Vi har ett jättestort kylskåp som heter veranda.
Där placerar vi sådant som inte får plats i de normala kylskåpen. (Ja, hrrrm, vi har två kylskåp inomhus.) Särskilt läsken mår utmärkt där ute på vintern och får oss allihop att kolsyrebubbla av lycka.
Men så är det ju det här med nollgradigt som övergår i minusgrader. Och den där läsken som igår var så lagom kyld, är plötsligt fryst.
Och det är här jag kommer in i bilden. För här skall intet förfaras!
– Ta in läsken!
– Men mamma, den är ju alldeles fryst …
– Damn. Okej. Lägg dem där bara, innanför dörren.
– Allihop?
– Javisst.
Tre flaskor placerades innanför dörren, medan en flaska under Tjugofyraåringens övervakande lades i vatten i diskhon. Vi diskuterade en liten stund hur ett eventuellt misslyckande skulle kunna gå till och om knivarna på magnetskenorna kanske skulle kunna flyga omkring och enades om att det nog skulle gå bra, det här.
Då …
PFFOOOMMMM!!!
Det var inte ett pang, inte ett poff och verkligen inte en krasch. Ett dovt !pang! på högsta volym var det. Fjortonåringen satte sig paff på en bänk och Tjugofyraåringen flög upp på en annan bänk som vore smällen kanske en mus. Själv vände jag mig långsamt om med en vag känsla av att det nog var bäst att inte göra något överilat.
Då kom min djefla man inrusande.
– Va? HALLÅ? Vaaa …? ÄR ALLA OKEJ?
Han hade känt att livet var slut, att alla i köket låg lemlästade och döda och att husvagnen (som vi inte har nån) hade en gasolläcka och att alla hans b… nämen.
– Alla mår bra? Oj, läsken. Är det sockerfritt?
Det var det. I tio minuter låg vi alla på golvet och sopade och skyfflade isläsk. Sedan började vi torka upp smält läsk. Och slutligen torkade vi läsk på väggarna och i taket.
Under hela tiden låg den där andra läsken i vasken och gosade och mådde jättebra.
Efter Smällen – The Movie:
Oh lä lä, läsk, läskig läsk!
Men varför har ni väggarna i taket och hur går det till? (Näst näst sista stycket.)
(För nytillkomna tittare: Det jag syftade på är nu tillrättat. Min fråga måtte se o-er-hört knepig ut, haha!)
Helt undebart med en familj som skrattar åt eländet och ser det som ett glatt experiment!
Vad har ni tänkt att testa imorgon,
lightcola och mentostabletter? 😉
Ack, Annika, vad synd att jag hann rätta!
Det stod alltså ”Och slutligen torkade vi läsk på väggarna i taket.”
Men nu fick jag en idé. Vi som inte längre har plats för tavlor eller bilder eller ens hyllor, kanske kan börja använda väggarna i taket?
Nu har jag varit väldigt förkyld i tio dygn. Det betyder, enligt viss expertis, att jag magiskt kommer att vara helt återställd under det kommande dygnet. Jag vakar in den magiska förbättringen genom att läsa Baldersson och kolla Lotten.se. En bra kombination.
I Gammpörtet finns det spår efter ett exploderande yoghurtpaket. Vissa av spåren finns med oss i Nypörtet i form av vita fläckar på ryggen av NE. Som vanligt är det Hyttis fel och hon får verkligen skylla sig själv som inte tänkte sig för. Så här oerhört dumt bar hon sig åt (Jag på övervåningen. Hon på altanen där Lotten brukar övernatta):
Hon ropar upp till mig ”Kan du kasta ner ett paket yoghurt!?”
Jag kilar nerför trapporna och hämtar yoghurt i kylen, springer upp och lutar mig ut genom fönstret med paketet ”Ta emot!”
Hon ”Du kastar INTE!”
Jag ”Jag firar ner det i ett snöre”. Hittar ett nystan med rött ullgarn som jag binder runt paketet. Ullgarn är inte så starkt och jag anade att det skulle kunna gå av under nerfirandet. Men om det var så hon ville ha det så skulle hon få det.
När hon insåg vad som höll på att hända skrek hon ”DU GÖR DET IN…” och så gick garnändan av och paketet damp i betongen.
