Etikett: resa

Dag 3 i Belgien: Geel – tokarnas stad

Publicerat av Lotten Bergman den 3 juli 2015 23:55

Geel (på svenska alldeles för ofta stavat Gheel, vilket jag inte alls finner förnuftigt, men som i sammanhanget kanske är passande eftersom vi inte ska vara förnuftiga just här) är känd som ”de galnas stad”. Följaktligen skrev Strindberg (som även skaldade ”jag är en djefla man som kan många konster”) till Ola Hansson:

”Vi kommer alla att mötas i Geel.”

För vi är tokiga, hela bunten. Om inte annat så blir vi det vid livets skymning.

torgetigeel — Se, så tokigt; min djefla man sitter på torget i Gheel.

St_Dymphna Det hela kommer sig av kungadottern Dymphna – en martyr som sägs ha levt på 600-talet. Förutom att hon hade ett konstigt namn, var även allt annat med henne rätt skumt: hennes mamma dog när hon bara var ett litet barn, men eftersom hon var lik sin mamma blev pappan i brist på hustru förälskad i Dymphna. Hon flydde till Geel, jagad av sin pappa kungen. Det var en lyckad jakt, för efter att prinsessan hade infångats, dödades hon av sin pappa.

Precis när Dymphnas kvarlevor skulle flyttas från sin grav under 1200-talet (MEN VARFÖR?), råkade jättemånga epileptiker och sinnessjuka i området plötsligt botas – vilket ju helt enkelt måste bero på Dymphnas magiska krafter. Och sedan dess har Geel varit känt för att ta emot och vårda psykiskt sjuka, som helt fantastiskt får bo med ”vanligt” folk i staden.

– Vi borde också öppna vårt hem … till exempel för Eskilstunas alla epileptiker och OCD-tokar! sa jag.
– Har vi inte tillräckligt många epileptiker och OCD:are i huset, tycker du? svarade min djefla man med sällan skådad klarsyn.

Men jag går ju händelserna i förväg.

Dagens största och mest fantastiska upplevelse var ju tåglufferiet: vi åkte precis som för 30 år sedan i 40-gradig värme på skumptåg i ett land utan internetbiljetter, utan skyltar på engelska och helt utan möjlighet att betala med kort.

korccroissant — Fast för 30 år sedan åt vi inte korvcroissant.

Jag talar alltså om Belgien. Belgien. Fatta att man inte i Belgien kan betala med kort, att man inte kan ha biljetten i mobilen och att man inte kan hitta Wifi gratis nånstans utom på McDonald’s. Där de förresten inte pratar engelska.

traintuff — Galonsäten, små fönster, stillastående tåg och 40-gradig värme. Najs! (Blott resväskan är fel: vem tågluffar väl med en sådan?)

Och nu till klimax: toaletten på tåget. Det var fult och slitet, det var skumpigt och bedrövligt och det var på det hela taget precis som 1985. Jag svettades och skrattade och fnissade och svettades lite till.

Nu, hörni ungdomar, ska ni få se på fan och att jag inte har hittat på att man förut kissade – och för den delen bajsade – rakt ner på spåret!

Skräckfilmernas skräckfilm!

Men nu är det sent, så nu måste vi alla gå och lägga oss. Godnatt!

kallatacken — Vi ska bara plocka ut sängkläderna ut kylskåpet först.

22 kommentarer

Dag 2 i Belgien: en hippie, två bränder, ett par shorts & en liten moraklocka

Publicerat av Lotten Bergman den 2 juli 2015 23:29

Leuven är ett ljuvligt ställe som påminner om Lund: det finns kläder på statyerna, studenter överallt, små gator i kringelikrokar och en leende Lotten.

(Förklarande parentes: när jag håller en basketboll i handen ler jag, när jag känner värkar inför en förlossning ler jag, när jag går i Lund ler jag. När U21-grabbarna spelar final i fotbolls-EM och tv-bilden ideligen stannar i ett pixelbrus, ler jag inte.)

belgisk hippie — Hade jag pratat fler språk än jag gör, hade jag attackerat denne belgiske hippie och ställt intressanta frågor om lifvet.

