Fruktsallad på er alla! Lika lätt som ni fann att gåtan i första luckan var, lika lätta tror jag faktiskt att alla luckorna är när jag skapar dem. Men äsch, vi hoppar väl rakt in i några av gissningarna – där jag måste påpeka att jag inte försöker vara rättvis med omnämnanden, inte är säker på vem som gav första korrekta lettråden och inte ens förstår alla eftersom HB ju har fler än 500 titlar på sitt samvete.
Aha! får inleda med rim:
Har ingen nyckel till tankeverksamhetens lås
trots alla klurigheter från förnämligt bås
Sätter mig på läktar’n och väntar
tills båsmor på facitluckan gläntar
Christer, the Long Distance Personal Trainer var inte först, fast listig:
– God morgon! Har tagit lite sovmorgon, men nu är jag vaken.
Brid har en liten lettråd:
– Antingen är det här lika enkelt som det först verkar, eller också ligger en liten häst begraven någonstans.
Zkop gör mig fasligt nyfiken:
– En släkting till de där som snackar i luckan blev räddaren i nöden när det var en vecka kvar tills jag och min dotter skulle flytta och börja Författarskolan resp. sista året på gymnasiet och inte hade någonstans att bo. Släktingen hade två små hus på backarna och vi fick hyra det ena. Faktiskt förekommer släktingen i HB:s verk (men inte i detta).
Ingela hade helt rätt:
– Kan vara vilken mellanchef i offentlig verksamhet som helst. Eller nån tant. Tut på er, båset!
Även Karin rimmade!
Här kommer en sång
från läktarn’s övre balkong:
Hejhå, hejhå,
nu står kalendern på,
men varför ska det vara så
svårt att rätt förstå
att detta tjat
om en apparat
gör allting uppenbart!
Och så har vi tre som gnisslar tänder eftersom HB tydligen väckte allmän harm:
Ardy:
– Äckelkäck som alltid.
Niklas (el primo):
– Hemska besvikelser från unga år bubblar i blodet. Man tror att dagen har en höjdpunkt och så visar det sig att det är HB … Gu så hemskt!
Hyttfogden:
– Det var då en förskräcklig männisch te å fråga ut en stackers pôjk.
Jag brukar ju bryta ut embryo och placera honom i en egen avdelning sist, men idag får han ta plats här:
jag gisslar på julkrisen eftrersom dom har det knivigt dessa dagrar
eftrersom vem vill bli slakctad äggentligen det säjer jag nu yo
få den vassa äggen instukcen mellan rävbenen
men man skal ju inte göran en höna av en fjädrer
ellrer sättra korven på en kris
farran vill ha sina ägg löskokcta okcså morran vill ha sina hårdkokcta
det är vekcans cornflikct varje helgmorgnon det säjer jag nu
det slutrar alltid i en enda äggröra
yo
Men nu till själva HB!
Gullan Bornemark hette 1927 som alldeles nyfödd Gunhild Bohlin, och kunde med andra ord använda alla sina med monogram prydda servetter och örngott även som gift. Som alldeles nyss fyllda 96 år är hon idag nybliven pristagare, aktuell som hedersdoktor, ämne för dokumentärer och faktiskt på allas trallande läppar.
Och kanske är det dags för alla Gullans snillrikt skapade sånger att sjungas extra mycket nu. Inte för att barnen inte borstar tänderna och tvättar händerna, vill ha små hästar eller ens felanmäler kaffeapparaten, utan för att barn och ungdomar far fram som vettvillingar i trafiken.
(Paus. Stilla kontemplerar jag mitt öde som vorden gnällkärring.)
Gullan Bornemark, Anita och Televinken samt Trafik-Trolle lärde mig och mina barn i olika perioder hur man cyklar på höger sida, går på vänster, håller ut handen, tittar bilisterna i ögonen och tar hänsyn samt … sscchhh.
(Tyst min mun, stopp min penna, bort med mina tangentfingrar. Di unga gör säkert så gott de kan.)
Hur som helst, tillbaka till Gullans karriär! Musiken kom till henne via en tramporgel som fanns i släkten Bohlins sommarstuga och pianospel både hemma och hos pianofröken. Hon fann att om man spärrade ut ett visst orgelreglage med knäna samtidigt som man trampade, gav orgeln från sig ett mycket starkt ljud – och sedan var hon fast och spelade så mycket hon kunde, så liten hon var.
