Gissarna bedrar sina julbestyr med ideliga besök i kommentatorsbåset. Man tackar allra ödmjukast. Katt dansade in i kvällningen – och hade liksom några andra helt missat gårdagsluckan. Men vad gör väl det? Malinka skalar hela morötter, Béa julpysslar, Embryo skaldar, Aku juljoxar och Is99esa är en av dem som önskar oss alla en god jul.
Den här var svår – fast den egentligen inte eftersom många, många av er de facto har läst förlagan. Men vi tar några felgissare innan vi går in på ZKOPs scoop. (Brasklapp: ZKOP kanske inte var först. Läs mer här nere.)
Det vimlar ju av kittlar och grytor med öron och förtrollade brygder i litteraturen. Macbeths häxor rör om i en och Miraculix gjorde en som Obelix’ fick för mycket av – och det var den jag med ”inte vara varken mistel eller hummer” försökte få er att rata. (Ja, till och med med två negationer, Översättarhelena!) Medan många sa ”hejdå nu hinner jag inte gissa mer”, lovade Sanna att hänga i båset hela dagen efter att hon hade gissat på en av mina favoriter: ”Låter som en riktig häxbrygd. Men jag ska ogissa som vanligt. Idag blir det Simon Pegg.” Aku och många andra trodde på Harry Potter: ”Asch, jag slänger in en gissning på pottersk häxbrygd så länge”. Fredrik I förstod vad jag menade med örat och boxaren: ”Den där boxaren med ett sargat öra har ju en namne som är svensk författare (som i sin tur är namne med en legendarisk företagsledare), så jag gissar på honom så länge”, men Griskindspatrik trodde att det var Tysons öra. Nu var det ju ingens öra eftersom det bara var ett villospår.
Jag är inte säker, men det kan faktiskt vara så att Anna gav rätt svar, men så luddigt att det inte har slutat ludda än: ”Idag är det en småkusin till Buzz Aldrin som bloggar. Visste ni att hans mamma hette Månen?” Detsamma gäller Luna, som borde ha gissat rätt bara för pga. egen signatur: ”Hamnar på månen. Eugene Cernan och så svenskättade – ja, typ i Ljungandalen är det väl? – Buzz på det. Och Holy fields lär det finnas några av där uppe.” Japp, jag tror att både Anna och Luna hade rätt svar.
Till nästa år rekommenderar jag Smultronblommans teknik – att tänka högt. Och det var det även ZKOP gjorde:
”Tänker … Cauldron of stories … sagokitteln, stoppa ned och rör om … Tolkien … stopp.
Googlar … Eugene … basket! … Nike … stopp
Eugene xxxxxx … måne … Apollon … hum …
Efter att – som vanligt – hamnat i de grekiska myterna (känn dig själv!) tänker jag på barnboksklassiker skriven av en skotte.”
Och ja, det stämmer Görel: ”Jag tänker att Ljungan kanske är ett smeknamn på någon som heter Ljungberg.” Och så kom Wickmanskan med den korrekta gissningen som hon kallade vild: ”Vild gissning nu, inte Tina & Marina men kanske Dina & Dorinda?”
Vi tar den ursprungliga beskrivningen så att ni kanske känner igen er:
- Skaka flaskan.
- Kläd av dig.
- Vik ihop kläderna ordentligt och göm dem på en säker plats.
- Vänd dig tre gånger motsols och säg: Jag vill bli vad det nu är du vill bli.
- Skaka flaskan igen.
- Tag en matsked av innehållet.
- Sätt i korken igen.
- Tag en liten promenad.
Några av originalets ingredienser var ”barslitet öra av gammal katt, sparv och spindel samt rödmanetfrans”. Det blev i Hemlisbloggarversionen ”avbitet öra av en gammal boxare, larv och snigelspott samt röllakansfrans”. Ni ser? Glasklart!
Skotten Eric Linklater (1899–1974) skrev ”Det blåser på månen” 1944, starkt påverkad av det pågående kriget. I vår upplaga från 1975 (utrangerad lånebok från Falu stadsbiliotek) står det att den engelska originaltiteln är The Wind of the Moon, men i alla andra källor som jag har hittat är den The Wind on the Moon. Upprörande va?
