Geel (på svenska alldeles för ofta stavat Gheel, vilket jag inte alls finner förnuftigt, men som i sammanhanget kanske är passande eftersom vi inte ska vara förnuftiga just här) är känd som ”de galnas stad”. Följaktligen skrev Strindberg (som även skaldade ”jag är en djefla man som kan många konster”) till Ola Hansson:
”Vi kommer alla att mötas i Geel.”
För vi är tokiga, hela bunten. Om inte annat så blir vi det vid livets skymning.
Det hela kommer sig av kungadottern Dymphna – en martyr som sägs ha levt på 600-talet. Förutom att hon hade ett konstigt namn, var även allt annat med henne rätt skumt: hennes mamma dog när hon bara var ett litet barn, men eftersom hon var lik sin mamma blev pappan i brist på hustru förälskad i Dymphna. Hon flydde till Geel, jagad av sin pappa kungen. Det var en lyckad jakt, för efter att prinsessan hade infångats, dödades hon av sin pappa.
Precis när Dymphnas kvarlevor skulle flyttas från sin grav under 1200-talet (MEN VARFÖR?), råkade jättemånga epileptiker och sinnessjuka i området plötsligt botas – vilket ju helt enkelt måste bero på Dymphnas magiska krafter. Och sedan dess har Geel varit känt för att ta emot och vårda psykiskt sjuka, som helt fantastiskt får bo med ”vanligt” folk i staden.
– Vi borde också öppna vårt hem … till exempel för Eskilstunas alla epileptiker och OCD-tokar! sa jag.
– Har vi inte tillräckligt många epileptiker och OCD:are i huset, tycker du? svarade min djefla man med sällan skådad klarsyn.
Men jag går ju händelserna i förväg.
Dagens största och mest fantastiska upplevelse var ju tåglufferiet: vi åkte precis som för 30 år sedan i 40-gradig värme på skumptåg i ett land utan internetbiljetter, utan skyltar på engelska och helt utan möjlighet att betala med kort.
Jag talar alltså om Belgien. Belgien. Fatta att man inte i Belgien kan betala med kort, att man inte kan ha biljetten i mobilen och att man inte kan hitta Wifi gratis nånstans utom på McDonald’s. Där de förresten inte pratar engelska.
Och nu till klimax: toaletten på tåget. Det var fult och slitet, det var skumpigt och bedrövligt och det var på det hela taget precis som 1985. Jag svettades och skrattade och fnissade och svettades lite till.
Nu, hörni ungdomar, ska ni få se på fan och att jag inte har hittat på att man förut kissade – och för den delen bajsade – rakt ner på spåret!
Skräckfilmernas skräckfilm!
Men nu är det sent, så nu måste vi alla gå och lägga oss. Godnatt!
Oh, äkta luftning av de bakre regionerna! Det var ju fantastiskt länge sedan man såg här.
(Jag är så dålig på flamländska att jag växlade till den engelska versionen om Dympna [där skriven Dymphna] och fann där åtminstone att namnet ska härledas ’from Gaelic Damh=stag and ait=little, i.e. ”fawn”’. Vackert i betydelse men det hjälper ju inte mot den svenska känslan av att namnet är nån sorts avledning av ”dimpa”. Si, dessa små i dammen dympna, så våta de blifva.)
Nu ska vi se om det har kommit fler bilder …
Japp, nu finns det nya bilder!
Men Annika, hann du se att flamländska är ballt att försöka tyda? Man stöter hela tiden på komplett svenska ord, alla bokstäver sitter där de ska och uttalet är exakt. Man ber på restaurangen t.ex. om ”räkning” när man vill betala.
… och det hade det!
Sängkläder i kylskåpet. Det säger allt jag vill veta — och mer — om vädret. Stackare!
Jo, det har jag sett förr om flamländska, man kan stava sig igenom en hel del. Nu ville jag dock läsa allt ordentligt, för jag tycker att helgon och deras martyrier är så otroligt intressanta!
Jag vet en som tågluffade en gång för ooooh så länge sedan (sjuttiotalet) och berättade när han kom hem att han hade varit i tysk- och fransktalande länder de sista veckorna, och när han passerade Holland på hemväg upptäckte han att han liksom kunde läsa dagstidningarna, åtminstone såpass att han förstod vad som pågick i världen.
