Jag måste inleda med en chockerande insikt:
– Hur fasen blev det 2025 så snabbt? Årtalet ser ju inte klokt ut. Det måste vara en illusion, ett skämt, ett skutt via kvantumfysikaliska trollformler och parallella universum.
Fast jag har ju bloggen, så jag kan ju resa lite i min egen tid. Vad gjorde jag i mitten av februari 2006? Aha, vi åt semlor:
– Men var är marmeladen?
Tiden stannar. Klockorna likaså. Vi sex andra runt bordet stirrar på varandra med gräddmustascher. Marmelad? Att köpa sju semlor kostar på, och att klämma en semla alldeles efter två portioner kvällsmat kan få nästan vem som helst lite trögtänkt.
Joodå. Den besvikna sexåringen hade förväxlat ordet marmelad med ordet mandelmassa.
År 2007 skrev jag att jag hatar tre saker, nämligen
- att gå skottkärra
- att leka stolleken
- februari.
Men hur hänger detta ihop med AI i rubriken? Jo, under mina två föreläsningsdagar denna vecka fick jag svara på undringar om framtiden. Några ställde frågor under själva föreläsningarna, andra tassade fram till mig i pauserna och frågade mig som vore jag Arthur C. Clarke, Jules Verne, Ursula K. Le Guin eller H.G. Wells.
Jag tackade för förtroendet och babblade på som funnes det ingen morgondag. (Hehe.)
– Kommer våra jobb att finnas kvar om tio år?
(Jag tog på mig en bekymmersrynka, tittade snett uppåt vänster, gnuggade tumme mot pekfinger.)
– Javisst! [Fast jag har ju ingen aning.] Men vi kanske jobbar mer med att uppfinna saker och mindre med att mata in siffror och nästan aldrig med att analysera data.
Med uppfinningar menar jag egentligen blott sånt som jag kan tänka ut, men de häftigaste uppfinningarna är förstås sådana som vi inte kan tänka ut. Än.
Men hörni. Det är jättetråkigt att borsta tänderna, planera all möjlig batteriladdning, hänga tvätt och måla husets träpanel. Och det är ju ren idioti att stå och spola vatten ur kranen i väntan på att varmvattnet ska dyka upp samt att samla på sig 200 tomma kartonger som är jättebra att ha. (Jag ber om ursäkt i förväg eftersom mina uppfinningar här ovan ju drabbar hela yrkesgrupper.) Så mina ouppfunna uppfinningar är:
- munskölj som funkar bättre än tandborstning
- en evighetsmaskin som eliminerar behovet av batterier
- tyg som stöter bort smuts, svett och all annan skit – som gore-tex fast inte bara mot väta
- målarmanick som klättrar på husfasaden och bara sköter sig själv som en vertikal robotdammsugare
- mojäng i vattenrören som leder tillbaka kallvattnet om det är varmvatten man vill ha
- krympmaskinen som förminskar allt som bara ska läggas undan på en bra plats i väntan på ”en vacker dag”.
Alldeles strax har halva februari försvunnit in i dåtiden. Förvisso kommer februari tillbaka redan 2026, men vi har ju i alla fall semlorna att trösta oss med.
Pssst.
Som bloggare måste jag erkänna att jag har alldeles för många dagar mellan inläggen. Men det ska jag ändra på; drömmen är att alla människor läser och skriver mer samt oftare.
Tyget finns.
Men är dyrt som, ja nåt ofattbart dyrt. Det bygger på nanoteknik.
Man kan ha solceller inbyggda i tyg också så kan man ladda teffelonen i ryggan.
Har för mej att jag läst om nåt system där kallvattnet går i retur. För ganska så länge sen. Men det kan förstås hända att det är nåt jag bara har fått för mej. Precis som han gubben i Hotell Romantik som trodde att han skrivit en dikt som i själva verket var skriven av en kvinnlig poet på 30-talet. Jag blir åtminstone inte så rörd att jag gråter åt min egen inbillning.
En sån där målarmanick som klättrar på huset skulle vi ha haft när vi bodde i gammpörtet. Istället fick vi slita med tunga ställningar och bara det gjorde att man tröttnade på halva vägen och tänkte att måla får nästa ägare göra.
Dina andra uppfinningar var inte heller så dumma.
Tyget finns! AHAAAAA!