Ergonomiskt på min ära. (Eric Linklater 1955.)
Linklater började studera medicin när han var 18 år, men blev inkallad och såg sig själv plötsligt som varande krypskytt. Dock blev han skadad i huvudet och fick spendera en längre tid på sjukhus (än en gång: anyone for syrebrist?). Efter kriget hoppade han av medicinstudierna och började plugga historia för att sedan gå i alla andra forna och blivande skribenters väg med ströskriverier, lärarjobb, radiojobb, försök på en politisk karriärväg och lite krigande i ännu ett världskrig. Bah, det är inte lätt att idag leta reda på lika äventyrliga platser, säger jag med en suck och lutar mig tillbaka i min skyddade verkstad.
År 1933 utkom Linklater med ”Männen från Ness”, som översattes till svenska av Frans G. Bengtsson … som sedermera skrev Röde Orm … som är liiite för lik ”Männen från Ness” för att det ska vara en tillfällighet. Ajaj. (Detta enligt Wikipedia; jag har själv inte jämfört.)
Vår slitna upplaga från 1975.
Linklaters ”Det blåser på månen” är så vansinnigt älskad. Jag har inte träffat en enda människa som har läst den och tänkt ”amen gu så ovärklit” eller ”det är kränkande att alla tjocka är fula” eller som ens undrar över hur historien går ihop när två små flickor är borta långa perioder utan att vara ett dugg saknade av sin mamma.
Nioåringen läser just nu ”Det blåser på månen”. Jag bad henne berätta vad boken handlar om. Miniintervju:
– Det är två systrar som heter Dina och Dorinda, och deras pappa ska resa bort och han säger till dom att det blåser på månen och om vinden hamnar i ens hjärta, så är man stygg i ett år, sa Nioåringen.
– Stygg? frågade jag.
– Ja, så säger man i filmer och böcker. Det betyder busig och elak. Det händer massa saker som jag inte berättar nu, men Dina känner en häxa, som ger dom en trolldryck som kan göra dom till vad som helst. Och dom två vill förvandla sig till känguruer och skrämma folket.
– Folket?
– Ja, byborna, mamma. Och när dom förvandlas, så ser Dorinda plötsligt en känguru i skogen. Då ser Dina samtidigt en annan känguru i skogen. Men det är ju varandra de ser! Sen händer massa och där jag är nu ska de rädda sin pappa.
– Tycker du om boken?
– Ja, för det händer en massa saker. Men dom skriver aderton istället för arton.
Och då är det ju jättebra med en trevlig ord- och sammanhangsförklaring längst bak i boken!
Jag ska bara förklara några ledtrådar till. Den ”unge Eugene” är en blandning av de två månfararna som är de enda som har gått på månen två gånger: 1) Eugene Cernan och 2) John W. Young. (Nej, det vet man ju inte bara sådär. Men man kunde ju snubbla över det under googlandet. Dessutom hette Linklaters halvsvenska mamma Youg som ogift.) ”Ljungan” är smeknamnet på fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg – och Linklater betyder just det! För att:
- lin = jung
- klater = klätt = berg.
AB hamnar i hatten med en ogissning som var så trevlig så: ”Vill bara önska alla God Jul, samt julkalenderkonstruktrisen såväl en god jul som ett gott nytt år och ett gott nytt hus.” Och stånk och stön samt pust, nu måste jag än en gång plocka ur en massa slarvpellar till gissare.
Jag draaaaaaaar två … oooh, nu blir hon glad (vissa tjatar mer än andra) … Görel! Och så tar jag en till … TBFKAEM! Då ska jag be att få dela ut ett extrapris var till Dina och Luna bara för att de just idag hette just Dina och Luna. Fyra priser dan före dan? Jahapp!
Vi avslutar med Citronens DRT-tolkning, som kräver en hel del av läsaren:
”Vare sig HB är en FF med KK, SS eller SFF kan RT vara HK (i plural) AKA SoP även om PS verkar vanlig i KB. IRL ska FS o VU föregå AP. VGU och TK styr framtagandet av BH innan PS påbörjas. Rapport till HK, NVDB o PMS. SL i Chaos. HB förekommer men i kombination med CocaCola. Eller RB.”
