– Knihiirrrrk, sa det i ryggen.
– Pah! fnös jag eftersom jag per definition inte har ont i ryggen utan i knäna.
– Sviiiiiiiiid ropade ett skärsår i vänster pekfinger.
– Sssschhhh, du är för liten för att få uppmärksamhet, tänkte jag – men sa inget eftersom skärsår tenderar få blodad tand om man börjar sköta om dem.
– BULT-BULT-BULT sa högerlångfinger utan förvarning.
– Vem tror du att du är? sa jag och tog fram förstoringsglas eftersom just detta långfinger endast användes mot en förnicklad risbuske nu i helgen och alls inte borde klaga.
För att skapa distraktion från dessa värkande ämligheter besökte jag en öronhålsgörare. Sedan 1974 har jag haft ett väl använt hål i respektive örsnibb, men nu jädrar ska jag inleda vandringen mot total coolness och ha en herrans massa glitter här och där.
Förra gången skedde proceduren på Fritz Olsson på Storgatan i Luleå, och då tror jag banne mig att hålgörerskan höll en isbit mot snibbens baksida. Sedan högg hon mig med en stor nål.
Numera har hålgörarna en vit pistol som PFIOOOOING! trycks av i båda snibbarna samtidigt. Det var hur smidigt som helst, även om stolen som jag satt i var av barstolstyp – men utan fotsteg nertill. Med andra ord satt jag och försökte sitta still och balansera på en liten, skålad sits medan jag dinglade med benen som en treåring på en vuxenstol.
Men har jag då guld, platina och diamanter att hänga i mina nya hål? Nope! Men en jädra massa annat som jag bär med glädje … och utan någon som helst tanke på eventuellt nickel.
Längst ner ser ni två pinglande silverklockor som verkligen borde putsas. Jag fick ett sådant par på julafton 1975, och tappade bort dem under high school-året i Dallas 1982. Men för tio år sedan hittade jag dessa i en secondhandbutik på Östermalm i Stockholm! Jag älskar dem djupt och innerligt.
– Plingeling, säger örhängena.
– Finemang, svarar jag, och skakar lite extra på huvudet.
Nu måste här uppdateras! Kommentatrösen Ökenråttan har gjort en installation!
– Vad i hela friden …? Berätta, Ökenråttan!
– Nederst några gammaldags som kläms fast. Kraschanen (kläms fast) som sitter längre upp till vänster hade en make som jag tappade under en flygresa … Shit.
– På en racket?
– Japp, och på vit bakgrund är det örhängen för hål. Blandade pärlor (de vänstra har tillhört min mormor) och små, små diamanter.
– Förtjusande på min ära. Är det små giraffer av trä där?
– Nejnej. De är små prickiga hundar som jag brukade använda tillsammans med en beige kavaj med svarta prickar.
– Låter lite 80-tal? Som fjädr…
– Hm. Papegojfjädrarna har jag aldrig använt … Kristallstavarna är från Brasilien!
– Jag hade massa fjäderörhängen som trasslade in sig i nudelsoppefrippan.
– Sen är det tråkiga silverringar uppe till vänster och en fräckisknapp – ser ni detaljerna? Det är en så kallad brudgumsknapp som skulle fästas längst ned i brudgummens skjorta … Tips till Niklas månne? (Royalty till mej i så fall, hehe.)
Tack Ökenråttan!!!
49 kommentarer