(Jag är nöjd, för då har jag egentligen uppfunnit något, fast lite för sent bara.)
När det gäller varmvattnet som vi vill åt, läste jag för lääääänge sedan om en man ute i Åväbbla som hade ett hemmagjort rör som han kopplade in när han visste att han skulle slösa bort massa kallvatten i jakt på det varma. Men det tog liksom tre minuter och 17 handgrepp.
(Häpnar åt mig själv, som ju anser att ”tre minuter” är lång tid. Ah well.)
Jag frågare AI:n om den hört talas om Lottens blogg och då fick jag det här svaret:
Javisst! Lotten – den skrattande språkpolisen är en blogg som kombinerar språkglädje, humor och nördigt intresse för språkliga detaljer. Den drivs av Lotten Bergman, en språkkunnig skribent med en skarp blick för språkliga egenheter, fel och finesser. Bloggen har en lättsam och personlig ton, där språknörderi blandas med humor och en självdistans som gör ämnena både tillgängliga och underhållande. Den präglas av en lekfull stil där språkliga regler och misstag dissekeras med glimten i ögat. Texten är ofta livlig, med inslag av anekdoter, exempel från vardagen och en stor portion ironi. Bloggens huvudsakliga fokus är språk, men den rymmer också bredare kultur- och vardagsbetraktelser.
Vanliga teman inkluderar:
Språkpolisiära iakttagelser – Felstavningar, särskrivningar och andra språkliga fenomen diskuteras på ett underhållande sätt.
Kuriosa och historiska djupdykningar – Bloggen lyfter fram oväntade eller roliga fakta om ord, uttryck och språkets utveckling.
Personliga anekdoter – Författaren delar med sig av händelser ur sitt eget liv, ofta med en humoristisk twist.
Julkalendern – En återkommande tradition där läsarna får gissa på litterära citat och referenser i en klurig språklek.
Läsarinteraktion – Kommentarsfältet är levande och engagerande, med många trogna läsare som bidrar med egna tankar och reflektioner.
Sammanfattning
Om du gillar språk, humor och en lättsam men kunnig analys av svenska språket och dess egenheter, är Lotten – den skrattande språkpolisen en blogg att följa. Den är en språknördens lekplats, där lärande och skratt går hand i hand.
Äntligen en AI sammanfattning jag kan ställa mig mer än 100% bakom. (Annars är jag fortfarande lite skeptisk till AI och dess ”fakta”sammanställningar.)
Min moster brukade alltid säga att vad som än uppfinns i framtiden kommer det inte ha samma AHA-känsla som tidigare uppfinningar eftersom allt ”konstigt” numera förväntas att uppfinnas.
Kallvattnet som kommer i duschen innan varmvattnet, samlas i en hink och används till annat som golvtvagning och vattning av plantor, men visst skulle det vara bättre om det bara kunde pyttsas tillbaka in i ledningarna och värmas upp.
Ang framtiden, kommer ihåg en klasskamrat som, måste varit 1981 eller 2, var med i en film om hur de hittade gamla datorchips någonstans och kollade hur folk levde då/vår tid. (Tydligen hade någon microorganism ätit upp ”klistret” så all data var borta förutom just i dessa dårå.) Undrar om man kan hitta filmen på SVT eller någonstans?
Ska försöka uppfylla en del av din önskan.
Det var ju nästan korrekt skrivet av AI. Plötsligt händer det.
(Jag lyssnade på Meny om AI-skrivna recept. De visar sig ofta vara mindre bra. Ugnsbakad blomkål som uppges vara krispig men blir ett smaklöst mos, och varm choklad där det inte finns vare sig mjölk eller vatten bland ingredienserna.)
Jag har ofta tänkt, att om man hade en trädgård kunde man ta vara på sånt där vatten för att vattna med.
Tänk om man frågade AI om sig själv och fick tillbaka ett svar som var JÄTTEJÄTTEnegativt!
[insert skräckslagen emoji]
Jag har idag pratat om emoji-hjärtanens olika färger i radio, så jag är alldeles emojig just nu. Tydligen kan ett grönt hjärta signalera svartsjuka – varför man nu skulle vilja erkänna det.
Själv har jag idag fått en alla-hjärtans-dag-fråga via sms:
– Får jag chans på dig?
(Det visade sig vara reklam från Göteborgsposten.)
