Igår träffade jag en kompis i baskethallen, och ifrågasatte klocklaget klockslaget för hans närvaro:
– Men, sa jag, vad gör du här så sent på kvällen?
– Gah. Letar efter hörlurarna.
Han höll upp ett tomt plastfodral, och förklarade att antingen är fodralet borta, eller så är hörlurarna det. Han hade efter kvällsmaten kört till baskethallen för att leta, och kände att det var ett himla slöseri med kraft och tid. Jag föreslog en återgång till forna tiders öronmuffar med spiralsladd à la dialogtelefon, vilket ju var drygt och onödigt av mig – för vem vill väl vara bakåtsträvare (bakåtströvare kan vi väl kalla detta?) vad gäller teknisk utveckling?
Såna här gamla, klumpiga som man inte kan tappa bort borde man ju ha. Eller inte.Pyttesmå är de numera. Men om man tejpar fast ett snöre och knyter fast dem i örhänget kanske? (Foto: Nidheesh Kavalan, Unsplash.)
Tidigare under dagen var det en kollega på SFI som svor över ännu en parkeringsapp, någon som fick ringa på IT-avdelningen eftersom datorn dog, och jag själv som fick stryka kopieringsmaskinen medhårs och gulla med den eftersom touch-skärmen flimrade som en gammal tv-apparat.
– Vad gör jag nu? sa jag till vaktmästaren.
– Norsk omstart, sa han och slet brutalt ur nätkontakten och räknade till 25 innan han satte in den igen.
Det funkade förstås.
Många av SFI-lärarna har utomsvenskt ursprung, och de berättar hur digitaliseringen inte alls har kommit lika långt hos deras föräldrar i hemlandet. Så här låter det i fikarummet när de talar om kontanter som gamla släktingar utomlands hanterar på ett annat sätt än här i Sverige.
– Pengar i madrassen!
– Nej, huvudkudden!
– Alla stora sedlar i instoppade i bokhyllan!
– Småsedlarna i skorna på dagen!
– Kolla, jag hitta en 200-lapp i fickan!
– Va, får jag se hur den ser ut?!
Strunta i Riksbankens små sifferbubblor och kolla hur baksidan ser ut! Har jag inget minne av! När höll jag senast i en peng?
Så … vad tror ni om den digitala frammarschen, som jag har hyllat sedan min första Mac-upplevelse 1986? AI och appar, digitalt duttelidutt, sociala medier och stegräknare och inloggningarnas inloggningar …
Själv har jag börjat (är det åldern?) att fantisera om att köpa hönor, designa en bil med fönsteröppningsvev och att uppfinna en tv som har stora, klumpiga knappar som säger KADONK när man med sina muskler trycker på dem.Eller så går jag åt andra hållet och önskar mig de digitala uppfinningarna som saknas?
Är maten dålig-appen som fungerar på bakterienivå.
En till 100 % pålitlig mojäng som enbart presenterar hantverkare som kommer när de ska med alla verktyg i bilen.
Hem-röntgen för dagliga statusuppdateringar i knäregionen.
Betala-räkningarna-Siri som är röststyrd: ”Hej Siri, betala den där vägtullsavgiften som jag har förträngt sedan i höstas och vars avi jag inte kan hitta.”
På samma sätt skulle en söka-jobb-Siri lyda om jag sa: ”Hej Siri, sök jobbet på Volvo Construction Equipment Customer Center, men ge mig bara feedback om jag blir kallad till intervju.” Det skulle säkert funka eftersom alla företag med självaktning idag låter en dator läsa av alla ansökningar i jakt på i förväg listade nyckelord. De ansökningar som direkt åker ner i dokumentförstöraren pga. brist på dessa ord, får ett automatgenererat mejl om att tjänsten har tillsatts, medan resten sållas genom ännu en datorgenomläsning. Nu kom jag på en till!
