Lotten – Sida 116 – den skrattande språkpolisen

Familjen Bergmans recept på köttfärssås

Publicerat av Lotten Bergman den 14 januari 2015 19:23

Jag har just nu en skrikande Tjugoåring i köket. Hon är inte kompis med fiskgrytan, så då hjälper det väl om man skäller ut den?

– DU ÄR TRÅKIG! TRIST! FUL! SÄG NÅT!

Spanjoren i huset försöker just nu mildra grytilskan genom att hälla ett paket fryst chili i maten, för då brukar det bli bra.

De senaste 20 åren har jag lagat mat 97 % av kvällarna. Det är helt enkelt så att om jag är hemma, är det jag som står vid spisen och föder barn.

litetdjurimaten — – Hovmästarn! Lotten har lagt djur i soppan!

Det här är naturligtvis inte alls rättvist, så jag överlåter med varm hand och i jämställdhetens namn t.ex. firmans momsredovisning till ”nån annan”. (Han vill egentligen inte heller kännas vid debet och kredit eller procenttecken, så jag nämner honom inte vid namn eller alias för då har han liksom inte fått uppdraget på riktigt. Eh, hrrrm.)

Tjugotvååringen har bott i Lund i drygt fyra år och kan numera laga vilken mat som helst – men började inte göra det förrän han blev tvungen och dessutom beordrad eftersom han jobbade i sexmästeriet. Basen i all mat är lök.

– Lök! Mera lök! Hacka mer lök! Stek den långsamt! Åh, vad det luktar gott! Löööök!

Den milda Sjuttonåringen som inte gör väsen av sig, gör det inte heller i köket. På helgerna äter vi aldrig lagad lunch – om inte han tar initiativet.

– Jag kokar lite pasta. Steker korv. Gör fransk tomatsallad. Är det någon annan som vill ha? Är vi bara tolv? Jahaja. Humdidum.

Den nyblivna Femtonåringen säger ja till allt, men kommer inte längre än till jaet.

– Kom och gör sallad!
– Okej!
– Har du tid nu?
– Mhm, jag ska bara …
– Om du först gör sallad kan du …
– Mhm, kommer.
– Vi äter snart, kommer du och gör salladen?
– Javisst. Jag måste bara …

Och så försjunker hon i en teckning, ett mattetal, en bok, en dator, en ouppknytbart skosnöre eller ett tilltrasslat halsband som måste redas ut på studs.

moasdjur — Eller ett djur som måste byggas.

Tolvåringen är chef över sörjor, såser och kladd. Guacamole (som kanske borde stavas guackamåle?), bearnaisesås, dippsåser och äggröra – allt går som en dans. Men tar han fram en kniv eller en stekpanna, så sprutar blodet och tånaglarna blir blåa av tappat gjutjärn.

Och nu till dagens höjdpunkt! Recepttajm!

barnenater — Helt normala barn vid kvällsmaten.

Lottens köttfärssås

Sisådär 13 jättestora portioner. OBS: Alla mått är YTTERST ungefärliga.

1,5–2 kg nötfärs
4 STORA gula lökar (eller 23 pyttesmå)
3 rivna morötter (inte ett måste, men drygar ut bra)
6 klyftor vitlök
0,5 dl olivolja (alla andra recept vill ha i mer, så ta mer om ni vill)
1 dl tomatpuré
3–5 dl rött vin (vitt vin ger snyggare färg, men smakar inte lika mustigt)
ungefär lika mycket krossade tomater som köttfärs
3–5 msk torkad oregano
3–5 msk torkad basilika
1 msk torkad rosmarin, välsmulad till oigenkännlighet
2 tsk timjan
1–2 lagerblad
1, 5–4 msk salt (galet oprecis är jag på saltfronten)
1–3 tsk socker eller icke smaksatt honung (minthonung är helt fel)
3 buljongtärningar (eller den flytande lyxvarianten)
massa nymalen peppar, chiliflingor, lite Caj P:s grillkrydda (inte andra märken, de smakar fusk)

+ drygt 1 kg spagetti
+ massa riven parmesanost
+ en sallad på tomater, sallad, spenatblad, avocado, fetaost, kasjunötter & god dressing (alltså olivolja, vinäger, fransk senap, vitlök, salt, peppar, dragon)
+ vitlöksbröd

1.
Finhacka lök, morot och vitlök så fint du kan. Vilket jag inte kan ity jag dåligt tålamod har. (Ska man hacka de redan rivna morötterna? undrar vän av ordning.)
2.
Fräs allt mjukt (utan att det blir brunt eller till och med svart) i olivoljan i minst 20 minuter. Det är nu man tar fram matlagningsvinet, för lökstekning är dötrist.
3.
Tillsätt köttfärs, lite i taget så att det bryns och inte kokar.
4.
Tillsätt tomatpurén och låt fräsa med röran i en minut. Kanske två minuter.
5.
Tillsätt vin och låt allt koka upp snabbt och puttra en liten stund.
6.
Dunka ner tomatkross och alla kryddor i grytan. Salta och peppra. Låt puttra under lock i minst 1 timme, gärna mer om det finns tid.
7.
Fyll på med mer kryddor om det behövs. Vilket det gör.

Man kan ha annat i också, t.ex.:

2 msk mango chutney

ett paket bacon i pyttebitar

zucchini.

Om man har lite ont om tid eller tålamod, kan man fräsa löken och köttfärsen samtidigt fast i olika stekpannor och sedan blanda ihop.

spaghettiksaus — Spagetti med köttfärssås och en kusin!