En liter yoghurt räcker till många kvadratmetrar. Och är förvånansvärt åldringsbeständigt i torkat skick. Jag kan gott tänka mig att Taj Mahal till stora delar består av yoghurt.
Vi har ett litet kylfack i vår bil. Det rymmer tre burkar läsk eller bubbelvatten. Toppenbra på sommaren. Om man glömmer att ta ur burkarna när det blir vinter och det plötsligt blir -20 grade ute så kan det se lite stökigt ut i bilen när man kommer ut och ska åka en sväng. Och man blir glad att man slutat dricka söta drycker, Ramlösa är trots allt ganska lättstädat även och den sitter fastfrusen i inredningen i porösa klumpar. En burk hade exploderat, de två andra såg ut som ägg i formen.
– MEN TOG NI BILDER, GRABBAR?
Näe. Asså va. Explosioner måste ju dokumenteras.
Kommer ni ihåg när DDM testade sin vapenarsenal?
Jag beordrade bildbevis, men bilden finns i sovande dotterns mobil … återkommer.
Det ser ut som skum är porös is, luckan till kylfacket nere till vänster.
Bland det minst trevliga jag gjorde under min tid som ansvarig för folkdansföreningens stuga ute i skogen var att komma dit den gången någon (vem utreddes aldrig) hade lämnat två burkar öl i skafferiet, och sedan hade det blivit minusgrader och plusgrader igen. Ölet hade förvisso hållit sig i skafferiet, men det hade spridit sig bra där.
En annan gång hade någon (samma person eller en annan) lämnat ett sånt där fyrkantigt paket knäckebröd i samma skafferi. Det hade när vi hittade det ett litet hål i ena hörnet, ett större hål i motsatt hörn, brödet var slut och istället hade någon släpat in servetter i det. Jättemysigt bo. Fast de hade flyttat ut.
Efter dessa händelser försökte vi informera överdrivet tydligt om vad som kan lämnas i skafferiet och i stugan över huvud taget, i vilken sorts förpackningar, vid vilka årstider. Jag tror att det har hjälpt.
Min förstfödde trodde mig inte när jag sa att man inte kan koka ägg i mikron utan var tvungen att prova själv. Han fick torka själv också.
Exploderad läsk i bil eller i alla fall mineralvatten har jag testat. Burken som satt stängd i burkhållaren svällde upp, fick ett litet litet hål (som ingen såg). När det sen blev varmt igen sprutade det plötsligt mineralvatten ur detta hål rakt i ansiktet på mig som körde. Mycket konstig upplevelse. Men vi slapp i alla fall höga smällar.
Ölburk bortglömd i frys (inte av mej, men av min lilla apa … min andra hälft, menar jag) har jag varit med om (fyyy) men i övrigt har jag klarat mig.
Sedan så fnittrar jag fortfarande åt Taj Mahal i yoghurt.
Nästan lika mycket fnissar jag åt bilden av Béatrice som blir duschad när hon kör.
Nåja, allting i det här båset är ju roligt!
En glasflaska som plosiderar i frysen är inte kul ens efteråt. Öl var det också. Bara till att frosta av –mest för luktens skull– och torka bort allt splitter.
Det där visste jag inte! Däremot har jag en gång sett hur någon försökte koka ett ägg i mikron på jobbet. Dörren flög upp och ägg flög ut över ett antal gubbar i mörka kostymer som satt och kollade på någon skidtävling på tv. De blev mycket förvånade. Personen med ägget sa: ”men jag gjorde ju ett hål i ägget…”
”Hål i” funkar nog bra på djupfrysta rätter när man tinar dem i mikron. Men ägget koagulerar ganska snabbt och då semäller det.
Om man vill undvika semällen så kan man lägga ägget i en halvliter vatten i mikron. Men då kanske det är lika bra att koka på klassiskt sätt.
