Hugaligen, vilken tuff söndag ni fick med en supersvår lucka. Ska inte göra så igen! Eller så gör jag det igen. Eller inte. Ökenråttan kanske var först med rätt svar eftersom ”la la” finns med i ursprungsverket och första luckan ju var proppfull med trallande.
Ökenråttan:
– Ja, i dag var det då inget tra-la-la precis.
(pigga?) kristina:
– Jag har hört att Andrew Lloyd Webber tyckte filmatiseringen av Cats var så fruktansvärd att han skaffade hund. Men i det andra var Karin Boye också inblandad. Och lite la la.
Crrly:
– Kul att italienskans fabbro alls inte är en farbror (i sig), men orden bör vara besläktade?
PK:
– Om jag får gissa på något så blir det denna lysande ö i författarvärlden som är Dan Brown. (Min kommentar till PK:s kommentar: det har varit för få gissningar på Dan Brown i år.)
Béatrice Karjalainen:
– (…) Jag och konstnären sa typ i mun på varandra att april är en grym månad.
Peter A. Sjögren:
– Ett hundraårsminne. Och i HB:s fall också ett viktigt 75-årsminne om en vecka.
Och så ett tack till alla som nämnde katter, jamare och kattastrofer och liknande! Extra plus till Maplestream som påpekade att en ko är en ooxe.
Den synopsisskrivande personen i tredje luckan var alltså T.S. Eliot (1888–1965), vars namn (”Tom” enligt alla som kände honom) väl var någorlunda bekant för er allihop? Men det är förstås en helt annan sak att kunna associera påhittade synopsisfloskler (hej Niklas, var pappa var bekant med sådana) till ett komplicerat poem. Faktum är att det ursprungliga utkastet av The Waste Land var så komplicerat att T.S. Eliot själv kämpade med att få ihop raderna. Till slut fick han be polarn Ezra Pound om hjälp, and the rest is litteraturhistoria.
Dedikationen i The Waste Land är ett Dante-citat:
For Ezra Pound
il miglior fabbro
En liten resumé om vår hemlisbloggare kommer nu, så att ni kan berätta för alla era kompisar och kollegor, barn och föräldrar och lärare samt mostrar om denna språkbegåvade poet.
Lille Tom föddes i USA, men efter en studieresa till Paris i 22-årsåldern hamnade han i England, där han bodde resten av livet. Det var där han skaffade sig ett osannolikt kompisgalleri – lika osannolikt som familjen Wahlgren-Ingrossos fraterniserande med alla. (Ja, jag är förstås bara avundsjuk. Jag vill vara kompis med t.ex. Birgitta Andersson, Björn Skifs och Frank McCourt.)
T.S. Eliot var som liten palt både sjuklig och skör samt kass på bollspel, så läsandet blev hans stora passion. Enligt de många biografierna om honom gick han omkring med böcker under armen hela dagarna, och satt ofta uppflugen med en tjock bok i fönstersmygar – helt oberörd om vad som hände runtomkring. Tänk om det är bristen på fönstersmygar som är orsaken till att barn av idag så sällan har läsande som passion.
De där biografierna ovan är förresten utgivna trots att T.S. Eliot i sitt testamente skrev att han absolut inte ville ha några som helst böcker skrivna om sig. Han brände noggrant alla brev som han hade fått och bad dessutom släkt och vänner att göra detsamma. (Man lugnt säga att det var få som lydde.)
Eliot lärde sig (vilket man anar i The Waste Land) i grundskolan latin, gammalgrekiska, franska och tyska. Efter besöket i Paris började han plugga i Oxford eftersom första världskriget bröt ut; studierna och det amerikanska medborgarskapet gällde som fripass. Men han trivdes inte alls, och skrev i ett brev:
”Jag avskyr universitetsstäder och universitetsfolk; de är likadana överallt med gravida fruar, spralliga barn, massa böcker och hemska tavlor på väggarna […] Oxford är väldigt vackert, men jag vill inte vara död.”
