Nä, det är som bekant svårt att sia. Särskilt om framtiden.
Men om jag fokuserar på min kristallkula som heter ”i fantasin”, kan jag önska mig några saker som inte har med Trumpens envälde, Pjuttins jävla krig, alla andra krig – och förresten allt annat politiskt tjafs. (Okej, att kalla tjafset för ”tjafs” är förstås att förminska allt som är ohyggligt. Men nu tänkte jag försöka vara apolitisk i mina tankar om 2026.)
Min spaning är i korthet: visdomarna kommer 2026 ur utmattningen. För vi är så infernaliskt trötta! Det handlar idag inte om den fysiska tröttheten som präglade människorna 1926 med trångboddhet, tbc-hosta, kanariefåglar i kolgruvor och den oroliga beredskapen för nya krig och återkommande epidemier. (Okej. Vi är kanske lite oroliga för krig och epidemier även idag.)
Den moderna människan 2026 är så innerligt trött mentalt. Information om precis allt öser över oss från alla håll på en gång, och det är så svårt att sålla bort det som är oviktigt. Redan för tio år sedan siade jag att alla de olika sociala medierna skulle komma att samlas i ett enda verktyg (oklart hur eftersom jag inte alls tog hänsyn till megalomanikerna som vill tjäna pengar), men ack så fel jag hade.
Svenska myndigheter är ”närvarande” på sociala medier för att ”nå ut till allmänheten”, vilket väl alla tycker är okej. Men jag vill att informationen ska ligga still istället för att jag ska behöva jaga ifatt den efter att först ha loggat in på t.ex. FB. Här kommer konkretism från mitt håll!
Mina fyra (bara fyra!) önskemål om 2026
1. Fokus flyttas från vad som är fel till vad som faktiskt går att laga
Tänk er vilken trevlig tillvaro vi hade haft om alla kom med konstruktiva lösningar istället för att bara bröla med pekfingret. Problemen finns kanske kvar, men retoriken går 2026 inte längre ut på att anklaga ”nån annan”. Att lyckas fundera fram lösningar kräver förstås en fokusork (eng. attention span) som vi inte längre har – men tänk om vi kan träna upp den!
2. AI [a-i] normaliseras, blir tristare och på kuppen mer användbart.
– Vad säger männschan? Hänger inte halva Lottens försörjning på just att hålla AI-föreläsningar? Upprörande!
Jomen, jamen … hajpen normaliseras 2026 på en vettig nivå där AI är ett verktyg som funkar som en motorsåg medan jag är lövsågen. (Märk väl att jag är oerhört flummig och ickespecifik så att jag vad som än händer på nyårsafton kan hävda att jag hade rätt.)
3. Antalet beslut som måste fattas, minimeras
Jag längtar efter att slippa fatta beslut. Om man kunde regrediera till nioårsåldern och hyra vettiga föräldratyper som bara fixar allt som måste fixas, skulle jag ha gjort det för länge sedan. Eftersom jag har massa olika domäner måste jag varje dag bedöma om mejlen från webbhotellen är på riktigt eller bara phishing, om ”PHP” måste fixas via html-kod eller ej samt om alla erbjudande om elavtal och amorteringar och räntor är något som jag ska förhandla om eller bara stillatigande acceptera.
Men år 2026 revolterar vi mot storbankerna, influencer-yrket (vet inte riktigt hur de kom in i resonemanget, men jag vill inte att de har så stor påverkan som de har) kallas rätt och slätt ”reklampelare”. Dessutom ska jag sluta köpa keso, för den står bara där i kylen och står och står tills burken börjar bukta eftersom innehållet jäser och jag måste fatta beslut om jag ska våga öppna den.
4. Rätten att inte delta – som självförsvar?
Say after me please, sa Dennis Gotobed. Och nu ska vi öva här:
”Jag har ingen åsikt just nu. Kanske imorron.”
”Nej. Jag tänker inte optimera nåt sökmotorrelaterat.”
”Detta angår faktiskt inte mig.”
”Ja, jag vill just nu betala alla mina försäkringar utan att fundera det minsta över om jag kan komma billigare undan.”