Belgien har som land bestämt sig för att värna den äldre arkitekturen. Kanske blir det så när man har massakrerats under två världskrig; man ser det sköna i dåtiden på ett annat sätt. I Sverige skövlades under 1960-talet de vackra, men nedgångna Klarakvarteren – man gör tvärtom i Leuven och river nedgångna hus utan att förstöra fasaden.

rivningbelgien — Allt bakom den gamla fasaden från 1922 (tack, Belgien: alla byggnadsår står på husen) rivs. Balkongen hänger där så vackert och väntar på en ny huskropp.

papperskorg_leuven — Men samtidigt hanteras vissa andra kommunalt skötta ting på ett bedrööövligt sätt. Att slänga Michael Jordan-skolådor på det här sättet är ju en ren skandal!

Stans fantastiska, underjordiska cykelgarage har alla finesser man kan tänka sig: reparationer och service in absurdum. Att det stänger kl 23 och inte öppnar förrän kl 08 är ett faktum som gör att …

belgiskacyklar — … alla skiter i garaget med finesserna och istället lägger cyklarna som plockepinn eller vindfälle.

Vi som är lite småförtjusta i gammaldags kondomautomater och varmkorvditon, njuter förstås storligen av denna anakronism: automatmat insprängd mellan fullständigt ljuvliga restauranger och krogar.

varmautomatmat — Där i luckorna ligger varmhållna korvar, pizzor, mackor och köttbullar. Allt ser jättesvettigt ut och är helt omöjligt att fotografera pga. imman.

Jag och min djefla man turistade idag genom att klättra upp i tornet i Universitetsbiblioteket, som jag verkligen inte borde avfärda i en parentes. Det forna biblioteket var från 1425, men 1914 (!) brändes det ner av invaderande, tyska trupper, som verkligen inte alls hade någon som helst anledning att göra så.

Die alte Bibliothek_1914 — Ungefär 300 000 volymer brann opp, vilket är precis så sorgligt som ni alla just nu tycker, där ni tar er åt hjärtat och suckar lite.

Detta var så förskräckligt att världen också tog sig åt hjärtat och samman för att bygga ett nytt biblo. Häpp, så stod det 1928 ett nytt och fräscht bibliotek redo att tyst och lugnt studera i eftersom en herrans massa amerikaner slängde sina pengar över Leuven.

Well. Det var ju synd eftersom biblioteket brändes ner igen 1940. Man vet inte om det var av tyskarna eller om det var av elaka belgare som ville att man skulle tro att det var tyskar. Denna gång brann 900 000 volymer upp, vilket får oss alla att än en gång ta oss åt hjärtat och tänka på förgängligheten och eländes elände. Samt skänka en tacksamhetens tanke åt stolliga amerikaner med pengar, som än en gång slog sig samman i en Facebookgrupp (eller liknande) och samlade ihop pengar till ännu ett nytt bibliotek som stod färdigt 19 … hm. Nittonhundranånting. (Jag googlar mig blå, men hittar inget årtal.)

ddm_moraklocka — På vägen upp i tornet hittade vi en nätt, liten moraklocka.

leuven_lasesal — Läsesalen i universitetsbiblioteket i Leuven är ett under av skönhet och tystnad. Om det bara inte vore för …

lysror_leuven — … de ytterst underliga och väldigt lysande lysrörslamporna som inte var mysiga över huvud taget. Och …

lotten_biblo_leuven — … den där svenska tanten som smög omkring i solklänning och trodde att det enorma KNARRET och KNIRKANDET samt faktiskt SQUIIIKET av jympadojjorna inte hördes alls.

Allmänheten undrar tydligen hur det går med shoppandet som man ju ska ägna sig åt på sådana här resor. Well. Resekassan äts upp snabbare än jag kan svepa en öl, så här köps inget.

desigualshorts — Dessa finfina shorts som bara kostade 800 kronor (gulp) köpte jag t.ex. inte idag. ”Men såna där kan du ju lappa och kreera själv”, sa min djefla man så klokt. Och trist.

I morgon fredag: Geel.

36 kommentarer

Dag 1 i Belgien: Leuven i bilder

Publicerat av Lotten Bergman den 1 juli 2015 17:25

I förmiddags landade vi i ett bastuvarmt Bryssel, ungefär samtidigt som även Sverige fick värme och U21-pojkarna som igår vann EM vaknade med förmodade känningar i ljumskarna.

trasselikabinen — Flygresan inleddes med ett oerhört bänglande och gnällande mellan personer som 1) ville ha en miljard väskor inne i kabinen 2) krävde att ingen annan skulle få ha med sig sina saker i kabinen. ”AKTA MIN DATOR!” skrek en man förtvivlat i falsett när en man med Karl-Alfred armar lade sin rullväska ovanpå hans ryggsäck.

personalenflyg — Ombordpersonalen verkade märkbart lättad över att flygningen inte misslyckades – såpass att de fotograferade varandra framför det tappra flygplanet.

scarry_flygplanfullt — Relaterad bild, bara.

