Kategori: Bloggen

Globen är solen och vice versa

Publicerat av Lotten Bergman den 18 januari 2017 00:18

Jag minns när jag lärde mig att Cook landsteg i Australien 1770. Det var nämligen igår kl 16:11. Jag minns också när jag lärde mig ”kastrullen” i den tyska grammatiken – i september 1977. Framför allt minns jag att jag 1985 lärde mig att The Birth of a Nation regisserades av D.W. Griffith 1915 eftersom jag alltid får just den frågan i Trivial Pursuit.

Och igår lärde jag mig även att Sverige har ”världens till utsträckning största modell av planetsystemet” – i skala 1:20 miljoner.

Men det går ju inte att förstå. Jag kan ju inte ens begripa hur mycket pengar en miljon är, än mindre förstå den där skalan. En vanlig orienteringskarta brukar vara i skalan 1:10000, vilket innebär att 1 mm på kartan är 10 m i verkligheten. Så … modellens 1 mm är alltså …

Nope. Obegripligt. Hur långt är liksom ett snöre?

Inte ens Tyko Brahe fattar vad jag pratar om.

Men nu tar vi och kollar på den där modellen. Den heter Sweden Solar System (SSS), och börjar med Globen och slutar jättelångt norrut i Kirunatrakterna. (Just ”jättelångt” är i sammanhanget ett oerhört noggrant, vetenskapligt utvalt uttryck.) Och så finns det lite skräp som Halleys komet
Swift-Tuttles komet söderut förstås. Så här är det:

Tänk er att Globen är solen. Den är nämligen stor.

Tänk er vidare att Merkurius ligger knappt 3 km norrut, precis där Stockholms stadsmuseum ligger (vid Slussen).

Nu förstår ni vartåt det barkar: Venus ligger vid Vetenskapens hus, jorden (och vår måne) ligger strax utanför Cosmonova i Naturhistoriska riksmuseet.

Och så vidare! På varje punkt i modellen på rätt avstånd från Globen – om Globen alltså var vår sol – finns en modell av rätt planet! Lilla asteroiden Palomar-Leiden, är minst (0,2 mm). Den största planeten (Jupiter) är mer än sju meter i diameter, men den symboliseras bara av en stor blomplantering (vilket jag trots mitt entusiastiska tjoande finner vara lite fuskigt enkelt).

Va! Svimma nu av hänförelse. Dö lite av imponeringschocken. Är detta inte nästan det häftigaste ni har hört?

Pluto (dvärgplaneten som i mitt inre alltid kommer att vara fullfjädrad planet) ligger i Delsbo och Neptunus ligger i Söderhamn. Och jag vill åka på en road trip nu meddetsamma pannkaka marsch.

Och så kommer jag att tänka på när den nuvarande Fjortonåringen i andra klass kom hem med en modell av solsystemet i en skokartong. En precis likadan modell hade alla de andra fyra barnen fått göra, så jag ställde den raskt bredvid dem på planethyllan i barnrummet. Fast … det var något som var fel.

– Men … sa jag ganska opedagogiskt och kanske onödigt negativt med rynkad panna. Planeterna hänger ju fel.
– Nej. Dom får hänga i vilken ordning dom vill, sa den dåvarande åttaåringen bestämt.
– Fast nu är det ju inte planeterna som bestämmer hur de ska ”hänga”, utan vetenskapli…
– Fröken sa faktiskt att jag hade gjort rätt.

Jaha, tänkte jag och accepterade faktum. Och lade fram alla rymdböcker jag kunde hitta på köksbord, i tv-soffan, inne på toa och i den lille grabbens säng. Imorrn ska jag kolla om det hjälpte …

Mot Pluto! (Skriver jag bara på låtsas. Jag kan ju inte åka på road trip nuuu. Gah.)