På 1930-talet fick hon gå i någon slags ”förskola” (Gullans ord), vilket jag antar var en barnkrubba eftersom det var före Alva Myrdals utredning i barnafrågan.
När Gullan var 15 år fick hon vara med om något alldeles speciellt: en vårdag kom Alice Tegnér och höll sin allra sista konsert i skolans aula. Hon var då 78 år och hade blott någon månad kvar att leva, men sjöng så det skallrade i lamporna och fick hela skolan att skråla med i barnvisorna. ”Detta var helt avgörande för mina vägval i livet” säger Gullan idag.
Sedermera gick Gullan Bornemark på musikhögskola och utbildade sig till musikdirektör (ergo musiklärare), men redan efter ett år sa hon upp sig från flickskolan i Malmö för att föda barn och starta eget företag med målgruppen 4–6-åringar: ”Musikleken Blåklockan”. Där lärde hon barn att leka musik medan hennes man Valter höll slöjdlektioner i samma lokaler. (Det var för övrigt Valter som kom på namnet ”Herr Gårman”.)
I en radiodokumentär (som ni inte inte alls behöver lyssna på), beskriver Gullan Bornemark sitt skapande så här:
– Man ska vara noggrann med rimmen – om man ens har några. Och stavelserna! Betonade ord ska hamna på betonade taktdelar och satsmelodin får inte skilja sig så mycket från sångmelodin. Pusselbitarna måste passa ihop! Ibland kunde jag mittinatten sitta och ändra ordföljd och stavelser i sängen – men inte musiken. Sedan vaknade jag på morgonen och kollade på mina anteckningar och tänkte, jahaja, där står nya ord som jag tydligen skrev inatt.
Gullans pedagogiska idé var att tänka på vad barnen gillar, hur de lär sig saker, hur de kommunicerar och att dessutom hitta brytpunkten mellan pedagogik och musik. Hennes fyra egna barn deltog i trallandet när hon via Lennart Hellsings skivbolag Snurrskivan fick börja spela in sångerna och ge ut plattor. (Här har jag korrat ett rysligt skrivfel. Puh. Borta nu.)
Om ni vill resa i tiden och inte har svaga nerver, men däremot tid att ägna 22 minuter åt något just idag (det är ju ändå lördag), rekommenderar jag ett besök hos Gullan och hennes dotter i Lillskolan 1962. En försmak:
– Vi bor i Sverige. Kan ni nämna några andra länder? frågar Gullan skolbarnen.
– Kina!
– Där är dom gula!
– Indien!
– Danmark!
– Jag har varit i fjällen och Stockholm!
Intressant kuriosa är att Gullan Bornemarks absoluta gehör har hamnat fel sedan 15 år tillbaka – och det fortsätter att förändras. ”Om hundra år är jag på rätt spår igen, för då har gehöret hoppat en hel oktav!” konstaterar hon obekymrat och trallar vidare i livet.
Lucktexten skapades med hjälp av ”E du vaken Lars?”, som man kan lyssna på här (om man står ut med Youtube-reklam). Gullan artikulerar så att det fladdrar i gardinerna och sonen Sven sjunger som funnes det varken mick eller högtalare.
Och nu! Plommonstopet har dammats av och fått lite silvertejp på insidan där kullen har spruckit och fodret lossnat. Jag har tillverkat några nya namnlappar, medan andra faktiskt har hängt med sedan 2005. Jag rör om och draaaar en t-shirtvinnare som heter … Jossilurens! (Ni ska alla vad det lider få se hur tröjan ser ut.)
Tredje luckan kommer på söndag morgon!
Ah. Jag som var helt säker på Odetta Holmes! Det namnet är ju nästan Orlando Bloom, och duetten med Harry Belafonte There’s a hole in my pocket är ju lite upprepande, och framförallt, vilken kvinna! https://en.wikipedia.org/wiki/Odetta. Lika bra att gå ut starkt med styrkt mod och värmt upp sin plats på läktaren!