Ah, vi tar Annas DRT också!
”Alla hemlisbloggarna har rött hår och plommonstop. De har också vunnit Nobelpriset och deras initialer börjar på W. Ibland. Och alla är födda 1944, utom de som är födda på 1800-talet, eller senare.”
(Även hakke har idag en DRT-lista nästan sist som kan hjälpa er i kommentatorsbåset. Översättarhelenas fick ni igår och Fredrik I:s redan den 16/12.)
Lucka 24 kommer ungefär klockan halv ett. Alltså snart!
Och jag som var säker på att ”Ljungan” syftade på Linklaters egen The Prince in the Heather och ”Eugene” på Eugene O’Neills A Moon for the Misbegotten. (Som han visserligen inte var särskilt ung när han skrev, men konstigare saker har ju hänt i julkalendrar.)
va helvete, den där har jag ju precis lånat nåt av, nämligen det blåser på månen som min pappa tjatar om, och som jag har läst, men för länge länge sen, ska läsa för min son tänkte jag, varför kunde jag inte varit snabbare
just det, holyfield, inte tyson, tyson bet, kanske
Jahaaaa. Jag har för mig att jag läste den här när jag var en nioåring. För 35 år sen. Det är nog därför jag inte kommer ihåg den. God jul!
Ingen aning vem denne mannen är. Vilken tur. Då behöver jag inte känna mig blåst på julafton.
Ah, jag var också nio år för just precis 35 år sedan. Det borde i sin tur innebära att jag nästa år blir lika gammal som LottenPotten, men hur jag än skyndar kommer jag visst aldrig ikapp denna intellektuella gigant och kalendergeneral.
Tackar ödmjukast för pris – fast det var både dunkelt tänkt och sagt vid lunch.
Särbon är mycket intresserad av månlandningar. Förlåt, jag måste nog förstärka det påståendet en aning – särbon är ett patologiskt rymdfreak. På den nivån att han reser till Florida och firar Apollo 11 då och då. I somras träffade han just Buzz och jag tror bestämt att autograf- och handskakssamlingen inkluderar alla sex eller om det nu var åtta som klivit ner på månen. Jag fick i alla fall ros för att jag kopplade till Cernan som är en av de diskretare i gänget, han blev visst varken alkis eller galen. Sedan blev det ris för att Aldrin har rötterna i Värmland. Det är Cat Stevens som kommer från Ljungandalen. Sant!
Sådant håller särbon på med. Jag väntar på årets sista HB.
Jag är så stolt att du har med det där omslaget! Den är nämligen så att min mamma läste den för mig, och kanske hade hon läst den själv som ung, och vi älskade den så mycket och så fanns det ingen vettig svensk version att få tag på längre! (Detta var när jag var 10-11, på sjuttitalet alltså). Och då bestämde min mamma sig för att ge ut den med Kamratposten (där hon jobbade) som förlag istället! Och bad Fibben Hald att illustrera samt rita ett prima fint omslag, vilket han gjorde.
Sen har jag läst den minst fem gånger för mina barn, och vi grät floder varje gång när Guldpuman, ja ni vet.
Och PS Buzz Aldrins mamma hette faktiskt Månen, galet va? Marion Moon – himla snyggt namn faktiskt, jag skulle gärna ha det själv.
Och jag har såklart läst och glömt boken för tjugofem år sedan. Men jag minns att jag gillade idén med det där blåsandet som ställer till det i människors hjärtan. Det är en fin bild fortfarande, jag tror jag måste leta fram den igen.
Haha, nu ringer särbon och avslöjar årets julklapp i förväg precis som HUI – han får en signerad bok av Alan Bean av sin familj.
VSB.
Dina
Underbart och trevligt namn.
Min farmors namn , dock förkortat från
Au(Dina)
Nämen så skönt jag kunde inte ens när facit kommit.
