Hoppa till innehåll

Vad kan man göra med 1 000 kr?

En gång på våren 1985 såg jag Björn Borg i en butik med papper, affischer och pennor (på Ringvägen i Stockholm). Han köpte något, och krånglade i kassan upp två 500-lappar ur jeansfickan. Det var så tidigt i 500-lappens historia att jag var mer fascinerad av själva sedlarna än inköpet, jeansen och tennisspelaren.

Nästan samma sak ägde rum 1990, fast tvärtom. Jag fick i två 500-lappar betalt för något. Jag lade dem precis som Björn Borg i jeansfickan, och såg dem sedan aldrig mer. Teorierna är många, men pengarna är och förblir puts väck.

Tusen kronor motsvarar år 2023 t.ex.

  • 2/3 champagneflaska på lokal i Stockholm
  • 3 kg fin entrecôte
  • sex biobiljetter till en storfilm
  • ett par jeans
  • 50 liter bensin
  • 66 liter mjölk
  • en bättre begagnad cykel.

Förut har jag skrivit om cykeltjuvar, lösenordsbanditer, kändisen som kopierade mina bokstäver, han som stal Broder Jakobs namn och när jag agerade dum blondin – samt i största allmänhet om hur trött jag är på bovar. Och nu kommer ni att förstå varför jag yrar om 1 000 kr här ovan!

I september fick jag ett mejl från en av mina bekanta i en basketdristiktsförenings styrelse. Han är ordförande, 83 år, inte särskilt van vid tekniska prylar och uttrycker sig i skrift på ett sätt som är lätt att känna igen. Han bad mig gå in på sajten startselect.se och köpa två presentkort à 500 kr för han lyckades inte själv lista ut hur man skulle göra.

Javisst, det kan jag ju göra tänkte jag och kollade … och lyckades inte heller lista ut gången. Jag skrev till honom – vi kan kalla honom CG – att jag inte klarade av det, och var nyfiken på orsaken till presentkorten; hade det månne något med vårt styrelsearbete att göra? CG svarade på sitt karakteristiska sätt att det var privat, och inte hade med styrelsen att göra.

Sedan glömde jag helt bort det och åkte till Öland, redigerade texter, föreläste i Gävle, lagade köttfärssås, cyklade till träningen och dammsög hallen. Sånt där som man gör. Men i fredags kom ännu ett mejl från CG om dessa två presentkort, så jag tänkte ”jamen självklart: man ska ju vara snäll”. Jag kollade för säkerhets skull mejladressen, som inleddes med ”ordforandesve@”, vilket ju var helt logiskt. Att ett annat namn – Anders Bohman – stod med som CC-adress tänkte jag inte det minsta på.

Kommen så här långt i denna story, måste jag gå ut och ta en snabb promenad runt huset eftersom det är SÅ frustrerande att man som någorlunda smart människa ändå kan vara så ini helskotta godtrogen och rent av pantad.

Nu lyckades jag lista ut hur jag skulle göra, fixade och donade och skickade sedan svar till CG och Anders Bohman med alla koder som han skulle behöva. Och tillade: ”Jag har i denna minut blott 323 kr kvar på kontot, så det skulle vara jättebra om jag kan få pengarna via Swish så fort som möjligt!”

Men … inte kom det några pengar. Däremot skrev CG att han inte alls hade bett mig om denna tjänst.

Lurad igen.

Koderna var förstås snabbt förbrukade, banken beklagar det som skedde, polisanmälan är gjord av både mig och CG – men de två digitala 500-lapparna är och förblir puts väck precis som 1990. Och hur tror ni att det gick att kommunicera via mejl med startselect.se om detta debacle?