Känsliga tittare varnas – men om ni tycker som jag, gillar ni Regular Swedish Meal Time.

Psssst. Fyll båset med recept! Dsssssst.

126 kommentarer

Kunskap som går förlorad

Publicerat av Lotten Bergman den 13 januari 2015 00:44

Med döden (ett ord som ska uttalas som Astrid Lindgren uttalade det: tre gånger) försvinner inte bara t.ex. rösten, stegen och snarkningarna utan även alla erfarenheter och all kunskap som har inhämtats under ett helt liv.

Ja, ni får gärna hojta ”floskelvarning!” eftersom jag påpekar självklarheter – men visst är det bedrövligt?

Min pappa intervjuade – och spelade in på rullband – min farfar strax innan han dog, och fick sig till livs en helt osannolik historia som inbegrep skidåkning i flera månader, 10 000 kr innanför västen och spanska sjukan.

Därför ska man förstås intervjua den äldre generationen innan de dör.

– Hej, får jag intervjua dig innan du trillar av pinn?

Mjaeh. Det låter inte så bra, va?

– Heeej, kan inte du berätta allt du minns från ditt liv?
– Du menar innan jag kolar vippen? Tar ner skylten, kastar in handduken, kilar runt hörnet, seglar vidare, trillar av pinn och loggar ut?
– Eh. Neeeej, du har många år kvar, det är jag säker på!

Hm. Hur ska man lägga upp det?

Fast nu har jag helt snöat in på överlevnadskunskap som går förlorad. Jag och min djefla man kan t.ex. hugga ved. Kan våra barn det? huggaved Kan vi döda ett stort djur och äta upp det? Jag är faktiskt inte säker på att jag fortfarande kan rensa en fisk utan att fråga om råd och har totalt misslyckats med att lära mina barn att sticka, virka, putsa skor och åka skidor.

Bedrövligheters bedrövligheter och elände.

Men jag har hittat en intressant lista på sådant som har gått förlorat – och lärt mig en hel del.

• Stradivarius – tillverkningssättet var så hemligt att blott pappa Antonio Stradivari hans söner Omobono och Francesco kände till det. När de dog, visste ingen hur man gjorde längre. (Det finns dock de som säger pffft och anser att en Stradivarius låter som vilken annan skrikande fiol som helst.)

• Nepenthe – en drog som ibland kallas ”glömskedryck” på svenska, och som återfinns i Odysséen, Harry Potter och Edgar Allan Poes ”The Raven”: Quaff, oh quaff this kind Nepenthe and forget this lost Lenore! Tydligen funkade den lite som opium och var ångestdämpande. (Man kan också ta en dos basketträning, det funkar lika bra.)

• Antikytheramekanismen – något så obegripligt som en analog dator från ungefär 100 f.Kr. Obegripligt? Ja, än idag vet man inte riktigt hur den funkade. Den ser ju lite anfrätt ut:

• Teleharmonium – ett musikinstrument som uppfanns 1897 och som skulle spela musik via telefonnätet. (Japp, nu vet jag vart [närt?] jag ska åka när jag väl får chansen att resa i tiden.)

• Biblioteket i Alexandria som brann upp – det var som ett internet, fast f.Kr. Och där fanns säkerligen massa information om den där nepenthe.

• Damaskusstål – en blandning av mjukt järn och hårt stål som gör t.ex. svärd och knivar obegripligt tuffa. Kanske måste man ha tillgång till wootz (en sorts hårt gjutstål), kanske är det bara själva slipningen som gör’t. Man vet inte!

Manraketen • Månraketernas teknologi – kanske min favorit här på listan. Man kan förvisso bygga en likadan raket som Apollo och de andra grabbarna eftersom material från 1960-talet finns kvar och man till och med har kvar en raket eller två, men … dokumentationen är tydligen under all kritik! De hade så bråttom att de inte förde noggranna böcker och alla teknikerna har ju dött eller glömt bort hur de gjorde.

[…] A lot of the information about how the engineers of the 1960s made the voyages work is invaluable. Amazingly, the records remain so disorganized and incomplete that NASA has resorted to reverse engineering existing spacecraft parts that they have lying around in junkyards as a way of understanding just how the Gemini and Apollo programs managed to work so well.

Åh, jag tycker att de ska åka till månen NUUU bara för att jag ska få se hur det funkar med modern teknik!

• Silphium – en numera utdöd medicinalväxt som funkade som preventivmedel, hostmedicin och bot mot magont, smärta i största allmänhet samt vårtor. Förmodligen är detta lösningen när det gäller mina knän … men det lär vi aldrig få veta (sade hon bittert).

• Romarnas cement! Utan denna fantastiska blandning som ingen vet hur man tillverkar idag, hade inte Pantheon och Colosseum funnits för oss att fotografera i vacker solnedgång. (Hej kommentatösen Bess!) Uppdatering! Läs här!

• Grekisk eld, bysantinsk eld eller flytande eld – eld som inte slocknade ens under vatten! Och jo, den har jämförts med napalm, men trots att vi ju kan åka till månen (eller kanske inte, se ovan) kan man inte med säkerhet säga hur den grekiska elden skapades.

Fantastiskt. Otroligt. Men hur rensar man en fisk?

78 kommentarer

Allt är redan påhittat!

