Hoppa till innehåll

Then icke alls arghe snickhareen

Rubriken hittade PK i kommentatorsbåset på igår, när jag i en förflugen kommentar berättade att jag minsann hade hantverkat mig genom hela dagen som en hel ka… Nej, så kanske man inte kan skriva längre?

Först skulle jag laga källarkylskåpet som gick sönder för tre veckor sedan och som vi är otroligt beroende av, som den storfamilj vi är. Jag läste på, googlade, petade, skruvade, blåste rent och gav upp.

slapkyl
Och tog kylskåpet på ena axeln och lade det i släpkärran som är vårt skrotförråd.

Men, undrar ni väl nu, hur har vi klarat oss utan det extra kylskåpet i tre veckor? Jo, med hjälp av vädret och min ”uppfinning”.

utekyl1
Ute på verandan står en bokhylla med en gardin av fyrdubbel vaxduk.
utekyl
Det här var kylskåpet som hyste bl.a. 12 kilo bläckfisk under den dryga veckan som spanjoren i huset hade sin spanska familj på besök.

Men så här kan man ju inte ha det nu när solen lyser och gassar och har sig och det är massa plusgrader. Och heller inte när det blir –10 °C och osten fryser. Något måste göras! tänkte jag och skred till verket.

Men först skulle jag bara tvätta en fransk balkongdörrs fönster (solen försökte, men lyckades nästan inte tränga genom). Fast då insåg jag att ihopklämmarpryttlarna (korrekt term?) mellan fönsterglasen hade gett upp och måste bytas ut. Väl där, mitt i bytandet, bändandet, skruvandet och svärandet, förstod jag varför dörren visslar så muntert när det blåser ute eftersom tätningslisterna hade blivit så spröda att de bara bestod av ett pulver som gick att blåsa bort.

ihopklammare
Gammal, fungerande stängaihopplutt, gammal trasig stängaihopplutt, nyinsatt och fungerande klämmaihopplutt som är jättebänglig att få dit.

Samtidigt som jag skruvade, bände, klistrade nya lister, bankade och torkade rent, googlade jag fram ett kylskåp som var till salu här i stan. Tur att man har stora, starka söner nu när min djefla man ligger pall med det årliga ryggskottet. Kylskåpet (och en gul pirra) inköptes, bars ner i källaren, installerades till applåder och serpentiner.

nykyl
Rent och tomt! Men inte så länge till.

Men en nästan större bedrift var att jag lyckades pruta ner kylskåpet till 500 kr mot att jag dessutom tog emot två enorma, bängliga överskåp som säljaren verkligen ville bli av med. Och en ännu större bedrift var att jag ensam i bräcklig farkost (se nedan) lyckades bära dem till ett ställe som tar emot åbäken som ingen vill ha.

overskap
Tyvärr var stället stängt när jag kom kånkande med dem, så jag bröt mot en skriven lag som tydligt angav att man inte villa ha gåvor när det är stängt. Förlåt.

Den bräckliga farkosten är älsklingsbilen HEJ. Han har nämligen problem med pyspunka, vilket man tydligen inte ska kunna ha på bilar. Jag fyller på med luft varannan dag och inväntar vår bilmeckartomtes nästa lediga dag, för då ska HEJ få ny frisyr och lite manikyr.

pyspunka
HEJ!

Ett annat hjul är den relativt nya dammsugarens. Jag dammsög nämligen lite som Ronnie Peterson och for i en kurva så illa att svänghjulet undertill trillade av. Hantverkaren i mig satte på ett nytt hjul som inte funkade alls, så ny nu dammsuger jag barbacka.

underdammsug
Materialtrötthet.

Och hur avslutades denna min hantverkardag? Jo, med att jag spacklade ugnen ren.

ugsrengoring
Rengöringsmedel, scotch-brite och stålull samt såpa kan slänga sig i väggen – med en rejäl skrapa kan man slå världen med häpnad.

Fast har jag då egentligen snickrat? Nej, men rubriken var så fin.

Share
Publicerat iBloggen

55 kommentarer

  1. Ingela

    För några jular sen hade jag ett kylskåp som sa upp sej. Men eftersom jag bor i en trakt med mycket bra klimat för kylförvaring av mat ställde vi bara ut skåpet i kallfarstun. Temperaturen reglerades genom att ställa upp eller igen dörrarna på ytterdörren, farstudörren och själva kylskåpet lämpligt mycket. Det hade säkert fungerat utmärkt ända fram i mars. Sen hade jag fått bära det runt huset till norrsidan så hade nog april och halva maj klarat sej också. Men eftersom man tänker på BNP och sånt så inköptes ett nytt kylskåp i januari.

  2. Ingela

    Dörrarna på ytterdörren… så går det när man ändrar i texten men inte färdigt.

