Riktningar
Inga problem här, inte. Jag sög på höger tumme tills jag var tio och då kom på att jag pratade så mycket att tummen bara var i vägen där den satt – inne i munnen. Men jag känner omedelbart vilket som är höger genom att tänka:
”Nå. Vilken tumme skulle jag kunna tänka mig att stoppa i munnen? Den här. Aha, då är höger ditåt.”
Däremot är jag hopplös vad gäller väderstreck. Om jag står framför en karta är det praktiskt att tänka:
”Vääääster ligger åt väääänster. Ööööster ligger åt hööööger. Den här tummen skulle jag kunna tänka mig att stoppa i munnen, då är öööster åt det hållet.”
Men om jag står på en plats – vilken som helst – och någon ber mig att peka ut norr, är jag borta, väck och vilse.
– Men Lotten, i vilket väderstreck går solen upp?
– Öster. (Fifty-fifty-chans.)
– Jamen då kan du ju räkna ut åt vilket håll söder är?
– Va?
Orienteraren Olle gifte sig med en utan lokalsinne, basketspelaren Lotten gifte sig med en utan bollsinne. Opposites attract.
Ojoj. Efter att ha läst Översättarhelenas analys – om dysdirexi – inser jag att jag visst har problem. Det finns de som helt intuitivt vet vad som är vänster och höger. De behöver inte tänka efter!
Fingerspret
Detta sitter i generna; pappa gör likadant. Det ser riktigt, riktigt fånigt ut.
Spretet sitter mest i lillfingret, men om jag ska nypa i något – som till exempel en pimpinett liten kaffekopp – med endast pekfinger och tumme, spretar alla de andra tre i en snygg trappformation. (Gissa om jag fick leta efter en sådan här kopp – dricker inte alla numera ur rejäla, brutala muggar utan fat?)
Så här öppnar jag dörren.
Så här klistrar jag på frimärken.
Så här plockar jag ut en penna ur en skräpsamling.
Så här dricker jag te ur en brutal kopp (som faktiskt har tillhörande fat).
Nu skulle jag egentligen visa hur min fingersättning på tangentbordet ser ut, men eftersom jag är gräsänka, har jag ingen fotograf som assisterar mig. (Alla de andra bilderna har tillkommit på via krånglande eftersom jag inte kunde hitta självutlösaren.) Dessutom skäms jag lite för att jag har fel teknik och (nu ska jag titta upp på skärmen) nädtanhela tidenb nåste kolla op tankenterner. Nej, det gick ju inte så bra.
Bara för att det är så kul att kasta sten i glashus, skulle jag nu vilja slå ett slag för tangentbordsundervisning.
Eftersom det kommer att ta ett par år innan vi kan tala till skärmarna och helt avskaffa tangentborden, tycker jag att det i skolan ska vara obligatoriskt med ”skrivmaskinsteknik”.
Precis som de rutinerade sekreterarna, som skriver uppåt 300 korrekta tecken per minut, skulle alla ha nytta av att kunna skriva snabbt – och korrekt. (Ja, jag vet att många skolor har tangentbordsundervisning, men det är långt ifrån alla.)
De som skriver utan stor bokstav och punkt motiverar det med att ”äh, alla fattar ändå vad jag menar” eller ”det tar så himla lång tid att trycka ner shift” – men jag är en stelbent gammal kärring som tycker att det alls inte är självklart att alla fattar vad man menar.
Frågan är självklar: hur kan de veta att alla fattar?
(Frågetecken skrivs förresten med vänster ringfinger på shift, höger långfinger på frågetecknet och ring- och lillfingret spretande som två antenner.)
Uppdatering!
Jättekul: testa hur snabb du är på tangentbordstryckningar. Runt 300 rättplacerade tecken per minut är ett godkänt resultat. Jag är med råge underkänd.
Jag har då aldrig varit med om maken till krångligt inlägg att publicera. Hela sajten bara försvann ett tag — och jag slet mitt hår. (En liten stund, bara måste ju tänka på det yttre.) Det var väl något med tangenterna, kantänka.
Åh, vad jag älskar detta lilla spretande lillfinger. Det är signalementet på mitt livs kärlek.
Hur ska jag kunna komma med en prosaisk kommentar och iakttagelse efter det där inlägget, Olle?
Angående obligatorisk skolundervisning: då tycker jag det är viktigare att lära sig skriva snabba SMS utan att lyckas stava rätt.