Publicerat av Lotten Bergman den 11 januari 2015 12:59

Jag sitter ju och tittar på tv-serier när jag motionscyklar eftersom det är så svårt att läsa böcker när svetten stänker och glasögonen halkar ner till hakan hela tiden. Därför hänger jag med när folk pratar om Netflix- och HBO-serier och kan tala om vad jag gillar, vilket inte är så mycket eftersom jag är rysligt kräsen. (Sade hon lite fisförnämt.) Kvaliteten hänger (för mig) på om replikskiftena funkar och om de är snabba och intelligenta och om handlingen överraskar.

Gillar:

Orange is the New Black
QI
Suits
Orphan Black
The Killing
Sherlock
West Wing
The Newsroom
Band of Brothers
Doctor Who
Downton Abbey

Gillar inte, trots att alla säger att jag har fel:

Breaking Bad (har sett hela jädra serien ändå)
True Detective (har sett hela den väldigt välgjorda serien ändå)
The Wire (har bara sett fem program)
Sopranos (har bara sett ungefär fem program)
Game of Thrones (har bara sett tre program)

När jag nu skulle göra ovanstående listor, råkade jag säga ”Orphan is the New Black” som en blandning av Orange is the New Black och Orphan Black, vilket ju var jättejätteroligt! En snabb googling gav vid handen att jag är hur förutsägbar som helst. Detsamma gäller att ideligen säga ”fattiga riddare” istället för ”spanska ryttare” och tvärt om – eller spanska ryttare istället för fotanglar.

Samt att råka skriva skriva istället för att skriva skruva, förstås.

Allt är redan påhittat!

Sådärja. Nu har ni resten av denna söndag planerad. Antingen sätter ni er ner och hittar på andra saker som ni (och alla andra) förväxlar, eller så lägger ni er tillrätta och kollar på film på t.ex. HBO eller Netflix. (Själv springer jag omkring i baskethallar och har mig!)

69 kommentarer

Mina två passioner: bokstäver och idrott

Publicerat av Lotten Bergman den 7 januari 2015 17:26

Jag har under årets första vecka fått hjärtsnörp av massa nya och gamla länkar till undersökningar om hur vi ligger till på olika områden, och då mest hur vi i Sverige ligger efter när det gäller matematik och läsförståelse. Men att vi samtidigt är kungar vad gäller ”problemlösning” … som, ehum, alltså inte inbegriper siffror eller bokstäver?

lasutveckl_norden

En av våra bästa kompisar som jobbar väldigt mycket med studenter utomlands – i all världens hörn – har berättat att när det vankas grupparbete, är svenskarna de allra bästa att ha i sin grupp. Inte för att svenskar är bäst på att samarbeta eller för att svenskar tar kommando och delegerar uppgifterna till hela gruppen, utan för att de vet precis vad som behöver göras; svenskarna tar kommando och gör hela uppgiften på egen hand.

(Det underliga är att alla som jag har pratat med om skolans ständiga grupparbeten, berättar samma sak: att just de var de enda som gjorde något. Alla andra i gruppen bara slöade, blev sjuka och led av scenskräck.)

Apropå läsningen: Tjugotvååringen i Lund håller på att bli färdig civilingenjör samtidigt som han är kemisektionens återvalde ordförande. (De har alltså samma ordförande två år i rad, vilket i LTH:s historia aldrig har hänt – ett faktum som den stolta modern inte försitter ett tillfälle att berätta.) Han pluggar just nu inför en ekonomitenta (ty även kemister studerar ekonomi), vilket grabben inte alls är förtjust i. Jag försöker förstå hans aversion, varför han skickade dessa tre textexempel från en gammal tenta som han använder:

(Klicka så blir bilderna större. Men inte bättre.)

Eftersom jag även får hjärtsnörp av saknade eller extrainsatta mellanslag och citatteckensslöseri samt andra petitesser som stavning, hade jag inte varit i närheten av att klara en sådan tenta. Samtidigt förstår jag ju nu larmrapporterna om att studenterna vid landets universitet inte begriper vad lärarna skriver … Hrrrm.

Samtidigt i en helt annan värld, visar det sig än en gång att för få barn idrottar eller rör ens på sig och att de slutar trots att de egentligen inte vill sluta och att den stora boven är elitsatsningen. Eftersom jag får hjärtsnörp även av sådana nyheter och (som väl nästan alla andra) anser att alla barn och ungdomar borde få idrotta om de vill utan att slås ut för att de t.ex. är kortväxta, storväxta, inte har bollsinne, inte har koordinationen eller finmotoriken eller nåt annat som inte gör dem till vinnare från dag ett, har jag nu kommit på att mitt mål under 2015 är att ge mig ut och debattera

bokstavsglädje
idrottsglädje.

Okej? (Ooooh, all the really lukrativa idéer som jag kommer med gör vår revisor tokig.)

John Wooden hade många kloka saker att säga om att vinna eller inte vinna.

69 kommentarer

Nej, jag har verkligen inte tid att blogga om gårdagen som var Trettondagsafton!

Publicerat av Lotten Bergman den 6 januari 2015 14:00

Det var någon som sa att om man vill få något gjort, ska man se till att ha mycket att göra. Var det kanske jag?

Jag har det lite snärjigt, förstår ni. Anna Toss har nämligen på Julkalenderfacit-manér skrivit om Edith Nesbit och dessutom bestämt (det är så jag läser det, ja) att när filmen görs, ska jag spela huvudrollen. Niklas i kommentatorsbåset kan fixa rekvisitan. Resten löser sig säkert, va?

Apropå Niklas, så var han rekvisitör i den här produktionen från 1999, som var så aktuell igår på Trettondagsafton:

Om ni skrollar till 42 minuter, kan ni se den scen som gjordes så rasande mycket bättre med den förra generationen 1967:

Och ja, det är far och son Lindstedt i rollen som Tobias Raap.