  3. Intressant att den gula pirran kom på bild före den inköptes.
    Vad är det som gör att DDM måste ha ett årligt ryggskott?
    Han har halkat på samma s k väglag som vi har här? Svallis över gatan en herrans massa meter och därunder ett fåtal dekorativa små grusstenar. Den som har s k grusat vår gata borde chefen ta ett snack med. Det handlar inte bara om att åka runt i stan och råka spilla lite grus här och där, det handlar om liv och lem och trafiksäkerhet och regler.
    (Du vet Lotten, genvägen är min reservutgång i detta s k väglag. Jag tar mig inte upp för hela backen åt andra hållet. Nedåt fungerar, men ack icke uppåt.)

  4. Määään köp en tub däck på burk och spruta i däcket! Då täpps pyspunkan till och det går utmärkt att köra tills däcket är utslitet!

  5. “så ny dammsuger jag barbacka”? Nåväl:
    Jag har besökt ett hus i Alingsås där en stor garderob på 3-4 kvadrat och takhöjd 2+ meter var konverterad till kylskåp åt en stor familj. God isolering var det gott om plats för, och resten var en barnlek som den praktiskt lagde ägaren uttryckte saken.

  6. Orangeluvan

    Jag har monterar ner kök! Det är kul! Nu har vi ingen fläkt och fjorton sorters socker och alla övriga torrvaror bor i pappkassar! På fredag kommer diverse nya köksdelar, men jag har inte bokat någon hantverkare! Det verkar som om jag behöver en snickare, en elektriker, en rörmokare, en köksbänksmonterare samt en att hålla i handen! På måndag om en vecka! Nån som har något tips? /Prokrastineraren

  7. Orangeluvan

    Och en kakelsättare, glömde jag.

  8. Man ska inte ge sig till att dammsuga med kraftig över styrning om man inte har Ronnies talang för’t.

  9. Örjan

    Spacklade ugnsluckan ren? Ser inte ut som spackelspade. Snarare som en skrapa med löstag-/utbytbart blad. Ja myyycket praktisk vid renskrapning av ugnsluckefönster och spisar med glashällar.

  10. Normalt håller jag givetvis på Sverige till 100% i JVM i hockey. Men lite klappar nog hjärtat för ryssarna ikväll, dom har en spelare som måste vara ett barnbarn till en gammal bardomshjälte. Barbatjoff. Troligen son till Barbastark, sonson till Barbapappa?

  11. Lotten, vad har du gjort i dag då? Helgat vilodagen hoppas jag, för det förtjänar du!

    Fast jag saknar ett minustecken vid temperaturangivelsen, då jag är tämligen övertygad om att ost inte fryser vid 10 °C. Kanjantelåtabliåsäja.

  12. Oj, PK, jag råkade höra det där namnet för en liten stund sedan men jag tänkte att jag måste ha hört fel.

  13. Jag har idag inte helgat vilodagen ett endaste dugg utan farit omkring och varit hantverkare, chaufför, städerska och kocka som funnes det inget annat. Inget har varit trist, inget har varit särskilt jobbigt, inget har smakat illa – och sömn och vila saknas blott och endast på nätterna.

    Inatt (när jag borde ha sovit), kollade jag för att lära mig spanska på en spansk tv-serie: Gran Hotel. Jag fattade inte ett jota av spanskan och textöversättningen till engelska var gjord av herr Google. Men intressant var det!

  14. Mårran

    Kan bara säga imponerande, IMPONERANDE händighet Lotten. Himla skönt att se och läsa om andra som inte har tummen mitt i handen. Japp känner att det är bara att hugga tag i slipning, peta-bort-gammal-färg, spackling, mer slipning, grundfärg, etc för en vindsluncka och dess ram, vilken dag som helst.

  15. Bravo Orangeluvan och lycka till! Med några semesterdagar behöver du bara hjälp av en elektriker och en rörmokare, resten klarar du själv!
    (Men PK har svurit att aldrig sätta tak själv någon mer gång – i alla fall inte utan spikpistol.)
    Som sagt befinner vi oss i obygden och när vi kom hit hade 500 flugor funnit sin vinterdvala här i huset, på sovrumsgolv och i fönstersmygar. I vår kommer dom vakna i en dammsugarpåse. Vad förvånade dom kommer bli!

  16. Jag måste säga att Pysselitens och PK:s resa till det flugfyllda huset låter intressant! Får vi höra mer? (Läs annars om Pysselitens intressanta finger här.)

    Cecilia N: Det årliga ryggskottet kom sig av att DDM har slappnat av och tänkt att ryggmusklerna nog håller sig i schack per automatik och alls inte behöver träning. Ack.

  17. Hm, ja något är väl på gång i alla fall där i bloggen. Men har har ju så underlig prioritering av saker och ting. Idag har vi (mest jag) åkt skidor i Örnsköldsvik. Det är sorgligt lite snö i Norrland! Men just nu snöar det.