5. Pojken med guldbyxorna-appen som är en digital ficka som man stoppar in i sin egen.
Fotnot:
Jag vill inte jobba på Volvo Construction Equipment Customer Center, men har förstås sökt sådana jobb ändå. Puh! Sicken tur att jag inte visste att jag skulle proppa in nyckelorden i mitt cv!
Målis: Robin Olsen, som är mager, halvdansk och allvarlig.
Glenn Hysénarna: Linus Wahlqvist Egnell, Victor Nilsson Lindelöf, Hjalmar Ekdal (bror till Albin, son till Lennart), Ludwig Augustinsson.
Mittfältet som kommer i kläm: Mattias Svanberg, Kristoffer Olsson, Samuel Gustafson, Emil Forsberg (medlem i forna dagisligan för 15 år sedan).
Målspottare: Dejan Kulusevski, Alexander Isak.
– Det blir alltid starka reaktioner så fort jag öppnar munnen, sa Zlatan nu leende i en intervju som handlar om att han alltid är motvalls och inte kritiserar Qatar.
Mycket intressant reflektion som inte alls handlar om pk-uttalanden, är att Zlatan nu talar skriftspråk! Han uttalar tydligt g:et i riktigt & sorgligt. (Det handlade om att hans manager och bäste vän dog knall och fall.)
Zlatan värmer upp med bänknötarna.
Nationalsång! Du gaaaa… Oj. Plötsligt försvann musiken och sångrösten och blott publiken hörs nu. MYCKET pampigt, coolt och komplett i osynk.
1′
Den belgiske coachen heter Domenico Tedesco, vilket ju betyder ”Söndag Tyskland”.
5′
Alla ställer sig upp och tjoar, för nu har Sverige hörna efter att den belgiske målvakten glömde bort var linjerna är målade. Nope, inget mål.
12′
Jag vet hur Zlatan känner sig. På bänken med ont i knät. Men så tänker man ”äsch, vaddå gammal och sliten, om jag går in på (basket)planen kommer jag att bli matchvinnare”. Och så tänker man även ”BEGÄR BYTE, COACH!”, men låtsas som ingenting och dricker lite mer vatten ba.
14′
Oj, sorry, ni undrar ju hur det går i matchen! Jo, gräsmattan och belgiske målisen är gröna, Belgien är vita, Sverige är gula och Olsen är knallröd. Men annars händer inget nämnvärt.
15′
Jo nu gjorde vi ett halvmål! Halva bollen var över linj… hm… fasicken, jag tycker nog att hela bollen var över mållinjen. Visst borde väl jag och mina ögon få bestämma? Varför tar de inte fram målkameran, VAR-gubben-i-lådan?
Så här ser ett halvmål ut.
20′
Glenn Strömberg (den blonde jätten från Göteborg som är så himla trevlig som kommentator) berättar nu för oss att den belgiske stjärnan Lukaku har fått självförtroende. Good for him, känner jag, som vore jag hans mor.
23′
Nu är det nervöst, för nu har Belgien hörna. En kille står då ensam med hörnflaggan medan alla andra spelare påminner om lemon meringue pie i straffområdet.
Sverige-Belgien. [CC]26′
Medan jag letade efter den korrekta stavningen av lemon meringue pie gjorde Belgien 23 målförsök på Olsen. Som motade bort alla bollar som irriterande höstflugor!
28′
”Det finns många bollskickliga spelare i Belgiens fotbollslandslag” berättar kommentatorn för oss.
Ja, vi är förstås helt chockade. Vem kunde ha anat detta?
29′
Nu får vi veta att Lukako har ”lite väl mycket självförtroende”. Undrar vad de tror att ”självförtroende” betyder. Kanske ”gräsfläckar” eller ”hårpomada”?
32′
Sverige knuffas! Belgien har ont! Kom igen nu grabbar, mera blod!
35′
Oh dear. Jävlar.
Lukako och hans självförtroende gjorde mål. Belgien leder med ett mål. Bläh.