Ägg exploderar också om man lämnar dem i ett avstängt kylskåp några veckor. I alla fall om det är mellan 35 och 40 grader varmt och all luftkonditionering också är avstängd. Nej det var varken jag eller min lilla apa (Hej Annika 13:31!) som gjorde’t, trots att fanns gott om apor i nejden. Det var snälla gäster som lånat huset medan vi var på resa och de tänkte att de skulle spara ström åt oss, så de stängde av huvudströmbrytaren när de lämnade huset, några veckor innan vi återvände. Det fanns säkert annat också i det där kylskåpet, men allt var oidentifierbart och täckt av den ruttna äggexplosionen. Elräkningar blev några kronor billigare, men nytt-kylskåp-räkningen åt upp den vinsten… (Nej det går inte att knäskura bort sånt. GÅR inte.)
Å huuuu, Karin.
När brandkåren var på en föreningsstämma i bostadsrättsföreningen för en del år sedan och talade om vad man bör göra för att minska brandrisken föreslog en herre att man kunde stänga av huvudströmbrytaren när man reste på semester. Ett flertal husmödrar och andra vettiga personer sa ”Frysen!” och han insåg sitt feltänkande.
Har själv öppnat en rödvinsbox på egen hand. Köket såg ut som hemma hos Dracula efteråt.
A propos gnuer som nämndes i förra inlägget: Den rolige Billy Connolly (stavning?) har en skojig bit om lejonhonorna Betty och Agnes med väninnor som jagar de korkade wildebeestarna/gnuerna på savannen. Lejonhanarna ligger under ett träd och röker och spelar kort. Undrar om Billy C. finns på Youtube. Nu kollar jag.
Billy Conolly finns på youtube och spotify och är bland det mest hysteriskt roliga man kan tänka sig. Alltid med en udd i skämten.
https://open.spotify.com/track/4jmlmWHOhwxWxAVn517Q87
Ooooh, jag fick bildbevis! Hurra! Tack!
Billy är bra, han. Hans röst är numera lite besvärlig (som vore han en rockstjärna liksom) – och så kan han skriva också.
Man ska ju inte hänvisa till tvärdöda bås här, men här är det crocksen som fimpat och har kastat löven:
https://www.youtube.com/watch?v=PiG3yokCOug
Naturen är inte alltid så gosig mot våra Gnuer.
Har ett halvt dussin ägg i bagageluckan som jag hela tiden glömmer att ta hem. Själva äggen är från augusti och de har nu varit i bagagluckan i en vecka. När kommer något hända? Kommer något att hända? Vad kommer att hända? Vågar jag glömma dem några dagar till?
Det där med att klicka ett steg tillbaka från vita sidan med nollan i hörnet fungerar inte här.
Hav tålamod, kära bås! Jag har tid att sitta och fnula lite med inställningarna från och med kl 14 imorrn till kl 13 på söndag!
• Den blåa ”Bloggen”-texten högst upp ska bort.
• ”Välj filer” när man ska lägga upp bilder ska komma ovanför ”Skicka kommentar.”
• Redigeringsfunktionen ska funka.
• Bloggdatum ska finnas både högst upp och längst ner.
• Béatrice ska inte fastna i spamfiltret.
Nåt mer som jag har glömt?
Försök få tillbaka kursivering med i inom hakar!
Dylika ting handlar ju inte bara om vad man kan göra nu, vilket inte med nödvändighet är ett stort problem (eftersom man kan skriva ”em” i hakarna i stället, som jag nyss gjorde), utan också om vad som står i alla gamla bås.
För närvarande är samtliga i-kursiveringar i båshistorien okursiva. Lite synd (och i enstaka fall, där man använder kursiv och icke-kursiv som del i det man säger, rent meningsförstörande).
Oj vad jag tycks engagerad …
Åtgärda gärna det som felar, t.ex redigeringen, men låt gärna det det här med omkastade datum och klockslag på kommentarerna ( iaf i min Android och W10/Chrome) vara kvar. Det är lite kul och på något vis i Båsets anda, tycker jag.
Ibland är hon en slarva
Ursäkta, hörde ni något? Jag tyckte precis …
Ja visst är hon, uttrycker sig så vagt som om hon tror att folk kan läsa hennes tankar
Det måste vara vinden.
Värdelös!
Jo i alla fall, när jag skrev ”del i det man säger” så var det ett klent och enfaldigt försök att säga att ibland använder man — eller i alla fall jag — kursiv som mer än enkel emfas. Kursiven kan vara ett starkt betydelsebärande element som markerar olika textdelars förhållande till varandra.