  18. LupusLupus99

    En artikel om förbud (med tillhörande förbudsskyltar) i Singapore.

  19. Lotten, dina stor- och smådåd kan sorteras in i begreppet “Dagens bräda” (eller brädor i detta fall). Det är något som min pappa snickaren införde när han gick i pension. Varje dag krävde att man gjorde minst en bräda och det kunde mycket riktigt vara att fixa något alldeles snickeriorelaterat. Dagen bräda var det i alla fall. Sa snickarn. Så, för att besvara din fråga: Visst har du snickrat!

  20. Skyltarna i vinjetten borde finnas i Stockhoms tunnelbana, tillsammans med
    den här.

  21. Karin, “dagens bräda” är, när jag tänker efter, ett lysande uttryck för “jag har i alla fall gjort något vettigt i dag”.

    Dagens bräda här i Lerbäck är … att jag har skrivit färdigt det jag behövde ha skrivit, och skickat in*.

    Å handlat lite proviant å flyttat undan nåra halvdöa hyacinter å sånt.

    * I dagens synnerligen elektroniska värld begränsas verkligen inte deadline-datum till arbetsdagar, närå — om man missar får man ett automat-skälle-mejl trots att ingen sitter där och märker och mejlar.

  22. Min dagsbräda är att jag faktiskt satt mig ner och kardat och spunnit lite gotlandsull.
    Jag har hängt vid datorn i flera veckor och velat spinna istället. Men nu så!

    (Det kan ha att göra med att två stickobjekt verkar vara slutförda också. Det är lättare att sticka vid datorn än spinna.)

  23. Åh Cecilia, vi har ju faktiskt träffats (för ettåthalvt år sedan — hos Lotten) så jag vet att du inte är en katt.

    Men just precis nu ser jag dig för mig som en spinnande kisse intrasslad i ett garnnystan.

    /en som alltid har avundats folk som stickar på riktigt.

  24. Dagens bräda! Eller kanske det blir årets bräda?

    Byggt om ett syntstativ (Lidl 179 SEK) till portabel materialkärra/arbetsbänk med grov skiva och hjul (från gammal dramat). Känner plötslig arbetslust. Det måste vara våren.

  25. Oj, vilka rejäla bräder – kanske rentav plankor! Precis så är det med dagens bräda: det är den där insatsen som gör att man känner att man bidragit till att det går lite framåt/blir lite bättre eller att förfallet hejdas. Skriva färdigt, plocka undan sorgliga hyacinter, bygga om stativ, spinna gotlandsull, se där en brädhög som väcker beundran!

  26. …för att inte tala om Pysses fem hundra flugor – det är en bräda som heter duga det!

  27. Lustigt med flugor, jag har inte sett en enda en på månader. Och vi som alltid brukar ha minst en julfluga! Det känns nästan lite ödsligt. Julflugorna verkar ju ofta vara liksom halvtama, så att man rentav medelst mycket stillsamma rörelser kan klappa dem lite — och när de är så lugna är det svårt att komma sig för med att slå ihjäl dem.

    (Möjligen hänger julflugebristen ihop med att det har varit så ovanligt få och korta svinkallperioder hittills, så att värmesystemet inte har kunnat väcka någon.)

  28. Dagens bräda är at sonen och jag bommat igen sommarhuset i skärgården för vintern. Sprit i avloppen och källarluckan på glänt.
    Låt mig bara säga: min kropp behöver inte så här mycket arbete.

    Premiär för Kolakaramellen i skärgårdsmiljö, och det kan konstateras att det blev en hejdundrande succé. När hon väl insåg att ön var stor och bara, bara hennes så intog hon den på greyhoundvis. Fyra och en halv timme var hon ute och sprang på egen hand. Runterikring och framåttillbaka. Som en lakritsrem längs blåbärsriset och grästuvorna. Tittade in genom verandafönstren på lurvbollarna framför kaminen, och så iväg igen. Hunden som gav Jehu ett ansikte.
    Nu ligger hon uthälld som en halvfärdig byggsats med ben åt alla möjliga och omöjliga håll.

  29. Nämen alltså. ”Dagens bräda” är ett alldeles fantastiskt förtjusande uttryck. Nästan som ”levande hjortar”.

    Så ska jag säga i fortsättningen!

    Förlåt onärvaron, dagens bräda blev källarrensning (jag kom 1 mm fram genom skiten) och pennsortering samt basketträning (inte en egentlig bräda, nej) och middag för basketspelare. Nu ligger jag och hör två tolvåringar fnittra i rummet intill och funderar på morgondagens äventyr.

  30. Mårran

    Ninja – Härligt målande beskrivning av Kolakaramellen och hennes underbara njutning av ön. Vi kanske skulle bete oss lite mer som hundar eller katter som verkligen njuter av livet, här och nu. Ingen bräda direkt om inte mycket huvudkraft räknas, vindslucka med ram får anstå.