Vi är i Belgien för att den djefla mannen ska börja arbeta internationellt och för att jag ska få dricka vin och leva lyxliv. (På vandrarhem och med en diet som inte inbegriper restaurangbesök, men i alla fall utomlands.)

belgiskreklam — Skyltdockorna är lite annorlunda i Belgien.

vattenred_ — En vattenpost som påminde om en av mina lärare på mellanstadiet.

Leuven, där vi är ska vara i två dagar är en förtjusande liten stad på … googla, googla … JÖSSES 98 000 invånare! Med tanke på den pittoreska stadskärnan tänkte jag … 20 000 … på sin höjd!

baguetter — Och så här går man på dessa breddgrader förstås omkring hela dagarna, vet ni.

Stadshuset i Leuven började byggas på 1300-talet och är som ett gotiskt underverk med statyetter på fasaden som paljetter på en cirkusklänning.

sovande_kommunhuset — Närstudie av en uttråkad politiker.

Universitetshuset stod öppet och välkomnande, på ett i Sverige sällan skådat slag. Vi bara vandrade rakt in, upp i aulan och runt i festlokalerna och oooade och aahaade oss till syrebrist. Allt var i marmor, allt var blankt och snirkligt, men …

universitetstrappa — … minsann såg jag inte ett litet spår av en svunnen fest. (Titta med lupp på andra trappsteget.)

padda_n — En av figurerna i en monter inne på universitetet hade … en iPad på magen?

reklmafonster — Fönstren i ett av husen inne i stan hade bilder på … vaddå? Vad är gemensamt för dem alla? (Man undrar ju vem som kanske gömde sig i det öppnade fönstret högst upp.)

Sådant som man gratis har tillgång till om man parkerar i Belgiens allra mest nybyggda parkeringshus: hjärtstartare, cykel, elcykel, luftpump och paraply.

parkeringshusparfym — Samma parkeringshus spelade även musik och sprejade parfym så att vi inte skulle förledas att tro att vi befann oss i ett parkeringshus.

tantentrillarsnart — Hej Samsonite i Belgien! Hur man än ser på denna reklam, förstår man ju att det där kommer att gå åt helvete.

Nu ska vi rusa ut och slå klackarna i det belgiska chokladtaket!

33 kommentarer

Ett riktigt fånigt hotell: hurra!

Publicerat av Lotten Bergman den 3 juni 2015 11:06

En annan har sovit på ett av Sveriges mest välkända hotell inatt. Det ligger mitt emellan Globen och Tele2-arenan, så det har en och annan gäst då och då. Och det är disaaaaaaaajnat så att man blir alldeles knollrig. Utomhusmiljön i området har man inte riktigt lagt lika mycket tanke på, så vi börjar rundvandringen där.

globentristess — Myspys med pelare i betong och glada skyltar i grälla färger.

globenomr_rundalampor — Nej, inte ens de runda ringarna i taket kan dölja att det här är fult.

rulltrappa_hotell — Hela hotell-lobbyn domineras av en fruktansvärt onödig rulltrappa. Rulltrapporna på Centralen är mer diskreta än den här. (Nej, det är inte upp till mig att bedöma huruvida en rulltrappa är onödig eller ej; vad vet jag om hur det ser ut här i rusningstrafik vid 17-snåret?)

hotellhank — När man designar ett hotell ska man se till att gästerna helst inte hänger upp jackan direkt när de kommer in, så vi sätter bara upp en krok — som inte passar till en enda av världens alla hankar.

pelare_hotell — SKRIVBORDET HAR FÅTT EN EGEN PELARE! (Lampan som hänger från taket ska se ut sådär och lysa mot en Jetson-fåtölj som är så vacker så.)

toalampa — Toan lyses så trevligt upp av ett ljus under handfatet. Praktiskt för alla som är nattkissare, men oerhört irriterande för alla som vill ha mörkt när de sover eftersom ljuset inte går att släcka. Man kan förvisso dra ur kortet ur den där kortfickan som gör att man kan sätta på de andra lamporna och t.ex. ladda dator och mobil, men om man gör det kan man ju inte tända lamporna och ladda datorn och mobilen. Moment 22, anyone?

brett_hotellhandfat — Apropå handfatet, ja. Det är nästintill omöjligt att 1) med pinnen till höger förstå hur man får lagom varmt vatten och 2) inte spilla på golvet. Men det har ju finfin bredd!

