Facit till Julkalendern 8 december 2009

Idag var dagen när även jag satt och kliade mig i huvudet. Vad menade Pysseliten med ”Jag undrar vilken pippi du fick ta till hjälp” (pippilottor?) och Niklas med ”Om jag har rätt är det författare som inte är och som skrivit en augmenterad dekalog”? Och Kronfrun med ”en namne till Lotten finns i flera böcker… och jag tänker även på en sjörövare från mina hemtrakter”. Och hade den bombsäkra Wickmanskan verkligen rätt när hon påstod att Hemlisbloggaren hade levt ett beigefärgat liv? Och hur kan egentligen ZKOP komma undan med att ställa så många frågor till mig?

Mikael var på hugget idag: ”Den uppmärksamme läsaren ser i gårdagens facit att Lotten hette Charlotte Stenson som ung. Det namn som delas borde alltså vara Charlotte eller Stenson. Nu drämmer jag till med en tredje radiopratare/kommentator: Göran Zachrisson. Stenson är då Henrik Stenson.” (Ni förstår att eftersom jag är släkt med alla Stenson med ett s, kommer jag att ärva alla Golf-Henriks pengar så småningom.)

Några nämnde Stig Dagerman (Gittos mamma och Goblin), vilket är intressant eftersom Hemligsbloggaren faktiskt disputerade 2002 vid Göteborgs universitet – med en avhandling om just Stig Dagerman. Gittos mamma (nämen, Hans Villius [inte Vilnius] är våger till Tore Zetterholm) som halkade in här och först knappt vågade skriva utan sin dotter, är nu flitigare i båset än just denna dotter och Leopardias mamma får luckorna upplästa i telefon. Någon som kan engagera sin pappa också?

Nu ska vi se. Jag trooor att Godiva kan ha varit först med rätt svar. (Rätta mig gärna.) Kolla hur hon övertygar:
Ardy: ”Men om jorden inte är vit, himlen inte röd och solen inte svart så är väl svaret inte akademiskt?”
Godiva: ”Jodå Ardy, men först om ett par veckor väl?”

Aku kom på initialerna LL och Mikael var sedan först med att drälla titlar omkring sig: ”Ja, det är ju några saker man undrar över: Vem är det som berättar och varifrån kommer rösten? Hur snabbt flyger duvorna in i fönstret? Vad är det för färg på jorden och på himlen? Är himlen sekvojafärgad kanske?”. Sedan kom Anna med ”Jag tror att solen är svart visst, och att himlen är röd och jorden vit, och att allting är obegripligt.”

För idag var det den högaktuella Lotta Lotass (f. 1964) som var Hemlisbloggare. Om ni inte har hört talas om henne, är det ok. Om ni heller inte har läst henne än, är det inte konstigt. Bruden är ju bara barnet men ändå invald i Svenska Akademien (inträdet sker nästa vecka) och faktiskt inte helt lätt att läsa. Trilogin heter ”Den svarta solen”, ”Den vita jorden” och ”Den röda himlen”, vilket jag antydde i sistameningen.

 
Lotta Lotass i ganska mörka glasögon.
 
På bilden som jag illustrerade texten med, står verkligen jag och min gravida mamma 1966. Detta för att Lotass håller på med ett projekt där hon skriver nätbaserade texter till gamla bilder: Redwood. Min förlaga var del 30:85 – läs gärna och jämför. (Vi är faktiskt lika gamla: det skiljer i ålder blott 26 dagar mellan mig och henne. Annars är vi rätt olika.)

Hon debuterade som 36-åring och har sedan dess överösts med litteraturpriser av allehanda slag eftersom hon … eftersom hon … eftersom hon … Äsch, jag citerar några recensenter!

Nils Schwartz, Expressen:
”Det är som om Lotass hade kommit över en bunt blyertsteckningar av en manisk mentalpatient, vilka hon sedan försöker översätta i ord, teckning för teckning. Jag vill inte med detta antyda att Lotass inte skulle vara vid sina fulla fem, hon vet som sagt vad hon gör.”

Jenny Maria Nilsson, HD:
”Detta kan tyckas vara mytologi från en annan värld men Lotass litteratur har ett svenskt temperament, något för oss som lockas av det repetitiva i väderleksprognosen, eller när vi som barn hamnade framför en mardrömslik tv-teater där tolkningen flydde men ändå sögs in.”

Ingrid Elam, DN:
”Det händer något i de där rummen, små förskjutningar i ett mönster eller ett tonfall, och det uppstår en svävning som drar mig med in i en värld där allt upprepas och ingen lär av historiens katastrofer. Tills, i allra sista stycket, jaget återkommer tillsammans med ett du som snuddar jagets ärrade kinder med sina mjuka läppar. Då är upplevelsen av plötslig värme överväldigande.”

Elise Karlsson, SvD:
”Det är som att Lotass medvetet velat skapa en totalt otillgänglig text, för att enbart i inledningen och slutet ge läsaren den där lilla belöningen, att få känna sig delaktig och välkomnad i texten. Bli ett ’du’ i möte med ett ‘jag’.”

Jaha!

  Klicka på bilden. Så här ser det ut i hela ”Den röda himlen”. (Klockan 11:40 skrev jag en kommentar i denna stil.)

Det finns många författare som experimenterar och försöker få till ett drömflöde via text. Men jag tycker att det är fusk, det här; om man ersätter semikolonen med punkter och använder versaler här och där blir det bara en ganska vanlig text. (Ser ni flottfläcken? På ordet ”avskrädeshögar” tappade jag en bit ost. Oh, the irony.)
 
Ni förstår nu hur Lotta Lotass skriver? Och så skriver hon förstås egna kulturkrönikor mellan allt annat som hon hinner med i bokstavsväg. Men spela basket kan hon nog inte i alla fall.

Nu ska vi dra den åttonde vinn… och oj, inga t-shirtar har jag skickat ut än eftersom de trycks för fullt. Men å andra sidan har jag inte fått ett enda mejl med storlek och adress av vinnarna. Å tredje sidan vet vi ju inte hur stora de är förrän jag kan prova och tala om det för er. Nä nu drar vi! Oj, måste först ta bort några. Min djefla man med sina semikolon har visst slöat idag, t.ex.. Såja åååååhej och grattis till … Åsna! (Som har en Decibel-mamma som tydligen bor granne med författarlottor.)

Morgondagens väldigt simpla, lätta, enkla och nästan banalt tillverkade lucka 9 kommer i morgon bitti!