  31. Aj då — han som refererar i teve säger i luguber ton “ett HEMSKT resultat”. Ja, jag råkade höra den andra hälften skrika nejnejnejNEJ, och kilade uppför trappan och fick se att … puh*, allt är förlorat. Det blev ingen medalj för juniorkronorna. Suck.

    * Jamen lilla rättstavningsgnom, det kanske vore på sin plats med pub, att dränka sorgerna i, men jag menar verkligen “puh”!

  32. Jag känner fortfarande en brännande lust att få träffa Kola!

  33. Förresten, Mårran: tack för att du blev imponerad – med versaler till och med. Jag växte minst en meter av pur stolthet! (Och kan alltså dunka numera.)

  34. … JAAA!

    (Vart ska vi åka? Förresten, hur har vi det med Tråkkonferensen? Nu börjar jag tänka … Aj, jag tänker … hmmm …)

  35. Tråkkonfeensen har vi väl det inte alls med, just nu. Båsmor föreslog att vi skulle köra utan henne. Trodde hon ja!
    En fredag eller lov är väl bra om vi ska vara i skolan, världens bästa, nära Stockholm Syd.

    Båsträff tycker jag vi kunde köra snart.

  36. Bah och jajjamensan, Tråkkonferens utan Båsmor vore ju tråkig på fel sätt, ju!

    Allmän Båsträff däremot … jag bor i och för sig inte så långt från allfarvägarna (som helhet betraktade), det är bara det att de allra flesta har mer eller mindre långt att åka utefter sagda vägar så jag kan inte utan vidare skrika “kom hit, vetja!”. Um.

  37. OJ!

    Jag har ju glömt. Det känns förfärligt att jag inte har tittat på hela. Men nåja, en liten snutt är bättre än ingenting alls.

    Man måste verkligen se någon liten minut av Trettondagsafton när det är Trettondagsafton.

  38. Det måste man verkligen!
    Tackar!

    Så jämra långt bort bor du välan inte?

  39. Jag känner mej som en greyhoundhund. En (ett?) Jehu. Fram å tillbaka i Ångermanland. Allt är kul!

  40. En Jehu måste det väl vara. Vi har en gammal dammig bok som heter “Jehus följe”. Tror jag måste kolla upp den. Annars var det ju ett “farande såsom ett Jehus farande” fritt citerat.

    Och då refererar “ett” till farande, inte till Jehu. Vilket helt logiskt måste betyda att det som blir över till Jehu är “en”. Alltså är det en Jehu.

    Skildringen av Kolakaramellens glädje är det intensivaste feel-goodkoncentrat jag läst på många år.

  41. Håller med SG, nu har jag redigerat mitt blogginlägg, “lycklig som en greyhoundhund” har fått en innebörd!

  42. Ökenråttan

    Men hur ska T-konferensen kunna bli tråkig om K-hunden deltar? Då blir det väl bara livsglädje och spralligheter för hela slanten; en
    O-tråkig konferens, alltså. Kan man väl också ha, eller …?

  43. Brid

    Dagens bräda: uppdaterat kalender fram till mitten av januari. Kanske blir en bit till.
    Annan önskvärd bräda: rulla ihop och lägga undan de där julklappspapperen som vi gömde under soffbordet på annandagen.

    Nejmen där ligger en råsockerbit! Visste inte att vi hade sådana.

  44. Här, Annika och alla andra, kommer samma Trettondagsaftonsscen – fast i en sämre variant från 1999.

    Men Blek af Nosens ben är verkligen roligt långa.

    Claes Månsson … Andreas Blek af Nosen
    Pierre Lindstedt … Tobias Raap
    Tommy Körberg … Feste, squire
    Brasse Brännström … Maria

  45. ÖR, först rastar vi Kolakaramellen ordentligt, sen tar vi in henne på konferensen. DÅ blir det treåkigt, och Kolakaramellen kommer meddelst små skall och högljudda gnäll tala om att hon har tråkigt. Tråkkonferensen är fixad.
    Vojla, vojla, sade greven, ty han var av ädelt blod.

  46. Lotten, läste du eftertexterna ordentligt? Fast de ligger förstås i del 2.

  47. Tänk, roligt långa ben är verkligen roliga! Och oh ja, rekvisitan var ju härlig. Samt ligger det något alldeles förtjusande i att en roll går i arv från far till son (Lindstedt), tycker jag.

  48. Tack Lotten, det var precis det jag ville höra.

  49. Smultronblomman

    Pyspunka är inte kul! Åk till däckfirma och be dem sätta in en innerslang. Löste problemen för mig på min bil Nysilver. Våra bilar har namn, det blir lite roligare då. Min förra hette Silver. Därför fick den nya heta Nysilver.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.