Och toan? Jodå, den är …

Sängen var utmärkt och utanför fönstret susade stockholmstrafiken rogivande. Jag vaknade med ett brutalt baconsug och hastade upp och nedför trapporna och nös plötsligt så att dammet yrde … va?

hotelldamm — Trappdamm! Hurra! (Det är som att träffa en kär gammal vän.)

boringhotellmatsal — Östtyskland 1978? Långtradarfik 1991? Nej, finhotell 2015.

kaffekoppartilltehotell — Förbaskade kaffekoppar som man inte kan hinka te ur!

bacon_egg_hotell — Äggpulverstanning som inte blir äggröra ens om man mosar den, kryddar och blundar och tänker på Queen of England när man äter. Och varför har de klippt sönder baconet – är jag två år, eller?

Kommen så här långt ska ni veta, allihop, att jag fortfarande njuter storligen av hotellvistelser. När det är fel, fult, skevt, ostädat, mögligt och konstigt trivs jag ännu bättre. För då har jag något att skriva om. Här kommer nu en trepunktslista till alla hotellchefer – sådant som inte kostar miljoner men som gästerna uppskattar!

Stora temuggar till frukosten.
Vattenkokare på rummet.
Rund toasits.

Robert the Bartender i baren lärde mig förresten igår kväll att man inte ska dricka Irish Coffee med sugrör. Han hade helt rätt!

58 kommentarer

Det mest osannolika: jag är på skidläger

Publicerat av Lotten Bergman den 20 februari 2015 15:44

I maj ska jag segla jorden runt på åtta timmar.
Jag anser att stortån på höger fot är helt onödig.
Hollywood har köpt rättigheterna till storyn om mitt liv.

Se där tre komplett osannolika meningar. De kan helt inte komma från mitt tangentbord. De är lika osannolika som den här meningen var för en månad sedan:

Jag är just nu på ett fyra dagar långt skidläger.

Och ändå är detta helt sant. Jag har två par (lånade) skidor, tre par stavar, två par skidpjäxor och underställ och yllesockor (hej Cecilia N.) och åker flera mil om dagen. Här kommer ännu en helt osannolik mening som icke desto mindre är helt sann:

– Lotten flög ju fram i spåret! sa Strängnäs’ kulturchef Christer Hermansson nyss till vår tränare Inge Blomberg.

Om detta osannolika verkligen händer, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till så oerhört löjligt jätteliten att jag inte begriper hur Stafettvasaloppet ska genomföras med mig som deltagare.

Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar, sa Tage Danielsson om Harrisburg – och jag säger likadant om detta stolleprov. Snön är ljuvligt vit, skidspåren är (enligt kännarna) fantastiska och solen lyser så snällt på oss medan takdroppet droppar som om det inte funnes en morgondag eller skidåkare som vill ha minusgrader.

ingeklister — Inge och Christer har gemensam klädkod.

– Böj på benen! Ta i! Stavarna längre fram! Stavarna längre bak! Bra!
– Öööööh.
– Diagonalåk nu! vrålade Inge till mig där han for fram bredvid mig ute i spåret.

Hmm. ”Åka på diagonalen.” Nu? Var? Snett över spåret eller vad menar karln?

– När du blir trött i armarna byter du till stakning.
– Vad tusan säger du – skulle det var lättare?
– Omväxling förnöjer, vet du.
– Vaff…?
– Sedan kan du byta till stakning med frånskjut.
– Du kan vara stakning med frånskjut!

Inge är med andra ord inte riktigt klok.

stugan orsa — Typisk skidlägermiljö, va?

klister_valla — Mystiska lådan. Kan liknas vid dopning i kombination med handbollsklister.

Men lyssna nu, alla belackare – det här ska jag klara av. Jag har en överjordisk träningsvärk i stakningsarmarna och en fullständigt bedrövlig koordinationsförmåga. Men trött är jag inte. Utom kanske ibland.

65 kommentarer

Umeås Folkets hus revisited

Publicerat av Lotten Bergman den 20 januari 2015 21:13

Jag och mitt onda knä klev in i Folkets hus-lokalerna och kände inte igen oss.