40′
Nu är jag arg som ett bi eftersom en belgare klättrade upp på Alexander Isak som om han var en rutschbana på Magistratsvägen i Lund 1969. Svensken vek sig som som ett korthus (om nu rutschbanor kan det) och domaren blåser frispark för Belgien!
Nu måste jag avreageringssparka omkull kakelugnen här bredvid mig.
43′
Det hjälpte nog lite, mitt sparkande. Sverige fick nämligen inspiration och sparkade bollen än hit, än dit och hit och dit igen och mellan benen och upp i luften och än slank den till sist ner i diket – utan att passera mål.
45+1′
PFUIIIITT! Pausa, dansa, kissa och snusa!
Reflektion under pausen: om jag fick bestämma min karriär i nästa liv, skulle det vara målvakt i herrlandslaget i fotboll. Bäst i världen skulle jag vara – och rolig och snäll – och så skulle jag köpa en modern folkabuss och köra omkring alla mina landslagspolare i den.
48′
Oj! Pfuiiiitt! sa domarvisslan visst när jag satt här och drömde om mina fina straffräddningar!
49′ Sverige-Belgien 0-2.
Belgien gör ett riktigt skitmål genom att virka in bollen i nätet! De hade en hörna och passade bollen lite lätt till Lukako & självförtroendet, som bara fluppade in den med vänster lilltå. Han är helt klart dopad! Köpt! Hörnflaggan är mutad!
53′
Ajaj. Jag kom snett och sparkade till kakelugnsluckans gångjärn.
Nu är vi lite stukade båda två.
60′
Nämen om vi skulle ta och stoppa in Zlatan och låta honom lira en halvtimme va?
64′
Nähe, Janne Andersson stoppar in Viktor Gyökeres [ˈɟøkɛrɛʃ] istället. Tänk att coacherna nuförtiden inte lyssnar på mig och mina piffiga råd. Förr i tiden lydde de alltid. ”Sätt in Allbäck”, skrev jag, och omedelbart begärde Lagerbäck byte.
69′
Lille Emil Forsberg missade nu ett s.k. givet mål, som alla vi som tittar definitivt hade lobbat in med lätthet och finess.
70′
HELA PUBLIKEN JUBLAR! VAD HÄNDER? Aha. Zlatan drar av sig overallen. Visa pattarna! Nej, förlåt, framfötterna menar jag.
73′
Claesson och Zlatan kommer in medan Alexander isak och lille Emil går ut. Iiiih, nu blev jag nervös. Tänk om …
77′
Sveriges kapten heter Nilsson Lindelöf, och nu är han på så dåligt humör att han hade behövt en kakelugn. Han hötter med pekfingrar och spottar och fräser eftersom han fick ett oförtjänt gult kort när en belgare stöp. Tre sekunder senare får en annan svensk ett gult kort. Zlatan står med händerna i sidan och tittar på ungtupparna. Han ler lite.
82′
Belgien tar inte alls hänsyn till oss och våra känslor eller att vi faktiskt sitter här och har ont i kakelugnstån, för nu gör självförtroendet (jädra Lukako igen) sitt tredje mål medan vi bara har fått in en halv boll.
Sverige-Belgien 0-3. Uhu. Och nu blev Augustinsson skadad, så den allittererande Gabriel Gudmundsson får komma in.
87′
En fopollsmatch är ju 90 minuter lång plus ett okänt antal minuter som domarna känner för att lägga till. Det innebär att vi närmar oss slutet på denna pärs, där behållningen var publikens nationalsång för snart två timmar sedan.
90′
Den oerhört coole Stefan Schwartz (som under en närkamp år 2000 slet av hälsenan och därefter stolt gick av planen), berättade nån gång hur han såg till att en viss fotbollsplan mättades med vatten så att den skulle bli så tungsprungen som möjligt, vilket skulle gynna honom. Den som har ansvaret för vattenspridarna på Nationalarenan kommer att få sparken eftersom svenskarna har halkat på näsan säkert 15 gånger. Ni förstår: vi hade lett med 15-3 utan de där jädra trillen. Eller har vi bara för korta dobbar?