Och så vill jag under 2026 för sista gången stirra på min sämsta stekpanna och våga slänga den så långt pepparn växer.
Nostradamus i översta bildbannern funkar mest som pynt. Jag försökte be honom om råd, men han förstod sig inte alls på 2026 års bekymmer.
Det blir bra, Lotten, jag anammar hela 2026-programmet:
Laga, inte klaga
Vardagsverktygs-AI
Få eller inga beslut och ingen Keso
Få eller inga åsikter och ingen sekruttstekpanna.
Moget och modigt att inse att det inte hjälper att köpa Keso! Jag gör det allt som oftast när jag ska börja ett nytt hälsosammare liv och sen uppstår, efter några veckor, ett meckigt jobb med att slänga den mögliga sörjan och ett svårt beslut om vad man ska göra med plastförpackningen. Vilken lättnad att slippa – tack!
Fokusork! Som jag har letat efter en rimlig översättning av ”attention span”! Tack, Lotten, 2026 har härmed börjat bra.
Det här med stekpannor är allvarliga saker.
Fokussorkar är det enda min hjärna vill tänka på nu.
Härmed meddelas: jag har även denna kväll stått och hållit i den ämrans stekpannan som har så himlarns bra form, men som suger hästballe vad gäller stekegenskaperna.
Och så åkte den in i grytskåpet igen.
Usch ja. Själv har jag som 50+ hittat en kärlek jag letat efter hela livet så jag nyper mig själv i armen varje morgon, sen kliver jag upp ur sängen, sätter på kaffe och radion och då får jag nypa mig i armen igen, för utan privat livslust hade jag nog gått ner i total depression av alla nyheter. Sen måste man ju hålla sig uppdaterad om omvärlden, men tänk att bara kunna låtsats att det viktigaste för dagen är att inte katten smiter ut, för hon löper, och grannens hankatter är inavlade så de har bara varsitt öra och inga svansar, men jag har framtidsdrömmar, bokat en parning med en bengal-hane i Skärholmen så om jag har tur får vi kattungar till i sommar. Se där. Djur, överlag, så de ger skratt och mening med livet. Alltså. Man gör så gott man kan, lämnar dunjackor till second hand, håller upp dörren till en tant med rollator. Katten hjälper till på kontoret. Hopp!
Och även här står en nyårslöftesnyttig burk med Keso i kylskåpet, men nästan allt kan man ge fåglarna, och då jäklar känner man positifvismen när de visslar till varanda att nu blir det kalas i trädgården. Och du skiter totalt i om nån på flashback kommenterar att skator är laktosinteranta.
Vad är det för stekpanna Lotten? Non-stick, gjutjärn, kolstål eller rostfritt. Eller kanske en hybridpanna?
Först, Lotten, stort, stort tack för alla bra texter inkl julkalendern( som jag tyvärr är för fåvitsk för att fatta, haha.)
Godiva: exakt, fåglar är boten mot pessimisten inom en. Speciellt skator, deras vippande hoppande.
Själv lyssnar jag ytterst sällan på Dagens eko, de sprider sannerligen elände och tyckande som ingen frisk människa behöver. Lika med Aktuellt el dyl. Förordar text-tv, svårt att bli orolig då, bra för själen med opersonliga treradersnyheter. Omni ibland. För vettig källkritik lyssnar jag på Sveriges Radios Medierna, de enda som tar upp alla felaktigheter i både press och public service.
Har en digital prenumeration på antingen SvD eller DN. Men märker att jag läser väldigt lite där, alla dessa tyckare. Slutligen, Guardian, gratis och Mew York Times (9 spänn i månaden, alltid rabatter)
Stekpanna: förhandlade till mig en gratis Tareq Taylorpanna när jag köpte ny diskmaskin. Överraskande bra men icke som min hundra år gamla svarvade järn, förstås.
1. Laga – såklart!
2: AI? Undviker alternativ intelligens så mycket jag kan. Säkert bra i speciella mycket begränsade verksamheter annars en modern variant av Pandoras ask. Tveksamt om det går att få på locket igen innan hela internätet är kontaminerat.