– Vad har hänt? sa jag.
– Vi har renoverat! sa arrangören.
– Men här kan jag ju inte trilla! sa jag.

Tanken var nämligen att knät som jag skadade här den 6 november 2012 (se gårdagens inlägg), skulle fås omkull på samma sätt igen, och att knät då på ett magiskt sätt skulle helas ungefär som att minus & minus blir plus.

Föreläsningen inleddes och jag berättade förstås först om det som hände för drygt två år sedan och att allt var ombyggt och att det ju var bra eftersom jag inte gillade det gamla golvet.

Med mig på scenen hade jag två teckentolkare – en som visade svenskt teckenspråk och en som visade ~~TS (tecknad svenska)~~ TSS (tecken som stöd för avläsning). Golvet var nu en parkett och det enda jag kunde hoppas på var att de gröna luddmattorna (se nedan) skulle lägga fälleben för mig eller att teckentolkarna skulle förvirra mig så att jag tog fel på scen och golv.

lotten_teckentolk — Just här tror jag att jag säger ”SEEMIKOLOOON”.

I kaffepausen kom en vaktmästare och väste lite diskret att jag hade sagt fel.

– Fel?
– Ja, det stämmer inte att …
– Men jag har aldrig fel!
– … att du trillade här. Du trillade på den andra scenen.
– I KNEW IT! Det här är fel scen! YES!
– Oj. Eh.
– TA MIG TILL DEN ANDRA SCENEN!
– Jahaja, jaså, kom den här vägen.

folketshuskulvert — Ojojojoj, så spännande! Scenkulvertar, ett virrvarr av trappor och låsta dörrar! Bruce Willis och jag flyr tillsammans! Explosioner hörs i bakgrunden!

Vi kom slutligen in på den gamla scenen – där jag förstås kände igen mig – och jag vinglade ut på den så ostadigt som jag någonsin kunde och blundade lite så att jag inte skulle se tejpningen på scengolvet.

tejpadmatta — Men en bild var jag ju tvungen att ta, så då öppnade jag ögonen.

Men nej. Inget trill föll sig naturligt, så jag fick gå tillbaka och genomföra föreläsningen som planerat och knät känns precis som vanligt. (Aj.) Dock får jag en ny chans imorrn, när jag står och pratar inför 260 andra åhörare på samma ställe.

Men nu till sedvanlig hotellrapport, eftersom jag bor i ett designat rum. Minns ni dessa tider?

handfatsrum_foto_Robin D_ — Handfat på rummet!

Jag vet inte hur de tänkte, de som bestämde sig för att man nu, i dessa moderna tider vill ha handfatet i ett annat rum än toan. Kanske så här?

Man vill ju ha miljöombyte efter sittningen.
Handtvätt ska inte associeras till kiss & bajs.
Ett handfat förgyller ju annars så trista sovrum.
Det är inte vilket handfat som helst, det är design!
Det här med att ha handfat på rummet kommer att göra succé i sociala medier.
Hur ska man annars ha koll på att alla som har varit på toa tvättar händerna som de ska?

hotellhandfat — Handfat på rymmen! (Ni ser väl vad som står längst till vänster på fönsterbrädan? VATTENKOKARE! TEPÅSAR! PRISA GUDARNA OCH HOTELL AVENY!)

handfathotell_close — Ytan är jättehalkig och allt rinner ner i springan mellan vägg och glasskiva. Och stoppluppen i handfatet saknas ju så att designen helt går förlorad! Upprörande! (Nej, inte särskilt.)

Men nu till den allra, allra häftigaste designen i mitt hotellrum – Henrik Dagårds hantlar!

hotellhantlar — På väggen bredvid sängen! En dvd med hantelhanteringstips sitter uppsatt (med en möbeltass), men jag har inte en såpass omodern dator att jag kan stoppa in dylika prylar.

Eftersom det är viktigt med armkraft, har jag gjort stavtagsliknande rörelser under hela detta inläggs tillblivelse.

58 kommentarer

Hej, kära knädagbok

Publicerat av Lotten Bergman den 19 januari 2015 22:20

knee1 Det var ju länge sedan jag berättade om knäna! Och allmänheten sitter ju och vrider sina händer av oro! Hur går det för mig?

(Det är av en speciell anledning som jag tar upp detta just nu – varför kommer ni att få veta strax.)