Aha, var det dom! Jag älskade boken som liten men lyckades inte få mina barn att gilla den. Samma sak med andra av mina gamla favoriter, men de/vi hittade nya i stället.
Det där med kopplingen Ljungberg-Linklater känns liiite krystad, men det är kanske så att jag inte fattar den helt enkelt.
TACK snälla plommonstopet! Hörde du att jag satt och frös i Malmstenfåtöljen?
En kort sekund under de få stunder jag hade tid att ägna dagens lucka, så snuddade tanken vid »Det blåser på månen«, men jag fullföljde inte.
Mitt ex inhandlade jag som tjugoåring. Den är utgiven 1960 av Vingförlaget (KF med flera) och illustrerad av Nicolas Bentley. Jag läste den inte som barn utan först i tjugoårsåldern, sedan har jag högläst den för åtminstone några av barnen. Snart är det barnbarnets tur att få höra den.
Har ännu en bok av Linklater: »Trolleri med gamla ben« i en utgåva från 1951. En häftad sprättbok är det. Den läste jag någon gång under uppväxten eftersom den fanns i föräldrarnas hyllor och kanske är det dags för en omläsning, för jag minns inte så mycket av den.
Jag vet inte om jag ens vågar erkänna det men jag har faktiskt aldrig läst ”Det blåser på månen”.
Jag har ett minne av att den gick som radioföljetong när jag var barn men det var nog bara ett och annat avsnitt som jag hörde.
Det där med kopplingen Ljungberg-Linklater känns liiite krystad …
Men Görel, men Görel (jag hoppar och skuttar och gestikulerar), det är inte jag som har kommit på att Linklater betyder Ljungberg — det är verkligen så! På riktigt! (”Ljung” har även en koppling till ”lingon”.)
klätt subst. ~en ~ar
ORDLED: klätt-en, liten bergstopp ⟨provins.⟩
Jag loooovar att jag inte har hittat på det, detta är språkhistoria när den är som bäst. (Min språkhistorielärare var däremot inte bäst. Men kär i lärarinnan i danska. Nord. spr. i Lund var en kufisk institution.)
Först nu har jag kunnat sätta mig vid datorn och vilken trevlig överaskning! Blir så glad så glad. TACK!
Tyckte också mycket om boken. Läste den sist för kanske en 30 år sedan. Kommer ihåg hur exalterad jag blev när jag såg en annons om den, antagligen i Kamratposten som jag prenumererade på, för tills dess hade jag trott att jag var den enda Dina i världen. (Först mycket senare fick jag nys på sångerskan, men hon stavar med ´h´så det gillas inte tycker jag.) Självklart köpte jag boken på studs och läste den många gånger. Att jag inte kom ihåg den igår måste som sagt vara för att det var minst 30 år sedan sist. Skall genast läsa om den, om den fortfarande finns kvar i bokhyllan hos mina föräldrar.
Nej, vi har inte träffats än, åtminstone inte öga mot öga rent fysisikt.
Men jag hör till den (lilla?) skara som inte tycker om Det blåser på månen.
Den bar mig emot hela tiden jag läste den och antagligen läste jag inte ut den.
Man packar inte väskor på det sätt som systrarna gör.
Jag vill bara nämna att jag kom på något som jag tyckte var väldigt smart i onsdags. Strax efter min sista kommentar stängde jag av datorn, och tåget rullade in till Sundsvall, över älven Ljungan, som har sitt utlopp just söder om staden. Därefter fick jag skjuts till min barndoms kvarter och passerade Högomsfälten.
Ljungan! Heliga fält! utropade jag upprymd, och tänkte att författaren måste vara från Sundsvall. Lars Ahlin, kanske? Jag brann av kalenderiver, men artigheten bjöd att jag inte kunde gå ifrån ifrån för att gissa under resten av dagen.
Nu gjorde det kanske inte så mykcet eftersom det var fel, men jag tycker att det var en bra ansats. Om än fel.
Lustigt att E-L gissade på Röde orm.
Neej… Jag har faktiskt inte läst Det blåser på månen. Oklart varför, för jag har ju helt klart hört titeln. Men nej. Det får jag ju ta igen nu.