London gillade han däremot, och det var där han träffade alla dessa poeter och författare, teatermänniskor och kulturpersoner som alltså blev nära vänner. Förutom Ezra Pound, var han även kompis med t.ex. Virginia Woolf, James Joyce, C.S. Lewis, Bertrand Russel, Hermann Hesse och underligt nog även Groucho Marx.
Nu skulle jag kunna rabbla alla hans poesisamlingar, essäer, priser och bekymmer, men sånt kan man läsa om på andra ställen.
Eftersom T.S. fullkomligt älskade de gamla Bröderna Marx-filmerna, skrev han 1961 ett beundrarbrev till Groucho Marx, som var en erkänt duktig brevskrivare. (Han var nog erkänt duktig på allt, när jag tänker efter.) Så här kunde det se ut:
De brevväxlade och bytte porträtt. Groucho fixade snabbt ett nytaget foto och blev lovad att bilden skulle placeras mellan två av Toms andra kompisar på väggen i matsalen i London: W.B. Yeats och Paul Valery. Men eftersom Groucho var Groucho, påpekade han en tid senare i ett brev till Tom att bilden ju inte alls var uppsatt som den skulle, för det hade han sett i ett hemma-hos-reportage i en amerikansk tidning.
Fast helt sanningsenlig var han kanske inte:
Efter tre års skrivande åt de två brevvännerna middag i det Eliotska huset – en middag som inte alls blev som det var tänkt. Eliot kallade Grouchos fru “Mrs. Groucho” och ville bara prata om Marx-filmerna och rabbla repliker ur dem för att imponera. Groucho hade å sin sida pluggat in strofer ur The Waste Land för att på samma sätt imponera på sin värd. Snabbt insåg han misstaget och övergick till att hålla en föreläsning om Shakespeares King Lear för den förvånade poeten. T.S. Eliot lyckades trots svadan i alla fall få en syl i vädret och be sin idol om ett nytt foto – där Groucho såg ut som han gjorde i filmerna med målad mustasch och stor cigarr, inte som en åldrad, mycket allvarlig man.
T.S. Eliot dog ett halvår senare, och om de två fortsatte att brevväxla efter den famösa middagen vet man inte; inga brev har hittats.
Mot min vana ska jag nu avslöja ett fåtal av ledtrådarna i luckan eftersom jag ställde till det så för er!
- Shanti Roney – Shantih shantih shantih (de allra sista orden i dikten)
- Willem Dafoe – spelade Tom i ”Tom & Viv”
- tse-tse-flugor – T.S.E.
- Groucho Marx – brevkompis
- Robin Williams – The Fisher King
- Ezra Pound – mentor och vän
- ”Måste sluta, de stänger här och personalen hojtar att de kommer att släcka alla lampor om jag inte packar ihop med detsamma.” – ”Hurry up, it’s time” säger bartendern i originalet gång på gång i slutet av akt 2. På svenska: ”Det är stängningsdags, nu släcker vi.”
SÅJA!
Nu sover ni alla sött eftersom det är arbetsdag imorrn. Men jag och plommonstopet umgås intensivt med alla namnlapparna och jag hugger en liten skrynklig sak som det står … Hemulen på!
Lucka 5 kommer i ottan på tisdag!
När embryo skaldade så vackert, påpekade jag att han ju är en kollega till HB, varpå jag fick ett lika vackert svar:
en kollega det undrar jag nu
som dom siamesiska trillingarna brukrade säja: there is only one
men takc för dom fina orden men det var ju inte embryo som hittrade på särbokvarnsvägren den har legrat i högdragen okcså brandhagen i många år vid det här lagret
okcså embryo har faktiskt brott där (fast då var han bara ett embryo), nr 215, 5 tr, ett rum med krokvrå okcså en blåvit litren hundulat som hette tipp-ex
Jag tänker hit, jag tänker dit
jag tänker runt en liten bit
det går åt helvete med flit
Men så börjar jag igen
jag tänker ännu mer sen
det går åt helvete min vän
Jag tänker upp, jag tänker ner
och det ryker mer och mer
det går åt helvete, du ser
Jag ser vad andra tänker på
tänker, nu ska väl detta gå
det går åt helvete ändå
Jag tar så en liten rast
diskar upp en jättelast
det går åt helvete i hast
röven sitter fast där bak
hjärnan tänker, nu med knak
det går åt helvete med brak
Men man ska inte ge upp
granskar ledtrådar med lupp
det går åt helvete, se upp!