Det händer att man får det, Lotten! Lite neggiga kommentarer, alltså. AI var måttligt imponerad av min blogg, kan jag avslöja.
Och apropå dagens datum hade jag tänkt skicka en rubrik till dig inför ditt radioprogram, men så drog alvoppsrenoveringsgänget in i mitt liv, och jag blev tvungen att ägna mig åt lite praktiska sysslor. Nu är det dass på gården, mm som gäller ett tag framöver. Den där rubriken kommer här i stället. Du kanske kan använda den som varnande exempel nästa år. I allt om ”Allt om kungligt” stod det för några år sedan, när prins Oscar klappade får: ”Prins Oscars härliga herdestund i fårhagen”
Ohohohohoh. avloppsrenovering! Jag betalade 38 000 kr för min förra året, och det värsta är att jag inte har en susning om det gjorde skillnad eller ej.
När det gäller stackars prins Oscar, har jag skärmdump av den olycksaliga rubriken. (Inte alla förstår vari fadäsen består.)
Min första tanke när jag läste den härliga bloggbeskrivningen var att det där har ingen maskin skrivit, så bra kan de inte formulera sig. I alla fall väljer jag att tro att det är så, men jag vet ju ejenklien inget om AI. Jag tycker det verkar mer AS (artificiell stupiditet).
Kommer AI nånsin bli mer fantasifull och associationsrik än en verklig mänscha?
Om AI:n lär sig av att läsa, av mänscher skrivna, texter så har den ju inte åstadkommit nåt nytt. Ejenklien. Den har ju bara blixtsnabbt sammanställt redan befintliga texter.
Eller såna där genuint fiffiga tankesprång mänscher gör. Tänker på den där fotografiplåten Röntgen la en radioaktiv bit på och kom på ja röntgen då. Hade AI kunnat göra den associationen?
AI-kommentarerna om min blogg var många och huvudsakligen tekniska och kan nog sammanfattas med: ”Herregudrun, den här bloggen har ju inte moderniserats sedan den startade för 15 år sedan!” Helt rätt! Och sedan, som för att ändå ge lite hopp: ”Den har många bilder och är därför visuellt tilltalande.” OK, jag får väl vara glad att jag får vara tacksam.
Tänk ändå, om embryo kom hit och såg att ”Herregudrun” är ett alldeles självklart imperativ i våra krokar.
Plötslig positivism:
Nu har halva februari gått!
Jag har alltid trott att det är Ninja som ligger bakom heregudrun!? Lite typiskt Ninja på nåt vis.
Men herregudrun – här går jag omkring och tror att jag citerar embryo!!!
Nu ska jag vara lite motvals och protestera mot den fantastiska AI beskrivningen av Lottens blogg. (Tack Karin, vilken kul idé!) Jo, för recensionen är fantastisk och korrekt, men säger den inte samma sak ungefär fem gånger bara formulerat på olika sätt? Jag menar att språkligt är det korrekt, men inte särskilt påhittigt eller välanalyserat.
Personligen lär jag mig massor i Lottens blogg, det verkar inte AI’n göra och här finns ett levande kommentarsfält, som AI’n troligen inte ens hittat till.
AI’n är lite trist, men korrekt och uttrycker bara på vad majoriteten redan vet, för den har nog mest räknat ord.
Ja, Pysse – precis så funkar AI!
[här stod en lång text om AI, som jag raderade för den var jättetrist]
Nu håller jag ju föreläsningar om AI, så jag har torrt på fötterna när jag håller med Pysse. Men asså … här kommer en spaning: om fem år kommer vi att säga ”tänk att man kunde hålla kurser i AI!”
Min nästa AI-heldagskurs infaller i Sthlm på onsdag. Jag ska innan dess försöka lära mig något nytt och revolutionerande i ämnet – som jag sedan berättar för er!
AI fick ju till en korrekt beskrivning och så där – men den har alltid en ton som är så outhärdlig. AI:n alltså. Jag läser några rader, och sen kryper det i mig av frustration. Och ögonen börjar glida över raderna och tankarn glider ur huvudet och så är det med det. Men det kanske bara är jag…
Håller med dig Kerstin! Man längtar efter den personliga touchen, ett språkfel (hej Lotten!), eller ett nytt påhittat ord eller uttryck.