(Ber om ursäkt, det är nog femte gången jag länkar till detta klipp.) Hela pjäsen finns till allmän beskådan på SVTplay, vilket jag mer än gärna betalar tv-licensen för.

Så nu måste jag

naturligtvis skriva ett manus till filmen om Edith (vi har lagt bort titlarna)
se båda uppsättningarna av Trettondagsafton här ovan
korrläsa fram till deadline kl. 15
ta emot gästerna
komma på vad gästerna vill ha för mat
se till att tre av barnen i huset kommer iväg för att träna basket (mitt i middagen!).

Det hela kommer förmodligen att sluta med att jag istället

slänger ut granen
sorterar tuschpennor åt barnen (funkar, funkar inte, funkar …)
gör dagens bräda
beställer pizza
spiller vin i dekolletaget
trampar på lego (som är mjukare nuförtiden)
klipper mitt eget hår
dammsuger elementen
oljar motionscykeln.

Eller så lägger jag ner rubbet och kolla på Kenneth Branaghs version av Twelfth Night? (Samma scen som ovan kommer vid ungefär 46:30)

För övrigt kan konstateras att av allt jag har skrivit under 2015 var ord- och bokstavskombinationen av ”Kenneth Branaghs version av Twelfth Night” det absolut svåraste. Försök att sätta fingrarna på rätt tangenter utan att titta!

45 kommentarer

Then icke alls arghe snickhareen

Publicerat av Lotten Bergman den 4 januari 2015 16:43

Rubriken hittade PK i kommentatorsbåset på igår, när jag i en förflugen kommentar berättade att jag minsann hade hantverkat mig genom hela dagen som en hel ka… Nej, så kanske man inte kan skriva längre?

Först skulle jag laga källarkylskåpet som gick sönder för tre veckor sedan och som vi är otroligt beroende av, som den storfamilj vi är. Jag läste på, googlade, petade, skruvade, blåste rent och gav upp.

slapkyl — Och tog kylskåpet på ena axeln och lade det i släpkärran som är vårt skrotförråd.

Men, undrar ni väl nu, hur har vi klarat oss utan det extra kylskåpet i tre veckor? Jo, med hjälp av vädret och min ”uppfinning”.

utekyl1 — Ute på verandan står en bokhylla med en gardin av fyrdubbel vaxduk.

utekyl — Det här var kylskåpet som hyste bl.a. 12 kilo bläckfisk under den dryga veckan som spanjoren i huset hade sin spanska familj på besök.

Men så här kan man ju inte ha det nu när solen lyser och gassar och har sig och det är massa plusgrader. Och heller inte när det blir –10 °C och osten fryser. Något måste göras! tänkte jag och skred till verket.

Men först skulle jag bara tvätta en fransk balkongdörrs fönster (solen försökte, men lyckades nästan inte tränga genom). Fast då insåg jag att ihopklämmarpryttlarna (korrekt term?) mellan fönsterglasen hade gett upp och måste bytas ut. Väl där, mitt i bytandet, bändandet, skruvandet och svärandet, förstod jag varför dörren visslar så muntert när det blåser ute eftersom tätningslisterna hade blivit så spröda att de bara bestod av ett pulver som gick att blåsa bort.

ihopklammare — Gammal, fungerande stängaihopplutt, gammal trasig stängaihopplutt, nyinsatt och fungerande klämmaihopplutt som är jättebänglig att få dit.

Samtidigt som jag skruvade, bände, klistrade nya lister, bankade och torkade rent, googlade jag fram ett kylskåp som var till salu här i stan. Tur att man har stora, starka söner nu när min djefla man ligger pall med det årliga ryggskottet. Kylskåpet (och en gul pirra) inköptes, bars ner i källaren, installerades till applåder och serpentiner.

nykyl — Rent och tomt! Men inte så länge till.

Men en nästan större bedrift var att jag lyckades pruta ner kylskåpet till 500 kr mot att jag dessutom tog emot två enorma, bängliga överskåp som säljaren verkligen ville bli av med. Och en ännu större bedrift var att jag ensam i bräcklig farkost (se nedan) lyckades bära dem till ett ställe som tar emot åbäken som ingen vill ha.

overskap — Tyvärr var stället stängt när jag kom kånkande med dem, så jag bröt mot en skriven lag som tydligt angav att man inte villa ha gåvor när det är stängt. Förlåt.

Den bräckliga farkosten är älsklingsbilen HEJ. Han har nämligen problem med pyspunka, vilket man tydligen inte ska kunna ha på bilar. Jag fyller på med luft varannan dag och inväntar vår bilmeckartomtes nästa lediga dag, för då ska HEJ få ny frisyr och lite manikyr.

Ett annat hjul är den relativt nya dammsugarens. Jag dammsög nämligen lite som Ronnie Peterson och for i en kurva så illa att svänghjulet undertill trillade av. Hantverkaren i mig satte på ett nytt hjul som inte funkade alls, så ny nu dammsuger jag barbacka.

Och hur avslutades denna min hantverkardag? Jo, med att jag spacklade ugnen ren.

ugsrengoring — Rengöringsmedel, scotch-brite och stålull samt såpa kan slänga sig i väggen – med en rejäl skrapa kan man slå världen med häpnad.

Fast har jag då egentligen snickrat? Nej, men rubriken var så fin.