Slår på läktaren mig ned
arg och trumpen, vind och sned
Det går åt helvete, jag är vred
Jag kan inte tänka alls
får ej ljud ens ur min hals
Det går åt helvete, vafalls?
Helt rätt, Ninja!
Så DRT är trallande? Vi lär få se.
Grattis Hemulen!
Beklagar att jag inte hann leka igår. Jag känner på mig att jag hade löst luckan med intensivt gogglande om jag haft hela dagen på mig. Istället hade vi adventsmingel i huset hela dagen och leken bestod i att lyckas vika det mest stjärnlika alstret av papper.
Grattis Hemul!
Det närmaste jag kom var att jag misstänkte att det var en författare som var HB. Och då finns det ju några att välja på.
Ahhhhh och jag googlade hela dagen, men var då låst vid att det var en pjäs eller film så farbror Eliot passerade inte ens i mina kulisser. Hatten av till alla rättgissare.
Jahaaa! Nej, jag var inte nära. Men hade jag inte haft tvättstugan, adventsmyst och varit på teater så hade jag nog kunnat få fram det med hjälp av båset.
@Ninja ovan: på pricken så.
Första luckan var jag glad som fan
Igår var det läktaren hela dan
Grattis Hemulen!
Och jag kom fram till att det var Edward Lear. Han skrev också stolle-verser om en katt, t ex. Usch att jag skulle tänka så felriktat och bita mej fast där. När T S Elliots Old Possum’s Book of Practical Cats ingår i råttboets boksamlingar, men av Lear har vi då ingenting.
Eliot för 17. Inte ens stava kan jag. Snyft.
Grattis Hemulen!
Jag funderade över Eliot sent igår, men fick inte ihop det. Men glad jag är ändå, helst som frysen nu är avfrostad. ”Bara” alla sakerna som ska in i den igen när den har blivit kall nog, för närvarande står de på balkongen i stilla snöfall.
Men nu vill jag ju veta mer om Eliot och Nygårdh! Korrläste ju Nygårdhs korsord i bortåt 20 år så han känns nästan som en gammal bekant. (Inte illa, m a o och isf, att vara bekants bekant med denne HB!)
Grattis Hemulen!
Jag blev så fast i filmtankarna att det enda jag kunde komma på när HB skulle vara kollega till embryo var Vilgot Sjöman som även var författare. Sedan fastnade jag i femte delen om Tara Selter som jag råkade köpa igår.
Grattis Hemulen!
Fick en liten kick i natt! Läste Ninjas rytmiska tankar inspirerad av B Tretov och irrandet i luckan. Löste jag den svåra luckan? Nää! Men jag fick återknyta en del bekantskaper. Nu letar jag i bokhyllan efter katter.
Grattis Hemulen! Och Ninja, TSE hade gillat din fina dikt.
Själv är jag jättenöjd med inte mindre än FYRA rätt i går. Uteslutningsmetoden funkar fint: det var inte Fattig bonddräng, inte heller första eller andra Mosebok. Sen var jag på väg att fastslå att det inte heller var Eliot och Det öde landet, men Leda fick mig att tveka, vilket också var rätt och räddade mig från årets första Schubert!
Underbara kalendertider och ”time yet for a hundred indecisions, and for a hundred visions and revisions” som Mr J. Alfred Prufrock skulle ha sagt.
Grattis hemulen!
Och gillar man poesiuppläsningar vill jag rekommendera Jeremy Irons inläsning av The Waste Land som sändes på BBC 4 2012: https://jeremyirons.net/2012/03/28/jeremy-irons-reads-ts-eliots-the-waste-land-bbc-radio-4/ Himla fint!