Har endast vaga minnen från Gullans TV-program som rimligen borde ha sänts i min barndom. Är inte säker på att det ens fanns TV i familjen när jag var i lagom ålder. Men sen har det varit mycket Gullan i mitt liv, både på jobbet och hemma. Tut i rutan trippel-CD spelades för jämnan när mina barn var små och de älskade sångerna och lärde sej texterna och melodierna lätt. Måste vara något genialt med kompositionerna som gör dem tilltalande och lätta att lära för de är ofta ganska avancerade. Musik för barn i orkesterarrangemang var en bristvara och är så fortfarande, det är ofta en synt eller lite plink på en gitarr, blir väl billigare så. Men på de här skivorna fanns det, och snyggt gjort var det. Någon av sönerna gjorde arrangemangen. (Dan?) Tråkigt nog har jag lånat bort CD-boxen till någon som jag inte minns vem det var. Får nog börja fråga runt i bekantskapskretsen för barnbarnens skull.
Jag hade ett rätt generat förhållande till Gullan redan som liten. Det var för klämmigt och käckt till och med för mig.
Det hördes ju utomordentligt väl att dottern var bra mycket äldre än de andra barnen och ändå höll hon på att sjunga dessa småbarnsvisor som om hon de facto tyckte det var kul. Det gick bara inte ihop i mitt huvud.
Sen skulle man låtsas att det var minst lika roligt att ha en imaginär ponny som en riktigt eller att det fanns en poäng i att stoppa ner nån i en låda. Mer tilt i pallet.
Missade denna lucka. Synd, för jag kunde med en gång. Har förresten skrivit en C-uppsats om äldre människors absoluta gehör. ”Absolut gehör tills man dör?”
Första strofen av ”Är du vaken Lars?” nynnas var dag som barnbarnet sover middag eller över och det irriterar mig varje gång jag inte kommer ihåg hela texten. Förvånar mig varje gång att jag överhuvudtaget kommer ihåg sången.
Men kul att kunna första luckan på första läsningen. Lär väl aldrig hända igen.
Grattis Jossilurens!
Varför är 2005 överstruket men ingen korrigering? Hm.
Så det var verkligen så enkelt. Jag funderade mycket över vilken arbetsplats det egentligen rörde sig om.
Dessutom fastnade jag i ämnet glasspinnar på olika språk. Magnum är nog inte en ice lolly egentligen, det ska vara isglass. Och åtminstone en del glasspinnar kallas esquimaux på franska.
Men Lotten, ”sina barn” som subjekt, där måste du ha redigerat texten en gång för mycket. Eller för lite.
Grattis Jossilurens!
Bra spaning, Dina! Det var en trasig länk till den sajt som jag använde för julkalendern de första sex åren. Länken ville inte lagas, så nu hamnar den här istället: https://bergman.typepad.com/lottens_julkalender/2005/12/1_dec_vem_blogg.html
Dagens jag-mötte-Lassie: Jag har gått på samma skola som Gullan!
Kul ämne för C-uppsats Ann Marie Tålig! Jag hade en lärare vars absoluta gehör också sjönk. Han sa att det var mycket irriterande att veta i vilken tonart stycket hans son spelade var skrivet, men höra det ett halvt tonsteg lägre.
Grattis Jossilurens!
Jösses pannkaka, Brid! ”Sina egna barn använde hon …” skrev jag först, men tyckte att det lät lite som tvångsarbete. Jag har korrigerat! Puh! Tack!
Grattis Jossiluren!
Men åh, tack!
Första gången i världshistorien som jag kunde luckan utan att besöka båset, men jag var också hundra procent säker på att att jag hade fel. Det var inte förrän jag läste den 4e kommentaren om GB som jag kopplade GB-ledtråden och insåg att jag inte hade fel.
(och när jag senare scrollade båset med mobilen insåg jag att min kommentar var minst lika lång som 2 luckor tillsammans, för oj vad jag fick scrolla för att komma förbi den. Jag ber om ursäkt för det och till allas tummar!)
Det här var en bra start på kalendern. Äntligen fick jag knäcka luckan på första läsningen. Grattis till kommande tisha Jossilurens!
Tidvis har jag haft musikverksamhet i barngrupper i kyrkan och till luciafirandet var gullansångerna ”Adventsljusen” och ”Liten Lucia” givna. Finns knappt något sötare än ett lite vimsigt luciatåg av 3-5-åringar som sjunger ”fötter som trippar under vita kjolar, ögon som lyser som små runda solar…” Hittar tyvärr inte ”Adventsljusen”, nånstans på internätet, hade annars passat bra för årstiden.