Först gav de ett gott råd, sedan blev de repetetiva, sedan ryckte de på axlarna:

– Begär återbetalning.
– Det försökte jag, men det gick inte eftersom det inte var jag som köpte presentkorten var den som löste ut dem.
– Vi har kunnat spåra beställningen som gjordes på vår webbplats. Tyvärr har beställningen redan levererats och lösts in framgångsrikt.
– Framgångsrikt för boven, ja. Hur gör jag nu?
– Vi har kunnat spåra beställningen som gjordes på vår webbplats. Tyvärr har beställningen redan levererats och lösts in framgångsrikt.
– Ja, du skrev det nyss. Hur jobbar ni för att förhindra att sådant här sker i framtiden?
– När en kod har lösts in kan vi inte initiera en återbetalning av din betalning.
– Ja, just det, jag har förstått det. Men hur jobbar ni för att förhindra detta i framtiden?
– Vi har blockerat användarkontot och betalningsmetoden så att de inte längre kan användas på vår webbplats.
– Men … det är ju JAG. Det var ju jag som betalade!
– Vi vidtar faktiskt många åtgärder för att förhindra bedrägerier så mycket som möjligt, vi har heltidsanställda bedrägerispecialister och team som arbetar med det. **Jag har skrivit detta meddelande med hjälp av en översättningstjänst. Om något är fel, vänligen meddela mig.**

Då försökte jag kommunicera på engelska istället, och fick ungefär samma svar:

– Unfortunately there’s not much more to tell, we do have full-time fraud specialists and a support team working to stop as much fraud as possible.To go into the details of programs, ai, rules etc.. would be counter-productive, as these details are guarded to keep them productive.

Skrrrrnnnnfffffff.

Så här sitter jag och funderar över allt som är frustrerande. Eller så poserar jag bara för att få i alla fall en vettig bild till detta inlägg.

Här är förresten den gamla länken där man kan räkna ut vad pengar från förr är värda idag.

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Pysseliten

    Den där frustrationen och känslan är nog alla välbekanta med vid det här laget. Man kan inte vara tillräckligt smart längre för att inte kunna bli lurad och det är för jäkligt!
    Även om inte alla blir av med pengar, hinner det ta så lång tid att fatta att man har med bluffmakare att göra att självförtroendet ändå blivit skadat.
    Första personen som kommer på en motaktion som man kan använda för att ge igen på skurkarna får Nobelpris … eller det där andra till Nobels minne kanske, för det är ju bara pengar det handlar om.

  2. P1 körde ett program nyligen (och upprepade det på nyheterna idag, konstigt nog) om gigantiska lurfabriker i Kambodja. Helena Torfinn har skrivit om det.:
    https://arbetet.se/2022/11/11/cyber-slavar-natbedrageri-scam-helena-thorfinn/

    Det ruggiga är att den som luras kan vara slavarbetare, ditlurad av någon lockande jobbannons och sedan fråntagen sitt pass och inlåst. Så om det kan vara någon tröst, Lotten, har din tusenlapp kanske gjort att någon stackare slipper bli misshandlad i alla fall denna vecka.

    Presentkortsupplägget är en ny variant för mig. Tack för varningen! Jag önskar att alla berättade om när de blivit lurade så att man är på sin vakt mot alla olika upplägg.

    I den lokala Horndalsgruppen, där jag är medlem, får jag ibland förslag om trevliga fonder som jag borde söka pengar från. Förslagen kommer (till synes) från andra medlemmar i gruppen, alltid äldre. När jag träffar dem på byn och frågar om det är på riktigt förstår de inte frågan. ”Nä, int har jag skicka nå tocke där till däg.” Jag misstänker att ens bankuppgifter ingår i fortsättningen på just det luret.