Den löste jag inte … Men nog har jag hört talas om Eliot. Grattis Hemulen!
Var en stund inne på Gullivers resor och fick lära mig att man med en Yahoo kan mena en ohövlig person och att Miyazaki hämtat inspiration från Gullivers tredje resa till Laputa. Alla kattlettrådar pekade mig mot Ivar Arosenius och Kattresan, men insåg att han inte är känd nog. Studsade sen från Shanti som Kung Lear till Shakespear. Där har vi en kändis. Så dagen var precis som den ska vara i kalendertider.
Oj, Ninja – the missinassenpoet!
(Är barnbarnvakt. Hinner knappt gå på toa. Påminner starkt om 1992.)
Hemulen ska ha grattis! Detta var en svår nöt att knäcka minsann.
Menade inte mer än att TS Eliot är vanligt förekommande i korsord, och att HCN är vår kändaste(?) korsordskonstruktör.
Jaha det var därför han kallades Tom. Bar han på den insikten så att han till slut måste dikta om Bombalurina och Jellylorum. Fast det vet man ju aldrig säkert vad en katt egentligen har för namn.
Britt G Hallqvists fina tolkning på svenska gör verkligen originaltexten på engelska
full rättvisa där visar hon sitt mästerskap i översättande och insikt i båda språken. Båda versionerna är några av mina allra käraste böcker.
Jag känner:
Alfred som fått namn efter Alfred den store, en stooor rödrandig typ som får mig att tänka på en högländare
Elsa en helvit med svarta öron och svans en bråkig och intrigant sak
samt
Teodor en gosig, trevlig och rufsig nästan skogkatt som alltid väntar på att matte ERB ska komma hem
Själv har jag ingen längre men pratar gärna med grannkissarna.
När det gäller The Waste Land hade jag bara tillgång till Karin Boyes tolkning, men skulle vilja sätta mig med lupp och jämföra den med Erik Mestertons (1932), Staffan Bergstens (1990) och Jonas Ellerströms (2002).
Grattis Hemulen!
Jag är mycket nöjd med att studierna i engelsk litteraturvetenskap för sisådär 25 år sen gav avkastning.
Grattis Hemulen!
Nämen å vilken trevlig måndagsöverraskning! Tack, Plommonstopet! Och tack så mycket för gratulationerna, allihopa!
Jag fattade verkligen ingenting i går morse, men när jag tittade till båset igen frampå eftermiddagen och fick veta att det var ett riktigt känt namn som skulle kombineras med det öde landet och april så dök det ändå upp något i bakhuvudet som vid googling visade sig stämma riktigt bra.
Tänk, när man har facit är det jättelätt!
Nåt annat som är lätt är att halka in på fel spår ibland, och sedan svårt att halka av det. Jag snuddade nog vid Eliot nånstans i googlandet, men se det ignorerade jag på grund av någonting.
Lars von Trier har också berättat en del dysterheter och använt lite olika språk. Både Shanti Roney och Willem Dafoe är med i Nymfomanen t ex och Willem är med i andra filmer också. Blindhet är med i Dancer in the Dark. Jag hittade en kortfilm från -69 som heter Et skakspil. Och LvT är född 30 april. Jag tror det var nåt mer jag fick att stämma, men sen fick jag ta fram skohornet för att försöka få in resten. Det gick inte bra, och båset ville verkligen inte stötta denna min tes.
En fin röd tråd hade det ju varit början på, om än något för tydlig: Lars.
Grattis till Hemulen!
Tuuut!
TUUUUUUUUUUUT!
(Lyckan över att tyfonen på taket funkar är enorm!)
Grattis till fungerande tyfon! En av huvudnyheterna på Ekot idag, plus ett långt inslag i Studio 1 handlar om att de INTE fungerar på många håll.
Ja, vi hade två fina brandmän här i oktober, för då hade vår tuta pajat.
”Men vi hörde ju att det tutade finfint i september”, sa vi.
”Jomen ni hörde bara på halva volymen och inte alla tut”, sa brandmannen.
Tutorna är inte av förkrigskvalitet, tydligen.