Leuven är ett ljuvligt ställe som påminner om Lund: det finns kläder på statyerna, studenter överallt, små gator i kringelikrokar och en leende Lotten.
(Förklarande parentes: när jag håller en basketboll i handen ler jag, när jag känner värkar inför en förlossning ler jag, när jag går i Lund ler jag. När U21-grabbarna spelar final i fotbolls-EM och tv-bilden ideligen stannar i ett pixelbrus, ler jag inte.)
Belgien har som land bestämt sig för att värna den äldre arkitekturen. Kanske blir det så när man har massakrerats under två världskrig; man ser det sköna i dåtiden på ett annat sätt. I Sverige skövlades under 1960-talet de vackra, men nedgångna Klarakvarteren – man gör tvärtom i Leuven och river nedgångna hus utan att förstöra fasaden.
Vi som är lite småförtjusta i gammaldags kondomautomater och varmkorvditon, njuter förstås storligen av denna anakronism: automatmat insprängd mellan fullständigt ljuvliga restauranger och krogar.
Jag och min djefla man turistade idag genom att klättra upp i tornet i Universitetsbiblioteket, som jag verkligen inte borde avfärda i en parentes. Det forna biblioteket var från 1425, men 1914 (!) brändes det ner av invaderande, tyska trupper, som verkligen inte alls hade någon som helst anledning att göra så.
Detta var så förskräckligt att världen också tog sig åt hjärtat och samman för att bygga ett nytt biblo. Häpp, så stod det 1928 ett nytt och fräscht bibliotek redo att tyst och lugnt studera i eftersom en herrans massa amerikaner slängde sina pengar över Leuven.
Well. Det var ju synd eftersom biblioteket brändes ner igen 1940. Man vet inte om det var av tyskarna eller om det var av elaka belgare som ville att man skulle tro att det var tyskar. Denna gång brann 900 000 volymer upp, vilket får oss alla att än en gång ta oss åt hjärtat och tänka på förgängligheten och eländes elände. Samt skänka en tacksamhetens tanke åt stolliga amerikaner med pengar, som än en gång slog sig samman i en Facebookgrupp (eller liknande) och samlade ihop pengar till ännu ett nytt bibliotek som stod färdigt 19 … hm. Nittonhundranånting. (Jag googlar mig blå, men hittar inget årtal.)
Allmänheten undrar tydligen hur det går med shoppandet som man ju ska ägna sig åt på sådana här resor. Well. Resekassan äts upp snabbare än jag kan svepa en öl, så här köps inget.
I morgon fredag: Geel.
Åhå, i morgon alltså de galnas stad som det hette i boken. (Fast jag vet inte varför det är ett h i ortnamnet i romantiteln. Jag har inte läst den, bara min andra hälft har gjort det.)
Oj, automatmat. Auto-mat. Det verkar så utsökt oätligt!
Samt är jag så glad, så glad över att inte vistas någonstans där det är ännu varmare än här.
Men chokladen, då, hur har det gått med choklaaaaaaaden?
I den här värmen längtar man mer efter chokladglass än choklad.
Trillexempel den goda, mörka chokladglass, som man kan få i kiosken på Fjällgatan, och som med fördel toppas med en klick hallonsorbet.
Eller en kula straciatella eller after eight-glass.
Eller glass helt enkelt. Det bestämmer vi. Man vill ha glass, i stora. stora lass.
”När jag U21 spelar final i fotbolls-EM…”, saknas det inte ett
ord eller två i den meningen? Typ ser och kanske -landslaget?
Den meningen hade bl.a. ett ”jag” för mycket och ett otydligt ”fryser” som inte passar in i denna värme, så jag har ändrat, LL99!
Ehum, dom där apdyra shortsen köpte jag (eller ett par snarlika) för några år sedan. Två veckor senare fanns dom på rea för halva priset, så det var nog ditt bästa oköp på hela resan!
Det blev inte så mycket chokelaaa för precis som ni säger, är det lite för varmt. De smälter inte i munnen, utan i handen.
Ehum, de där shortsen har jag tydligen längtat efter i flera år; nu minns jag att du ju äger ett par, Pysseliten!
Om jag ska vara uppriktig och kort — short and to the point — så tycker jag att DDM har heeeelt rätt angående benplaggen. Övre-lår-plaggen.
(Vilken normal mänska ser skillnad på dessaaajn och hemmagjort i den genren?)
(Inte så kort, tydligen. Halvlång. Knä-?
Jaaa, fixa själv! Just jeans är bästa plagget att återvinna. Jag har en kjol sydd av favvojeansen och Omas gamla köksgardiner. Sitter som en smäck.
Skälet till att jag ibland köper apdyra saker är min taskiga impulskontroll och dåliga sinne för ekonomi.
Pysseliten, det är helt giltiga skäl! Jag för egen del har visserligen inte svårt att låta bli att köpa kläder (det är att köpa kläder jag har svårt med), men böcker och en del annat kan det lätt bli så här med: ”Hoppsan, var kom nu den där ifrån; inte har väl jag köpt den? Jaså, det har jag. Vad kul!”