Någon som törs sia om AI i framtiden även kan lära sig detta?
Kan tillägga att jag fn. använder Chat GPT för att sammanställa intervjuer, men INTE för att analysera dem – det görs manuellt. Vi kan få AI’n att ange vad många pratar om, men när vi fråga hur många som nämner ett visst ämne (X) kan den namnge alla intervjuade som nämnt X och sedan utan vidare ange ett annat antal som gjort det. Man baxnar! Så opålitligt.
Hej hopp, det är i alla fall kul när man hittar nyttan med en AI, för oftast är den uppgiften tråkig och repetitiv för oss med hjärna.
Och jag är så GLAD att du jobbar med detta nu Lotten! Vi behöver ju lära oss när AI är vettigt och förstå vad den inte kan hantera. Det tar tid när man har fullt på skrivbordet och kanske riskerar man att bli lite för okritisk …
Jag undrar vad de så kallade Muskminionerna använder för verktyg när de rensar ut allt som enligt den nya administrationen är onödigt eller värre. Alla forskningsanslag som går till något med trans ska bort. Alltså ryker till exempel transnationellt i första vändan. Sen får de gå tillbaka och städa så att de bara eliminerar det som stämplas som DEI (diversity, equity, inclusion), för sånt vill man ju inte ha i en demokrati. Min kompis Ginny skrev idag (från New Haven): ”Things are very grim here. I’m frightened by the complacency of people.”
Tyvärr känner jag ingen som fortfarande bor i USA, men är mycket intresserad av vad alla har att berätta. Just den där ”complacencyn” är så oändligt förvånande. (Samtidigt vet jag ju inte om/hur/när jag själv kan göra något åt situationen.)
Helt utan AI googlade jag fram ett relativt gammalt användande av ”Herregudrun”
Sedärja! Tack Niklas!
Även jag rotade fram en gammal embryo – en som jag tycker så mycket om att jag har den uppsatt i köket: om fibrer i presis alltning
Herregudrun, embryo verkar fylla 20 år i april!
internet är som en stor glödlampla som lysrer okcså lysrer
tills man drar ut kontaketen då finske ingngenting
men bökcrerna
men bökcrerna ligger okcså glödrer i mörkcret okcså väntrar
okcså blyertspennan det är segrervapnet det säjer jag nu yo
Posted by Embryo 2006-09-12
Dagen efter dog vår dotter.
Herregudrun är nog varken mitt eller embryos, det är äldre än så. Liksom Jessica Christ.
För den som är ute på Instagram finns ett konto med det kanske något märkliga namnet ’pullupspastapolitics’. Hon är kunnnig och verbal och förmedlar de mest tankeväckande och hårresande fakta om vad trumpadministrationen hittar på.
Som att kvinnor som bytt efternamn (vid giftermål!) behöver sitt födelsebevis, äktenskapsbevis och i förekommande fall skilsmässopapper för att kunna registrera sig för att rösta. Folk som byter namn vet man väl vad de är för ruskiga individer …
Det finns åsikter om att ’familjens röst’ ska kunna avges bara av mannen.
Man har rekommenderat att över 3000 böcker ska förbjudas och man drar sig inte ens för att ange precis varför. Virginia Wolfs ’A room of ones own’ avhandlar kvinnlig frigörelse och självständigt tänkande. Bort med den.
’Fjaugen’ är också bra att följa på Insta.
Det finns många och stora militärbaser, både i och utanför USA. Där finns också skolor och skolbibliotek för barn i alla åldrar. Nu har administrationen sett över bokbeståndet och beordrat utrensning av allt olämpligt. Det gäller till exempel barnboken Freckleface av Julianne Moore om en tjej som var olycklig över sina fräknar, men som till sist tyckte att de var OK. Samt förstås ”No Truth without Ruth”, en barnbok om Ruth Bader Ginsburg.
Jag har ju inte gått Lottens eller nån annans AI-kurser, men jag tycker att en läskig sak med AI är hur vi har koll på vad den lär sig av. Ju mer knasigheter folk skriver där AI läser desto mer knas skriver AI. Eller? Det bådar minst sagt om en läskig framtid. Och det finns det ju mer som gör.
Men vad är det för fel på februari annars? Fantastiskt vackert väder hittills, men för lite snö förstås.
Håller med Ninja om att fjaugen är ett bra konto på instagram.