  3. Det tröttsamma är ju att man ALLTID måste vara misstänksam och på sin vakt. Björnbusarna lurar i varje buske.

    • I september köpte jag en halloweenpryl på nätet. Eftersom den kom fram efter halloween och dessutom var trasig, vill jag skicka tillbaka den. Och inte betala den. Well, det går bara inte. Jag mejlar och chattar och räkningen är nu uppe i 500 kr, vilket plastskiten verkligen inte är värd. Jag borde på något sett ha anat att det var en skitfirma trots att det är ett svenskt företag – men hur?
    • Idag fick jag tre mejl som handlar om gamla Blogger, där det står att mina gamla bloggar (jag har haft MÅNGA) kommer att döden dö och försvinna om jag inte bla bla bla blaaaa. Men det är inte mina bloggar som kommer fram när jag klickar på länken som skickas med. Alltså är det nåt slags lureri. Men vad?
    • Jag beställde ett par oförstörbara nylonstrumpbyxor – som visade sig vara bra på riktigt. Men i paketet kom även två vita strumpbyxor i stl XS, som såg ut att passa en femåring. Och dem debiterades jag också för. Jag har försökt returnera dem, men det går bara inte.
    • Numera har jag tre lås på min cykel, som dessutom är sprejmålad i fula färger för att inte locka tjuvarna.
    • Vår baskethall har blipp-styrda dörrar med kodlås. De går inte längre att använda för att koderna sprids så att bovar och banditer går in i hallarna och saboterar.

    Men det var ju kul att det snöade idag!

  4. Här blir Joachim Berners mamma lurad på 140000 kronor: https://www.di.se/debatt/debatt-bedrovlig-attityd-av-banken-nar-aldre-svindlas-pa-pengar/

    Och en kompis till mig – skärpt och omdömesgill – gick med på att gå till pantbanken och lösa ut prylar åt en ”väldigt vänlig och förtroendeingivande” person, som skulle hjälpa henne med (det obefintliga) problemet med dubbla telefonabonnemang. Lyckligtvis anade man oråd på pantbanken. De tog lite extra tid på sig med värderingen, medan de kontaktade polisen. När polisen dök upp försvann den vänliga och förtroendeingivande personen illa kvickt. Ingen skada skedd, den gången. MEN min kompis kontaktades bara två månader senare av en annan trevlig man om felinsättningar på hennes bankkonto. Han tjatade håll i huv’et på henne, kom åt hennes bankkonto och hon blev av med 100 000 kronor.

  5. hyttfogden

    Fast vårt företag är sålt och ur leken för alltid kommer ibland påstående om att det har betalat dubbla fakturor till Telia och di ä så hjälpsamma och vill oss så väl.
    Men si dä går en inte på alls.

  6. M

    I en väntsal på en tågstation inte allt för långt från Mälardalen satt jag för sisådär femton år sedan och väntade. Jag hade ögonen i en bok och var måttligt medveten om vad övriga väntande hade för sig. Plötsligt kom det fram en person och frågade om hjälp. Personen skulle köpa en biljett men det enda sättet detta kunde göras på var i en automat. Automaten tog inte kontanter och personen hade inget betalkort. Frågan var om jag kunde betala biljetten med mitt kort och få 500 kronor kontant av personen (biljettpriset var märkligt nog exakt 500 kronor). Visst, sa jag och gick fram till automaten, genomförde transaktionen, fick en 500-lapp och fick veta att personen, innan frågan kom till mig, frågat alla andra i väntsalen och alla sagt nej. Samtliga nej-sägare tittade nu förvånat och skeptiskt på mig. Våra resor gick vidare åt olika håll, femhundringen visade sig vara äkta och jag konstaterade att jag nog hade gjort precis tvärtemot vad man ”ska” göra i en dylik situation och därför fått utstå en uttittning. Så kan det också gå för en 500-lapp.

  7. Läs Karins länk här ovan: jag är rysligt bedrövad över en tusenlapp – medan andra blir av med 100 000 eller mer!

    Min alzheimerpappa kan inte längre sköta pengar som inte är sedlar eller slantar … Om detta kommer jag säkert att rapportera om eftersom jag nog blir hans gode man inom kort.

    Vilken tur i oturen att vi inte har förmögenheter som kan försnillas!