Men guuuuud så tillgjord man kan vara då
Är det säkert att ni inte hör någonting? Huh.
Trarajrajdirajdiraj
Jag finner detta med de försvunna kursiveringarna nästan mest upprörande. Jag hade inte tänkt på det så – att alla hakar, i:n, snedstreck och formuleringskonst som inbegriper extra tydlighet i ett kursiverat ord är borta!
Om det inte går att fixa, ja då byter jag till en annan design.
Jag hade faktiskt inte tänkt på det heller, men så var jag i ett gammalt bås härförleden och … vad det nu var, letade efter någonting skrivet, en titel eller … hur som helst så var det fråga om någonting som jag visste hade varit kursiverat. Nu är det inte det längre, och därför gick en talgdank upp för mig. Ja.
Du kan också glömma alla perfektionisters krav. Man vänjer sig som drängen sa när han lagt sig med väckarklockan under ryggen.
Jag har inga problem att fatta att em betyder emfas (på ett eller annat språk). Det är faktiskt lite enklare att förstå än att italics betyder kursiv. Och inte ens det är särskilt svårt.
Undret uteblev. Fortfarande grovt förkyld.
När man är grovt förkyld ska man spela basket. Vidunderligheters tillfrisknande har skett när jag har trotsat all världens whisky- och sovråd och istället bara spelat basket.
Lite en-mot-en, Skogsgurra?
(”Lite en-mot-en” motsvarar ”får jag lov” eller ”Netflix & chill”.)
När man är grovt förkyld ska man klättra hela långa vägen upp till utsiktspunkten ovanpå St Paul’s-katedralens kupol. Då ger förkylningen upp.
För övrigt värdesätter jag Lottens förtydligande, som liksom lyfte upp tankarna ur rännstenen.
Jag tror inte att jag hänger med riktigt. Eller, som vi säger på klingande Engelska, Ihr habt mir irgendwo verloren. Men översatt då.
eller mich?
Ur Urban Dictionary (Men Urban, vilket konstigt efternamn du har) om one on one:
1. A game where the only opponents are two people playing against each other.
2. Also know as speedballing; a mixture of cocaine and herion, most often injected.
Det ska förstås stå ”heroin” och inget annat. Och jag vet inte varför jag vet det här, men det vet jag. Ack.
öh..?
One on one kan betyda knark, jättestarkt knark!
Fast det är egentligen inte nåt att bry sig om, det är bara jag som babblar i marginalen. Som jag plägar göra. (Om här funnes en pappersmarginal och pennor så skulle jag rita blommor och drakar och vovvar och små hus och fåglar och bisarra mönster och ännu bisarrare monster och … var glada att jag bara kan skriva i denna mentala marginal.)
Det var mest 00:15 och 00:16 jag undrade över.
Idag sker nog undret. Annars vet jag inte vad jag ska hitta på.
Mir inte mich Skogsgurra….
Tack. Så där är det alltid. Man ska inte ändra.
Här sitter vi mest – 16-åringen och jag – och funderar över VARFÖR exploderar läsken? Vatten tinar och krymper, kolsyra tinar och expanderar?? I olika hastighet?
Här har vi tänkt så här:
1. När vatten fryser så ökar volymen ca 10% – det ökar påkänningen så att flaskan/burken antingen spricker eller får brottanvisningar.
2. När vattnet återgår till vätskeform frigörs CO2, ju högre temperatur desto högre tryck. Gaser löses, paradoxalt kan man tycka, bättre i kalla vätskor än i varma.
3a. Om kärlet redan spruckit kommer vätskan att spruta ut i en fin stråle mot näsan på chauffören.
3b. Om det har fått försvagad hållfasthet på grund av brottanvisningen kommer trycket att byggas upp tills kärlet spricker och rubbet exploderar.
3c. Ibland kan det gå bra. Och då märker man inget utan kan dricka sin kolsyrade utan problem.
Liten rapport från de kraschade flaskornas värld.
Jag har varit lite rädd för glasföremål och vassa saker sedan nyårets händelser men igår kväll (fredagen den 13:e) utsatte jag mej för faran igen. I några vänners växthus hade vi en liten julgransplundring med bubbel från bubbeldistriktets granne Bourgonge. Glashuset var trevligt upplyst och på grillen strax utanför låg en hel fläskkarré och blev godare för var stund.