I morse ~~hoppade~~ kravlade jag ur sängen efter en hel natts sömn, vilket är ovanligt och bara sker om jag knarkar lite innan jag släcker för natten. Det jag bedövar mig med är starka trallalapiller, som om man tar dem i vaket tillstånd orsakar ganska trevlig yrsel … men som man alltså inte alls får njuta av när man sover.

Men man får ju njuta av att sova, förstås.

Sedan hastade jag medelst halkning till sjukhusets simbassäng, där jag varje måndag iklädd Transformersfötter simmar som Usain Bolt springer.

Sedan körde jag som en biltjuv tvärs över stan för att styrketräningssjukgymnastisera med ett gäng som har lika kassa knän som jag, men alla i gruppen är 75–85 år gamla. Alla ger mig – den väldigt unga snärtan – beröm för att jag med deras mått mätt är ett under av fysik, så jag går alltid från dessa sessioner med ett självförtroende som Muhammad Ali. Jag trippade ut, dansade, jabbade, tog några hoppsasteg och flög fram av hybrislycka.

Sedan föll jag omkull som i en slapstickfilm och slog i rumpan och armen.

Nu har jag tagit in på hotell på Arlanda (med te på rummet!) och ligger och jäser i en bred säng som är en sån därn som man vill fotografera.

hotellarlanda — Yepp, sänggaveln är i vitt konstläder.

Jag ska alltså flyga nånstans i arla morgonstund. Och nu till anledningsavslöjandet. Man skulle kunna säga att cirkeln är sluten eftersom hela dagen har gått i fallens och knänas tecken. För att jag i morgon ska …

– trumvirvel –

… föreläsa i Folkets Hus i Umeå där jag så förfärligt föll den 6 november 2012.

lottentrillar_ume — Detta nämligen var knäföljetongens första kapitel.

Hur ska det gå, hur ska det gå?

49 kommentarer

Hit och dit och fram och tillbaka och en sväng utomlands

Publicerat av Lotten Bergman den 29 november 2014 01:05

Man kan inte klaga på ett trist och stillasittande liv, det kan man inte.

Från ett releaseparty i förra veckan till en soffa i Tjugotvååringens student-trea i Lund, staden där det är studentorkestrar i varje gathörn, cyklar på varenda kvadratmeter och roliga människor uppdykande vart man sig i ~~världen~~ Lund vänder.

linnereppojke — Och en lundagrabb som medgörligt på ett trassligt, taffligt sätt surras vid Linnés staty …?

Tjugotvååringen delar sin lägenhet med en annan teknologpojke, så mammor på besök får soffsova. Klockan mittinatten drumlade inhysingen in och kräktes. Och kräktes. Och spottade och kräktes. Han torkade upp kräk från golvet, lade ut nedkräkta kläder utanför ytterdörren och drack vatten och kräktes lite mer. Och där låg jag och började må illa. Jag tänkte att jag som en god mor (även om jag inte är just hans mor) skulle gå upp och badda hans unga panna, men beslutade mig snabbt för att han nog inte hade uppskattat omsorger från en mamma som han inte kände.

På morgonen skuttade jag ur sängen och kastade mig på en buss och ett tåg och somnade bums för att liksom två sekunder senare kliva av utomlands. Köpenhamn, lovely Köpenhamn!

Det luktar Riviera och öl och man nästan suuuugs in på Tivoli och blir påtvingad öl i varenda gathörn. Jag råkade köpa fyra klänningar och ett par gummistövlar och vandra runt på Nationalmuseum och nästan svimma av trivsel. Om Stockholm hade varit Köpenhamn, hade Gröna Lund legat mittemot stationen, Nationalmuseum och Moderna museet legat på NK:s plats och på Sergels Torg hade man sprungit 100 meter slalompjäxesprint.

slalompjaxor — Jag trooor att det var ett reklamjippo. Men det togs på största allvar.

Och detta var ändå bara förra veckan. Den här veckan åkte jag till Göteborg och föreläste, åkte tåg som nästan var i tid, hann sträcka rumpmuskeln (som heter gluteus maximus) på basketträningen (pga. halt golv) och sedan åka till Malmö och föreläsa innan jag åkte till Köpenhamn igen! Två gånger på sju dagar!

endasttoapapper — Typiskt malmöitiskt? Svårt att efterleva är det i alla fall. (På toan i Chokladfabriken, där jag föreläste.)