  8. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    Den senaste månaden ungefär har jag råkat ut för en massa telefonsamtal som ser ut att komma från svenska nummer. Om jag svarar hamnar jag hos någon som med indisk brytning påstår att mitt Amazon- eller paypal-konto (som jag inte har) kommer att debiteras med en viss summa, men att de kan hjälpa mig på något sätt som jag inte har lyssnat färdigt för att ta reda på hur. Nu har jag inte haft någon tanke på att ge dem mina betaluppgifiter, men vad som är jättejobbigt är att jag har fått ett femtiotal samtal från luringarna. Det har gjort att jag inte längre kan svara på okända nummer. Det är bara att hoppas att det inte är något viktigt.

  9. Håkan (hakke)

    Vilken frustration! Om jag var kapten Haddock skulle jag nu kunna sätta ord på exakt hur jag känner för den sortens lurendrejare! Men det är jag inte så det kan jag inte.

  10. Makens kusin blev uppringd av någon som förklarade på engelska (av indisk typ, antagligen) att ”there is a problem with your Windows”. Hon svarade på sin ganska knackiga engelska ”There is nothing wrong with my windows. I just washed them.” Inte hade hon någon dator.

    Så ibland misslyckas de. Man får vara tacksam för det lilla.

  11. PK

    I sommras stod vi och laddade bilen vid en snabbladdare i Bollnäs ,när en annan elbilsförare dök upp och undrade om jag kunde hjälpa honom. Han var från utlandet och hade en hyrbil eller liknade. De var i alla fall inte hans bil. Han hade inte kunnat ladda bilen som tänkt då hans laddkort inte fungerade. Efter lite diskussion kom vi fram till att jag behövde åka vidare när vi var klara och inte hade tid att vänta till han hade laddat klart efter oss. Hans förslag var då att titta på hur mycket ström hans batteri rymer och hur mycket ström som var kvar och därefter räkna ut en penningsumma som laddningen inte kommar att överstiga och betala det till mej i förväg. Sagt och gjort, vi kom tillsammans fram till att kostanden för att ladda hans bil full inte skulle kunna överstiga 180kr. Så vi kopplade in hans bil när våran var klar och jag startade laddningen med vårt laddkort. Av honom fick jag 200kr i kontanter och han ville inte ha växel. Vi körde iväg och kunde i en app se att han avslutade laddningen i vad som verkade vara rimlig tid.

    Ringde det varningsklockor? Ja, högt och tydligt. Brydde jag mej om dom? Ja till viss del men jag kände att jag inte vill vara misstänksam på allt och alla och det kändes som en god chans att han var ärlig och att jag faktiskt hjälpte honom på riktigt.

    Nästa dag kunde jag läsa att han hade laddat för 157 kronor och 95 öre och att allt var ok och att jag just tjänat drygt 40kr på att hjälpa en människa istället för att vara misstänksam.

  12. Hear, hear, Karin! Mer positivism – så att vi orkar vältra oss i alla hemska bedrägerier! (För alla historier är för mig uppbyggliga. Ibland blir även andra än jag lurade; jag är inte ensam. Ibland är det bara en vanlig människa som behöver hjälp; jag ska våga chansa.)

    OT:
    Nä se det snöar! Vad kul!

  13. Karin Dreilich

    Den tiden är förbi, när det måste vara hembakt till fika vi bjuder på. Efter en fantastisk lutfiskmiddag tillsammans med god vän, på Tre Bröder i Ljungsbro åkte vi till ett välrenommerat Café i Tannefors, Linköping.
    Jag gick in och blev överväldigad av alla gobitar som skyltadses med bakom glas. Alltid svårt att välja när fikabröd ska införskaffas .
    Det blev sex avlånga fyllda, typ bullar
    och tre olika festande kakor med fyllning.
    Nöjd och såg fram mot en trevlig stund tillsammans med vännen efter traditionsenlig lutfiskmiddag , framför brasan med kaffechoklad och te
    Besvikelsen blev nästa lika stor som när dottern behövde hjälp med pengar och det visade sig var ett bedrägeriförsök.
    De fyllda bullarna var korvbröd som delats och fyllts med smaksatt grädde och pudrats med florsocker. Kakorn var torra och smakade gammalt . Dessa lurendrejeri ger reaktioner som är svåra att bemästra , hederlighet och tilltron på människorna naggas i kanten.
    Ett bidrag till lurendrejeri och besvikelser.
    Nu är det bra!
    Hoppas Lotten med alla båsister har hälsan i behåll och fortsätter sprida glädje ! Karin 3