109 kommentarer

Tvättstugan

Publicerat av Lotten Bergman den 15 januari 2017 10:22

Jag och min djefla man har klantat till det ett antal gånger i lifvet och det bästa är faktiskt att bara rycka på axlarna och gå vidare. Vi har

glömt att adressändra
saltat saffransdeg
anlitat en billig flyttfirma
krockat med bilen, fast bara lite
klippt barnens frisyrer själva (vilket gör det nästintill outhärdligt att titta på vissa annars utmärkta barnbilder)
föreläst under enorma förkylningsbesvär och nyst på samhällsbärare som kunde påverka BNP.

Nu har en av mina väldigt unga kompisar blivit lite vuxen, tagit banklån och köpt och flyttat in i en lägenhet med stuckatur, högt i tak och trägolv samt festlokal som man kan hyra. Men vi var med under hela processen med mäklare och visningar i blåa tossor och allt.

– Oj, vad vi ska ha party här! sa jag på första visningen och anade inte förrän en stund senare att jag kanske inte är den direkta målgruppen för party just här, bland ungdomar liksom.

Föreningen är välskött, ekonomin ser toppen ut, säljaren visade stolt upp festvåningen och alla klappade vi händer av förtjusning när vi gick på den knarrande parketten.

Men inte en enda gång tänkte vi:

– Undrar hur det ser ut i källaren där tvättstugan finns!
– Ja vad intressant förresten – tvättstugan måste vi ju kolla på!
– Ooh, ja, tvättstugor är det bästa som finns!

Den trevliga säljaren sa:

– Alla i de andra sex lägenheterna [som är större] har egna tvättmaskiner, så jag har fått ha tvättstugan heeelt för mig själv!

Och vi tänkte bara:

– Yay!

Och så berömde vi parkettgolvet en gång till. Klantigt är bara förnamnet. Men i fredags när flyttlasset äntligen gick, snubblade vi ner till källaren för att leta efter ett förråd och den där tvättstugan. Det första vi stötte på var en ganska påträngande källardoft. Well, well, i tvättstugan är det ju säkert varmt och torrt, tänkte vi. Och så hittade vi den.

tvattstugan — Aha … Hm. Hoppsan. Tvättmaskinen står på fyra bitar tillklippt hallmatta.

– Vad kallt det är! sa jag.
– Men vad det blåser! sa jag sedan.
– Varfö… men … koll… det här var ju … mumlade jag slutligen.

bladkallt — De två fönstren var öppna och löven blåste rakt in i tvättstugan som om någon stod med en lövblås utanför.

Jag lyckades med stor möda stänga det vänstra fönstret, men det högra hade slagit sig så att det var stört omöjligt att få igen. Men det gjorde inte så stor skillnad.

fonterintebra — Jahaja, englasfönster, där ser man. Precis som på Louvren.

avlopp — Tvättmaskinens stora rör pekade lite snett, men torktumlarens lilla slang gick i alla fall rätt. (Jag rättade till röret varsamt som vore det ett litet barn.)

betong — ”Den murade väggens krackelering bidrar till den rustika känslan.”

tvattmaskin — Det här är en Miele Professional WS 5445 (MC13), som av utseendet att döma har några år på nacken.

mielebeskr — Japp, så här ser bruksanvisningen ut. Men Miele har ju gott rykte och håller länge?

Oh så trevligt: ett blått betongbadkar – eller kanske ett bykkar?

mieletumlare — Tumlaren är nog bara kanske tio år gammal eller så, men gissa om luddfiltret var rent. Nej! Någon ska dö!

Det sista vi gjorde denna inflyttningsdag var att inspektera de tre små torklinorna som hängde i taket, för på dem fanns det lite pynt.

Tvätten kommer kanske inte att torka i rödaste rappet, men den kommer i alla fall att lukta fräscht eftersom fönstret ju inte går att stänga.

tvattstuga — Det var ju ungefär så här jag hade tänkt mig att tvättstugan skulle se ut.