90+4′
Pfuiiiiitttt… Alla belgare utom Lukakov går fram och pratar med Zlatan och tackar för matchen. (Zlatan och Lukakov är ovänner sedan 2021 när de rök ihop under en match.)
– Vi var inte kliniska i matchen och det är därför vi inte gör några mål, förklarar Dejan Kulusevski.
Kliniska? Huh?
– Målen var väldigt avgörande i den här matchen, analyserar Janne Andersson.
Ja. De belgiska dårå.
– Hur svårt var det att försvara mot de här namnkunniga belgarna? frågar tv-journalisten kapten Victor Nilsson Lindelöf.
– På en skala 22,5.
Svarade Victor inte. Men han borde ha sagt ungefär så.
Nä, nu tar vi nya tag och vinner matchen på måndag!
Sedan september 2006 har Facebook funnits i Sverige. Av alla jag känner är det blott en handfull som inte använder ”FB” på något sätt, vilket jag numera finner fullt förståeligt.
Just nu är jag nämligen inne i en period med digitaliseringsilska där jag fnyser över
blippande skärmar
pipande bussplingor (visst ska det plinga när man trycker på knappen, inte pipa som en störig mikrovågsugn?)
touch-skärmar som ber om mitt födelsenummer YYMMDD, men när jag har misslyckats fem gånger visar det sig att den vill ha YYYYMMDD
närvarokontroller som sköts via en app som är komplett obegriplig.
För att inte taaaaaaala om de förnicklade parkeringsapparna. (”Foto: Lotten Bergman.” Ja, så måste jag skriva fortsättningsvis för att inte TT och C*p*r*gt Ag*nt ska kunna påstå att jag är skyldiga dem ännu mer pengar.)
För att nu vara supertydlig, ska jag visa vad jag använder Facebook till innan jag övergår till uppviglingen i rubriken.
Inledningsvis (runt 2007) talade jag om för FB-världen att jag till exempel sitter med fötterna på huvudkudden i ett hotellrum i Sundsvall, att jag ska åka på basketträning, att jag kollar på basket och att jag har tappat bort ett barn. Så här kunde det se ut:
Jahaja.
Numera berättar jag att jag går på basketpromenader, åker på arbetsläger till Dalarna eller Öland samt äter hamburgare och semlor samtidigt – och jag lägger alltid upp en pyntande bild. Kanske måste jag plötsligt berätta att jag har hittat ett nytt vin?
Jag skrev: ”Jag ska fortsättningsvis enbart köpa viner vars namn har vuxit på en humorgrundad sluttning.” (Foto: Systembolaget.)
Efter varje basketträning lämnar jag en rapport om hur många som skadade sig eller hur skitigt det var i hallen. Före nästan alla radioprat lägger jag ut en glad bild på mig och programledaren. Och nu närmar vi oss uppviglingen.
Svante the radioprogramledare är väldigt mycket kramigare än jag.
Efter radiotimmarna (där jag svarar på språkfrågor i realtid när lyssnarna ringer in), dyker det ofta upp nya undringar i kommentarerna på Facebook. Dem lägger vi på hög till nästa radioprat. Så här såg det ut häromdagen:
Och det är nu jag svarar, som jag alltid svarar, när folk vill bredda sin allmänbildning och ber mig om intressanta etymologiska redogörelser:
Ack. ”Jag lovar att ta kidnappningen inledningsvis.”Föga anade jag …
På bara några sekunder agerade FB:s digitala polis. Tjoff, pang, bom, klatjofs och dingdong, fick jag ett stort och synnerligen allvarligt meddelande om att min kommentar bröt mot reglerna om ”våld och uppvigling”.
Jag har ju aldrig skakat galler och på sin höjd betalat en parkeringsbot eller två. Mycket sällan eggar jag upp vänner och bekanta eller radiolyssnare till motstånd eller uppror mot myndigheter. Så jag sa förlåt – genom att klicka på några rutor – och accepterade tillrättavisningen.