55 kommentarer

Vilken bank är bäst? (Judgement Day: Skandiabanken & Handelsbanken & SEB)

Publicerat av Lotten Bergman den 2 januari 2015 23:10

Detta inlägg är en sequel, förstår ni. Här finns del 1. Och här finns förresten del 1,5 – när jag lyckades skapa ett konto på Skandiabanken, vilket bara tog drygt två år.

Kort sammanfattning för konstigt folk som inte klickar på länkarna ovan:

Vi har sedan Eldkvarn var som mest poppis haft en och samma bank i Lund. Detta är extremt opraktiskt, men vår personliga bankman gav oss huslån trots våra bedrövliga finanser. Sedan jag vet inte hur många år har vi funderat på att byta bank men huuuuu vad svårt det har varit att

bestämma sig för vilken bank vi ska välja
de facto göra bytet.

200kronor_ib Detta har varit lika svårt som det var för Indiana Jones att hitta stentavlorna eftersom säkerheten är värre (eller bättre eller större eller starkare) än den runt Mona Lisa. På banksajterna står det att det är lätt som en plätt och bakom mig står Orangeluvan hela tiden och skriker att

– Skandiabanken är en jättebra bank! Det är VÄRT allt krångel! Man slipper dosa! Alla på supporten är jättesnälla!

Slut på sammanfattningen.

I mellandagarna lyckades jag (till ingens förvåning) klanta mig och inte få ordning på alla pin- och sifferkombinationer och sabotera min inloggning till Bank-ID:t. Jag ringde till Skandia för att få en ny kod, men fick beskedet att jag skulle måsta skriva ett pappersbrev – som jag egenhändigt skulle skriva under – för att få en ny kod, men att det nog skulle gå jättebra. Sedan skulle Skandia skicka en ny kod till mig i ett rekommenderat brev. Eftersom jag förra gången fick brevet adresserat till ”Charlotte” trots att jag sedan flera år i folkbokföringen heter ”Lotten”, frågade jag om de hade rätt namn i sin dator för att slippa stå på Ica och skrika att jag heter LOTTEN OCH INTE NÅT ANNAT!

– Det får jag inte tala om.
– Jag ger dig mitt personnummer, mitt bankkonto, min själ och du kan inte tala om om det står rätt namn?
– Nej, banksäkerhe…
– Okej.

Idag bestämde jag mig för att krånglet med Skandiabanken skulle få ett slut. Jag låter bli att sätta in pengar på mitt konto där (det är fortfarande tomt, ja) och skaffar mig ett annat. En bank med kontor så att man kan gå in och göra sina ärenden fysiskt om man så vill!

100kronor_gg

– Hej! Jag vill öppna ett konto här på Handelsbanken! Och till min dotter! Vi har fyllt i den här blanketten och min man som ligger hemma med ryggskott har också skrivit under! Kolla!
– Är ni kund hos oss tidigare?
– Eh, nej, men jag vill bli!
– Oj. Ja, då måste jag gå och fråga min kollega här.

… visk visk visk skak på huvudet visk visk, mera skak på huvudet visk visk …

– Tyvärr kan din dotter inte få ett konto utan att ni har det, och för att få ett måste ni fylla i en blankett här. Våra rutiner …
– Helt okej, blanketter är roliga att fylla i!

Men hu, så svårt det var! Jag skulle ange min årsinkomst (omöjligt som egenföretagare), antalet gånger jag ville ta ut kontanter, hur många gånger jag skulle få eller föra ut pengar till utlandet – och i så fall hur stora summor det skulle vara – men det är som bekant svårt att sia, särskilt om framtiden.

– Kunde jag ha hittat den här blanketten på nätet och fyllt i den hemma där jag har tillgång till mina siffror?
– Jag tror det.
– Hm. Konstigt, för jag hittade den inte. Nåja.
– Våra rutiner är sådana att …

Och det var andra gången rutinerna drogs fram. Men inte sista. Fjortonåringen som var med mig stirrade och gapade och viskade ”men mamma!” ju längre jag stod där och ifrågasatte Handelsbankens rutiner. För när blanketten var ifylld, hade jag inte ett konto. Nej.

– Nu kommer vi att ringa till dig för att kalla dig till ett möte. Efter mötet kan du få ett konto.
– Men kan vi inte boka ett möte nu?
– Nej, våra rutiner är … och rutinerna … och … tidigast på torsdag nästa ve…
– Varför måste jag komma på ett möte?
– Vi ser gärna att våra kunder … rutinerna … prata igenom … personlig kontakt …

50kronor_evert Jag försökte förklara att jag bara ville ha ett enkelt sparkonto med kanske 500 kr på och att jag om allt funkade kanske skulle flytta över allt till just Handelsbanken men att jag ville prova först och att om Fjortonåringen skulle kunna få ett konto och prova hon också … bla bla bla.

Men nej. Jag fick inget konto och Fjortonåringens ansökan fick vi ta med oss hem för ”annars kanske den kommer bort här på banken”, sa banktjänstemannen.

– Så då ska jag ta hem den och slarva bort den istället? sa jag med ett snett leende.

Vi gick ut och lämnade Handelsbanken bakom oss och trampade in på SEB rakt över gatan istället.

– Hej! Jag tänkte öppna ett konto här!
– Jaha, det går bra. Personnummer?

Fem minuter senare hade jag – utan att ha angett något annat än mitt personnummer – ett sprillans nytt konto som jag kan flytta över 500 kronor till utan några som helst problem.

Fortsättning följer förmodligen …

80 kommentarer

Tillbaka till framtiden: 2015

Publicerat av Lotten Bergman den 1 januari 2015 01:57

I oktober händer det saker i filmbranschen eftersom Tillbaka till framtiden II utspelar sig just i oktober 2015.