Min kompis tycker däremot inte alls att hon var klantig som glömde att inspektera tvättstugan. Igår ryckte hon bara på axlarna och sa:

– Äsch, det går nog bra det här! Fast det där luddfiltret måste jag prata med någon om.

Det här blogginlägget publicerades redan i höstas, men var lite för ickeanonymt, så jag tog bort det så att min kompis inte skulle råka illa ut. Nu har hon vant sig vid tvättstugan och blivit bundis med alla i bostadsföreningen. Och tvättmaskinen går bra.

51 kommentarer

Vilken jävla smäll!

Publicerat av Lotten Bergman den 12 januari 2017 22:28

Vi har ett jättestort kylskåp som heter veranda.

Där placerar vi sådant som inte får plats i de normala kylskåpen. (Ja, hrrrm, vi har två kylskåp inomhus.) Särskilt läsken mår utmärkt där ute på vintern och får oss allihop att kolsyrebubbla av lycka.

Men så är det ju det här med nollgradigt som övergår i minusgrader. Och den där läsken som igår var så lagom kyld, är plötsligt fryst.

Och det är här jag kommer in i bilden. För här skall intet förfaras!

– Ta in läsken!
– Men mamma, den är ju alldeles fryst …
– Damn. Okej. Lägg dem där bara, innanför dörren.
– Allihop?
– Javisst.

Tre flaskor placerades innanför dörren, medan en flaska under Tjugofyraåringens övervakande lades i vatten i diskhon. Vi diskuterade en liten stund hur ett eventuellt misslyckande skulle kunna gå till och om knivarna på magnetskenorna kanske skulle kunna flyga omkring och enades om att det nog skulle gå bra, det här.

Då …

PFFOOOMMMM!!!

Det var inte ett pang, inte ett poff och verkligen inte en krasch. Ett dovt !pang! på högsta volym var det. Fjortonåringen satte sig paff på en bänk och Tjugofyraåringen flög upp på en annan bänk som vore smällen kanske en mus. Själv vände jag mig långsamt om med en vag känsla av att det nog var bäst att inte göra något överilat.

Då kom min djefla man inrusande.

– Va? HALLÅ? Vaaa …? ÄR ALLA OKEJ?

Han hade känt att livet var slut, att alla i köket låg lemlästade och döda och att husvagnen (som vi inte har nån) hade en gasolläcka och att alla hans b… nämen.

– Alla mår bra? Oj, läsken. Är det sockerfritt?

Det var det. I tio minuter låg vi alla på golvet och sopade och skyfflade isläsk. Sedan började vi torka upp smält läsk. Och slutligen torkade vi läsk på väggarna och i taket.

Under hela tiden låg den där andra läsken i vasken och gosade och mådde jättebra.

Efter Smällen – The Movie:

65 kommentarer

Sladderi, sladdera

Publicerat av Lotten Bergman den 10 januari 2017 00:33

Jag vet ju att jag bland läsarna har elkunniga sladdfantaster. Och jag vill så gärna tjoa:

– VARFÖR KAN INTE NÅN BESTÄMMA ATT ALLA SKA HA SAMMA SLAGS KONTAKTER?

Men så kan jag ju inte skrika.

Vem är nån?
Vilken kontakt är bäst?
Kan inte alla bara stanna hemma och sluta resa till andra kontinenter?

Det finns säkert massa fakta (som jag borde kunna googla fram själv) som ni vill dela med er av, eller hur?

Den här värlskartan (med avhuggna kanter) hittade jag hos World Standards, där den är lite piffigare och kan förstoras. Länder med samma färg har alltså samma slags vägguttag; jag utropar oss i det mörkblåa laget till vinnare.

Konkret: de andra ländernas kontakter och uttag … är de lika bra som våra? Lika praktiska?