Som ni förstår, gillar jag detta flackande. Kanske för att det är så skönt att komma hem till galna huset igen, men kanske för att det är så skönt att komma ifrån det galna huset en liten stund?

danskaflaggor — Titta vad fint med Dannebrogen över hela Hovedbanegården! (Kan ni se framför er hur den svenska fanan hänger så här framför alla reklamskyltar inne på Centralen i Stockholm?)

I Köpenhamn sammanstrålade jag med min djefla man, som hade föreläst och haft möte där. (Han kan föreläsa utomlands för andra nationaliteter, han!) Vi åt turkisk mat och jag fick en dansk öl och så pratade vi låtsasdanska med varandra så att danskarna började blänga på oss. Typiskt störiga svenskjävlar var vi.

kallapanotan — Notan kallade man på genom att trycka på en knapp!

På väg till vårt lite billigare hotell ungefär 7 minuter bortom järnvägsstationen, halkade vi in på Radisson Blu, där Beatles sov en gång i tiden. Och Rolling Stones, Rod Stewart och precis alla andra som var nåt på 1960-och 70-talen. Men eftersom wi-fin inte var gratis, kände vi oss kränkta och gick ganska snabbt därifrån.

radissondesign — Fast i Radisson Blus foajé fick vi uppleva underbar danskdesignoverload. Så vansinnigt fint! Medan …

fulaprickar — … vårt hotell såg ut så här …

lovelyview — … och the stunning view från våning 9 såg ut så här.

På morgonen åt vi en synnerligen torftig frukost utan bacon (vabaha?) samtidigt som vi sms:ade kors och tvärs med barnen där hemma om köruppvisning (ergo sånguppvisning), gympapåsar, hostsjukor och träningstider. Min djefla poetman sa ”kan jag lägga ner en bok i sin packning eftersom jag är på resande fot till på söndag?” och jag sa förstrött med ett felkokt ägg i munnen ”mmmmhmmm”.

ollesbooks — Det är det här som är ”en bok”. Som *jag* fick släpa hem.

fulmatta — Hejdå, fult inredda men rätt billiga och väldigt rena hotellet i Köpenhamn!

Nu vankas resor till Luleå, Härnösand och Östersund. Men innan dess hinner jag vara hemma och skriva lite Julkalender!

64 kommentarer

Lotten – The Very Angry Bag Lady

Publicerat av Lotten Bergman den 22 november 2014 21:55

Lördagsplanen var att forsla Tjugoåringens (hon som har flyttat hem till oss med spanjoren) prylar och kläder från Lund till Helsingborg i sju kollin. En axelremsväska, en ryggsäck, två soppåsar, en Ikeapåse, två tygpåsar – och jag som enda bärare.

Titta nu på bilden ovan och tänk er att jag släpar på alla kollina där och är vansinnigt irriterad och stressad eftersom jag är sen och riskerar att missa tåget. Tänk er mitt ansiktsuttryck, den röda ansiktsfärgen, håret som faller ner framför ögonen och svetten som bryter fram samt svordomarna som jag viskar som ett mantra. Fram mot mig kommer då med sjumilakliv en man med en pappmugg med några kronor i. Han skakar muggen och säger:

– Please, missuss, please, give me …
– You have got to be kidding, svarade jag och försökte att inte dänga till honom med den största, svarta sopsäcken.
– Please give me, sa mannen och tryckte upp pappmuggen i mitt ansikte och skramlade med slantarna i den.
– No, you have to understand, I need to go to my train! Please move!
– No, you give me money, I move! sa mannen med bister min.
– WELL YOU FUCK OFF!!!

Röt jag, trängde mig förbi honom och klev på en rulltrappa, som (skulle jag snart inse) tog mig ner till fel perrong. (Synden straffar sig själv.)

– Satans helvete! sa jag och vände för att ta mig upp igen.

Och jag fattar nu om ni håller andan och tar er åt hjärtat eftersom jag har varit otrevlig mot en medmänniska. Men ni förstår att stress och sju kollin som väger lika mycket som jag själv gör mig till en hulk. Och det faktum att mannen med sin pappmugg faktiskt hade följt efter mig nerför rulltrappan och nu spärrade vägen för mig när jag skulle upp igen för att ta mig till rätt perrong, hjälpte inte.

Men jag sa inget mer. Jag klämde mig sammanbitet förbi mannen med muggen, tog mig till rätt perrong, fick den just då ditrusande Tjugotvååringen att ta bilden ovan – och hann med tåget.