Nu har en nöjd Pysse pustat ut efter att ha simmat Vansbro. Starkt jobbat älskling’
Halvsmält har jag träffat en likaså halvsmält sångerska som ändå var såväl trevlig som vid medvetande, och helt och hållet förstod varför det hänger kläder i fönstren (värmesköldar).
Men har inte badat än. Som duktiga Pysse. Lotten, har ni hittat någon pool eller strand? Funderar på att stolpa iväg till strand i morgonväkten, när man fortfarande är så pass vaken att man vet vad man heter.
Vi badar inte – DDM är en blek ickebadare och jag sympatisvettas med honom genom att gå ut och in i klädaffärer. Jag har köpt världens absolut finaste klänning …
Pysseliten: Var det uppförsbacke på slutet?
Simning är nog vad man borde Pyssla med en dag som denna.
Simning i uppförsbacke låter avancerat. Det är väl bara laxar som klarar sånt?
Gratulerar Pysseliten som genomfört detta kraftprov.
Till ära på sin namnsdag.
Grattis Pysseliten till såväl det ena som det andra!
Inte många kommentarer här, eller i går. Trist är det, och inget har jag att tillfoga mer än att jag nu har en inte så lite krystad anledning att få mailavisering på kommentarer här.
Tve-hurra för PyssUlrikan! Var det kallt, var det skönt (just i dag samma sak, väl …), såg du nån fisk?
I dag, kyrk- och hembygdsgårdsbacke. Man är väl idiot, men tradition är tradition och vi har besökt Lerbäcksmarken. (Marknader i Närke heter marken. Alltså mark’en. Ordet dras samman så.) Vi har varit där vartenda år sedan mitten av 1990-talet, och aldrig har det varit så förbluffande lite folk som i dag! Nog för att det var hett, men det har varit lika hett en hel del andra år och ändå kryllat av folk. Hm.
On och off topic är en stor del av båsets charm! Tack för gratualtionerna. Ja, Lotten visst var det uppför sista kilometern, men det vägdes upp av nedförsbacken dom två första. Kul var det i alla fall!
Nu vill jag också åka till Geel i Belgien – jag behöver nog botas.
(åh — dubbelpostning med dagens gratulant!)
Värmen har nog påverkat ganska rejält. Jag anar hur det är att vara retarderad. Letade både i kattalmanackan (där har Jams/James) namnsdag och i den vanliga (Laila/Ritva) och fattade ingenting.
Hyttis påpekade att det kanske vore bättre att titta på lördagen.
OK. då fattar jag. Grattis Ulrika!
Haha! Och i den lilla orten Ulrika på gränsen till Småland är det också marken, fast i September. Där finns Sveriges enda djurmarknad kvar, eller om det är auktion. Jag har inte varit där på många år, men när jag var liten och bodde där köpte jag alltid Lyckopåsen som det stod Ulrika på och det blev alltid en hel intervju om varför en så ung flicka köpte en påse med det namnet på. Dom fattade inte att man kunde ha samma namn som orten man bodde i …
Annika, idag önskade alla på land, i Vansbro, att dom var i vattnet! Jag hade 19 grader svalt skönt simvatten, medan entouraget svettades bland tusentals andra i 31 grades hetta. Huuua!
PS. Jag ska lyda Lotten och berätta med i min blogg. Imorgon.
Grattis grattis Pysse!
Jag läste en gång en bok på engelska där det förekom en aunt Dymphna. Hur det uttalades blev jag inte klok på men i en rimningslek i familjen skaldade hon
Auntie Dymphna
went to Bologna
vilket tydligen rimmade iallafall nästan.
[…] jag berättade igår, är staden full av ”tokar”, som de med kärlek i rösten säger här. De är […]
Wow, Brid – då har du ju i alla fall hört det konstiga namnet förut!
Nu går vi vidare till nästa bås och inväntar order från Pysseliten när det är dags att läsa om Vansbrosimmet.
Sängkläderna i kylskåpet! Fiffigt och får mig att tänka på ett av Herkules (Jonssons) storverk (”kall luft är tyngre än varm!”).
[…] jag berättade igår, är staden full av “tokar”, som de med kärlek i rösten säger här. De är […]