Men hur gör Facebookpolisen med de riktiga bovarna som förstås basunerar ut sina planerade förbrytelser med en piffig statusuppdatering på sociala medier? Får banditerna också digitala bannor? Avkrävs även de löfte om att sluta hålla på med såna dumheter? Och lyder de då?
Ja, så måste det förstås vara.
Bonusmaterial!
Att skaka galler heter sedan 1906 på tyska ”hinter schwedischen Gardinen zu sitzen” eftersom Tyskland importerade stål och järn från Sverige till just dessa galler.
Kidnappning heter det på svenska sedan 1932 – en direktöversättning av engelskan, där ordet har funnits sedan slutet av 1600-talet. Kid = barn, och nap = ta tag i/ta bort plötsligt. Ja, man rövade bort barn och använde dem som arbetskraft. Och nu blir det lite rundgång där vi inte riktigt vet vem som var först med orden: kid heter ju hjortdjurens barn och vi kan ju ”nappa tag i saker”.
Jag är omgiven av folk som ser svart på tillvaron. Bengt Grive hade till och med kunnat dra till med ”mörksvart”. Är det inte dystert, så är det det rent dystopiskt. Det är därför jag längtar efter Sickan Carlsson.
(Här måste jag ta en planeringspaus. Om jag ska fortsätta nämna gamla döingar som ingen människa under 40 minns, är det kanske på sin plats med några fotnoter. Eller förklara på vägen ner mot botten av inlägget? Kanske är bloggläsarna så få och gamla numera att jag kan komma undan med referenser som går i svart-vitt? Eller vad nu Bengt Grive hade kallat det. Äh, jag skriver vidare och ser vad som händer.)
Sickan Carlsson (1915–2011) var alltid glittrande glad, energisk, frejdig och tjosan.
En annan glad typ som hade kunnat pigga upp är ju Hawkeye/Alan Alda i M*A*S*H*. Han var en av mina idoler redan i mitten av 70-talet (snäppet under Kar de Mumma och Gits), och ibland rotar jag fram nåt gammalt klipp på Youtube strax innan jag ska somna. Japp, för man ska somna leende som en annan Sickan Carlsson.
Så, undrar ni, vad är det folket runt mig gnölar om? Förutom krig, höga matpriser, skolelände, marsvädret, ond & bråd död samt brustna hjärtan och hälsenor, får jag lyssna på de framtids-skrajsnas litanior om ryska krigsslag genom tiderna, handlingen i 1984 och allt om AI, den där förnicklade AI:n.
(Planeringspaus igen. Ska jag förklara AI? Nu meddetsamma? Eller är artificiell intelligens allom bekant och kan till och med börja skrivas med gemener: ai? Hmm. Äh, jag skriver vidare. Det ordnar sig säkert.)
Artificiell intelligens håller på att ta över allt konstnärligt skapande, sägs det. Den kan måla tavlor, skriva böcker, knappa in kod, prata all världens språk och hitta på roliga skämt. Jag testar och ber AI:n skapa en rolig slutpoäng till en inledning som jag skriver med min egen hjärna, mina egna fingrar och min egen fantasi. AI:ns bidrag står i fetstil:
Bengt Grive, Sickan Carlsson och Hawkeye kommer in i en bar. Bengt Grive, som har på sig en spaljégrön kostym, beställer en sockerdricka. En liten stund senare smuttar den sprudlande glada Sickan ironiskt nog på en Whisky Sour, medan Hawkeye förgäves frågar efter en hembränningsapparat. Bartendern slår ut med händerna och säger:
– Det här måste vara ett skämt.
Badoom-dish?
Nä, nu tar jag mig i kragen och ser som min uppgift att sprida lite glädje. Varför inte med två helt olika tidningsrubriker?
Här kommer en från Aftonbladet 1955, skapad av ingen mindre än nyss nämnda Bengt Grive.