Sen kan man samlas i dialogzonen med sin utbildningsklientstödjare och ha ett samtal som anlägger ett helhetsperspektiv på attityder till livslångt lärande där alla får komma till tals om synen på demokratisfrågor.
Haha, kom igen Aequinoxia, det var ju just det du gjorde!
Spreeeet!
Men, den lilla babykoppen är du väl principiellt(stavning på det ordet ja) emot? Man kan ju faktiskt dricka té ur tallrik med sked. Detta spretande lillfinger är egentligen hemskt när man sedan står för allt man tycker är anti-fjolligt, för ett spretande lillfinger är fjolligt. Jag är nämligen precis likadan. För att inte tala om hur fjolligt det ser ut när man målar på mascara med ett lillfinger petande rakt ut i intet. Eller vika tvätt. Eller dricka öl! Hualigen. Detta lillfinger kan ge men för livet… om inte annat lite reumatiska känningar.
/Ica Fotboll
Aquinoxia: Haha, jag såg inte din kommentar — fast jag löste ju ditt problem.
O-oooh, nu var den djefla mannen ironisk utan att förvarna!
Den här wv tänker jag inte ens försöka mig på: umwmnmwu. Ny, tack: sfsxyxyx. (Sisyfosyxa?)
Hela sajten var försvunnen ett bra tag i natt med ska jag be att få tala om… eller, igår kväll. då vi mailade.
Att spreta med lillfingret lärde jag mig av din mormor. Vi satt i hennes kök i Stockholm, drack kaffe, konverserade och spretade med lillfingret. Hujja mej vad svårt det var:)
Jag använder inte lillfingrarna när jag skriver och kör bitvis med nåt slags korsfattning (använder högerfingrarna till tangenter långt till vänster och vice versa), men ändå får jag svinbra resultat i alla såna där maskinskrivningstest man kan göra på nätet. Sisådär 270 tecken/minut på engelska. (Det har funnits ett test på svenska förut, men jag kan inte hitta det längre. Det gick ännu bättre.)
Oj, var det inte idag man fick skryta hur mycket man ville?
Din kaffekoppsteknik påminner ganska mycket om min gitarrspelarteknik:
tummen och pekfingret håller plektrumet som en pincett, och resten av fingrarna spretar som i en trappliknande antenn.
(Detta när jag lirar planka givetvis, till akustisk gitarr använder jag inget plektrum utan i stället handens alla fingrar. Förutom när jag spelar stålsträngad acke – där blir det samma spretande plektrumgrepp som ovan.)
Jag tror att dagens ungdomar automatiskt skaffar sig rätt fingersättning. Hur ska man annars kunna chatta och skriva mail i rekordfart? Du tillhör en klämd generation, Lotten. De som behövde skriva maskin i hiskligt tempo före din tid lärde sig det på skrivmaskinskurser. Ett par generationer efter dem stapplar sig fram på tangentbordet. Och dagens ungdomar sitter som treåringar och lär sig var H och R ligger på tangentbordet.
Jag drabbades av ett stänk målmedvetenhet i högstadiet och sög åt mig skrivmaskinskursen som en svamp, samt fortsatte att öva på din elektriska skrivmaskin, den som någon av någon anledning tippexat över bokstäverna på. Jag har fortfarande perfekt fingersättning och skriver snabbare än jag tänker. (Intressant ibland, opraktiskt ibland.)
Testet på svenska finns här: http://www.typingtest.com/se/typingtest/
331 tecken/minut, 100% rätt. Färdigskrutet för i dag.
(Det är jag som har tagit bort en massa kommentarer ovan. Länkarna bara bråkar med mig. De gillar inte skryt.)
När jag gick i sjunde klass (86-87) hade vi maskinskrivning i en timme i veckan i en termin. (Den andra terminen lades motsvarande timme på sk datorundervisning, vilken innebar att vi spelade ett grafiklöst spel, risodling, varje vecka…) Nåväl, de där timmarna i maskinskrivningssalen i en källarlokal i skolan lovordar jag nästan varje dag. För så länge jag inte tittar på tangenterna blir det oftast rätt när jag skriver.
Är det bara jag tycker att det är lättare att skriva snabbt om någon bredvid mig skriver snabbt och jag kan härma tempot och melodin i tangentknattret, eller om jag lyckas höra sagda musik inombords?