Alla Tillbaka till framtiden-fans är ganska stillsamt fascinerade över det som stämmer i filmen jämfört med dagens verklighet: att vi tittar på 3D-filmer, har jättebreda tv-apparater med videokonferenser (Skype) på väggarna, att vi har små handdatorer samt att vi är väldigt fokuserade på att ha koll på telefonen hela tiden.

Men vet ni vad som sägs i filmen som är helt bortitok? Jo, att faxen är det bästa sättet om man vill kommunicera snabbt. Tihi och fniss samt fnitter. Oj, vad jag har faxat i mina dar (på Nationalencyklopedin till ungefär 1998), men ojojoj, vad jag inte faxar längre. Faktum är att jag trodde att faxvärlden var utdöd och att faxmaskinernas kyrkogård var full, tills jag förstod att det fortfarande finns branscher där faxen styr allt.

Å andra sidan brukar jag ha fel inom fackområden där jag helt enkelt inte vet vad jag talar om. Igår försökte jag delta i en diskussion om vilket bryne som är bäst.

– Jag brukar skära tomater med gaffel – för de är vassare än våra knivar.

De tre som lyssnade på mig skakade på huvudet eller lade det medlidsamt på sniskan. Och fortsatte prata om diamantbryne, striglar och kalcedon.

Eller när jag i lördags försökte förstå hur ett löpband egentligen funkar och till sist förstod att en skruv har fyra olika mått och att jag faktiskt inte alls behöver förstå hur ett löpband funkar utan bara ställa mig på det, trycka på en knapp och springa. [tråkkollaps]

Men det var inte det jag skulle berätta. Jag tänkte bara visa upp dubbelslipsen som Marty har på sig 2015 eftersom det faktiskt är dags att skapa nya modetrender.

När såg vi något nytt senast? Dog modeinnovationerna ut med platåträskorna? I brist på fantasi skulle jag (som bekant) gärna köra en repris med axelvaddar och vårhattar på alla och envar. Och polisonger! (Men bara för att både ordet och håret är roligt. Inte för att det är snyggt.)

Peter Gilmore as James Onedin — Polisong-Peter.

Nu har jag googlat lite och förstått att det varken blir polisonger eller platåträskor 2015. Det blir … genomskinliga kläder. Åh, så förtjusande.

Nej, då ikläder jag mig hellre en soffbokhylla. Den här har söstra mi Orangeluvan hittat på auktion (men inte köpt):

Tillbaka till dåtiden!

45 kommentarer

Den röda tråden 2014

Publicerat av Lotten Bergman den 25 december 2014 10:46

Först och främst ett stort tack till alla i båset – om ni inte hade börjat tjata redan i oktober hade jag aldrig genomfört detta. Och en stor ursäkt till alla som har bidragit stort och roligt och underbart och ändå inte har vunnit nån tröja bara för att Plommonstopets vägar äro outgrundliga. Om ni känner er stydmoderligt behandlade: mejla mig. I så fall MÅSTE jag faktiskt trycka upp och dela ut fler tröjor. Även i stl M.

Första året med Julkalendern planerade jag alla luckorna i förväg och skrev halva facit till alla luckor före 1 december. Andra året for planeringen all världens väg. Ett år glömde jag bort att tänka på DRT. Ett annat år höll jag på att dö redan runt den 15 december för att dygnet hade för få timmar – och i år har allt varit dödscoolt. Julkalendern och jag chillar och just go with the flow. Om jag måste sitta uppe till 02 för att webbhotellet eller morgondagens lucka går sönder, so be it. Om facit blir rumphugget för att jag måste sitta i köket och skråla med högljudda spanjorer – ja då blir det så. (Egentligen är det bara bra. Facitinläggen växer som spansk skäggväxt och blir ohanterliga på bara ett par timmar.)

Här kommer de klargörande ledtrådarna som skulle ha lett er alla till DRT. (Inte alla ledtrådar, dock. Inte för att jag vill hålla dem hemliga utan för att jag ibland faktiskt inte kan komma ihåg hur jag tänkte …)

George Orwell, Newspeak i 1984 – gud + O
Elizabeth Taylor & Richard Burton – tio + N
Joakim Thåström – fan & 10 + H
Ayn Rand – religiösa tankar & 10 + D
Muminmamman (av Anna Toss) – ten + H
Lennart Hyland – tio + D
Lars Vilks – jättemycket religiöst bråk + M
Hedda Hopper – 10 + E
Den store Gatsby – prästkrage & 10 + F
Mona Lisa – tiio & madonna + D
Joseph Brodsky – Bibeln + 0
Columbus – 10 i bilden + N
Nathaniel Hawthorne – ”in God we trust” + D
Frihetsgudinnan – gudinna + D
Arsène Lupin – tio guds bud + I
Harriet Beecher Stowe – gode gud + A
Eva Perón – katolicism + E
Martin Luther, Lilla katekesen – religion & säsong 10 & 10 i bilden + C
Spanska ridskolan (av Ökenråttan) – 10 + A
Ellen Key – orkidén Sankt Pers nycklar + I
Gudfaderntrilogin – gud på muggen, + R
10cc – 10 & Godley + R
Fantomen – 10 (inte 12) djungelordspråk, tio tigrars styrka + R
Tio Guds bud (och Moses) – 10 & Gud + E

(Men hakke föreslog faktiskt Malcolm X som julaftonslucka. Det tyckte jag var roligt.)