Jag trodde jag var uppåt väggarna men var mera rätt än så. Här ska genast väckas barn med spellista från valfri streamingtjänst och låtar av HB. 🙂
Det klack till i huvet efter drygt halva första versen och hjärnan sa att det där är ju ”Är du vaken Lars?” Det händer inte ofta ,så jag passar på att njuta av min temporärt upplevda genialitet tills nästa lucka kommer och jag landar på jorden med den sedvanliga kraschen.
Och jag upprepar från igår, tack Lotten för att du uppmärksammar en person som verkligen förtjänar det.
Grattis Jossilurens !
Faktiskt roligt att läsa facit och se hur lätt luckan egentligen var. Tjat gav inga vibbar fastnade på ord som framkallade allergi i huvet.
Igår spelades alltså HB heeela kvällen hos oss! Vi kan nog digga till det mesta med nostalgiska element, men när jag var liten hade jag samma känsla som Ninja – alldeles för klämkäckt och något (för) stora barn i skaran.
Grattis Jossiluren! Jag läste din skojiga ledtråd – den hör ju till traditionen!
Jossilurens – du ska sannerligen inte be om ursäkt för att du skriver långt! Det ska vara så!
(Intalar vi oss, vi som har svårt att skriva kort.)
Grattis Jossilurens!
Inget kalenderbås utan en lååång förklaring till varför det är Orlando Bloom!
Men jag är konfunderad över att Lena Endre är från Härnösand och inte från Gotland, där byn Endre finns. Nåja. Fakta måste inte följa min privata logik.
Jag och (numera 34,5-åriga) dottern var och sjöng med Gullan på Ersboda bibliotek i Umeå. Klart man blir lite starstrucked över att ”gamla tanten” tar sig iväg till en sån obetydlig avkrok. Dottern förstod kanske inte storheten då, men förhoppningsvis har hon vett att förstå det nu.
Och tack Lotten för att du redde ut släktskapet i förra båset.
Vet du Cecilia att din kommentar fick mig att tvivla på att jag hittat rätt HB. Jag läste slarvigt så att ”starstrucked” blev ”snarstucken” och jag tänkte att NÄ, då kan det inte vara Gullan!
Grattis Jossilurens!
(Pssst Lotten: ”hennes” eller ”sina”?)
Tack för en bra lucka! Gullans sånger gick flitigt på skivspelaren när jag var barn, men min favorit är psalmen Mista en vän. Jag lyssnade på hennes sommarprogram i augusti 2017 och blev märkvärdigt berörd av den (som hon skrev i samband med sonens bortgång). Vid den tiden hade jag en nära vän som var svårt sjuk och som dog någon månad senare. Vi sjöng den också på min mammas begravning.
Trodde det var Gunnel Linde … ”Busiga” ballongen var barnens favorit när vi åkte bil. ”Släpp mitt snöre, jag vill flyga bort. Snöret är för litet och för kort.” Så känns det ofta.
Grattis Jossilurens!
Jag kunde jag kunde. Läste på morgonen och hade sådan där asjobbig kliande i bakhuvudet. Men så läste jag en kommentar i båset på kvällen(tack Cessistickar) och då lossnade det.
OT, senaste gången jag var på väg till OP med min fot, ligger på en säng som skjutsats av en jätterar ung narkosläkare, det är tidigt på morgonen och han nynnar: ”.. Godmorgon, är du riktigt vaken än…” ( den var på allas läppar då ) Jag skrattar, nej, jag ska väl sova hoppas jag? Och vi skrattar! Jag sover aldrig så tryggt och gott som under narkos, ha ha! Hade nog varit mer nervöst med GB’s trall!
Sven var den som i förskoleåldern inspirerade sin mamma till Det är så härligt att gå i solen. En rad i Sudda, sudda är ”Du får gå ut och leka med Annika och Sven”.
Det var Sven som blev räddaren i nöden när jag bröt upp från mitt gamla liv i Linköping och började Författarskolan i Lund. Det var nästan omöjligt att hitta någonstans att bo i Lund för dottern och mig. Sven hade två 1800-talshus på Kirseberg i Malmö, eller på backarna som det också kallas (och man säger på), med en liten inbyggd gård emellan. Han bodde i det ena, men det andra stod tomt för tillfället och det kunde vi få hyra tills vi hittade en lägenhet i Lund. Det var inte vad jag sökte, inte ett helt hus och inte i Malmö, dessutom var huset omöblerat. En vecka kvar till dotterns skolstart.