USA:s gubbe är upprörd över nåt, tror jag. 😮

Danmarks söta gubbe i uttaget funkar faktiskt med svenska kontakter, men ”is unsafe”. Jag vet inte riktigt om det innebär att de svenska kontakterna i danska uttag kan explodera eller om det bara är en liten luringvarning eftersom de flesta av oss har vederbörlig respekt för elektricitet. Men det vet jag i alla fall om USA-kontakten att en av dem ägde jag 1982, när min locktång i Dallas sa pfffft och sprutade gnistor rakt på mina basketskor.

Kinas kontaktgubbe ser ju ut som om Jackie Chan i kombination med Skriet.

På World Standards kan ni se alla knasiga kontakter och uttag och även där konstatera att ”vi” borde vara diktatorer över elektricitetsbestämmelserna världen över.

Märk väl nu att jag alls inte förespråkar att allt ska standardiseras – bara de förnipplade eluttagen, tack. Och kanske även korrtecken. Samt världens alla tv-apparaters fjärrkontroller.

76 kommentarer

När kommunikationen inte funkade så himla bra

Publicerat av Lotten Bergman den 7 januari 2017 20:18

Nu ska jag berätta om hur det kan gå när informationstekniken på både det mänskliga och digitala samt automatiska (?) planet fallerar.

Ha tålamod: det här är inte bara ett gnälligt SJ-gnöl.

Första sträckan hemåt från Lund till Eskilstuna häromdagen gick alldeles utmärkt. En stor parentes i sammanhanget är att vi numera måste byta till ett sekruttåg redan i Linköping istället för att sitta kvar på fintåget ända till Norrköping.

När mina två basketkolleger och jag skulle kliva av – i just Linköping – sa tågvärden i högtalarsystemet:

– Tåget mot Katrineholm, Eskilstuna och Sala avgår klockan 18:07 från spår 3, alltså samma perrong som vi kommer in på.

Vi klev av, sprang in i en väntkur och stod där och njöt av värmen. Högtalarsystemet inne i kuren var på maxvolym eftersom ingen under högtalarmötet på SJ:s eller Trafikverkets kommunikationsavdelning sa just den här meningen:

– Ska ljudet inne i väntkuren vara lika högt som ute på perrongen, i det fria där tåg och väder samt vind påverkar?

Varje gång något sades i värmekurens högtalare fick vi alltså ta paus i vårt annars oavbrutna prat. Med andra ord hörde vi exakt varenda ord som sades i utropen. Och därför blev vi lite fundersamma när klockan blev 18:09 utan att något tåg hade dykt upp och inget plong om försening hade kommit i mobilen och … och … och … det ju faktiskt på skyltarna inte stod en enda bokstav om något tåg till Eskilstuna.

Jag ryckte åt mig ryggsäcken och sprang som en halt hind nerför trapporna och in i stationshuset. Inget tåg mot Sala syntes på skärmarna. Aha! En tåginformationshjälpare i grön reflexväst! Hallå!

– Ursäkta, tåget mot Eskilstuna?
– Det som gick nyss?
– Som gick nyss?
– Från spår 6.
– Frå…?

Här blev jag väldigt avbruten av en Securitasvakt som stod bredvid den gröna västen. Han ville hemskt gärna ha ett ord med i laget.

– Ja, det gick nyss. Som det skulle, lade han till.
– Vänta ska jag kolla, sa tåginformatören och flipprade på sin telefon.
– Från spåret som ligger allra längst bort, dääär, sa Securitasvakten och pekade synnerligen irriterande bort i fjärran.
– Men vi blev tillsagda att stå vid spår 3! sa jag uppbragt.
– Men tåget till Eskilstuna går alltid från spår 6, sa Securitasvakten.
– Nej, sa tåginformatören, det brukar gå från spår 3. Titta här …

Och så fortsatte hon genom att visa mig hur det hade avgått på korrekt tid från ett helt annat spår än 3. Som det ju alltid brukar avgå från.