  14. Men jösses vilket fusk, Karin Dreilich! Jag har då aldrig hört på maken!

    Hoppas att ni tog ett foto på bedrövelsen, för i efterskott kan man oftast skratta åt eländet.

  15. Jag har väldigt många förpackningar med korvbröd i min frys – fast, nej, det ska jag nog inte göra …

    Men ibland, i speciella situationer, KAN det vara försvarligt med mat-lur, tycker jag. Hemma ”på bruket” fanns en person som var någon slags handelsresande (tänk Kvarteret Korpen) med vidlyftiga vanor. När han kom hem och krävde kalvbräss till middag tillagade hans hustru havregrynsgröt, med sherrysås. Det tyckte han var helt OK!

  16. Ökenråttan

    Första försöket att lurendreja mej var för rätt många år sen. Jag fick ett mejl från en av kanslidamerna på en sammanslutning där jag var medlem (Tekniska litteratursällskapet). Hon befann sej i typ Ryssland, hennes kort funkade inte och kunde jag ordna etc etc etc. Min första reaktion var: ”Varför mejlar hon till mej? Vi har ju knappt mer än setts.” Jag ringde till TLS- kansliet och berättade och fick veta att damens mejl hade kapats. ”Gör ingenting!” Jag gjorde ingenting.
    Sen har jag nalkats två gånger till.

  17. Den där kalvbrässen har jag bara läst om, men aldrig liksom kontrollerat, slagit upp eller känt behov av att äta. Nu kollade jag vad det smakar:

    ”Kalvbräss är en körtel som sitter i halsen på diande kalvar (och lamm m fl) och som anses vara en delikatess. Den har en finstämd, mjölkig smak och mjuk konsistens.”

    Nä, då äter jag hellre palt.

  18. För flera månader sedan ringde en man från ett för mig okänt nummer och han frågade efter … (mitt namn). Han talade svenska utan brytning. Eftersom jag hört att man aldrig ska säga ”ja” i sådana (skumma) sammanhang så frågade jag: Och vad vill du henne? Jo, han ringde från ElGiganten där det hade köpts en TV i mitt namn och fakturan var inte betald. Jag visste ju att det var ren lögn (hade inte köpt någonting där) så jag sa bara, helt lugnt: Du, GO … TO … HELL! Och så tryckte jag bort samtalet. (Man måste inte vara artig mot bovar.)
    Inga skumma samtal sedan dess.
    Men min ena, mer officiella, e-postadress är nerlusad med mail om att min dator är full av virus pga. att mitt antivirusprogram har upphört och genast måste förnyas. Ett program som jag aldrig ens haft.

  19. Ökenråttan

    Även jag har blivit uppringd av ElGiganten. På perfekt svenska sas det att nån försökte köpa tre manicker av nåt för mej okänt slag med mitt kort. ”Aha, Lille Maken har beställt nåt till sej och sönerna”, tänkte jag lite förvirrad, försänkt i nåt intressant projekt som jag var. Luren lämnades över till Lille M. som med nöd och näppe undgick att ställa till det för oss. Puh.

  20. […] Jag blev ju av med 1 000 kr när en bedragare bedrog mig. Men en av våra bloggkommentatöser blev av med alla sina smycken och 51 000 när en ”polis” […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.