(Naturligtvis fick jag använda backspace-tangenten rekordofta i detta inlägg. 🙂 )
Jag har hört att man i tidernas begynnelse började hålla ut lillfingret eftersom fransmännen gjorde så = det ansågs fint. Problemet var bara att fransmännen gjorde så eftersom de var så promiskuösa att de hade syfilis hela bunten, och det spretande fingret var ett av symptomen. (Hahaha insåg just hur det där lät… Nej då, jag försöker inte antyda att du har en könssjukdom…)
418 tecken per minut på Röda Rummet, men fem felstavade ord, pöh.
Mitt vänstra lillfinger har en tendens att sköta shift-tangenten.
Vad gäller spretet som du för övrigt delar med min fru är det väl lite drottninglikt? Fint värre!
Precis som Pernilla hade jag också maskinsskrivning i slutet av 80-talet. Om en bokstav blev fel fick man snällt skriva om precis hela pappret! Och slutprovet var ”skriva hela alfabetet rätt på under 18 sekunder utan att titta på tangenterna” (läraren testade oss genom att hålla ett papper över våra händer medan vi skrev.
Oh, vad det är nyttigt nu idag när man sitter och skriver som en tok hela hela dagarna.
Oh, men Lotten – är vi släkt månne? Jag, och min far och farbror, lyckas aldrig lära mig höger och vänster och säger fel ungefär varannan gång. Och spretar med lillfingret gör jag också (och det gör min morbror med…).
Däremot tittar jag faktiskt inte på tangenterna när jag skriver. Och maskinskrivning hade jag på högstadiet så jag har ju lärt mig fingersättning nångång men jag är rätt säker på att det inte är pga den undervisningen jag skriver rätt. Nä, det är pga av två akademiska uppsatser, tusen hemtentor och framför allt några års konstant msn- och icq:ande (och förresten: när jag kommenterar här anstränger jag mig alltid extra mycket för att skriva versaler i början av meningar, de tenderar att falla bort annars, hihi). 🙂
Nyårslöfte: Jag ska lära mig att skriva med rätt fingersättning! (Att stenografera borde jag ju också lära mig, tusan hakar.)
Tack, Helena! 278 tecken/minut på Röda rummet, varav 31 felstavningar! Trettioen felstavade ord!
/drottning spret-Lotten
Orangeluvan: Erkänner mig synnerligen besegrad. Här ska tränas.
PROVRESULTAT
Här är resultatet av ditt skrivprov:
– Provets namn:Röda rummet
– Datum: 2006-11-24 16:17
– Provtid: 02:00
– Bruttohastighet: 407 tecken/min
– Felslag: 7 felstavade ord
– Noggrannhet: 95%
– NETTOHASTIGHET: 390 tecken/min
Voila!
När i ändå är inne på felfingerfärdigheter undrar jag om ni andra är felgafflade eller inte? Dvs äter med kniv och gaffel i rätt hand? Jag gör det inte och måste ha gaffeln i ”fel” hand (eftersom jag inte kan höger och vänster vet jag inte riktit vilket som är rätt) och är därmed felgafflad.
Alltså, det där testet. Jag var tvungen att testa det igen.
Undrar om vi inte skulle få bättre resultat om vi fick skriva något som inte var på gammelsvenska eller utrikiska utan mer på normalt språk!
När jag var 20 sökte och fick jag ett jobb som sekreterare/assistent. Lite försynt frågade dom om jag kunde skriva maskin. Absolut, svarade jag tvärsäkert. Min mamma vann skrivmaskinstävlingar som ung och den talangen måste väl ha gått i arv tänkte jag. Det hade den inte. Detta var på det glada 80-talet då det heller inte fanns datorer så skrev man fel var det tippex som gällde. Jag fick en tuff start på mitt nya jobb. Och en mycket god motivation att öva upp mitt skrivmaskinsskrivande.
Häromdagen uppmanade ju Lotten till skrytande men jag kände mig helt plötsligt alldeles för blyg för att avslöja allt som jag är fantastisk på men nu kommer det: Jag är numera en jävel på tangenterna! Jag kör med alla tio fingrar och det går så snabbt att tankarna inte har en chans att hänga med fingrarna i svängarna och på pränt kommer därmed ibland inte helt genomtänkta meningar.