Vi svalde dock förtreten och satte oss att i lugn och ro invänta tåget som skulle gå en timme senare, som pga. ”den rådande väderleken” (alltså normal svensk vinter) var försenat nästan en timme till 19:50. Vi löste världskrisen och basketpaniken samt diverse knutar och jag svor ve och förbannelse över den trevliga middagen som jag kom att missa.

– Nu tror jag att vi samlar ihop oss, sa jag 19:35. Det står här på appen att tåget ska inkomma 19:40. Vi går och kollar på tavlan.

Vi tre stirrade på tavlan ”ankommande tåg” och hittade inget av värde. Inget tåg inkom 19:40. Men på ”avgående” stod det att vårt tåg (som ju alltså inte någonsin skulle inkomma) skulle avgå kl 19:50. Väntelivänt. Trarajdiraaa. Tickeli-tick sa klockan.

– Näe, sa jag kl 19:49 till mina två basketnördar. Nu går vi fan till perrongen! Spring!

Tre gamla basketspelare sprang på stela knän både nerför och uppför trappor. Framme på ”vår” perrong stod bara ett litet sekrutt-tåg. Skylten sa att det var ett ”ankommande tåg från Kalmar”, som ju inte har något som helst att göra med Sala eller Eskilstuna.

Vi och kanske sex andra perrongförvirrade stod där och sa ”Kalmaaar?” tills jag älgade fram till fel ände av tåget (dysdirektiker Bergman) och stirrade in i en tom förarhytt. Jag vände och sprang till rätt tågände och knackade på fönstret, varpå en förtjusande lokförare i skägg och glasögon tittade ut.

– Förlåt. Vi undrar bara vart du ska åka.
– Sala. Eskilstuna. Västerå…
– Men på skylten står det att du kommer från Kalmar.
– Va? Näe, sa lokföraren och tittade ut mot skyltningen och skrattade.
– När ska tåget avgå mot Sala då?
– Eh. NU. Alltså verkligen nu.
– Åh fan.

Sa jag och sprang mot mina kolleger och de andra som stod och var förvirrade på perrongen.

– DET ÄR TÅGET MOT ESKILSTUNA! Och Sala! Kliv på! Snabbt! Dörrarna stängs!

Schwopp, så var vi på väg hemåt igen.

Nu är frågan hur i hela friden alla inne i stationshuset skulle få reda på att det var just deras tåg som

inte hade inkommit
inte annonserades i högtalarna
nyss avgick.

Där står de förmodligen fortfarande och undrar.

Stackars tågvärden kom förstås och kollade våra biljetter (”vi missade vårt tåg för at bla bla bla”) och hon fick just dessa frågor (punkt 1–3 ovan).

Hon såg ut så här när hon sa att vi faktiskt hade fel och att tåget hade skyltats korrekt på perrongen och att allt hade gått rätt till. Mhnpffft.

Slutkläm:
Jag känner mig maktlös och förvirrad. Borde sådant här inte funka bättre och bättre? Vi (jag) har slutat att lita på vårt (mitt) eget omdöme. Med andra ord finns det under en helt normal resa dessa komponenter att inte ta hänsyn till what so ever:

SJ-appen
utrop via högtalare
saknade utrop via högtalare
skärmar inne i stationshuset
skyltar ute på perrongen

Just sayin’.

49 kommentarer

Att vara eller inte vara språkpolis, det är frågan

Publicerat av Lotten Bergman den 5 januari 2017 18:59

Häromdagen fick jag väldigt mycket beröm för att jag utger mig för att vara ”den skrattande språkpolisen”.

– HAHA! skrattade denna ytterst trevliga person och log med hela kroppen.