En öländsk bonde spelade fotbollsmatch för Kalmar, men flydde från planen – med färja – när han fick bud om att en av hans kor kalvade.
Och så har vi The Times (UK), som 2018 fick folk att tro att BLT-sjukhuset (eller kanske Räkmackelasarettet) hade mosat fem personer till döds.
Förklaring: Sjukhusen där fem patienter dog av matförgiftning, är nu offentliggjorda.
Sov och ät gott, kisa mot solen och njut av snödroppande istappar! Snart blir allt bra igen!
Fotnot
Ni som är under 40 kan ställa följdfrågor i kommentatorsbåset.
En annan lever fortfarande även om bloggen ligger här och möglar ihjäl!
Jag vikarierar så mycket på SFI att tiden, orken och bokstäverna liksom sugs upp av Hasse Alfredsons lettrosug. Det påminner för övrigt om när jag i 20-årsåldern jobbade som vårdbiträde ibland, brödpackare ibland; jag orkade helt enkelt inte något annat!
Är jag alltså månne ett skört kvinnoblomster som egentligen borde ligga på en ärta och dricka praliner hela dagarna? En svettig basketspelare skulle kunna komma och massera mina hälsenor då och då, medan jag bara skriver och skriver.
Japp, där ligger jag.
Men nu ska jag berätta om en dialog som jag hörde på bussen. Jag slet fram papper och penna och antecknade febrilt eftersom de talande var så ovanligt artikulerade – lite som om de läste ur ett manus till en scenprata. Bussresan hem är blott tolv minuter lång, och jag kunde bara höra mittendelen – så vad som föranledde replikskiftet vet jag inte.
I rollerna:
Dam 1 i rosa basket basker, orange brallor och lila brillor, lite av en Yvonne Lombard-typ. Vi kan kalla henne Fru Bunt, 68 år.
Dam 2 i helsvart från topp till tå och mer kajal runt ögonen än t.ex. Alice Cooper. Hon får heta Madame Svart, 72 år.
Hon var inte helt olik Nina Hagen av idag. [CC BY-SA 3.0]Först talade Fru Bunt:
– … så då sparkade jag honom så hårt jag kunde på smalbenet. Och hörde ett jättehögt, ljud, nästan som en smäll och så ett knastrigt knak. Han kom av sig och började himla med ögonen och fnys-andas på ett jättekonstigt sätt, så jag började tro att jag hade orsakat en brejk.
– Brejk? Vad är brejk? sa Madame Svart.
– Brejk, du vet! En hjärnblödning. Eller strejk?
– Mig veterligen kallas de ”stroke”, sa Madame Svart med svenskt uttal och en akut accent på slutet.
– Troké? sa Fru Bunt, som tydligen inte hörde så bra.
– Japp, svarade Madame Svart som tydligen inte heller hörde så bra.
– Jahaja. Men i alla fall. Jag sparkade av honom benet.
– VA? Gick benet av? Varför sparkade du så hårt? sa Madame Svart, och jag inbillar mig att hon var lite imponerad trots allt
– Han var ju så inihelvete dum. Komma här och påstå att Putin är snäll och Biden dum och att Zelenskyj förmodligen luktar illa. Sånt kan ju ingen människa stå ut med på internationella kvinnodagen och allt, sa Fru Bunt bestämt.
– Men du kände ju inte honom!
– Han kan väl vara dum ändå fastän jag inte känner honom.
– Men benet? Hur gick det med benet?
– Äh, han lugnade ner sig och sa att det var okej, för det var ändå dags att skaffa ett nytt.
Här fattade jag det idiotiska beslutet att plinga (det är inte en plinga längre, det är ett jättehögt, digitalt PIIIIP) och kliva av bussen eftersom jag faktiskt var hemma. Men först vinglade jag iväg till den bussdörr som var närmast Fru Bunt och Madame Svart för att höra de sista replikerna fällas. Var det månne en enbent man med träben som de talade om?