För övrigt är jag gift med en man med två spretande Lotten-lillfingrar. Och precis som Olle är jag dökär i dom!
Nu är jag fredagsdeppig. JAgrär sämts i jela världen på att slriva utan att titta på atnfenterna.
Jag var ju tvungen att prova och hoppsan! Jag lyckades uppnå 333 tecken/min och bara 5 felstavade ord!
Men nu undrar jag hur det kan komma sig att jag ALLTID får skriva om word verification minst en gång när jag skriver här. Är det mina 5 felstavade ord som spökar?
Mina fingrar spretar inte alls, men det har väl två orsaker: värk och basketbollar. Värken gör att jag gärna har alla fingrar lite böjda tätt tillsammans och basketbollarna har åstadkommit att mina ringfingrar knappt går att räta ut.
Härmed kan jag upphäva din fredagsdeppighet, jag gjorde testet med nedslående resultat. Pulsen steg dock till 280 tror jag, och tävlingsinstinkten kom fram. Tur att denna fingerfärdighet inte behövs i morgondagens basketmatch. Ska bara behålla tävlingsinstinkten…. //Bell
I högstadiet hade vi på 70-talet ”Fritt valt arbete”. Lotten – – det känner du igen va, du och jag som är årsbarn?! Jag och min bästis valde skrivmaskin, elektriska sådana. Oj, oj, oj! Inbyggd Tippex-funktion hade de moderna vidundren. Vi fnittrade oss igenom alla lektioner helt hysteriskt och lärde oss inte ett dugg. Än i dag kör jag med min sexfingers fingersättning, och jättesnabbt går det!
Apropå höger och vänster så tillhör jag dem som får tänka efter! Visste inte att det fanns ord för det.
Jag är förresten också gräsänka i Den Lilla Staden inte långt från Världsmetropolen! 😉
Petra: det här är kvinnligt. Nu bockar jag av ännu en grej på min frus lista. Hon dukar bordet fel också med kniven t v…
Ja, vad gäller ”fel”, dvs rätt kryssar jag för alla ovanstående:
Jag sög länge på höger tumme (vänster dög i nödfall)
Höger/vänster – vilket är egentligen vilket???
Kompassen har många riktningar, men vilket håll går de i? Kartor funkar bra när man väl har vridit kroppen åt rätt håll!
Ordentligt spret på lillfingrarna var det här, vad jag än gör. Ser lite malplacerat ut med en stor stark, och kaffe dricker jag inte…
Och som sagt, självklart dukar jag med gafflarna på rätt sida om tallriken, även om alla andra genast kommenterar att det visst är jag som har dukat igen. Har för övrigt inga problem med att äta med dem på det sättet heller…
OBSOBSOBS,ordet dysdirektiker har Översättarhelena hittat på för att fira denna historiska dag! Jag gjorde bara om det till den vetenskapliga läran dysdirexi.
Och hej, Bell — en av spelarna i basketlaget! (Hon skriker ”gå höger” till mig när vi spelar centrar tillsammans, varpå jag börjar fundera över tumsugning, och vips måste vända ner i försvar.) Men Ewa, spelar du också basket? Alla vägar bär till basket?
(Ni förstår alla att denna lilla textsnutt tog mig 43,3 minuter att skriva? Sedan fick jag gå tillbaka och rätta ungefär 31 stavfel.)
Konstigt. Jag minns FVA (Fritt Valt Arbete), men måste fråga Bästisgrannen vad vi valde för arbete fritt.
Men det funkar väl bra att skriva med två fingrar?Jag använder pekfingrarna och det gjorde jag som maskinskrivare också, det gick alldeles utmärkt. (Lite tippex har väl aldrig skadat, förresten?)
Studiomannen och frun: Jag brukar lösa det med att lägga kniv och gaffel på samma sida lite käckt! 🙂
Jag spretar också hej vilt med lillfingrarna. Min fars sambo har en intressant förmåga. Hon är som en fågel, har koll på väderstrecken varsomhelst och alltid. Även utan solen framme. Hon har dessutom koll på klockan med hjälp av solen och hamnar sällan mer än en kvart fel.
Bägge dessa egenskaper skulle jag vilja ha, de är coolare än en korrekt fingersättning. När vi övade skrivmaskin i skolan hade de metallskärmar som fästes över tangentbordet och händerna. På skärmen kunde man lägga det man ville skriva av och man hade inte en chans att se tangentbordet.