Men idag kom ett mejl från Orangeluvan, som tvärtom ansåg att devisen var både förlegad och osann. Hon föreslog samtidigt:

Bokstävlarnas försvarare
Språk och trams
Mer svenska åt folket
Tala stort är silver, skriva rätt är guld
Skriv rätt, så förstår vi vad du menar
Tyst min mun, så får du rättstavningsråd
Rätt skrivet, rätt tänkt

Å ja ba:

– Nämen vaff …

Min djefla man brukar vara bra på att ha åsikter, så jag frågade honom vad han tyckte. Men han var helt uppe i det blå med sin julgåta, och meddelar på engelska detta:

A New Year’s Greeting. A short story. A quiz.

Dear friends, near and far,

I wrote a short story for you. It’s my way of saying ”Let’s make 2017 a great year!” In the story, you will also find three lines from three of my musical favourites: two who passed in 2016 and one who got the Nobel prize.

For Swedish-speaking contestants: skicka ett mejl med de tre rätta raderna till olle@bergman.com. Bland de rätta svaren lottar jag ut ett bokpris med mina tre titlar i serien Historiska ord.

For non-Swedish-speaking contestants: send me an email to olle@bergman.com with the three hidden lines. I will pick one (random) winner who is rewarded with an e-book from Amazon.

Here we go! (Feel free to disseminate this link)

https://medium.com/@ollebergman/the-messenger-95f33805bbe9#.8ci9ox848

Så vem ska jag nu be om hjälp …?

80 kommentarer

Ursäkta ombyggnads-röran – men gott nytt år!

Publicerat av Lotten Bergman den 31 december 2016 11:37

– Det här var ju inte meningen. Se upp! Akta, ja, man måste gå in under stegen där.

Anti-skrockklubben utmanar ödet på så många sätt.

– Förlåt, kliv på, men jag trodde att ombyggnationen skulle vara färdig innan nyårskalaset började. Mat finns i köket och kolla, en plats är ledig bredvid Greta borta i hörnet!

– Toan där saknar lås och just nu har vi inga lampor i hallen. Men känn er som hemma! Vardagsrummet har vi röjt och alla tre sofforna står på högkant i arbetsrummet så nu kan ni dansa hur mycket ni vill! Klackar? INGA PROBLEM! Det ska synas att vi har haft fest!

– Neeej, vaddå, Tony och Jack larvar sig inte. De är genuscertifierade och hyllar bara den fantastiska svartrumpsm… äh, kolla här jag har en instruktionsfilm på den gamla VHS:en inne i gästrummet!

– Såja. Är alla installerade nu? Namnskyltar? Va, jaha, okej, papper och penna finns där. Roliga hattlådan står i trappan. Haklapparna i skoputslådan. Ja. Ni som har nyårslöften som ni vill dela med er av kan tala om dem för Audrey inne i stora barnrummet, för hon har inget annat för sig och lyssnar säkert.

– NEJ, akta min verktygslåda, champagnen kommer att sabba … too late. Gott nytt år!

56 kommentarer

Ombyggnad pågår fortfarande här …

Publicerat av Lotten Bergman den 30 december 2016 11:49

Bloggen görs om!

Men. Jag ångrar mig, och tänker att det väl kunde ha fått vara som det var. Som de gamla inrökta lägenheterna som säljs ”i befintligt skick” eller gamla skådespelare som idag vandrar omkring uppsminkade som vore det fortfarande 1966.

Vissel, vissel. Rent och snyggt. Tiden står stilla. Humdidum.

Sent igår kväll kom kommentatösen Béatrice till min hjälp, och nu sitter istället hon och sliter sitt hår med kod som hoppar omkring och oförklarliga mystifikationer som dyker upp.

[insert: bild på hur man sliter sitt hår med en kod, tihi]

Med andra ord är det precis som i verkligheten när man bygger om. En treåring går iväg med min hammare, jag tappar vattenpasset i hinken med vatten, jag sväljer en spik och hela tiden tänker jag ”VARFÖR SATTE JAG IGÅNG MED DET HÄR?”

61 kommentarer

Hjälp! Jag bygger om!