Hela kalaset avlöpte utan missöden, och som ni förstår är mitt lidande inte så svårt. Och med sådan omsorg kommer jag att övervinna mina rädslor.
På måndag ska det röda paketet öppnas.
Hm … det ser ut som om jag trillat omkuller igen, men det har jag inte!
Tack SG! Det var nåt åt det hållet vi tänkte, men inte så klart och tydligt utrett.
HK, det är väl taklampans fäste man ser där i högra hörnet?
Ska det på nytt gips och vilken färg blir det i så fall?
Det är inte bara burkar och pavor som plosiderar. I går kväll tog en värmeljusstake farväl till livet med ett sprött klingande ljud. Det var inte tur att jag var i närheten. Jag lämnar nämligen aldrig levande ljus obevakade, utom möjligen för att pinka.
Jag satt i köket som är öppet till vardagsrummet. Duken går väl att få ren, men märket i soffbordet är det värre med.
Ninja, alldeles riktigt, Det blev lite fel lutning på hela alltet när bilden kom till båset.
Och nej, jag tror inte det ska till nåt nytt gips. I journalanteckningarna föreslås försiktig träning. Jag får kanske bara lyfta små PET-flaskor!
Ooooh, HK-rapport! Vilket läbbigt, rött fodral!
Japp, precis den utredning som Skogshurra gjorde här ovan gjorde vi också – men vi kom inte på det där med brottanvisningar förrän allra sist. Liksom spiken i kistan.
(Nej, det blev inget kodande och fnulande samt fixande med bloggutseendet idag. Jag somnade kl 16 och plötsligt var det kvällsmat, så nu sitter jag här med rosiga kinder, solsken i blick och helt fel dygnsrytm.)
Å, arma HK (gu’ va’ ja’ har behärskat mig, men nu slank det ut).
Jag fann nyss anledning att slå upp en sak. Och den är så underbar:
Elritsa kallas också kvidd. Andra folkliga svenska namn på elritsa är alkuva, alkutta, alekula, alkura, kur, äling, sabbik, elling, ärling, glirr, gli, blindsill, budd, hundgädda, iggling, im, laxbådd, lortbuk, mjolpus, mudd, myrsik, spragg, stensil, görkänga, skinnfisk, plump, agn, ölkytt och örkytt
… se där, nu ville inte redigeringen här heller. Jag som tänkte lägga till att det där fiskiga citatet är hämtat från Wikipedia.
Wooooohoooo, Annika! Du har ju hittat den bästa svenska meningen ever i hela världen!
Lortbuk och mjolpus! Kapten Haddocks svordomar kan slänga sig i väggen ända in i kaklet!
(Imorrn ska jag berätta om en tvättstuga.)
Annika, egentligen kommer det ju ifrån
Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 240. ISBN 91-1-844202-1
Är du säker på att den inte kallas bofink också? Såna får ju se ut hur som helst.
I bäcken i Gbd kallades de för kvidd. Små fina fiskar med färggranna sidor. Ungarna håvade upp dem och släppte ner i en hink vatten och sedan hade både vi och katterna underhållning.
Jag undrar såååå var man säger mjolpus och vad det betyder. Hm …
Det förstår jag, LL99, för sådana där långa citat hittar knappast wikiskrivare på själva (och jag brydde mig inte om att kolla för jag blev så förtjust i den långa raddan att jag måste hit).
Mjolpus. Det var inte lätt, inte. Mjolpus.
Vi kanske ska säga bofink i alla fall. (Eller helk, som i gnu-sången)
Tack Annika. Det föll väl sig ganska bra så!
Och jag undrar varför Annika behövde slå upp elritsa.
Dina, if I told you I’d have to kill you …
Nä, den långtråkiga sanningen är att det hela hade med ett korsord att göra. Nyckeln i rutan var ”elritsa”. Svaret var ”kvidd” och jag kom ihåg det så småningom (jag kan ordet, men det sitter ganska långt inne), men något i frågan fick mig att titta på elritsa i wikipedia i alla fall, när jag ändå var onlajn.