3. Ja, det är bra. Välj vad du måste välja, acceptera resten.
4. Här har vi bara gjutjärnspannor och eftersom vi har gasspis funkar hundraåringarna lika bra fortfarande. Jag har inte provat moderna gjutjärnspannor men så vitt jag vet är de plana på undersidan och borde funka även på elspisar. Släng eländet!
Alltså jag tycker keso är gott. Fast jag äter det inte som bantningsmat utan till frukost, på smörgås, med sylt. Man kan ta en smörgås före också med keso och valfri örtkrydda. Det är lite svårt att hinna äta upp en burk innan innehållet blir tråkigt, så jag brukar försöka få in det i någon efterrätt också, även det med sylt eller liknande.
Några nyårslöften avger jag inte men jag ska försöka sitta lite mindre med telefonen och läsa lite mer böcker och andra längre saker istället. Och säga till alla som vill sälja telefonabonnemang att mitt nuvarande fungerar tillräckligt bra och jag har råd med det, spara både min och din tid genom att ringa någon annan istället.
Jaaa Brid Keso är bra. Jag brukar använda Keso ungefär som du.
Två uttalande som jag vill slippa läsa eller höra i år:
”Brinner för”
”Tar på största allvar”
Annars är det mesta OK Just nu i alla fall,
Jaså, Hyttis och Brid, ni brinner för Keso? Det tar jag på största allvar och ska fundera på att ompröva mitt Kesobeslut. (Förlååååt!!!)
Näe, Muminfärs lessnade jag på redan när det kom för femtio år sen. Det går inte ner.
Fokusork, vilket utmärkt ord! Och precis vad jag längtar efter.
Idag har jag sovit ikapp för att uppnå lagom nivå fokusork inför radioprat kl 11. Skam till sägandes, har jag inte ens nu – 09.10 – klivit upp ur bingen. (Men jag och Kar de Mumma jobbar ju som bekant bäst i sänghalmen.)
Jag fortsätter att på min hemmafront se stekpannan i vitögat och har dessutom fått specialtips av PK. Återkommer!
En bild på stekpannan vore välkommet. Så man får se vad det är vi pratar om.
Pysse har ofta Keso på mackan. Men det går i vågor så ibland blir en öppnad Keso ståendes i kylen och blir lite lätt bedagad i smaken. Då brukar jag göra en paj med bland annat Keso i fyllningen. Det funkar jättebra, pajen blir saftig och mättande.
Här var det dystert. Eller trött. Men håller med! Brukar säga till fok i min närhet: ”Nu när du klagat färdigt kan du säga något positivt också?” Då tittar de konstigt på mig.
Nyheter behöver varken lyssnas (radio) eller tittas (TV) på. Läsas kan göras lite då och då. På något konstigt sätt får man ändå reda på vad som händer. Och eftersom man oftast ändå inte kan göra något åt det, gör det inget om det är lite gammalt.
Efter flytten från hus till lägenhet har jag lärt mig att man får kasta sånt som är obrukbart. Tar annars upp för mycket dyr real estate. Dessutom kan man ge bort en del. Enklare för samvetet. Men böckerna – SUCK!
Men katter är humörupplyftande!
Fast vi är inte så dystra egeeeenligen, Dina.
Idag åkte jag buss, och det digitala, oerhört ilskna pipet som har ersatt ”stiga-av-plinget” var idag värre än nånsin. För inte nog med att det säger PIIIIIIIP när man trycker på knappen … nu sa det PIIIIIIIP-PIIIIIIIP varje gång nån tryckte och dessutom PIIIIIIIP-PIIIIIIIP varje gång bussen startade igen och pipknappen nollställdes!
Ett litet pling har ersatts av fyra PIIIIIIIP!!!
Men … säger Dina nu. Det där var väl dystert?
INTE ALLS! Jag fick ju anledning att berätta om PIIIIIIIP här i en kommentar! TADAAAA!
(Bussplinget [utan mellanslag nu, se Magganinis kommentar nedan] borde ersättas av ett glatt TADAAAA istället.)