Publicerat av Lotten Bergman den 29 december 2016 12:23

Om Prinsessan Leia dör en dag och hennes mamma från Singin’ in the rain dör dagen därpå, så måste man vända blad, tänkte jag. Ta på sig blåkläderna, spotta i nävarna och lägga in en snus.

Eller trycka på en knapp.

Nu kommer jag att installera ett nytt tema här som heter Enfold – framför allt kommer nog mobilläsarkretsen att bli gladare.

Ni bloggkramare får gärna ha åsikter och hjälpa mig i största allmänhet med feedback! Eller bara länka till roliga saker kanske?

Tills vidare:

Gene Kelly, Debbie Reynolds och Donald O’Connor 1952.

119 kommentarer

Mukbang! Nyordslistan 2016!

Publicerat av Lotten Bergman den 27 december 2016 10:13

– Jag blir så förbannad!
– Ska det här vara ett ord?
– Vad ääär det här för trams?

Tänk att språket – orden– engagerar lika mycket som en missad straff i fotbolls-VM 1974 eller Beatles splittring. (Nej, jag överdriver aldrig.)

Nyordslistan 2016 publicerades kl 07:00 den 27 december och banne mig satt jag inte där beredd för att under en timme läsa allt jag kunde om orden. Kl 08 var det nämligen dags att prata om dem i radio – med den årliga brasklappen om att det inte inte inte handlar om SAOL. För det är där den stora upprördheten kommer in:

– HUR kan man ”sätta in” såna här ord i SAOL?
– Det är inte SAOL. Det är nyordsl…
– Sak samma! Lista som lista!
– Oh dear.
– Nu pratar du engelska igen.
– Förlåt.

Nyordslistan är när den är nyfödd intressant som … ptja, kuriosa. Den speglar det gångna årets företeelser och blir kanske inte riktigt utforskningsrolig förrän efter ett par år. Jag delar omedebart upp den i olika delar och förutspår vilka som strax dör, vilka som kanske överlever och vilka som bara är med som ”tecken i tiden”.

blippbetalning (dör, är svårt att uttala och vi kommer bara att säga ”betala”)
blåljuspersonal (överlever, för det är redan jättegammalt)
ghosta (dör, ser ut som en hosta)
grindsamhälle, trumpifiering, filterbubbla, fomo – that’s 2016 for you

Men något väldigt intressant är ju att jämföra vår nyordslista med den danska, norska och ”engelska” (de har ingen officiell):

Sveriges nyordslista 2016
Norges nyordslista 2016
Danmarks nyordslista 2016
Oxford Dictionarys nyord 2016

Heja Språkrådet – vår lista är ett under av pedagogisk layout och lättlästhet! Informationsteknik, yeeeah!

Man kan grotta ner sig och jämföra listorna i en evighet. Vi hade brexit redan 2013, Norge, Danmark och Oxford har det nu, de har pokestop i år medan vi tar det ett steg längre med pokenad, Norge har med burkini vilket Sverige hade med redan på 2008 års lista.

Nya ord för mig var

äggkonto – anonymt sociala medier-konto
skamma – ge skuldgänslor
poke – sushisallad
mukbang – att prata med mat i munnen
lånegarderob – klädbibliotek.

När jag hade jämfört med andan i halsen i 57 minuter, hittade jag två intressanta ord att jämföra, nämligen

det svenska läslov
det danska smykkelov.

Det svenska lovet kom sig av att de som bestämmer kom på att om man kallar det gamla höstlovet för läslov så börjar ungdomarna nog att läsa istället för att … hösta. Det danska lovet är inte alls ett lov där man smyckar sig själv eller omgivningarna, utan helt enkelt den omstridda smyckelagen – att beslagta asylsökandes smycken och pengar.

Att ”terja” – ett av de gamla nyordsorden som dog. (Fototgrafen Terje Hellesø klippte och klistrade in djur i sina naturbilder.)

36 kommentarer