Min bror spretar så där fint med lillfingret som du gör och dessutom envisas han med att dricka både kaffe och te ur pyttesmå koppar som den på bild nr 1. Jag däremot spretar inte alls och det kan bero på att ovanstående broder när vi var små lyckades klämma båda min lillfingrar i ytterdörren. De är krokiga som gamla grenar.
Petra: det är den optimala kompromissen. För övrigt har jag inte kommit upp till 300 tecken än, eftersom jag var fullt upptagen under färd med att backa tillbaka och rätta fel.
Nu förstår jag varför du var tvungen att gå till frissan idag! 😉 Akta, inte slita i barret.
Snygg Pippinyckelring!!! Hon är min idol också.
Jag har alltid velat kunna stenografera. Tänk om man faktiskt hade fattat nåt av alla sina kråkfötter efter föreläsningar. (Oh no, jag skrev kräkfötter.)
Har alltid skrivit lite i luften när jag snabbt måste komma på vilket som är höger, annars går det inte. Men det går snabbt så det är aldrig nån som uppfattar.
Jag skriver jättesnabbt, ”det låter som om det regnar!” brukar min man klaga, men å andra sidan blir det förskräckligt många fel också.
Pyttesmå tekoppar GÅR bara inte!
Jag behöver/kräver baljor.
Är just nu inne på dagens fjärde kanna som jag tömt alldeles själv, och då rymmer min kanna ca två liter.
Däremot går alla olika former på koppar/muggar bra, bara det finns handtag.
Ovanan att hälla upp det i glas som vissa ”fiiinare” fik har börjat med resulterar bara i brända fingrar, eftersom de inte har några handtag.
Te ska helst inte vara pissljummet, nämligen…
435 tecken per minut, noll felstavat…..beat that, n …som Jerry Lee Lewis sa..
Nu har jag testat igen. Med en stor kopp te bredvid mig skrev jag först så fort jag kunde utan att rätta fel. Sedan testade jag Studiomannens suddteknik. Sedan drack jag min balja te (doping) och skrev igen … med precis lika bedrövligt resultat.
Jag är en skam för alla tangentbordsknattrare.
Anonymous, du får skaffa dig ett alias, t.ex. ”Snabbskrivaren” eller ”Rättstavaren” eller kanske bara ”435”!
Är Ödmjuk upptaget?
Snabbskrivningstestet var oerhört kul. Det spred sig som en löpeld på kontoret. Överallt satt rödsvettiga personer och knattrade, utropandes ”nämen!”, ”nej!”, ”vafan, semikolon!”, ”jag är ju usel!”, ”bara en gång till!”. Jag och min nästan lika gravida kollega skalade av koftor och scarves och satt rödkindat och koncentrerat och jagade några tecken till. Jag trodde till en början att det inte var tillåtet att korrigera felskrivna ord, för så var det på skrivmaskinsskrivningen i högstadiet. Det var bara att skriva om hela rasket om fingret tryckt fel.
Spreta med fingrar är väl en sak. Men hur gör ni när ni bläddrar? Jag och resten av mänskligheten slickar lite diskret på pekfingertoppen och bläddrar med den. Lille maken fattar tungspetsen mellan tumme och pekfinger och sen bläddrar han, med pekfingret. Det hade jag aldrig sett någon annan göra. Och – lyssna på det här – vår äldste son gör likadanat!!! Automatiskt. Det är genetiskt betingat. Rart eller hur?
Sådär fungerar jag när det gäller politiker. Jag kan lyssna på en modern politiker i flera minuter och ändå inte avgöra om det är vänster eller höger. Beror det alltså på att jag sög på tummen tills jag var åtta?
Dessutom är jag alltid förvirrad första halvtimmen när jag gått ombord på en båt. Måste vända mig föröver innan jag yttrar mig om styrbord och babord.
wv påstår att jag lider av bycbpni
jag är också en lillfingermänniska! (och min pappa också YES!)
[…] egentligen är av rätt klumpigt format om man har vant sig vid en liten telefon som får en att spreta med lillfingret eftersom den är just det – så […]
[…] lillfingerspretet på […]
[…] ner. Med en GPS (tack kära barn för den gåvan!) kan man leva ett nästan normalt liv. Och tack Lotten, som tog upp ämnet, så att jag fick en puff att komma ut som lokalsinneshandikappad och […]