndiga):
1) avocado med havsdjursklägg, lime och bautaräkor som enligt min djurvän till svåger är förbjudna i släktens hus
2) fläskfilé i grädd-, sherry- och rosépepparsås som jag fick hitta på helt själv eftersom inga recept passade med de oglömda ingredienserna (svårt för en icke-matnörd)
3) glass, Örjans maränger, bananer, chokladsås och ohemula mängder grädde
Vad de yngre inte gillade? Gissa.
Sedan hölls det tal. De vuxna – Bästisgrannen, Bästisgrannens skotte och Min djefla man – tackade för livet, dåtiden och framtiden.
Sjuåringen, som är familjens främste talare, höll två tal: ett om vårt återställda vardagsrum och ett tal till sin sjuttonårige brors ära. Alla grät. Sjuttonåringen återgäldade med detta tal:
”Jo, 1965 ökade befolkningen i Italien, och då kan vi dra kopplingen till att vi har ökat i antalet personer i denna familj. Det var slutet på del ett. Sen har jag fått ett logiskt problem av vår granne John. Det handlar om ett handgranat i ett par byxor. Och här har vi pudelns kärna. Den är ca 3 meter bort. Då ska jag försöka lista ut vad som är speciellt med det. Det var slutet på del två. Till sist vill jag sjunga en textrad som jag tycker är väldigt rörande. Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till… humxm, och jag humm humm… Tack för mig.”
(Inom parentes måste det sägas att alla tal får stående ovationer, hur obegripliga de än är.)
Nu har vi precis insett att ”Grevinnan och betjänten” sändes redan före åttasnåret och att vi måste se på den via SVT Play och att många sladdar saknas.
Livet är verkligen jobbigt.
Jag firar nyår i en jättefin tröja. Om jag bara kunde skulle jag länka till min blogg för bildbevis.
Hittade Grevinnan och betjänten på youtube och visade för samlade storfamiljen för någon vecka sedan. T o m tuffa facebookande tonåringar skrattade så de kiknade.
Och fram för mer karlar i kilt!
Nu skall det ostbrickas innan nyårschampagnen. Gott Nytt År till alla!
Årets nyårsfyrverkeri avklarat här i Smedstaden.
Lyckades Ni få någon glädje av det i Mesta?eller är jordklotet alltför böjt?
Gott nytt år Lotten och ni andra.
Länkservice:
PK:s tröja.
Nejdå Örjan vi hade full fyrverkiföreställning i korsningen här. Vi lyckades även resa en spark såsom flaggan restes på Iwo Jima.
Dina: Jag lyckades servera ostbrickan i femminuterspausen mellan chokladpralinerna och marängsvissen.
Jag åt ost, men ingen annan.
(= Hurra! Massa rester!)
Vilket tjusigt golv!
Til lykke med det nya året i det fina vardagsrummet – är det nytt värmeelement också?
den gamle och jag kasade mången nyårsnatt omkring till detta
Åh, vad roligt med en bild på den berömde Skotten! Gott nytt år till er allihop!
Gott Nytt År!
Jag håller med Ullah om skotten! I kilt dessutom. Män i kilt har alltid känts imponerande på nåt sätt.
Vilket kalas ni hade! Här var det Lille M och jag och lite champagne som festade. Till middag fick vi lutfisk och engelsk porter. Lille M:s hallonklafs till efterrätt. Ingen förrätt. Mer champagne, domkyrkoklockorna, fyrverkeridönande på kajen och sen godnatt!
Jag drömde om Bdil M:s farfar!
Hoppas alla får ett fantastiskt 2010.
Nejmen länksörvis mitt i natten. Och på örat dessutom. Man tackar grandiost. Tröjbilden hamande kanske lite för långt ner i inlägget, men den finns där.
Åh, man får ha skor på sig inomhus i er familj! Kan ni adoptera mig? Jag är duktig på att städa och laga mat!
Självklart får man ha skor på sig inomhus!
1. Köksgolvet är så kletigt så.
2. Vardagsrumsgolvet är så kallt så – de gamla elementen är underdimensionerade.
3. Sågspånet från den brunna vinden förökar sig.
4. Man dansar så bra i gympaskor och kängor.
Eller, vänta. Punkt 4 stämmer inte.
Grevinnan och betjänten lyckades vi komma ihåg i år – vis av skadan tidigare år. Sedan kröp jag ned under den nyinköpta elektriska filten, som ska möjliggöra TV-tittande även under denna tid på året när undervåningen håller en temperatur på ca 12-14 grader mitt i rummet (lägre vid golvet), för att titta på en klassisk Meg Ryan/Tom Hanks-film.
Däremot står bubblet kvar i skåpet, det kom vi inte ihåg.
Gott nytt år allihop!
Eftersom det är så vackert väder undrar jag nu, å allas vägnar, hur Skotten har det med kalsonger. (Om frågan togs upp förra året har jag glömt det, och kommer säkert att glömma svaret nu. men låt inte det hindra dig!)
Alltså: En riktig skotte har icke kallingar (förstår inte hur kilten ens blev populärt i hemlandet?) Han har kjol och halvstrumpor. Skor får han ha, och kniv i strumpebandet.
Så hur är det med Bästisgranneskotten? Får han verkligen gå utan något under för sin säkert ömsinta fru? Har han brutit med traditionen? Fryser han i så fall åtminstone inte om benen? Kör man med kniv?
AB: Skotten är en riktig skotte och sådana fuskar inte. Förfryser sig gör de heller inte emedan de är impregnerade med whisky.
Aha. Då antar jag att även skottefruar måste impregnera sig med whisky för att inte förfrysa delar av sig när de ska vänslas med skottemän som just kommit in från kylan.
(Det fick jag väl till det så att det låter nästan anständigt?)
Fast förmodligen ställer de honom bara en stund vid brasan först.
ab, det är kanske därifrån det uppenbarligen skottska uttrycket "frozen stiff" kommer?
(Vad Orangeluvan menar är att hon är förskräckt över att det blommiga plastgolvet is no more.)
Tänk att det krävdes en "liten brand" för det ;). För att bli kvitt blomplastmattan alltså.
Karlsloken: Misstänker starkt att man inte kan bli stelfrusen på just det sättet.
Kunde man det, skulle man se en massa darrande blåfrusna äldre och en och annan yngre man ute i de svenska snödrivorna just nu… 🙂