”Ge mig bara veckan”, sa Sven och satte en släpkärra på bilen och åkte runt till släkt och vänners källare och garage.
När vi kom till huset en vecka senare var det möblerat och hade internet.
Jag hade hoppats få se åtminstone en skymt av Gullan, men så blev det inte tyvärr. Vi bodde två månader där, sedan flyttade vi till en jättefin lägenhet i Lund. (En pappa till en av dotterns nya klasskamrater hade ett nybyggt hyreshus och en lägenhet blev ledig.) Är verkligen imponerad av vad hon åstadkommit under så många år.
Tips: Fruktsallad, ett barnalbum från 1995 av Gullan och sonen Dan. Finns på YouTube på Dan Bornemarks kanal. Fina låtar i olika musikstilar.
Tjoho! Jag tog en lucka alldeles själv! Inga finurliga ledtrådar behövdes. Avnjuter en mugg Hellströms glögg och har tjuvstartat adventspyntandet.
Grattis Jossiluren!
Konstaterar att jag har för dålig relation till Gullan Bornemark, det är egentligen bara Anita och Televinken som jag har något minne av.
Nya tag imorgon 😀
Grattis Jossiluren, och fortsätt för allt i världen med dina personliga och unika gissningar!
Även om jag är helt rätt årgång så missade jag Gullan på teve, kanske peakade hon de två år vi bodde utomlands? Jag hörde förstås sångerna i olika sammanhang ändå, och tog verkligen luckan på första försöket. Imorgon ser jag precis som PK fram emot det typiska fall som följer på högmod.
Tack vare Ökenråttan har jag sjungit ’Den olydiga ballongens visor’ större delen av eftermiddagen.
Sjung på, Ninja! Härlig poesi och musik. – Vem skrev melodierna, förresten ill Lindes ballongvisor? Forska, forska, forska.
Musiken till Gunnel Lindes visor om Den olydiga ballongen (råttbarnens ” busiga ballongen”) skrevs av Bo Sundblad.
Det här gick ju på ett kick, bra uppvärmning! Sen blir det förstås som vanligt. Grattis Jossilurens, och skär aldrig ner på raderna!
Den där hästlåten var ett paradnummer jag hade, det bör väl ha varit i tioårsådern, som jag fick stå och framföra framför klassen i skolan då och då. Undrar hur kul de tyckte att det var.
Tack, Zkop, för den solskenshistorien! Nu vill man ju att den trallande Sven råkar ramla in i båset och läser vilken hjälpande hjälte han en gång var.
Jag sitter och filar på lucka 3, som verkar bli hopplöst svår hur jag än stoppar in ledtrådar här och där. Så … PK och hakke ser kanske helt korrekt fram emot det typiska fall som följer på högmod.
Jag får putsa lite mer.
Grattis Jossilurens!
När jag var ett litet barn och det bara fanns en kanal på tv och bara barnprogram två eller tre dagar i veckan ville jag verkligen inte titta på en tant som sjöng töntiga visor med ett gäng äppelkäcka barn! Trots det fastnar delar av låtjävlarna i huvet och sitter där som gammal havregrynsgröt i en odiskad kastrull. USCH!!
Må morgondagens lucka sudda i mitt minne!
Hohoo, det är söndag? Ingen vaken? Ingen ny lucka än? Typiskt nu när min dygnrytm är som den är … Hade suttit fint med lite fnulande just nu!
Och: Nu har jag sett i över ett dygn att det står ”Sina barn” i facit, något som sen uppmärksammades bland kommentarerna och utlovades ändring av men som inte verkar gått igenom …?
*lägger undan blåslampan för den här gången*
Crrly: Tack för att du sa till. Jag har ingen aaaaaaaning om varför ändringen inte gick igenom, men på nåt sätt kan det inte vara någon annans fel än mitt. NU är det fixat! (OBS: Jag är verkligen djupt tacksam för att ni hjälper mig att rätta!)
Tack!
Vet ju det.
Och mitt jagande och tjatande efter ny lucka hoppas jag att du tar som en komplimang!