Blott nio luckor innehåller en kvinna, vilket hade irriterat mig för några år sedan när jag vände ut och in på mig själv för att klämma in en någorlunda jämn fördelning. I år hade jag inställningen ”det är min inspiration, min perspiration och jag väljer de HB som jag känner att jag klarar av att julkalendra, basta”. (Män är mycket, mycket lättare att härma eller se ett mönster i. För mig i alla fall.)

Tio guds bud kan skrivas på en herrans (!) massa sätt. Här är ett – med några av luckorna inploppade för att de stämde in. (Några är inte inploppade för att jag faktiskt har glömt bort hur jag tänkte.)

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. (Steffo)
Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. (Vilks)
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. (Orwell, 10cc [Godley]))
Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. (Thåström)
Du skall icke dräpa. (Fantomen)
Du skall icke begå äktenskapsbrott. (Gatsby)
Du skall icke stjäla. (Lupin)
Du skall icke vittna falskt mot din nästa.
Du skall icke ha begär till din nästas hus, och du skall icke ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa. (Ayn Rand, Scarlet Letter)

Och anfangerna då? Var de så viktiga när allt kommer omkring?

ONHDHDMEFDONDDIAECAIRRRE

Jodå, stoppa in de 24 bokstäverna i en anagrammaskin (som jag tipsade om här) så blir det:

Hedra din fader och din moder

När det gäller bilderna, så har de förstås – trots att jag hela tiden har bedyrat annorlunda – varit tunga ledtrådar på massa olika sätt. Men jag talar inte om hur!

Fast okej … en ska jag förklara (mest för att bilden är så underbart full av nostalgi). Lucka 7:

Det här är inte en rondellhud utan en karusellhund. Men både rondell och karusell heter på engelska ”roundabout”.

Nu ska jag dela ut ett hederspris – och faktiskt inte dra ett namn ur Plommonstopet. Den som i år har varit flitigast kommenterare och som dessutom alltid är välformulerad, rolig, vänlig och smart och fullast av parenteser: Annika!

(För att hedra Annika skriver jag detta i en parentes. Finns det till äventyrs någon som vill till en så billig peng som möjligt [det finns inget vinstintresse här] köpa en tischa? I så fall kan jag förstås beställa ett gäng! Dessutom har jag ju faktiskt tröjor kvar från tidigare omgångar. Nånstans. [Hej Karin!])

Nu tar jag en paus på en dag eller två! Ni som har egna DRT-teorier (t.ex. Mårran, hakke och Ninja) som passar in lika bra som min: klistra in dem i båset!

Vilken fantastisk dialog. Eh.

Karin skrev i sista luckan dessa rader, som härmed dras upp till ytan!

Den rätta tråden den är aldrig störst
Den rätta tråden kommer inte först
Nog finns nål för varje trådåtgärd
– för tråden själv, rekognoseringsvärd

Den bästa tråden den är sträckhållfast
när tanken tänjs och hugskott byts i hast
På läktarn där man hamnar gång på gång
och bidrar till vår produktionsnedgång
Kom upp, kom upp till trådgissningsbestyr
Oändliga tills trådens facit gryr …

Uppdatering!

Mårran påminde mig om att jag har lovat att förklara bild nr 6! Det var Lennart Hylands lucka och bilden såg ut så här:

snoddas_tuss — Två viktiga personer i Lennarts liv var hustrun (bomulls)Tuss och (gummi)Snoddas. De googliga ögonen är förstås era. Gemensamt för allt på bilden är ”leklust”, vilket man väl får säga präglade Hylands karriär.

70 kommentarer

Facit till Julkalendern 19 december 2014

Publicerat av Lotten Bergman den 20 december 2014 00:02

Så har gästjulkalenderska nummer 2 kalendrat färdigt. (Det var fantastiskt vad det var behövligt med en vikarie — de tjoande spanjorerna i huset och en massa basket kom i vägen hela dagen: ni hade fått detta facit på måndag om jag hade varit den som skulle göra’t.)

Men det här rimmet av hakke hade jag definitivt haft i facit om det hade kommit på måndag:

När Ali inte boxas mer
då blir han hungrig som en häst
En Neapolitano eller fler
är maten Ali gillar mest
Sen sköljer Ali pizzan ner
med det som Ali gillar bäst

Som vanligt överlämnar jag härmed ordet till Ökenråttan – scenen är din!’

Ökenråttan:
Vilka roliga kommentarer det har kommit under dagen!

Etwas Anders (passande namn i dag!) tyckte 14:23 att det ”Låter som en blandning av Berliner Philharmoniker och Främlingslegionen”. Jag skrattade i en kvart.

Redan 8:34 påpekade Ardy att Don Quijotes gamla kamp Rosinante inte skulle platsa här.

En tjusig ledtråd kom 19:19 från Annika som tänkte på bilar: Corvette = Courbette, en av rörelserna i skolan ovan mark, och Cabriolet = Capriole, också från skolan ovan mark, även kallad gethoppet (Smultronblomman 11:50)! Och så hakke: Vin och pizza och jag vet inte allt. Bicornen av för hakke!

Dagens hemlisbloggare är Spanska ridskolan (Spanische Hofreitschule) i Wien; ett led i Lottens strävan att göra Julkalendern mindre litterär i år, gnägg gnägg. Jag har försökt att tyska till språket; inte dua; Alltså! Gott! Utmärkt! Hoppeligen = tyska hoffentlich o.s.v. (Sacher)chokladtårtan skulle leda er direkt till Wien, var tanken. Hmm. Den utländska kollegan var alltså själva hästen.