Hm. Inte trodde jag väl att jag skulle behöva anmäla språkpolisen till språkpolisen. Först tänkte jag göra det för ett ”efter som” i sista meningen under punkt fyra i inlägget. Men så kollade jag lite och det går faktiskt att stava eftersom på detta sätt även om det väl inte är särskilt bra. Men nu, i båset kl. 13:01 skriver hon ”buss plinget”! Ska vi låta en sådan särskrivning passera? Hm. Ja, det ska vi kanske i alla fall. Tröttheten var det ju ja. Förresten ska man inte kasta sten heller, för ofta har man inte koll på vad för slags hus man sitter i.
TADAAAA förresten! Ta det inte dystert, det där!
Lotten, PIIIIP och TADAAA piggade faktiskt upp. Tack!
Apropå TADAAA så rekommenderar jag att byta ut ToDo-listor till TaDa-listor. Mycket trevligare.
Magganini! Tack! Tack!
Jag FÅR INTE
FÅR INTE
FÅR INTE
FÅR ABSOLUT INTE skriva kommentarer på mobilen. Det är oklart om det blir fel för att jag har sladdriga fingerduttningar, en galen stavningskontroll, kommer för nära mellanslagstangenten eller bara försöker komma undan utan brillorna på.
Allt ska korrigeras! (Men ”efter som” är ju kreerat på datorn, så där vette fåglarna vad som hände. Bort bort bort ska det!)
PK: Skitpannan är en nonstick – jag återkommer med bild när jag orkar resa mig upp imorrn!
Idag har jag sträckt min fokusork så mycket det går enär jag har frostat av frysen. Belöningen blir glassburken som inte är mycket att frysa om.
Nu har jag fokusorkat mig ända hit (bilden)! För att inte ramla ner i mitt vanliga letargiska januarihål tackade jag ja till att skriva en artikel om Arbetarnas kulturhistoriska sällskap. Återstår bara att trimma ner den till 20 000 tecken, vilket bara är roligt. MEN, bland materialet som inte fick plats i artikeln finns berättelsen om Rosasällskapet. Bakom Bellmans byst på Djurgården begravdes katten Rosa på 1880-talet. Hon var tryckerikatt på Beckmanska boktryckeriet med anor från Lars Johan Hjärtas tid och typograferna bildade ett Rosa-förbund, som varje år träffades för att högtidlighålla minnet av Rosa. Jag får sån lust att återuppliva Rosaförbundet!
Jaaamen, det gör vi!
I april, innan folk drar iväg ut i terränglådan.
23 april är internationella bokdagen. Ska vi ta den?
Kul, Ninja! Den 23 april är bra eftersom Rosa dog ”en mild vårnatt”. Visserligen finns det en internationell katt-dag, men det är den 29 november, mindre lämpligt för en picknick vid Bellmansro.
Å sen kan vi gofika på Rosendal!
Klockan 14, ska vi säga så?
Då skriver jag in Rosaförbundet 14.00 den 23 april och oj, vad jag kommer att undra vad det kan vara, om drygt tre månader!
Alla är välkomna.
Kommer ni ihåg när vi hade långt gångna planer på en bloggtågluff med musikinstrument och bloggtofsar samt ölintag i Prag?
Rosaförbundet den 23 april är ju precis lika bra! Vi ses!
Skriver upp att zooma in 23 april. (Enda fördelen med det är att vädret inte spelar någon roll.)
23 april 14:00!
Nej Lotten, 23 april är min födelsedag!
Ja, men så mycket bättre, Ökenråttan! Vi kan sjunga sk(r)åla för dig!
Ja, Ökenråttfödelsedag och Rosa-minnesdag samtidigt – kan bli hur festligt som helst. Men OM vi skulle missa Rosadagen kan vi samfällt deklamera den förlåt-dikt som tryckeriarbetarna på det Beckmanska tryckeriet skaldade, när de pga Stockholmutställningningen 1897 inte hann med något Rosabesök:
Förlåt! Lill Rosa, att vi dig försummat,
Att du i sommar ej fått någon gäst.
Men Svea, ser du, sina söner trummat,
Tillhopa, till en enda väldig fest.