Har värmen stigit er alldeles åt huvudet? Att sy om gardiner till kjol/klänning (vilket är vilket?) kan jag förstå. Men att använda den som mössa? Är det det nya?
Fascinator har jag hört talas om, men kjol som smäck – måste vara dagsfärskt…
SG, skillnaden mellan kjol och klänning motsvaras av skillnaden mellan byxor och overall. Eller mellan långkallingar och helkroppsstrumpa, då … Utom på danska, va? Eller jag menar nog snarare norska. Eller kanske bäggedera? Kjole är väl klänning? Och kjortel är någonting helt annat, för säkerhets skull.
Um …
Nu ska jag nog äta lite mellanmål i stället för att sitta här och svettas på tangenterna.
Mycket tydligt och klarläggande. Nu vet jag precis!
Pörtet är sålt. Nu ska vi migrera till Norra Länsdelen. Vi ser fram mot ett gott bemötande, stor respekt, rundhänt ersättning och förtur i alla sammanhang.
Jag kommer att säga ifrån på skarpen om nån försöker kalla mig rumpmas. Och om det upprepas blir det rättssak.
Lotten och Pysse kanske ska bytlåna kläder med varandra. Så kan ni få variation utan att det kostar förmögenheter. Bra idé va?
Jag tänkte väl att smäcken skulle sitta på huvudet, men jag kan nog ordna så den sitter som en kjol istället. När jag var liten hade jag strumpbyxorna, aka kalasbyxorna, på huvudet.
Grattis till pörteförsäljningen! Det gick väl ganska snabbt ändå?
Inspirerad av Dartanjang, förstås, Pysse?
Gratulerar till pörteförsäljningen, och ett lika senkommet som kraftfullt tack för portören!
Den kommer bli den mest fantastiska handväska under vinterhalvåret och lika fantastisk i originalanvändningen under sommaren.
Pörtoren?
SG: Auktion eller loppis på Granbergsdal för det som ni inte får plats med i nya pörtet?
Hurra för genomförd pörteförsäljning!
Hm … förhållandevis, alltså med tanke på närhet till grannar och sånt, kan man säga att ni flyttar från Pörte till Pörort?
Och strumpbyxor på huvudet — nu ser jag för mig en liten liten liten bankrånare …
Men pörte och pörte – hur ska det gå för det sekruttare av sekrutthusen? Det ska väl inte trilla omkull?
/sekruttälskare
Det fantastiska i hela historien är att sekrutthusets köpare har en far som hyser hopp om dubbelsekrutthusets fortsatta existens.
Av de som tittat på husen har just denne köpare varit en favorit från första början. Inte nog med att han utan vidare kör 164 mil utan att blinka mer än några gånger, han tycker också att han ska odla äpplen på de ca 13000 kvadratmetrarna och dessutom lagra cider i stora källarvalvet under huset.
Dubbelsekrutthuset tänker hans far ta hand om. Denne hårding anser att dubbelskrutt = lite bruksslitage och ser stockarna i magasinet som ett alldeles utomordentligt reservdelsförråd.
För att fullända bilden av obegriplig energi och företagsamhet gjorde denne fader en tur norrut och upptäckte ett trippelsekrutthus (grannhuset) som han tror sig kunna få ordning på och så småningom nyttja som Tusculum och njuta sitt otium i. På tal om just det senare njutningsmedlet så visar det sig att både vallmo och hampa kan tänkas trivas i jordmån och klimat. Det behövs inte ens en global uppvärmning.
Såna där grannar har jag här hemma på vår gata i stan, och trots att jag vid ett flertal tillfällen erbjudit mig att lära dem virka eller meditera så fortsätter de enträget att rusta upp huset. Märkligt.
Vi är alla olika. Virka gav jag upp i mycket tidig ålder. Och rusta hus har jag aldrig kommit igång med.
Mediterar gör jag ständigt. Men resultatet påminner betänkligt om mina övningar med virkstickorna – trassligt och oanvändbart.
Men jag är glad ändå.
En sann berättelse ur livet, SG, så fint!
Låtom oss alla utropa i ett HURRA för sekruttomhändertagarna!
HURra! Donk. Zzzzzzzzz……
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!!
HURRA
Lotten skrev faktiskt ”ett” …
… äh, tre till!
HURRA, HURRA, HURRA!
Jamen ett hurra blir så enfaldigt….
Kuckeli KU! … Hurra hurra hurra!
Idag ska jag simma Vansbrosimmet. Jag antar att det är galenskap. Men kul sådan i så fall!
Hoppsan, Vansbrosimmingen heter det faktiskt! Det är viktigt att det blir rätt!
Du rapporterar väl om upplevelsen, Pysseliten? Jag har hört att det är uppförsbacke hela andra halvan.
Du tog väl skolådan mamma???
Åh, Tjugoettåringen har så rätt – det skulle jag ha gjort! Och släpat den till Sverige! Tänk vad skolådesamlingen på 127 hade förgyllts av ännu en Jordanlåda på toppen!
Efterblivet Hurra Hurra Hurra! för sekrutthusförsäljningen!