Så. Döm mig nu – men säg inte att man inte får bli arg då och då.

24 kommentarer

Boken om Olympen i Lund och t.ex. tusen försvunna stolar

Publicerat av Lotten Bergman den 21 november 2014 01:02

”Hur en felbyggd handbollsarena blev ett tempel för glitter, boaormar och rock ’n’ roll” står det på framsidan av boken som flera av personerna i kommentatorsbåset har bidragit till genom crowdfunding. Och historien om Olympen i Lund är verkligen alldeles, alldeles fantastisk. Läs vidare, för nu ska ni få kuriosa om Bryan Ferry, en missad storartist, ABBA, en absurd bildtext och drygt tusen försvunna designstolar.

I våras skrev jag om två intressanta, konsertrelaterade händelser och berättade om projektet:

olympenboken — Ser ni två de två saknade mellanslagen? Tihi.

Sedan rasslade det in pengar och så gick sommaren och så blev det november och boken trycktes och DHL körde den snabbt till Lund. Eller vänta, nej, bara till Värnamo. Projektledaren Pip-Petter höll på att trilla av pinn av pur frustration, men en i ilfart beställd budbil såg till slut till att böckerna kom till Lund och till min hand.

På releasepartyt idag – på Akademiska Föreningen i Lund – var medelåldern av naturliga skäl ”hög”. De flesta på plats var nog med under tidigt 70-tal och såg … ptja, till exempel den här konserten:

helasalen_sjuanstolar — Här är alltså den felbyggda handbollshallen omgjord till konsertlokal med en herrans massa designstolar som Julius Malmström hittade i ett förråd under arenan.

De där stolarna kallades idag på releasefesten för ”Myranstolar”, men det är ju för oss designnördar (harrrkl) som att påstå att betong är samma sak som cement.

sjuanmyran — Sjuan till vänster. Myran till höger. Fast det står naturligtvis rätt i boken. (Arne Jacobsen heter designern.)

Men titta på konsertbilden där uppe igen. Alla sitter! Det är ju så underligt! Och till historien hör att efter ett par konserter hade mer än tusen stolar försvunnit ut med publiken, så Julius bestämde att nä nu fick rock- och poppubliken faktiskt stå upp och digga musiken.

cooper — På vissa bilder – t.ex. här från Alice Cooper-konserten – kan man dock se publiken sitta ner alldeles vid scenkanten. På golvet med benen i kors! Med pipa! Medan någon döden dör på scenen!

Men vi backar lite: titta på konsertbilden igen. Vilka är det som uppträder där borta i fjärran på den lilla scenen? Vi zoomar in som de gör i de amerikanska deckarna på tv. Bzzzzz …

abba_closeup — ABBA. Det är faktiskt ABBA.

abba_uppslag — Naturligtvis med ett hemsytt ABBA-skynke.

Artisterna som kom till Olympen sa att de gillade stället lite extra trots att det egentligen var en enda stor betongklump med handbollsstuk. Det kan ha berott på att Julius vände ut och in på sig för att alla artister skulle få exakt det som de önskade sig – ovanlig sprit i logen eller orm på scenen: allt gick att ordna.

År 1985 fick Julius ett erbjudande om en up and coming artist som bara hade framträtt på småklubbar, så Olympen skulle få artisten nästan alldeles gratis. Julius funderade ett tag, läste på, lyssnade på låtarna och tackade efter moget övervägande nej.

Till Madonna.

En annan historia i boken berättar hur det kom sig att Bryan Ferry mitt i natten stod genomsvettig på Clemenstorget i Lund och sköljde ner en varmkorv med champagne. Man kan också läsa hur Lou Reed hamnade i en kundvagn från Ica. Och om pizzadiscot som inte funkade så bra. Och om Tina Charles figur.

tinacharles — Det här kan väl inte ha varit okej ens på 1970-talet?

Men för mig – som aldrig var på konsert på Olympen eftersom jag bodde i Luleå – var det en helt annan sorts bild som fick mig att rycka till och säga NÄE! när den dök upp. Det var nämligen så att den stora konsertlokalen även användes som tentalokal av Lunds universitet.

tentasal_olympen — Och precis så där satt jag ju och tentade! Litteraturhistoria! (Vilket jag alltså helt hade förträngt.)

Åh, så roligt det här var!

31 kommentarer