Vad som inspirerade mej till det här ämnet är det faktum att yngste sonen ska tillbringa julhelgen i Wien. Här i råttboet har det varit ett väldigt ståhej när det visade sej vara svårt att få biljetter till Spanska ridskolans uppvisningar. Gossen vill absolut gå; han gjorde lumpen vid Svea Livgarde och känner starkt för hästar. Lille Maken och jag såg en föreställning när vi besökte Wien för hundra år sen. Jag minns ännu hur faktiskt rörande det var att se samspelet mellan dessa vidunderligt vackra, starka hästar och de sobert eleganta, lugna beridarna.

Spanska ridskolan har gamla anor. Den startades 1572 som en ridakademi knuten till det habsburgska hovet i Wien. Den tysk-romerske kejsaren Karl VI, uppväxt i Spanien, besteg den österrikiska tronen år 1711 och var den som formellt grundade Spanska ridskolan. Skolan överlevde den ungersk-österrikiska dubbelmonarkins sammanbrott efter först världskriget. Sedan 20o2 är skolan ett statsägt bolag. Och 2008 tog man in några kvinnliga elever. Därav förflutet tempus i min text, vilket observerades av Wickmanskan 11:22.

Den österrikiske ärkehertigen Karl II grundade ett stuteri i byn Lipica (medan trakten var italiensk hette byn Lipizza) i nuvarande Slovenien, för att förse hovet med vagns- och ridhästar. Det var 1580. Stuteriet importerade spanska hästar som var kraftfulla, rörde sig elegant, var lättlärda och arbetsvilliga. Tillsammans med traktens vita karsthästar utgjorde de stuteriets grundmaterial. Det här är stiliga hästar som blev riktiga statussymboler, perfekta som piédestal des Rois. Sätt upp vilken tafflig liten kung eller kejsare som helst på en Lippizzaner i levade; det blir helt majestätiskt och kan utan vidare gjutas i brons för att trycka till både yttre fiender och inhemsk opposition.

Lipizzanerfölen föds mörka men bleknar normalt till vit färg. Hästarna har relativt korta ben och mankhöjden är mellan 150 och 160 cm. De har stora, svarta ögon och en karakteristisk, rak eller något konvex nosprofil. Enligt Svenska Lipizzanerföreningen är hästarna både lydiga och gemytliga. Under andra världskriget förde tyskarna bort en stor del av lipizzanerhästarna men den amerikanske generalen George S. Patton, som själv var en skicklig ryttare, gjorde en räd och förde tillbaka hästarna till Österrike. (Jfr Ninas kommentar 8:56.)

Spanska ridskolans uppvisningar äger rum i Vinterridskolan som ligger i Hofburg i Wien. Byggnaden är ritad i barockstil av arkitekten J E F von Erlach och var färdig år 1735. Ryttararenan är en elegant lokal i vitt och guld med stora kristallkronor. På arenan står fyra stolpar med den österrikiska fanan. Man rider till klassisk musik, gärna Mozart, men även Chopin (Mårran 11:36) och andra. Spanska ridskolan arbetar enbart med helt vita hingstar, men har traditionellt alltid en häst som är brun. Hästarna kammar sin vita man åt vänster när det ska vara fint. Beridarna, som måste vara österrikiska medborgare, är klädda i mörkbrun, dubbelknäppt frack, vita hjortskinnsbyxor och svarta höga stövlar samt svart hatt, så kallad bicorne. Beridarna kan använda långa tunna spön av björk men de används inte som piska utan bara för att visa hästen tillrätta.

09_spanische-hofreitschule_courbette-unterm-reiter_fotspanische-hofreitschule-bundesgestuet-piber-m-rzepa — Look, no tyngdlag.

Uppvisningen inleds med att ekipagen defilerar in och beridarna lyfter på sina bicornes för att hälsa skolans grundare Karl VI, vars porträtt hänger på arenans kortsida. Programmet består av rörelser från den klassiska dressyren som vi kan se på teve. Men här är allt taget ett steg längre, till perfektion. Ni vet, när man ser hästar gör såna där hoppsasteg (galoppombyte heter det) då ser det ju både glatt och lustigt ut men här formligen dansar hästarna fram. De riktigt, riktigt svåra rörelserna i skolan ovan mark (Schule über die Erde), hopp eller rörelser med svävmoment, utförs av hästar som visat sej ha särskild fallenhet för den sortens dressyr och beridaren använder då inte stigbyglar.

Ökenråttan tackar för sig och vi henne! (Nu äre jag igen. Lotten alltså. Om det inte är Ökenråttan som buktalar förstås.)

PK har rimmat så fint i förhoppning att få blidka Plommonstopet. Jag är inte den som är den, nu tittar jag hatten djupt i ögonen och läser högt:

Båsmor som haver båsisten kär,
se till mig som tischlös är.
Vart jag mej i världen vänder,
namnlappen finns i båsmors händer.
Lyckan kommer, lyckan går.
Den stopet älskar, tischa får.
Armen.

Och så släpper jag PK:s lapp jättetydligt högst upp på alla andra lappar. Och rör om. Liiiite. Blundar. Och draaaaar Orangelu… hm. Då måste jag ju dra en till, annars tror ni att nepotismen grasserar i båset. Förutom Orangeluvan vinner alltså … aha, Sanna! (Ja det var då för väl, som sammanställningsskapare måste man ha en tröja.)

PK? Nope, inte idag heller.

Lucka 20 (jösses, time flies!) kommer imorrn bitti. Klockan åtta, blir det bra?

40 kommentarer

Lotten Inlägg

Lottens köttfärssås